Hebreus 11

Nyɩhyɛ Fʋfɔlɛʼn (ANY) vs NVT

Sair da comparação
NVT Nova Versão Transformadora
1 Dedi nɩn abʋ y'ɔ le kɛ like mɔ bɛ́ lʋa wɔ sʋ'n, bɛ sɩ yɩ́ fɔ́ʋ́n kɛ bɛ́ sa 'kan yɩ́. Ɛsɛ like'n mɔ bɛ nnwun man yɩ́ bɛ́ nyɩnsʋ'n, bɛ yɔ maan bɛ nwun yɩ́ kɛ like sɔ'n wɔ ɛbɛlɛ sakpa.
1 A fé mostra a realidade daquilo que esperamos; ela nos dá convicção de coisas que não vemos.
2 Daba menian'n-mɔ dedi'n mɔ anɩn bɛ le yɩ́ nɩn ati, Nyanmɩan lelɩ bɛ́ tʋlɩ nun.
2 Pela fé, pessoas em tempos passados obtiveram aprovação.
3 Dedi'n man yɛ nwun yɩ́ kɛ Nyanmɩan le yɩ́ Nʋan Ɛjɔlɛ'n y'ɔ bɔlɩ mân nɩn ɔ. Ɔ man like mɔ bɛ nwun yɩ́'n, Nyanmɩan nanndɩlɩ mɔ bɛ nnwun man yɩ́ nɩn asʋ y'ɔ bɔlɩ ɔ.
3 Pela fé, entendemos que todo o universo foi formado pela palavra de Deus; assim, o que se vê originou-se daquilo que não se vê.
4 Abɛlɩ lelɩ Nyanmɩan lili. Afɔlɩɛ'n m'ɔ bɔlɩ manlɩn Nyanmɩan'n sɔlɩ yɩ́ nyɩn talalɩ yɩ́ nianman kpain Kayɩn dɩɛ'n. Dedi'n mɔ Abɛlɩ le yɩ́ nɩn ati, Nyanmɩan buli yɩ́ sɛsɛfʋɛ. Ɔ sanlɩn kɛ Nyanmɩan muonun sɔlɩ Abɛlɩ afɔlɩɛ'n-mɔ anun. Abɛlɩ a wu. Nan kʋsʋ dedi'n m'ɔ le yɩ́ nɩn ati, ɔ tɩ kɛ yɩ́ nyɩn tɛ wɔ sʋ.
4 Pela fé, Abel apresentou a Deus um sacrifício superior ao de Caim. Com isso, mostrou que era um homem justo, e Deus aprovou suas ofertas. Embora há muito esteja morto, ainda fala por meio de seu exemplo.
5 Dedi nɩn ati, ewue a ngu man Enɔkɩ. Nyanmɩan kpili falɩ yɩ́ hɔlɩ yɩ́ nwʋn ɛlɔ. B'a nnwun man yɩ́ fɩ́ɩ́ kʋ́n. Abɛlɛ mɔ anɩn Enɔkɩ tɛ wɔ eyuadɩ nɩn anun ɛwa'n, Nyanmɩan lili yɩ́ nwʋn adanzɩɛ kɛ Enɔkɩ ɛnanndɩɛ'n sɔ yɩ́ nyɩn.
5 Pela fé, Enoque foi levado para o céu sem ver a morte; “ele desapareceu porque Deus o levou para junto de si”. Porque, antes de ser levado, ele era conhecido por agradar a Deus.
6 M'ɔ wɔ nun'n y'ɔ le kɛ sʋanlan m'ɔ nne man Nyanmɩan nni man'n, yɩ́ ɛnanndɩɛ'n nzɔ man Nyanmɩan anyɩn. Ɛhɩka ati, sʋanlan mɔ ɔ 'kpunnge Nyanmɩan'n, ɔ lé lí kɛ Nyanmɩan wɔ ɛbɛlɛ yɛ̂ ɔ ce bɛ́ mɔ bɛ kpʋnndɛ yɩ́'n like.
6 Sem fé é impossível agradar a Deus. Quem deseja se aproximar de Deus deve crer que ele existe e que recompensa aqueles que o buscam.
7 Munnzue'n m'ɔ lɛ ba tɔ mân nɩn anun mɔ anɩn bɛ nwunlin man yɩ́'n, Nyanmɩan kɔ yɩ kɔ hele Nowe. Dedi nɩn ati, Nowe kɔ fa ɛjɔlɛ sɔ'n ananhɔlɛ. Ɔ kɔ man Nyanmɩan anyɩnnzɔ ɔ kɔ bʋbɔ meli'n. Ɔ nʋn yɩ́ yɩ nʋn bɛ́ mma'n-mɔ bɛ kɔ fʋ nun bɛ kɔ nyan bɛ́ ti. Ɛhɩka ati, Nowe helelɩ kɛ mân'n bɔ bala ɛtɛ. Yɩ́ dedi nɩn ati, Nyanmɩan buli yɩ́ sɛsɛfʋɛ.
7 Pela fé, Noé construiu uma grande embarcação para salvar sua família do dilúvio. Ele obedeceu a Deus, que o advertiu a respeito de coisas que nunca haviam acontecido. Pela fé, condenou o resto do mundo e recebeu a justiça que vem por meio da fé.
8 Dedi nɩn ati, mɛlɛ mɔ Nyanmɩan fɛlɛlɩ Abalahamʋn'n, Abalahamʋn a nne a nzie man. Ɔ kɔ hɔ mân fʋfɔlɛ kʋn anun. Mân sɔ'n yɛ̂ anɩn Nyanmɩan lɛ ba fa man yɩ́ ɔ. Ɔ fi yɩ́ muonun yɩ́ mân dɩɛ nɩn anun ɔ kɔ tu kʋsʋ anɩn ɔ nzɩ lɩka'n m'ɔ lɛ kɔ'n.
8 Pela fé, Abraão obedeceu quando foi chamado para ir à outra terra que ele receberia como herança. Ele partiu sem saber para onde ia.
9 Dedi nɩn ati, ɔ tanlanlɩn mân'n mɔ Nyanmɩan falɩ bɔlɩ yɩ́ anɔhʋba nɩn anun kɛ ɛyɛfʋɛ. Abalahamʋn bɔlɩ tantɩ ɛbɛlɛ ɔ tanlanlɩn yɩ́ bʋ. Izakɩ nʋn Zʋakɔbʋ mɔ bɛ tɩ yɩ́ bʋsʋ menian'n, bɛ́ kʋsʋ bɛ tanlanlɩn tantɩ nɩn abʋ. Anɔhʋba'n mɔ Nyanmɩan bɔlɩ Abalahamʋn'n, yɩ́ kpʋnmgba nɩn ala y'ɔ bɔlɩ bɛ́ kʋsʋ bɛ́ ɔ.
9 E, mesmo quando chegou à terra que lhe havia sido prometida, viveu ali pela fé, pois era como estrangeiro, morando em tendas. Assim também fizeram Isaque e Jacó, que herdaram a mesma promessa.
10 Afɩ anɩn Abalahamʋn lɛ nwʋnndɛ kulo'n mɔ yɩ́ awulabɛbʋ'n tɩ kunngun'n. Kulo sɔ'n, sʋanlan m'ɔ nyanlɩn yɩ́ nwʋn ajʋnlɩn ɔ hyɩhyɛ'n y'ɔ le Nyanmɩan muonun.
10 Abraão esperava confiantemente pela cidade de alicerces eternos, planejada e construída por Deus.
11 Dedi nɩn ati, Abalahamʋn nʋn Sala hʋalalɩ baa wʋ kʋsʋ anɩn bɛ tɩ mɩlɩwa kpa bɔkɔɔ. Ɔ sanlɩn kɛ ɔ lelɩ lili kɛ sʋanlan'n m'ɔ bɔlɩ anɔhʋba'n kʋala yɔ maan ɔ nyan nun like.
11 Pela fé, até mesmo Sara, embora estéril e idosa, pôde ter um filho. Ela creu que Deus era fiel para cumprir sua promessa.
12 Ɛhɩka ati, ɔ nanndɩ sʋanlan baa kʋnmgba sɔ nɩn asʋ, yɩ́ mɔ anɩn ɔ tɩ kɛ ɔ'a wu a yue'n, menian nwala nwala kɛ nzalama, nwala nwala kɛ jenvie nʋan anyʋan fi yɩ́ kunnun fitelɩ.
12 E, assim, uma nação inteira veio desse homem velho e sem vigor, uma nação numerosa como as estrelas do céu e incontável como a areia da praia.
13 Menian sɔ'n-mɔ kʋalaa nyanlɩn dedi dede bɛ falɩ bɛ wuli. Bɛ́ sa a ngan man ninnge'n-mɔ mɔ Nyanmɩan falɩ bɔlɩ bɛ́ anɔhʋba'n. Nan kʋsʋ bɛ nwunlin ninnge sɔ'n-mɔ mʋa bɛ lili yɩ́ nwʋn fɛ. Bɛ hanlɩn yɩ́ yuein kɛ bɛ tɩ nyɔfʋɛ, ɛsɛ bɛ walɩ mgbanza asɩɛ nɩn asʋ ɛwa.
13 Todos eles morreram na fé e, embora não tenham recebido todas as coisas que lhes foram prometidas, as avistaram de longe e de bom grado as aceitaram. Reconheceram que eram estrangeiros e peregrinos neste mundo.
14 Bɛ́ mɔ bɛ kan sɔ'n, bɛ kele nun kɛ bɛ lɛ kpʋnndɛ mân kʋn bɛ tanlan nun.
14 Evidentemente, quem fala desse modo espera ter sua própria pátria.
15 Nan sɛ ɔ tɩ kɛ bɛ lili mân'n mɔ bɛ fi nun bɛ tuli nɩn anwʋn yalɛ a, ahan bɛ kpɛlɩ atɩn bɛ salɩ hɔlɩ tanlanlɩn ɛlɔ.
15 Se quisessem, poderiam ter voltado à terra de onde saíram,
16 Nan b'a nyɔ man yɩ́ sɔ. Ɔ sanlɩn kɛ nyanmɩansʋ mân dɩɛ'n yɛ̂ anɩn bɛ lɛ kpʋnndɛ ɔ. Ɛhɩka ati, sɛ bɛ fɛlɛ Nyanmɩan Kpili bɛ́ Nyanmɩan an, nyian ngun man yɩ́. Afɩ ɔ'a cɩcɩ kulo kʋn ɔ'a sie bɛ́.
16 mas buscavam uma pátria superior, um lar celestial. Por isso Deus não se envergonha de ser chamado o Deus deles, pois lhes preparou uma cidade.
17 Dedi nɩn ati, Abalahamʋn tielɩ manlɩn Nyanmɩan sɔlɩ yɩ́ nɩanlɩn. Afɩ Nyanmɩan hanlɩn helelɩ yɩ́ kɛ ɔ fá yɩ́ bangɔlɔ Izakɩ ɔ yɩ́ tɛɛ ɔ mán yɩ́. Abalahamʋn a nne a nzie man. Kʋsʋ yɩ́ lɩlɩ yɩ́ Abalahamʋn yɛ̂ Nyanmɩan bɔlɩ yɩ́ anɔhʋba kɛ ɔ 'man ɔ wʋ baa sɔ nɩn ɔ.
17 Pela fé, Abraão, ao ser posto à prova, ofereceu Isaque como sacrifício. Abraão, que havia recebido as promessas, estava disposto a sacrificar seu único filho,
18 Afɩ, Nyanmɩan hanlɩn helelɩ yɩ́ kɛ: Mɩn 'sɩn Izakɩ asʋ mɩn man ɛ di ata kɛ m mɔlɩ wɔ́ anɔhʋba kɛ mɩn 'man ɛ di ata'n.
18 embora Deus lhe tivesse dito: “Isaque é o filho de quem depende sua descendência”.
19 Abalahamʋn lelɩ lili kɛ sɛ bɔbɔ Izakɩ wu a, Nyanmɩan le tunmin ɔ kʋala ɔ man yɩ́ ngʋan. Sakpa kʋsʋ, Nyanmɩan manlɩn Izakɩ nyanlɩn ngʋan kɛ sʋanlan m'ɔ fi ewue nun a tinnge ɔ.
19 Concluiu que, se Isaque morresse, Deus tinha poder para trazê-lo de volta à vida. E, em certo sentido, recebeu seu filho de volta dos mortos.
20 Dedi nɩn ati, Izakɩ yeyilalɩ Zʋakɔbʋ nʋn Ezau asʋ bɛ́ cɩan bie asɩtanlan'n dunman nun.
20 Pela fé, Isaque prometeu bênçãos para o futuro de seus filhos, Jacó e Esaú.
21 Dedi nɩn ati, Zʋakɔbʋ yeyilalɩ yɩ́ wa Zozɛfʋ amma'n-mɔ nunhan kʋn biala asʋ asannan nán ɔ'a wu. Ɔ butuli yɩ́ kpɔman nɩn asʋ ɔ yɩlɩ Nyanmɩan ayɛ.
21 Pela fé, Jacó, prestes a morrer, abençoou cada um dos filhos de José e se curvou para adorar, apoiado em seu cajado.
22 Dedi nɩn ati, mɛlɛ mɔ Zozɛfʋ 'ba wu'n, ɔ hanlɩn tɛmʋn'n mɔ Izalayɛ amma'n-mɔ fi Ezipiti mân nɩn anun 'fite nɩn anwʋn ɛjɔlɛ. Ɛsɛ sɛ ɔ wu a, kɛ bɛ kpɩ́n bɛ yɔ́ yɩ́'n, ɔ hanlɩn yɩ́ nwʋn ɛjɔlɛ kʋsʋ.
22 Pela fé, José, no fim da vida, declarou com toda a confiança que os israelitas deixariam o Egito e deu ordens para que cuidassem de seus ossos.
23 Dedi nɩn ati, mɛlɛ mɔ bɛ wʋlɩ Moyizɩ'n, yɩ́ sɩ nʋn yɩ́ nin falɩ yɩ́ fɩalɩ dede sala nsan. Ɔ sanlɩn kɛ Moyizɩ tɩ baa kanlanman. Yɩ́ ti, yɩ́ sɩ nʋn yɩ́ nin a nzulo man b'a nni man belemgbin'n mala nɩn asʋ.
23 Pela fé, os pais de Moisés o esconderam por três meses tão logo ele nasceu, pois viram que a criança era linda e não tiveram medo de desobedecer ao decreto do rei.
24 Dedi nɩn ati, mɔ Moyizɩ ati tinlin'n, yɩ́ nwan nán Falaʋn awa balasua nɩn awa y'ɔ le yɩ́.
24 Pela fé, Moisés, já adulto, recusou ser chamado filho da filha do faraó,
25 Ahʋlʋwa'n mɔ anɩn bɛ lɛ kele Nyanmɩan menian'n-mɔ'n, yɩ́ nwan bɛ héle yɩ́ bie. Afɩ ɔ nɩan an, ɔ tɩ kpa tala kɛ ɔ tánlan ɛtɛ nɩn anun ɔ lí mân. Ɔ sanlɩn kɛ mân elie sɔ'n yɩ́ bʋsʋ njɛ man.
25 preferindo ser maltratado junto com o povo de Deus a aproveitar os prazeres transitórios do pecado.
26 Ɔ nwunlin yɩ́ kɛ sɛ bɛ kele yɩ́ ahʋlʋwa kɛ bɛ helelɩ Kilisi nɩn an, ɔ tɩ anyanbɛnwʋn kpili kpa man yɩ́. Anyanbɛnwʋn sɔ'n tala Ezipiti mân nɩn anun dɩɛ'n. Afɩ Kilisi anyanbɛnwʋn dɩɛ'n yɛ̂ yɩ́ nyɩn tua yɩ́ ɔ.
26 Considerou melhor sofrer por causa do Cristo do que possuir os tesouros do Egito, pois tinha em vista sua grande recompensa.
27 Dedi nɩn ati, Moyizɩ a nzulo man belemgbin ɛya nɩn anzin. Ɔ fi Ezipiti mân nɩn anun jasʋlɩ. Ɔ tilalɩ yɩ́ ahʋnlɩn. Ɔ tɩ kɛ sʋanlan m'ɔ nwun Nyanmɩan'n mɔ bɛ nnwun man yɩ́ bɛ́ nyɩnsʋ nɩn anwʋn.
27 Pela fé, saiu do Egito sem medo da ira do rei e prosseguiu sem vacilar, como quem vê aquele que é invisível.
28 Dedi nɩn ati, Moyizɩ lili fɛtɩ'n mɔ bɛ fɛlɛ yɩ́ *Pakɩ'n. Ɛsɛ ɔ manlɩn atɩn kɛ bɛ kpʋ́nndɩn naan'n moja'n bɛ́ sua nɩn anʋan'n-mɔ anwʋn. Sɛ bɛ yɔ yɩ́ sɔ a, anɩn nyanmɩansʋ bɔfʋɛ'n mɔ ɔ 'kun Ezipiti mân nɩn anun bamuan mma'n-mɔ'n ngun man Izalayɛ dɩɛ'n-mɔ.
28 Pela fé, ordenou que o povo de Israel celebrasse a Páscoa e aspergisse com sangue os batentes das portas, para que o anjo da morte não matasse seus filhos mais velhos.
29 Dedi nɩn ati, bɛ kpɛlɩ asue'n mɔ bɛ fɛlɛ yɩ́ jenvie kɔkɔlɛ'n kɛ like mɔ nzue nnʋn man nun ɔ. Nan mɔ Ezipiti amma'n-mɔ kʋsʋ nwan bɛ 'kpɛ jenvie kɔkɔlɛ'n kɛ Izalayɛ amma'n-mɔ yɔlɩ yɩ́'n, jenvie'n kɔ hala bɛ́ sʋ.
29 Pela fé, o povo de Israel atravessou o mar Vermelho, como se estivesse em terra seca. Quando os egípcios tentaram segui-los, morreram todos afogados.
30 Dedi nɩn ati, mɔ Izalayɛ amma'n-mɔ bɔlɩ Zoliko kulo'n mgbɔlɔka cɩan nsʋ'n, nyɔbʋɛ mgbili mgbili'n mɔ b'a fa b'a hyɩ yɩ́ nwʋn'n bubuli gualɩ.
30 Pela fé, o povo marchou ao redor de Jericó durante sete dias, e suas muralhas caíram.
31 Dedi nɩn ati, balasua'n mɔ bɛ fɛlɛ yɩ́ Lahabʋ m'ɔ si tutu'n, ɔ nʋn yɩ́ sasʋ'n-mɔ, b'a nwu man kɛ bɛ́ mɔ bɛ́ nyɩn a nzɔ man Nyanmɩan'n. Ɔ sanlɩn kɛ ɔ sɔlɩ bɛ́ mɔ Zozie yɩlɩ bɛ́ kɛ bɛ hɔ́ kpála Zoliko kulo nɩn anun kpa.
31 Pela fé, a prostituta Raabe não foi morta com os habitantes de sua cidade que se recusaram a obedecer, pois ela acolheu em paz os espiões.
32 Nzukɛ ɛjɔlɛ dɩɛ biekun yɛ̂ mɩn 'kan ɔ? Sɛ mɩ́n nwan mɩn 'kan Zedeʋn nʋn Balakɩ, Sanmɩnsʋn nʋn Zɛfʋte, Davidi nʋn Samiɛ nʋn Nyanmɩan mgbɔmanfʋɛ'n-mɔ anwʋn ɛjɔlɛ a, tɛmʋn'n nza man mɩ́n.
32 Quanto mais preciso dizer? Levaria muito tempo para falar sobre a fé que Gideão, Baraque, Sansão, Jefté, Davi, Samuel e os profetas tiveram.
33 Dedi nɩn ati, menian sɔ'n-mɔ lili mân nvʋfɔlɛ-mɔ asʋ kunnunmun bɛ falɩ bɛ́ bɛ sielɩ. Bɛ bɔlɩ bala m'ɔ sɔ Nyanmɩan anyɩn. Ɔ man anɔhʋba'n mɔ Nyanmɩan bɔlɩ bɛ́'n, bɛ́ sa hanlɩn nun ninnge'n. Bɛ momuanlɩn tɛtɩanfʋɛ'n-mɔ anʋan'n-mɔ asʋ.
33 Pela fé, eles conquistaram reinos, governaram com justiça e receberam promessas. Fecharam a boca de leões,
34 Bɛ nonuanlɩn sɩ̂n m'ɔ bɔ mân. Ahan bɛ 'fa dadɩɛ bɛ kun bɛ́. Ɛhɩ kʋalaa tʋlɩ fʋnlɩn bɛ́. Anɩn bɛ le man anwʋnsɛlɛ. Bɛ nyanlɩn anwʋnsɛlɛ. Bɛ́ nwʋn yɔlɩ esulo. Bɛ hʋnlɩn ɛlɔɛ dede bɛ lili bɛ́ mgbɔfʋɛ'n-mɔ asʋ kunnunmun.
34 apagaram chamas de fogo e escaparam de morrer pela espada. Sua fraqueza foi transformada em força. Tornaram-se poderosos na batalha e fizeram fugir exércitos inteiros.
35 Mmalasua mmie-mɔ menian wuli. Bɛ́ nyɩnsʋ, bɛ́ menian sɔ'n-mɔ mɔ bɛ wuli'n fi ewue nun tinngelɩ. Bɛ helelɩ menian mmie-mɔ ahʋlʋwa bɛ hunlin bɛ́. Ewuetinnge kpa'n mɔ bɛ lɛ kpʋnndɛ nɩn ati, b'a ndie man kɛ sʋanlan lé bɛ́ ti.
35 Mulheres receberam de volta seus queridos que haviam morrido. Outros, porém, foram torturados, recusando-se a ser libertos, e depositaram sua esperança na ressurreição para uma vida melhor.
36 Bɛ gʋlʋlɩ mmie-mɔ kʋsʋ anwʋn ɛsɛ bɛ finlin bɛ́ mgbele. Bɛ gualɩ mmie-mɔ asa ngɔnzɔngɔnzɔ bɛ gualɩ bɛ́ fiadɩ
36 Alguns foram alvo de zombaria e açoites, e outros, acorrentados em prisões.
37 Bɛ tʋtʋlɩ mmie-mɔ nyɔbʋɛ bɛ hunlin bɛ́. Bɛ le saha bɛ kukolɩ mmie-mɔ anun nnyuan nnyuan. Bɛ falɩ dadɩɛ bɛ hunlin mmie-mɔ. Anɩn like fɩ́ɩ́ nnʋn bɛ́ sa nun. Bʋa nʋn esile kpolo yɛ̂ b'a bu yɩ́ taladɩɛ b'a wula bɛ nanndɩ nun ɔ. Menian'n-mɔ kele bɛ́ ahʋlʋwa bɛ yɔ bɛ́ asa.
37 Alguns morreram apedrejados, outros foram serrados ao meio, e outros ainda, mortos à espada. Alguns andavam vestidos com peles de ovelhas e cabras, necessitados, afligidos e maltratados.
38 Meninkpa sɔ'n-mɔ m'ɔ nvata man kɛ ahan bɛ wu bɛ gua mân ɛhɩ anun'n, bɛ nanndɩ nanndɩ ɛwâ'n-mɔ anun ɔ nʋn mmʋka'n-mɔ asʋ. Bɛ dɩda bɔɛ'n-mɔ anun ɔ nʋn asɩɛ'n lɩka m'ɔ kɔ kpɛ kunman'n-mɔ anun.
38 Este mundo não era digno deles. Vagaram por desertos e montes, escondendo-se em cavernas e buracos na terra.
39 Dedi nɩn ati, Nyanmɩan lelɩ menian sɔ'n-mɔ kʋalaa tʋlɩ nun. Nan kʋsʋ, like'n m'ɔ falɩ bɔlɩ bɛ́ anɔhʋba'n, bɛ́ sa a ngan man yɩ́.
39 Todos eles obtiveram aprovação por causa de sua fé; no entanto, nenhum deles recebeu tudo que havia sido prometido.
40 Afɩ Nyanmɩan a ngulo man kɛ bɛ́ nwʋn tɩ bɛ yaci yɛ́. Ɔ sanlɩn kɛ yɛ́ dunman nun, ɔ'a sesie like m'ɔ tɩ kpa tala sʋ ɔ'a sie yɛ́.
40 Pois Deus tinha algo melhor preparado para nós, de modo que, sem nós, eles não chegassem à perfeição.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Hebreus 11, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.