Mateus 25
Yakan Bible (YKA_WBT) vs NTLH
1 Manjari magdalilan si Isa balik, paˈinne, “Bang pitu ne ku balik, pagbayaˈ Tuhanin kuweˈ inin. Niyaˈ sampūˈ budjang moˈo payitaˈanden dangan-dangan hap pī nampang pangantin lellahin.
1 Jesus disse:
2 Lime budjangin babbal duk limehin lalem pikilannen.
2 Cinco eram sem juízo, e cinco eram ajuizadas.
3 Meˈ mababbalin boˈode payitaˈanden saguwaˈ gaˈ siye moˈo isellan pangiside balik bang ubus ne isellan dem payitaˈanden.
3 As moças sem juízo pegaram as suas lamparinas, mas não levaram óleo de reserva.
4 Saguwaˈ meˈ budjang malalem pikilannen boˈode payitaˈanden sampay isellan dem pangisihanden.
4 As ajuizadas levaram vasilhas com óleo para as suas lamparinas.
5 Peggeˈ tiggel tekka pangantin lellahin kinaruˈ siye duk ujud tumuli siye kēmon.
5 Como o noivo estava demorando, as dez moças começaram a cochilar e pegaram no sono.
6 Pagnengaˈ bahangihin niyaˈ ngalingan, paˈinne, ‘Tiyaˈ ne pangantin lellahin, dayiˈ kaˈam sampangun bi iye.’
6 — À meia-noite se ouviu este grito: “O noivo está chegando! Venham se encontrar com ele!”
7 Manjari dongaˈ meˈ budjangin duk memesde payitaˈanden.
7 — Então as dez moças acordaram e acenderam as suas lamparinas.
8 Paˈin meˈ budjang mababbalin si meˈ malalem pikilannen, ‘Urunganun bi kami isellan, peggeˈ sōng pandem ne payitaˈan kamihin.’
8 Aí as moças sem juízo disseram às outras: “Deem um pouco de óleo para nós, pois as nossas lamparinas estão se apagando.”
9 Saguwaˈ nambung meˈ budjang malalem pikilannen, paˈinde, ‘Kaw gaˈi umabut si kite bi kēmon. Pī kaˈam si tinda bu bi melli isellan.’
9 — “De jeito nenhum”, responderam as moças ajuizadas. “O óleo que nós temos não dá para nós e para vocês. Se vocês querem óleo, vão comprar!”
10 Na, hap pī ne meˈ mababbalin melli. Sasangde mapīhin tekka ne pangantin lellahin. Meˈ lime budjang mamemesin nuhut padiyalem pī dem lumaˈ pagkawinanin ubus bu dininding ne gawangin.
10 — Então as moças sem juízo saíram para comprar óleo, e, enquanto estavam fora, o noivo chegou. As cinco moças que estavam com as lamparinas prontas entraram com ele para a festa do casamento, e a porta foi trancada.
11 Gaˈ du tiggel tekka isab meˈ budjang sinduwehin duk paˈinde, ‘O Tuwan, lukahanun koˈ kami.’
11 — Mais tarde as outras chegaram e começaram a gritar: “Senhor, senhor, nos deixe entrar!”
12 Saguwaˈ nambung pangantin lellahin, paˈinne, ‘Gaˈi lukaku. Gaˈi kaˈam takilaleku.’
12 — O noivo respondeu: “Eu afirmo a vocês que isto é verdade: eu não sei quem são vocês!”
13 Hangkan hep,” paˈin si Isa, “papateng-pateng kaˈam, peggeˈ gaˈi kataˈuhanbi bang ellew ine atawa waktu ine ku pitu balik.”
13 E Jesus terminou, dizendo:
14 “Bang pitu ne ku balik, pagbayaˈ Tuhanin kuweˈ inin. Niyaˈ dambuwaˈ aˈa lumengngan hap lahat seddili. Sōng patahalaˈnen, daˈakne pī si iye meˈ daraˈakannen duk pinangandel weˈ ne si siye sīnnen.
14 Jesus continuou:
15 Sīn pinangandelne si siyehin pinagtuhut duk kataˈuden. Dambuwaˈin inurungan weˈ ne lime ngibu pilak, dambuwaˈin duwe ngibu, duk dambuwaˈin da ngibu pilak. Ubus tahalaˈ ne iye.
15 E lhes deu dinheiro de acordo com a capacidade de cada um: ao primeiro deu quinhentas moedas de ouro; ao segundo deu duzentas; e ao terceiro deu cem. Então foi viajar.
16 Daraˈakan bakas inurungan lime ngibu pilakin magtawus hap pī maglitu, duk makaˈuntung iye lime ngibu pilak.
16 O empregado que tinha recebido quinhentas moedas saiu logo, fez negócios com o dinheiro e conseguiu outras quinhentas.
17 Damikkiyan du isab daraˈakan taga duwe ngibuhin, makaˈuntung isab iye duwe ngibu.
17 Do mesmo modo, o que havia recebido duzentas moedas conseguiu outras duzentas.
18 Saguwaˈ dambuwaˈ bakas inurungan da ngibu pilakin, hap pī magkali bu tinapukan weˈ ne sīn amunen dem bulak.
18 Mas o que tinha recebido cem moedas saiu, fez um buraco na terra e escondeu o dinheiro do patrão.
19 “Pagtiggel ne teˈed, tekka ne balik amu meˈ daraˈakan miyaˈan. Manjari tilewne siye bang ine bakas hininangde duk sīnnen.
19 — Depois de muito tempo, o patrão voltou e fez um acerto de contas com eles.
20 Daraˈakanne bakas inurungan lime ngibu pilakin pī moˈo untungne lime ngibuhin duk paˈinne, ‘Tuwan, bakas urungannu ku lime ngibu pilak, makaˈuntung ku lime ngibu isab.’
20 O empregado que havia recebido quinhentas moedas chegou e entregou mais quinhentas, dizendo: “O senhor me deu quinhentas moedas. Veja! Aqui estão mais quinhentas que consegui ganhar.”
21 Paˈin amunen si iye, ‘Hāp hininangnun. Daraˈakan hāp kew duk tapangandelan kew. Tapangandelan kew si meˈ kuweˈahat hangkan pangandelku du si kaˈu alataˈkun pinaˈekka. Dayiˈ kew, patuhut kew si aku magkēg.’
21 — “Muito bem, empregado bom e fiel”, disse o patrão. “Você foi fiel negociando com pouco dinheiro, e por isso vou pôr você para negociar com muito. Venha festejar comigo!”
22 Ubus hap pī isab daraˈakan bakas inurungan duwe ngibu pilakin. Paˈinne, ‘Tuwan, bakas urungannu ku duwe ngibu pilak. Makaˈuntung ku duwe ngibu isab.’
22 — Então o empregado que havia recebido duzentas moedas chegou e disse: “O senhor me deu duzentas moedas. Veja! Aqui estão mais duzentas que consegui ganhar.”
23 Paˈin amunen si iye, ‘Hāp hininangnun. Daraˈakan hāp kew duk tapangandelan kew. Tapangandelan kew si meˈ kuweˈahat, hangkan pangandelku du si kaˈu alataˈkun pinaˈekka. Dayiˈ kew, patuhut kew si aku magkēg.’
23 — “Muito bem, empregado bom e fiel”, disse o patrão. “Você foi fiel negociando com pouco dinheiro, e por isso vou pôr você para negociar com muito. Venha festejar comigo!”
24 Ubus hap pī isab daraˈakan bakas inurungan da ngibu pilakin duk paˈinne, ‘Tuwan, kataˈuhanku weˈ gaˈi kew maˈaseˈ si aˈa. Eddoˈnu dumaˈin si kaˈuhin duk paganinu manggaˈ bakas pagluˈugannun.
24 — Aí o empregado que havia recebido cem moedas chegou e disse: “Eu sei que o senhor é um homem duro, que colhe onde não plantou e junta onde não semeou.
25 Tinalew ku si kaˈu, hangkan hap pī ku napukan sīnnun dem bulak. Tiyaˈ ne sīnnun.’
25 Fiquei com medo e por isso escondi o seu dinheiro na terra. Veja! Aqui está o seu dinheiro.”
26 Nambung amunen, paˈinne, ‘Kaˈu iyan daraˈakan laˈat duk bulasan. Kataˈuhannu hatiˈ weˈ eddoˈku dumaˈin si akuhin duk paganiku manggaˈ bakas pagluˈugankun.
26 — “Empregado mau e preguiçoso!”, disse o patrão. “Você sabia que colho onde não plantei e junto onde não semeei.
27 Na, weˈey gaˈ papīnu sīnkun si bangku duk nganak? Manjari pagbalikku pitu taˈeddoˈku siˈ sīnkun sampay anaknen.’
27 Por isso você devia ter depositado o meu dinheiro no banco, e, quando eu voltasse, o receberia com juros.”
28 Manjari paˈinne si daraˈakanne seddilihin, ‘Eddoˈun sīnin amban iye duk pangurungun pī si dambuwaˈ taga sampūˈ ngibu pilakin.
28 “Tirem dele o dinheiro e deem ao que tem mil moedas.
29 Aˈa tapangandelanin, inurungan pe namba duk ekka manamal si iyehin. Saguwaˈ manggaˈi tapangandelanin, bisan kuweˈahat bakas pinangandel si iyehin, ineddoˈ du amban iye.
29 Porque aquele que tem muito receberá mais e assim terá mais ainda; mas quem não tem, até o pouco que tem será tirado dele.
30 Na, daraˈakan manggaˈ niyaˈ kagunahanne inin, pabukutun bi pinadem lindem. Magmatey meˈ aˈahin laˈi duk magtageˈot meˈ impenden.’”
30 E joguem fora, na escuridão, o empregado inútil. Ali ele vai chorar e ranger os dentes de desespero.”
31 Manjari paˈin si Isa, “Bang aku, Anak Manusiyaˈin, pitu balik magtuhut duk meˈ malaˈikatin kēmon, aku ne magbayaˈin. Manjari ningkoloˈ ku si paghukuman.
31 Jesus terminou, dizendo:
32 Kēmon aˈa amban kabangsa-bangsahan si dunyahin pinagtipun du si harapanku duk pagsapeˈku siye, kuweˈ aˈa magipat hayepin pagsapeˈne meˈ bili-bilihin duk meˈ kambingin.
32 Todos os povos da terra se reunirão diante dele, e ele separará as pessoas umas das outras, assim como o pastor separa as ovelhas das cabras.
33 Meˈ aˈa mabentelin papīku si kanawananku duk meˈ sinduwehin si bibanganku.
33 Ele porá os bons à sua direita e os outros, à esquerda.
34 Manjari aku, magbayaˈin, paˈinku iyan si meˈ aˈa si kanawanankun, ‘Kaˈam, meˈ kaˈurungan kahāpan weˈ Samaku Tuhanin, pitu kaˈam, patennaˈ tuˈu si pagbayaˈanku peggeˈ inin andang pinanyap para si kaˈam kemuwe tagnaˈ dunyahin.
34 Então o Rei dirá aos que estiverem à sua direita: “Venham, vocês que são abençoados pelo meu Pai! Venham e recebam o
35 Peggeˈ bakas inusan ku bu pinakan ku weˈ bi, duk lekkakan ku bu inurungan ku ininum weˈ bi, aˈa liyu-liyu ku bu inaddatan ku weˈ bi.
35 Pois eu estava com fome, e vocês me deram comida; estava com sede, e me deram água. Era estrangeiro, e me receberam na sua casa.
36 Gaˈ niyaˈ semmekku bu pinasemmekan ku weˈ bi, bakas ku saki bu inipat ku weˈ bi, bakas ku kinalabusu bu binisita ku weˈ bi.’
36 Estava sem roupa, e me vestiram; estava doente, e cuidaram de mim. Estava na cadeia, e foram me visitar.”
37 Ubus magpaˈin iyan meˈ aˈa bentel laˈi si kanawanankun, ‘Tuwan, sumiyan kew bakas takite kami inusan duk urungan kami kew kinakan, atawa lekkakan duk urungan kami kew ininum?
37 — Então os bons perguntarão: “Senhor, quando foi que o vimos com fome e lhe demos comida ou com sede e lhe demos água?
38 Sumiyan kew takite kami kuweˈ aˈa liyu-liyu duk inaddatan kew weˈ kami? Sumiyan kew kanggaˈan semmek duk inurungan kew weˈ kami?
38 Quando foi que vimos o senhor como estrangeiro e o recebemos na nossa casa ou sem roupa e o vestimos?
39 Duk sumiyan kasakinun duk pangalabusu si kaˈuhin duk pī kami misita kaˈu?’
39 Quando foi que vimos o senhor doente ou na cadeia e fomos visitá-lo?”
40 Manjari aku, magbayaˈin, nambung du ku, paˈinku, ‘Sabennal akahante kaˈam, sumiyan-sumiyan hinangbi inin si meˈ tindegku madiyawaˈ pagaˈanen, hinangbi du teˈed si aku.’
40 — Aí o Rei responderá: “Eu afirmo a vocês que isto é verdade: quando vocês fizeram isso ao mais humilde dos meus irmãos, foi a mim que fizeram.”
41 “Ubus paˈinku du iyan si meˈ aˈa si bibangankun, ‘Kaˈam, meˈ pagmulkaˈan Tuhanin, tahalaˈ kaˈam amban aku duk pī kaˈam dem ebbut narkaˈ pinanyap andang para si nakuraˈ seyitanin duk si meˈ daraˈakannen.
41 — Depois ele dirá aos que estiverem à sua esquerda: “Afastem-se de mim, vocês que estão debaixo da maldição de Deus! Vão para o fogo eterno, preparado para o Diabo e os seus anjos!
42 Peggeˈ bakas inusan ku bu gaˈ ku urunganbi kinakan, lekkakan ku bu gaˈ ku urunganbi ininum.
42 Pois eu estava com fome, e vocês não me deram comida; estava com sede, e não me deram água.
43 Aˈa liyu-liyu ku bu gaˈ ku addatanbi, gaˈ niyaˈ semmekku bu gaˈ ku urunganbi, bakas ku saki duk dem kalabusu bu gaˈ ku bisitabi.’
43 Era estrangeiro, e não me receberam na sua casa; estava sem roupa, e não me vestiram. Estava doente e na cadeia, e vocês não cuidaram de mim.”
44 Ubus tilewde du ku iyan, paˈinde, ‘Tuwan, sumiyan kew takite kami inusan atawa lekkakan? Sumiyan kew takite kami kuweˈ aˈa liyu-liyu, atawa gaˈ niyaˈ semmeknu atawa saki atawa dem kalabusu bu gaˈ kew tabangan kami?’
44 — Então eles perguntarão: “Senhor, quando foi que vimos o senhor com fome, ou com sede, ou como estrangeiro, ou sem roupa, ou doente, ou na cadeia e não o ajudamos?”
45 Ubus nambung ku iyan, paˈinku, ‘Sabennal akahante kaˈam, bang gaˈ tabangbi meˈ tindegku madiyawaˈ pagaˈanen, aku du gaˈ tinabangbin.’
45 — O Rei responderá: “Eu afirmo a vocês que isto é verdade: todas as vezes que vocês deixaram de ajudar uma destas pessoas mais humildes, foi a mim que deixaram de ajudar.”
46 Manjari meˈ aˈa inin pinadem narkaˈ du duk magtiksaˈ siye salama-lama, saguwaˈ meˈ aˈa mabentelin pinapī du si surgaˈ duk niyaˈ umulde salama-lama.”
46 E Jesus terminou assim:
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Mateus 25, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.