Mateus 25
Yakan Bible (YKA_WBT) vs ARA
1 Manjari magdalilan si Isa balik, paˈinne, “Bang pitu ne ku balik, pagbayaˈ Tuhanin kuweˈ inin. Niyaˈ sampūˈ budjang moˈo payitaˈanden dangan-dangan hap pī nampang pangantin lellahin.
1 Então, o reino dos céus será semelhante a dez virgens que, tomando as suas lâmpadas, saíram a encontrar-se com o noivo.
2 Lime budjangin babbal duk limehin lalem pikilannen.
2 Cinco dentre elas eram néscias, e cinco, prudentes.
3 Meˈ mababbalin boˈode payitaˈanden saguwaˈ gaˈ siye moˈo isellan pangiside balik bang ubus ne isellan dem payitaˈanden.
3 As néscias, ao tomarem as suas lâmpadas, não levaram azeite consigo;
4 Saguwaˈ meˈ budjang malalem pikilannen boˈode payitaˈanden sampay isellan dem pangisihanden.
4 no entanto, as prudentes, além das lâmpadas, levaram azeite nas vasilhas.
5 Peggeˈ tiggel tekka pangantin lellahin kinaruˈ siye duk ujud tumuli siye kēmon.
5 E, tardando o noivo, foram todas tomadas de sono e adormeceram.
6 Pagnengaˈ bahangihin niyaˈ ngalingan, paˈinne, ‘Tiyaˈ ne pangantin lellahin, dayiˈ kaˈam sampangun bi iye.’
6 Mas, à meia-noite, ouviu-se um grito: Eis o noivo! Saí ao seu encontro!
7 Manjari dongaˈ meˈ budjangin duk memesde payitaˈanden.
7 Então, se levantaram todas aquelas virgens e prepararam as suas lâmpadas.
8 Paˈin meˈ budjang mababbalin si meˈ malalem pikilannen, ‘Urunganun bi kami isellan, peggeˈ sōng pandem ne payitaˈan kamihin.’
8 E as néscias disseram às prudentes: Dai-nos do vosso azeite, porque as nossas lâmpadas estão-se apagando.
9 Saguwaˈ nambung meˈ budjang malalem pikilannen, paˈinde, ‘Kaw gaˈi umabut si kite bi kēmon. Pī kaˈam si tinda bu bi melli isellan.’
9 Mas as prudentes responderam: Não, para que não nos falte a nós e a vós outras! Ide, antes, aos que o vendem e comprai-o.
10 Na, hap pī ne meˈ mababbalin melli. Sasangde mapīhin tekka ne pangantin lellahin. Meˈ lime budjang mamemesin nuhut padiyalem pī dem lumaˈ pagkawinanin ubus bu dininding ne gawangin.
10 E, saindo elas para comprar, chegou o noivo, e as que estavam apercebidas entraram com ele para as bodas; e fechou-se a porta.
11 Gaˈ du tiggel tekka isab meˈ budjang sinduwehin duk paˈinde, ‘O Tuwan, lukahanun koˈ kami.’
11 Mais tarde, chegaram as virgens néscias, clamando: Senhor, senhor, abre-nos a porta!
12 Saguwaˈ nambung pangantin lellahin, paˈinne, ‘Gaˈi lukaku. Gaˈi kaˈam takilaleku.’
12 Mas ele respondeu: Em verdade vos digo que não vos conheço.
13 Hangkan hep,” paˈin si Isa, “papateng-pateng kaˈam, peggeˈ gaˈi kataˈuhanbi bang ellew ine atawa waktu ine ku pitu balik.”
13 Vigiai, pois, porque não sabeis o dia nem a hora.
14 “Bang pitu ne ku balik, pagbayaˈ Tuhanin kuweˈ inin. Niyaˈ dambuwaˈ aˈa lumengngan hap lahat seddili. Sōng patahalaˈnen, daˈakne pī si iye meˈ daraˈakannen duk pinangandel weˈ ne si siye sīnnen.
14 Pois será como um homem que, ausentando-se do país, chamou os seus servos e lhes confiou os seus bens.
15 Sīn pinangandelne si siyehin pinagtuhut duk kataˈuden. Dambuwaˈin inurungan weˈ ne lime ngibu pilak, dambuwaˈin duwe ngibu, duk dambuwaˈin da ngibu pilak. Ubus tahalaˈ ne iye.
15 A um deu cinco talentos, a outro, dois e a outro, um, a cada um segundo a sua própria capacidade; e, então, partiu.
16 Daraˈakan bakas inurungan lime ngibu pilakin magtawus hap pī maglitu, duk makaˈuntung iye lime ngibu pilak.
16 O que recebera cinco talentos saiu imediatamente a negociar com eles e ganhou outros cinco.
17 Damikkiyan du isab daraˈakan taga duwe ngibuhin, makaˈuntung isab iye duwe ngibu.
17 Do mesmo modo, o que recebera dois ganhou outros dois.
18 Saguwaˈ dambuwaˈ bakas inurungan da ngibu pilakin, hap pī magkali bu tinapukan weˈ ne sīn amunen dem bulak.
18 Mas o que recebera um, saindo, abriu uma cova e escondeu o dinheiro do seu senhor.
19 “Pagtiggel ne teˈed, tekka ne balik amu meˈ daraˈakan miyaˈan. Manjari tilewne siye bang ine bakas hininangde duk sīnnen.
19 Depois de muito tempo, voltou o senhor daqueles servos e ajustou contas com eles.
20 Daraˈakanne bakas inurungan lime ngibu pilakin pī moˈo untungne lime ngibuhin duk paˈinne, ‘Tuwan, bakas urungannu ku lime ngibu pilak, makaˈuntung ku lime ngibu isab.’
20 Então, aproximando-se o que recebera cinco talentos, entregou outros cinco, dizendo: Senhor, confiaste-me cinco talentos; eis aqui outros cinco talentos que ganhei.
21 Paˈin amunen si iye, ‘Hāp hininangnun. Daraˈakan hāp kew duk tapangandelan kew. Tapangandelan kew si meˈ kuweˈahat hangkan pangandelku du si kaˈu alataˈkun pinaˈekka. Dayiˈ kew, patuhut kew si aku magkēg.’
21 Disse-lhe o senhor: Muito bem, servo bom e fiel; foste fiel no pouco, sobre o muito te colocarei; entra no gozo do teu senhor.
22 Ubus hap pī isab daraˈakan bakas inurungan duwe ngibu pilakin. Paˈinne, ‘Tuwan, bakas urungannu ku duwe ngibu pilak. Makaˈuntung ku duwe ngibu isab.’
22 E, aproximando-se também o que recebera dois talentos, disse: Senhor, dois talentos me confiaste; aqui tens outros dois que ganhei.
23 Paˈin amunen si iye, ‘Hāp hininangnun. Daraˈakan hāp kew duk tapangandelan kew. Tapangandelan kew si meˈ kuweˈahat, hangkan pangandelku du si kaˈu alataˈkun pinaˈekka. Dayiˈ kew, patuhut kew si aku magkēg.’
23 Disse-lhe o senhor: Muito bem, servo bom e fiel; foste fiel no pouco, sobre o muito te colocarei; entra no gozo do teu senhor.
24 Ubus hap pī isab daraˈakan bakas inurungan da ngibu pilakin duk paˈinne, ‘Tuwan, kataˈuhanku weˈ gaˈi kew maˈaseˈ si aˈa. Eddoˈnu dumaˈin si kaˈuhin duk paganinu manggaˈ bakas pagluˈugannun.
24 Chegando, por fim, o que recebera um talento, disse: Senhor, sabendo que és homem severo, que ceifas onde não semeaste e ajuntas onde não espalhaste,
25 Tinalew ku si kaˈu, hangkan hap pī ku napukan sīnnun dem bulak. Tiyaˈ ne sīnnun.’
25 receoso, escondi na terra o teu talento; aqui tens o que é teu.
26 Nambung amunen, paˈinne, ‘Kaˈu iyan daraˈakan laˈat duk bulasan. Kataˈuhannu hatiˈ weˈ eddoˈku dumaˈin si akuhin duk paganiku manggaˈ bakas pagluˈugankun.
26 Respondeu-lhe, porém, o senhor: Servo mau e negligente, sabias que ceifo onde não semeei e ajunto onde não espalhei?
27 Na, weˈey gaˈ papīnu sīnkun si bangku duk nganak? Manjari pagbalikku pitu taˈeddoˈku siˈ sīnkun sampay anaknen.’
27 Cumpria, portanto, que entregasses o meu dinheiro aos banqueiros, e eu, ao voltar, receberia com juros o que é meu.
28 Manjari paˈinne si daraˈakanne seddilihin, ‘Eddoˈun sīnin amban iye duk pangurungun pī si dambuwaˈ taga sampūˈ ngibu pilakin.
28 Tirai-lhe, pois, o talento e dai-o ao que tem dez.
29 Aˈa tapangandelanin, inurungan pe namba duk ekka manamal si iyehin. Saguwaˈ manggaˈi tapangandelanin, bisan kuweˈahat bakas pinangandel si iyehin, ineddoˈ du amban iye.
29 Porque a todo o que tem se lhe dará, e terá em abundância; mas ao que não tem, até o que tem lhe será tirado.
30 Na, daraˈakan manggaˈ niyaˈ kagunahanne inin, pabukutun bi pinadem lindem. Magmatey meˈ aˈahin laˈi duk magtageˈot meˈ impenden.’”
30 E o servo inútil, lançai-o para fora, nas trevas. Ali haverá choro e ranger de dentes.
31 Manjari paˈin si Isa, “Bang aku, Anak Manusiyaˈin, pitu balik magtuhut duk meˈ malaˈikatin kēmon, aku ne magbayaˈin. Manjari ningkoloˈ ku si paghukuman.
31 Quando vier o Filho do Homem na sua majestade e todos os anjos com ele, então, se assentará no trono da sua glória;
32 Kēmon aˈa amban kabangsa-bangsahan si dunyahin pinagtipun du si harapanku duk pagsapeˈku siye, kuweˈ aˈa magipat hayepin pagsapeˈne meˈ bili-bilihin duk meˈ kambingin.
32 e todas as nações serão reunidas em sua presença, e ele separará uns dos outros, como o pastor separa dos cabritos as ovelhas;
33 Meˈ aˈa mabentelin papīku si kanawananku duk meˈ sinduwehin si bibanganku.
33 e porá as ovelhas à sua direita, mas os cabritos, à esquerda;
34 Manjari aku, magbayaˈin, paˈinku iyan si meˈ aˈa si kanawanankun, ‘Kaˈam, meˈ kaˈurungan kahāpan weˈ Samaku Tuhanin, pitu kaˈam, patennaˈ tuˈu si pagbayaˈanku peggeˈ inin andang pinanyap para si kaˈam kemuwe tagnaˈ dunyahin.
34 então, dirá o Rei aos que estiverem à sua direita: Vinde, benditos de meu Pai! Entrai na posse do reino que vos está preparado desde a fundação do mundo.
35 Peggeˈ bakas inusan ku bu pinakan ku weˈ bi, duk lekkakan ku bu inurungan ku ininum weˈ bi, aˈa liyu-liyu ku bu inaddatan ku weˈ bi.
35 Porque tive fome, e me destes de comer; tive sede, e me destes de beber; era forasteiro, e me hospedastes;
36 Gaˈ niyaˈ semmekku bu pinasemmekan ku weˈ bi, bakas ku saki bu inipat ku weˈ bi, bakas ku kinalabusu bu binisita ku weˈ bi.’
36 estava nu, e me vestistes; enfermo, e me visitastes; preso, e fostes ver-me.
37 Ubus magpaˈin iyan meˈ aˈa bentel laˈi si kanawanankun, ‘Tuwan, sumiyan kew bakas takite kami inusan duk urungan kami kew kinakan, atawa lekkakan duk urungan kami kew ininum?
37 Então, perguntarão os justos: Senhor, quando foi que te vimos com fome e te demos de comer? Ou com sede e te demos de beber?
38 Sumiyan kew takite kami kuweˈ aˈa liyu-liyu duk inaddatan kew weˈ kami? Sumiyan kew kanggaˈan semmek duk inurungan kew weˈ kami?
38 E quando te vimos forasteiro e te hospedamos? Ou nu e te vestimos?
39 Duk sumiyan kasakinun duk pangalabusu si kaˈuhin duk pī kami misita kaˈu?’
39 E quando te vimos enfermo ou preso e te fomos visitar?
40 Manjari aku, magbayaˈin, nambung du ku, paˈinku, ‘Sabennal akahante kaˈam, sumiyan-sumiyan hinangbi inin si meˈ tindegku madiyawaˈ pagaˈanen, hinangbi du teˈed si aku.’
40 O Rei, respondendo, lhes dirá: Em verdade vos afirmo que, sempre que o fizestes a um destes meus pequeninos irmãos, a mim o fizestes.
41 “Ubus paˈinku du iyan si meˈ aˈa si bibangankun, ‘Kaˈam, meˈ pagmulkaˈan Tuhanin, tahalaˈ kaˈam amban aku duk pī kaˈam dem ebbut narkaˈ pinanyap andang para si nakuraˈ seyitanin duk si meˈ daraˈakannen.
41 Então, o Rei dirá também aos que estiverem à sua esquerda: Apartai-vos de mim, malditos, para o fogo eterno, preparado para o diabo e seus anjos.
42 Peggeˈ bakas inusan ku bu gaˈ ku urunganbi kinakan, lekkakan ku bu gaˈ ku urunganbi ininum.
42 Porque tive fome, e não me destes de comer; tive sede, e não me destes de beber;
43 Aˈa liyu-liyu ku bu gaˈ ku addatanbi, gaˈ niyaˈ semmekku bu gaˈ ku urunganbi, bakas ku saki duk dem kalabusu bu gaˈ ku bisitabi.’
43 sendo forasteiro, não me hospedastes; estando nu, não me vestistes; achando-me enfermo e preso, não fostes ver-me.
44 Ubus tilewde du ku iyan, paˈinde, ‘Tuwan, sumiyan kew takite kami inusan atawa lekkakan? Sumiyan kew takite kami kuweˈ aˈa liyu-liyu, atawa gaˈ niyaˈ semmeknu atawa saki atawa dem kalabusu bu gaˈ kew tabangan kami?’
44 E eles lhe perguntarão: Senhor, quando foi que te vimos com fome, com sede, forasteiro, nu, enfermo ou preso e não te assistimos?
45 Ubus nambung ku iyan, paˈinku, ‘Sabennal akahante kaˈam, bang gaˈ tabangbi meˈ tindegku madiyawaˈ pagaˈanen, aku du gaˈ tinabangbin.’
45 Então, lhes responderá: Em verdade vos digo que, sempre que o deixastes de fazer a um destes mais pequeninos, a mim o deixastes de fazer.
46 Manjari meˈ aˈa inin pinadem narkaˈ du duk magtiksaˈ siye salama-lama, saguwaˈ meˈ aˈa mabentelin pinapī du si surgaˈ duk niyaˈ umulde salama-lama.”
46 E irão estes para o castigo eterno, porém os justos, para a vida eterna.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Mateus 25, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.