Hebreus 11
Nyɩhyɛ Fʋfɔlɛʼn (ANY) vs NAA
1 Dedi nɩn abʋ y'ɔ le kɛ like mɔ bɛ́ lʋa wɔ sʋ'n, bɛ sɩ yɩ́ fɔ́ʋ́n kɛ bɛ́ sa 'kan yɩ́. Ɛsɛ like'n mɔ bɛ nnwun man yɩ́ bɛ́ nyɩnsʋ'n, bɛ yɔ maan bɛ nwun yɩ́ kɛ like sɔ'n wɔ ɛbɛlɛ sakpa.
1 Ora, a fé é a certeza de coisas que se esperam, a convicção de fatos que não se veem.
2 Daba menian'n-mɔ dedi'n mɔ anɩn bɛ le yɩ́ nɩn ati, Nyanmɩan lelɩ bɛ́ tʋlɩ nun.
2 Pois, pela fé, os antigos obtiveram bom testemunho.
3 Dedi'n man yɛ nwun yɩ́ kɛ Nyanmɩan le yɩ́ Nʋan Ɛjɔlɛ'n y'ɔ bɔlɩ mân nɩn ɔ. Ɔ man like mɔ bɛ nwun yɩ́'n, Nyanmɩan nanndɩlɩ mɔ bɛ nnwun man yɩ́ nɩn asʋ y'ɔ bɔlɩ ɔ.
3 Pela fé, entendemos que o universo foi formado pela palavra de Deus, de maneira que o visível veio a existir das coisas que não são visíveis.
4 Abɛlɩ lelɩ Nyanmɩan lili. Afɔlɩɛ'n m'ɔ bɔlɩ manlɩn Nyanmɩan'n sɔlɩ yɩ́ nyɩn talalɩ yɩ́ nianman kpain Kayɩn dɩɛ'n. Dedi'n mɔ Abɛlɩ le yɩ́ nɩn ati, Nyanmɩan buli yɩ́ sɛsɛfʋɛ. Ɔ sanlɩn kɛ Nyanmɩan muonun sɔlɩ Abɛlɩ afɔlɩɛ'n-mɔ anun. Abɛlɩ a wu. Nan kʋsʋ dedi'n m'ɔ le yɩ́ nɩn ati, ɔ tɩ kɛ yɩ́ nyɩn tɛ wɔ sʋ.
4 Pela fé, Abel ofereceu a Deus um sacrifício mais excelente do que Caim, pelo qual obteve testemunho de ser justo, tendo a aprovação de Deus quanto às suas ofertas. Por meio da fé, mesmo depois de morto, ainda fala.
5 Dedi nɩn ati, ewue a ngu man Enɔkɩ. Nyanmɩan kpili falɩ yɩ́ hɔlɩ yɩ́ nwʋn ɛlɔ. B'a nnwun man yɩ́ fɩ́ɩ́ kʋ́n. Abɛlɛ mɔ anɩn Enɔkɩ tɛ wɔ eyuadɩ nɩn anun ɛwa'n, Nyanmɩan lili yɩ́ nwʋn adanzɩɛ kɛ Enɔkɩ ɛnanndɩɛ'n sɔ yɩ́ nyɩn.
5 Pela fé, Enoque foi levado a fim de não passar pela morte; não foi achado, porque Deus o havia levado. Pois, antes de ser levado, obteve testemunho de que havia agradado a Deus.
6 M'ɔ wɔ nun'n y'ɔ le kɛ sʋanlan m'ɔ nne man Nyanmɩan nni man'n, yɩ́ ɛnanndɩɛ'n nzɔ man Nyanmɩan anyɩn. Ɛhɩka ati, sʋanlan mɔ ɔ 'kpunnge Nyanmɩan'n, ɔ lé lí kɛ Nyanmɩan wɔ ɛbɛlɛ yɛ̂ ɔ ce bɛ́ mɔ bɛ kpʋnndɛ yɩ́'n like.
6 De fato, sem fé é impossível agradar a Deus, porque é necessário que aquele que se aproxima de Deus creia que ele existe e que recompensa os que o buscam.
7 Munnzue'n m'ɔ lɛ ba tɔ mân nɩn anun mɔ anɩn bɛ nwunlin man yɩ́'n, Nyanmɩan kɔ yɩ kɔ hele Nowe. Dedi nɩn ati, Nowe kɔ fa ɛjɔlɛ sɔ'n ananhɔlɛ. Ɔ kɔ man Nyanmɩan anyɩnnzɔ ɔ kɔ bʋbɔ meli'n. Ɔ nʋn yɩ́ yɩ nʋn bɛ́ mma'n-mɔ bɛ kɔ fʋ nun bɛ kɔ nyan bɛ́ ti. Ɛhɩka ati, Nowe helelɩ kɛ mân'n bɔ bala ɛtɛ. Yɩ́ dedi nɩn ati, Nyanmɩan buli yɩ́ sɛsɛfʋɛ.
7 Pela fé, Noé, divinamente instruído a respeito de acontecimentos que ainda não se viam e sendo temente a Deus, construiu uma arca para a salvação de sua família. Assim, ele condenou o mundo e se tornou herdeiro da justiça que vem da fé.
8 Dedi nɩn ati, mɛlɛ mɔ Nyanmɩan fɛlɛlɩ Abalahamʋn'n, Abalahamʋn a nne a nzie man. Ɔ kɔ hɔ mân fʋfɔlɛ kʋn anun. Mân sɔ'n yɛ̂ anɩn Nyanmɩan lɛ ba fa man yɩ́ ɔ. Ɔ fi yɩ́ muonun yɩ́ mân dɩɛ nɩn anun ɔ kɔ tu kʋsʋ anɩn ɔ nzɩ lɩka'n m'ɔ lɛ kɔ'n.
8 Pela fé, Abraão, quando chamado, obedeceu, a fim de ir para um lugar que devia receber como herança; e partiu sem saber para onde ia.
9 Dedi nɩn ati, ɔ tanlanlɩn mân'n mɔ Nyanmɩan falɩ bɔlɩ yɩ́ anɔhʋba nɩn anun kɛ ɛyɛfʋɛ. Abalahamʋn bɔlɩ tantɩ ɛbɛlɛ ɔ tanlanlɩn yɩ́ bʋ. Izakɩ nʋn Zʋakɔbʋ mɔ bɛ tɩ yɩ́ bʋsʋ menian'n, bɛ́ kʋsʋ bɛ tanlanlɩn tantɩ nɩn abʋ. Anɔhʋba'n mɔ Nyanmɩan bɔlɩ Abalahamʋn'n, yɩ́ kpʋnmgba nɩn ala y'ɔ bɔlɩ bɛ́ kʋsʋ bɛ́ ɔ.
9 Pela fé, peregrinou na terra da promessa como em terra alheia, habitando em tendas com Isaque e Jacó, herdeiros com ele da mesma promessa.
10 Afɩ anɩn Abalahamʋn lɛ nwʋnndɛ kulo'n mɔ yɩ́ awulabɛbʋ'n tɩ kunngun'n. Kulo sɔ'n, sʋanlan m'ɔ nyanlɩn yɩ́ nwʋn ajʋnlɩn ɔ hyɩhyɛ'n y'ɔ le Nyanmɩan muonun.
10 Porque Abraão aguardava a cidade que tem fundamentos, da qual Deus é o arquiteto e construtor.
11 Dedi nɩn ati, Abalahamʋn nʋn Sala hʋalalɩ baa wʋ kʋsʋ anɩn bɛ tɩ mɩlɩwa kpa bɔkɔɔ. Ɔ sanlɩn kɛ ɔ lelɩ lili kɛ sʋanlan'n m'ɔ bɔlɩ anɔhʋba'n kʋala yɔ maan ɔ nyan nun like.
11 Pela fé, também, a própria Sara, apesar de não poder ter filhos e já ser idosa, recebeu poder para ser mãe, pois considerou fiel aquele que lhe havia feito a promessa.
12 Ɛhɩka ati, ɔ nanndɩ sʋanlan baa kʋnmgba sɔ nɩn asʋ, yɩ́ mɔ anɩn ɔ tɩ kɛ ɔ'a wu a yue'n, menian nwala nwala kɛ nzalama, nwala nwala kɛ jenvie nʋan anyʋan fi yɩ́ kunnun fitelɩ.
12 Por isso, também de um só homem, praticamente morto, saiu uma posteridade tão numerosa como as estrelas do céu e inumerável como a areia que está na praia do mar.
13 Menian sɔ'n-mɔ kʋalaa nyanlɩn dedi dede bɛ falɩ bɛ wuli. Bɛ́ sa a ngan man ninnge'n-mɔ mɔ Nyanmɩan falɩ bɔlɩ bɛ́ anɔhʋba'n. Nan kʋsʋ bɛ nwunlin ninnge sɔ'n-mɔ mʋa bɛ lili yɩ́ nwʋn fɛ. Bɛ hanlɩn yɩ́ yuein kɛ bɛ tɩ nyɔfʋɛ, ɛsɛ bɛ walɩ mgbanza asɩɛ nɩn asʋ ɛwa.
13 Todos estes morreram na fé. Não obtiveram as promessas, mas viram-nas de longe e se alegraram com elas, confessando que eram estrangeiros e peregrinos na terra.
14 Bɛ́ mɔ bɛ kan sɔ'n, bɛ kele nun kɛ bɛ lɛ kpʋnndɛ mân kʋn bɛ tanlan nun.
14 Porque os que falam desse modo manifestam estar procurando uma pátria.
15 Nan sɛ ɔ tɩ kɛ bɛ lili mân'n mɔ bɛ fi nun bɛ tuli nɩn anwʋn yalɛ a, ahan bɛ kpɛlɩ atɩn bɛ salɩ hɔlɩ tanlanlɩn ɛlɔ.
15 E, se, na verdade, se lembrassem daquela de onde saíram, teriam oportunidade de voltar.
16 Nan b'a nyɔ man yɩ́ sɔ. Ɔ sanlɩn kɛ nyanmɩansʋ mân dɩɛ'n yɛ̂ anɩn bɛ lɛ kpʋnndɛ ɔ. Ɛhɩka ati, sɛ bɛ fɛlɛ Nyanmɩan Kpili bɛ́ Nyanmɩan an, nyian ngun man yɩ́. Afɩ ɔ'a cɩcɩ kulo kʋn ɔ'a sie bɛ́.
16 Mas, agora, desejam uma pátria superior, isto é, celestial. Por isso, Deus não se envergonha deles, de ser chamado o seu Deus, porque lhes preparou uma cidade.
17 Dedi nɩn ati, Abalahamʋn tielɩ manlɩn Nyanmɩan sɔlɩ yɩ́ nɩanlɩn. Afɩ Nyanmɩan hanlɩn helelɩ yɩ́ kɛ ɔ fá yɩ́ bangɔlɔ Izakɩ ɔ yɩ́ tɛɛ ɔ mán yɩ́. Abalahamʋn a nne a nzie man. Kʋsʋ yɩ́ lɩlɩ yɩ́ Abalahamʋn yɛ̂ Nyanmɩan bɔlɩ yɩ́ anɔhʋba kɛ ɔ 'man ɔ wʋ baa sɔ nɩn ɔ.
17 Pela fé, Abraão, quando posto à prova, ofereceu Isaque. Aquele que acolheu as promessas de Deus estava a ponto de sacrificar o seu único filho,
18 Afɩ, Nyanmɩan hanlɩn helelɩ yɩ́ kɛ: Mɩn 'sɩn Izakɩ asʋ mɩn man ɛ di ata kɛ m mɔlɩ wɔ́ anɔhʋba kɛ mɩn 'man ɛ di ata'n.
18 do qual havia sido dito: “A sua descendência virá por meio de Isaque.”
19 Abalahamʋn lelɩ lili kɛ sɛ bɔbɔ Izakɩ wu a, Nyanmɩan le tunmin ɔ kʋala ɔ man yɩ́ ngʋan. Sakpa kʋsʋ, Nyanmɩan manlɩn Izakɩ nyanlɩn ngʋan kɛ sʋanlan m'ɔ fi ewue nun a tinnge ɔ.
19 Abraão considerou que Deus era poderoso até para ressuscitar Isaque dentre os mortos, de onde também figuradamente o recebeu de volta.
20 Dedi nɩn ati, Izakɩ yeyilalɩ Zʋakɔbʋ nʋn Ezau asʋ bɛ́ cɩan bie asɩtanlan'n dunman nun.
20 Pela fé, igualmente Isaque abençoou Jacó e Esaú, a respeito de coisas que ainda estavam para vir.
21 Dedi nɩn ati, Zʋakɔbʋ yeyilalɩ yɩ́ wa Zozɛfʋ amma'n-mɔ nunhan kʋn biala asʋ asannan nán ɔ'a wu. Ɔ butuli yɩ́ kpɔman nɩn asʋ ɔ yɩlɩ Nyanmɩan ayɛ.
21 Pela fé, Jacó, quando estava para morrer, abençoou cada um dos filhos de José e, apoiado sobre a extremidade do seu bordão, adorou a Deus.
22 Dedi nɩn ati, mɛlɛ mɔ Zozɛfʋ 'ba wu'n, ɔ hanlɩn tɛmʋn'n mɔ Izalayɛ amma'n-mɔ fi Ezipiti mân nɩn anun 'fite nɩn anwʋn ɛjɔlɛ. Ɛsɛ sɛ ɔ wu a, kɛ bɛ kpɩ́n bɛ yɔ́ yɩ́'n, ɔ hanlɩn yɩ́ nwʋn ɛjɔlɛ kʋsʋ.
22 Pela fé, José, próximo do seu fim, fez menção do êxodo dos filhos de Israel, bem como deu ordens a respeito de seus próprios ossos.
23 Dedi nɩn ati, mɛlɛ mɔ bɛ wʋlɩ Moyizɩ'n, yɩ́ sɩ nʋn yɩ́ nin falɩ yɩ́ fɩalɩ dede sala nsan. Ɔ sanlɩn kɛ Moyizɩ tɩ baa kanlanman. Yɩ́ ti, yɩ́ sɩ nʋn yɩ́ nin a nzulo man b'a nni man belemgbin'n mala nɩn asʋ.
23 Pela fé, Moisés, depois de nascer, foi escondido por seus pais durante três meses, porque viram que era um menino bonito e não temeram o decreto do rei.
24 Dedi nɩn ati, mɔ Moyizɩ ati tinlin'n, yɩ́ nwan nán Falaʋn awa balasua nɩn awa y'ɔ le yɩ́.
24 Pela fé, Moisés, sendo homem feito, recusou ser chamado filho da filha de Faraó,
25 Ahʋlʋwa'n mɔ anɩn bɛ lɛ kele Nyanmɩan menian'n-mɔ'n, yɩ́ nwan bɛ héle yɩ́ bie. Afɩ ɔ nɩan an, ɔ tɩ kpa tala kɛ ɔ tánlan ɛtɛ nɩn anun ɔ lí mân. Ɔ sanlɩn kɛ mân elie sɔ'n yɩ́ bʋsʋ njɛ man.
25 preferindo ser maltratado junto com o povo de Deus a usufruir prazeres transitórios do pecado.
26 Ɔ nwunlin yɩ́ kɛ sɛ bɛ kele yɩ́ ahʋlʋwa kɛ bɛ helelɩ Kilisi nɩn an, ɔ tɩ anyanbɛnwʋn kpili kpa man yɩ́. Anyanbɛnwʋn sɔ'n tala Ezipiti mân nɩn anun dɩɛ'n. Afɩ Kilisi anyanbɛnwʋn dɩɛ'n yɛ̂ yɩ́ nyɩn tua yɩ́ ɔ.
26 Ele entendeu que ser desprezado por causa de Cristo era uma riqueza maior do que os tesouros do Egito, porque contemplava a recompensa.
27 Dedi nɩn ati, Moyizɩ a nzulo man belemgbin ɛya nɩn anzin. Ɔ fi Ezipiti mân nɩn anun jasʋlɩ. Ɔ tilalɩ yɩ́ ahʋnlɩn. Ɔ tɩ kɛ sʋanlan m'ɔ nwun Nyanmɩan'n mɔ bɛ nnwun man yɩ́ bɛ́ nyɩnsʋ nɩn anwʋn.
27 Pela fé, Moisés abandonou o Egito, não ficando amedrontado com a ira do rei, pois permaneceu firme como quem vê aquele que é invisível.
28 Dedi nɩn ati, Moyizɩ lili fɛtɩ'n mɔ bɛ fɛlɛ yɩ́ *Pakɩ'n. Ɛsɛ ɔ manlɩn atɩn kɛ bɛ kpʋ́nndɩn naan'n moja'n bɛ́ sua nɩn anʋan'n-mɔ anwʋn. Sɛ bɛ yɔ yɩ́ sɔ a, anɩn nyanmɩansʋ bɔfʋɛ'n mɔ ɔ 'kun Ezipiti mân nɩn anun bamuan mma'n-mɔ'n ngun man Izalayɛ dɩɛ'n-mɔ.
28 Pela fé, celebrou a Páscoa e o derramamento do sangue, para que o exterminador não tocasse nos primogênitos dos israelitas.
29 Dedi nɩn ati, bɛ kpɛlɩ asue'n mɔ bɛ fɛlɛ yɩ́ jenvie kɔkɔlɛ'n kɛ like mɔ nzue nnʋn man nun ɔ. Nan mɔ Ezipiti amma'n-mɔ kʋsʋ nwan bɛ 'kpɛ jenvie kɔkɔlɛ'n kɛ Izalayɛ amma'n-mɔ yɔlɩ yɩ́'n, jenvie'n kɔ hala bɛ́ sʋ.
29 Pela fé, os israelitas atravessaram o mar Vermelho como por terra seca. Quando os egípcios tentaram fazer o mesmo, foram engolidos pelo mar.
30 Dedi nɩn ati, mɔ Izalayɛ amma'n-mɔ bɔlɩ Zoliko kulo'n mgbɔlɔka cɩan nsʋ'n, nyɔbʋɛ mgbili mgbili'n mɔ b'a fa b'a hyɩ yɩ́ nwʋn'n bubuli gualɩ.
30 Pela fé, ruíram as muralhas de Jericó, depois de rodeadas por sete dias.
31 Dedi nɩn ati, balasua'n mɔ bɛ fɛlɛ yɩ́ Lahabʋ m'ɔ si tutu'n, ɔ nʋn yɩ́ sasʋ'n-mɔ, b'a nwu man kɛ bɛ́ mɔ bɛ́ nyɩn a nzɔ man Nyanmɩan'n. Ɔ sanlɩn kɛ ɔ sɔlɩ bɛ́ mɔ Zozie yɩlɩ bɛ́ kɛ bɛ hɔ́ kpála Zoliko kulo nɩn anun kpa.
31 Pela fé, Raabe, a prostituta, não foi destruída com os desobedientes, porque acolheu os espias com paz.
32 Nzukɛ ɛjɔlɛ dɩɛ biekun yɛ̂ mɩn 'kan ɔ? Sɛ mɩ́n nwan mɩn 'kan Zedeʋn nʋn Balakɩ, Sanmɩnsʋn nʋn Zɛfʋte, Davidi nʋn Samiɛ nʋn Nyanmɩan mgbɔmanfʋɛ'n-mɔ anwʋn ɛjɔlɛ a, tɛmʋn'n nza man mɩ́n.
32 E que mais direi? Certamente me faltará o tempo necessário para falar de Gideão, de Baraque, de Sansão, de Jefté, de Davi, de Samuel e dos profetas,
33 Dedi nɩn ati, menian sɔ'n-mɔ lili mân nvʋfɔlɛ-mɔ asʋ kunnunmun bɛ falɩ bɛ́ bɛ sielɩ. Bɛ bɔlɩ bala m'ɔ sɔ Nyanmɩan anyɩn. Ɔ man anɔhʋba'n mɔ Nyanmɩan bɔlɩ bɛ́'n, bɛ́ sa hanlɩn nun ninnge'n. Bɛ momuanlɩn tɛtɩanfʋɛ'n-mɔ anʋan'n-mɔ asʋ.
33 os quais, por meio da fé, conquistaram reinos, praticaram a justiça, obtiveram promessas, fecharam a boca de leões,
34 Bɛ nonuanlɩn sɩ̂n m'ɔ bɔ mân. Ahan bɛ 'fa dadɩɛ bɛ kun bɛ́. Ɛhɩ kʋalaa tʋlɩ fʋnlɩn bɛ́. Anɩn bɛ le man anwʋnsɛlɛ. Bɛ nyanlɩn anwʋnsɛlɛ. Bɛ́ nwʋn yɔlɩ esulo. Bɛ hʋnlɩn ɛlɔɛ dede bɛ lili bɛ́ mgbɔfʋɛ'n-mɔ asʋ kunnunmun.
34 extinguiram a violência do fogo, escaparam de ser mortos à espada, da fraqueza tiraram força, fizeram-se poderosos na guerra, puseram em fuga exércitos estrangeiros.
35 Mmalasua mmie-mɔ menian wuli. Bɛ́ nyɩnsʋ, bɛ́ menian sɔ'n-mɔ mɔ bɛ wuli'n fi ewue nun tinngelɩ. Bɛ helelɩ menian mmie-mɔ ahʋlʋwa bɛ hunlin bɛ́. Ewuetinnge kpa'n mɔ bɛ lɛ kpʋnndɛ nɩn ati, b'a ndie man kɛ sʋanlan lé bɛ́ ti.
35 Mulheres receberam, pela ressurreição, os seus mortos. Alguns foram torturados, não aceitando seu resgate, para obterem superior ressurreição;
36 Bɛ gʋlʋlɩ mmie-mɔ kʋsʋ anwʋn ɛsɛ bɛ finlin bɛ́ mgbele. Bɛ gualɩ mmie-mɔ asa ngɔnzɔngɔnzɔ bɛ gualɩ bɛ́ fiadɩ
36 outros, por sua vez, passaram pela prova de zombarias e açoites, sim, até de algemas e prisões.
37 Bɛ tʋtʋlɩ mmie-mɔ nyɔbʋɛ bɛ hunlin bɛ́. Bɛ le saha bɛ kukolɩ mmie-mɔ anun nnyuan nnyuan. Bɛ falɩ dadɩɛ bɛ hunlin mmie-mɔ. Anɩn like fɩ́ɩ́ nnʋn bɛ́ sa nun. Bʋa nʋn esile kpolo yɛ̂ b'a bu yɩ́ taladɩɛ b'a wula bɛ nanndɩ nun ɔ. Menian'n-mɔ kele bɛ́ ahʋlʋwa bɛ yɔ bɛ́ asa.
37 Foram apedrejados, serrados ao meio, mortos ao fio da espada. Andaram como peregrinos, vestidos de peles de ovelhas e de cabras; passaram por necessidades, foram afligidos e maltratados.
38 Meninkpa sɔ'n-mɔ m'ɔ nvata man kɛ ahan bɛ wu bɛ gua mân ɛhɩ anun'n, bɛ nanndɩ nanndɩ ɛwâ'n-mɔ anun ɔ nʋn mmʋka'n-mɔ asʋ. Bɛ dɩda bɔɛ'n-mɔ anun ɔ nʋn asɩɛ'n lɩka m'ɔ kɔ kpɛ kunman'n-mɔ anun.
38 O mundo não era digno deles. Andaram errantes pelos desertos, pelos montes, pelas covas, pelos antros da terra.
39 Dedi nɩn ati, Nyanmɩan lelɩ menian sɔ'n-mɔ kʋalaa tʋlɩ nun. Nan kʋsʋ, like'n m'ɔ falɩ bɔlɩ bɛ́ anɔhʋba'n, bɛ́ sa a ngan man yɩ́.
39 Todos estes, mesmo tendo obtido bom testemunho por meio da fé, não obtiveram a concretização da promessa,
40 Afɩ Nyanmɩan a ngulo man kɛ bɛ́ nwʋn tɩ bɛ yaci yɛ́. Ɔ sanlɩn kɛ yɛ́ dunman nun, ɔ'a sesie like m'ɔ tɩ kpa tala sʋ ɔ'a sie yɛ́.
40 porque Deus tinha previsto algo melhor para nós, para que eles, sem nós, não fossem aperfeiçoados.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Hebreus 11, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.