Mateus 21
Yakan Bible (YKA_WBT) vs ARA
1 Pagtapit ne disi Isa si Awrusalam, duk takitede ne kalumaˈan Betpagehin laˈi si kūd Jaitun, dinaˈak padehellu weˈ si Isa duwangan tindegnen.
1 Quando se aproximaram de Jerusalém e chegaram a Betfagé, ao monte das Oliveiras, enviou Jesus dois discípulos, dizendo-lhes:
2 Paˈinne si siye, “Pī kaˈam si kalumaˈan si dehelluhanbi miyaˈan. Pagtekkabi laˈi, magtawus kaˈam iyan ngite dambuwaˈ asnu duk anakne dinagtel laˈi. Lekkahun bi duk boˈohun bi pitu si aku.
2 Ide à aldeia que aí está diante de vós e logo achareis presa uma jumenta e, com ela, um jumentinho. Desprendei-a e trazei-mos.
3 Bang niyaˈ nilew kaˈam bang weˈey eddoˈbi, paˈinun bi, ‘Niyaˈ kagunahan Panuhutanin si iye,’ duk daˈakne du iyan binoˈo magtawus.” (Asnuhin kuweˈ bantuk kuraˈ.)
3 E, se alguém vos disser alguma coisa, respondei-lhe que o Senhor precisa deles. E logo os enviará.
4 Pinalabey inin duk tuman binissā nabi dem kitabin, paˈinne,
4 Ora, isto aconteceu para se cumprir o que foi dito por intermédio do profeta:
5 — ausente —
5 Dizei à filha de Sião: Eis aí te vem o teu Rei, humilde, montado em jumento, num jumentinho, cria de animal de carga.
6 Manjari hap pī ne meˈ tindegnen duk hininang weˈ de sa pangandaˈakan si Isa siyehin.
6 Indo os discípulos e tendo feito como Jesus lhes ordenara,
7 Binoˈo ne weˈ de asnuhin duk anaknen duk ilampiruhan weˈ de duk meˈ semmekde, ubus bu pasakey ne si Isa.
7 trouxeram a jumenta e o jumentinho. Então, puseram em cima deles as suas vestes, e sobre elas Jesus montou.
8 Ekka isab meˈ aˈa laˈi. Binellat weˈ de meˈ semmekden si lān palabeyannen. Sinduwehin notoˈ meˈ pange dawenan duk kinanat weˈ de si lān pamahadjede si Isa.
8 E a maior parte da multidão estendeu as suas vestes pelo caminho, e outros cortavam ramos de árvores, espalhando-os pela estrada.
9 Magellang-ellang meˈ aˈa si dehelluhan si Isahin duk meˈ si dambulihannen. Ngalingan siye, paˈinde, “Pudjite bi tubuˈ Sultan Daˈudin. Pudjite bi pinapitu weˈ Tuhanin. Pudjite bi teˈed Tuhanin.”
9 E as multidões, tanto as que o precediam como as que o seguiam, clamavam: Hosana ao Filho de Davi! Bendito o que vem em nome do Senhor! Hosana nas maiores alturas!
10 Manjari pagtekka si Isa si Awrusalam, bengngangan aˈahin kēmon duk paˈinde, “Sine aˈa inin?”
10 E, entrando ele em Jerusalém, toda a cidade se alvoroçou, e perguntavam: Quem é este?
11 Paˈin meˈ aˈa mabanesin, “Inin si Isa, nabi amban Nasaret si lahat Jalil.”
11 E as multidões clamavam: Este é o profeta Jesus, de Nazaré da Galileia!
12 Manjari padiyalem si Isa dem langgal hadjehin duk binudjew weˈ ne kēmon meˈ aˈa magdagang duk meˈ magbelli diyalem lumaˈ Tuhanin. Ilintuwadan weˈ ne meˈ lamisahan meˈ aˈa magsambiˈ-sambiˈ sīnin. Ilintuwadan isab weˈ ne meˈ paningkoloˈan meˈ aˈa magdagang assang pagkulubanin.
12 Tendo Jesus entrado no templo, expulsou todos os que ali vendiam e compravam; também derribou as mesas dos cambistas e as cadeiras dos que vendiam pombas.
13 Paˈinne si siye, “Tasulat dem kitab, paˈin Tuhanin, ‘Lumaˈkun inēnan du lumaˈ pangampunan.’ Saguwaˈ kaˈam,” paˈin si Isa, “hininang weˈ bi lumaˈ Tuhanin kuweˈ lumaˈ patapukan meˈ aˈa panangkew.”
13 E disse-lhes: Está escrito:
14 Meˈ aˈa mapessekin duk meˈ makukuˈin pī si iye dem langgal hadjehin duk pinakoleˈ siye weˈ ne.
14 Vieram a ele, no templo, cegos e coxos, e ele os curou.
15 Saguwaˈ astel teˈed meˈ nakuraˈ imamin duk meˈ guru si saraˈ āgamahin pu si Isa pagkitede meˈ hinanganne makaˈulaliˈin, duk pagkalede meˈ mākanakin ngalingan laˈi dem langgal magpaˈin, “Pudjite bi tubuˈ Sultan Daˈudin.”
15 Mas, vendo os principais sacerdotes e os escribas as maravilhas que Jesus fazia e os meninos clamando: Hosana ao Filho de Davi!, indignaram-se e perguntaram-lhe:
16 Paˈinde pu si Isa, “Takalenu ke bissā meˈ mākanak miyaˈan?” “Aweˈ,” paˈin si Isa, “takaleku. Gaˈ ke bakas tabatsabi tasulat dem kitabin, pinaˈin, ‘Bisan meˈ mākanak dikiˈin tinoloˈan du mudji Tuhanin.’”
16 Ouves o que estes estão dizendo? Respondeu-lhes Jesus: Sim; nunca lestes:
17 Ubus inambanan siye weˈ si Isa duk hap pī iye si kalumaˈan Betani. Patennaˈ iye laˈi.
17 E, deixando-os, saiu da cidade para Betânia, onde pernoitou.
18 Pagsalung ne sasang pī iye balik si Awrusalam, inusan iye.
18 Cedo de manhã, ao voltar para a cidade, teve fome;
19 Niyaˈ kitene poˈon kayu ēnande igira si bihing lān. Hap pī iye, saguwaˈ gaˈ niyaˈ takitene buwaˈne luwal hadja dawen. Paˈin si Isa, “Tinagnaˈan maˈin gaˈi ne buwaˈ balik kayu inin.” Magtawus ngalanes kayuhin.
19 e, vendo uma figueira à beira do caminho, aproximou-se dela; e, não tendo achado senão folhas, disse-lhe: Nunca mais nasça fruto de ti! E a figueira secou imediatamente.
20 Pagkite meˈ tindegnen miyaˈan, ulaliˈ siye, paˈinde, “Weˈey enteˈ magtawus lanes kayu iyan?”
20 Vendo isto os discípulos, admiraram-se e exclamaram: Como secou depressa a figueira!
21 Paˈin si Isa si siye, “Sabennal akahante kaˈam, bang kaˈam sandel duk gaˈi teˈed duwe-duwehan, makajari hinangbi kuweˈ bakas hininangku si kayu iyan. Duk dumaˈin hadja iyan tahinangbin. Bang paˈinbi si punu inin, ‘O punu, tahalaˈ kew duk pateppad kew pī dem tahik,’ tuhutne du bissābin.
21 Jesus, porém, lhes respondeu: Em verdade vos digo que, se tiverdes fé e não duvidardes, não somente fareis o que foi feito à figueira, mas até mesmo, se a este monte disserdes: Ergue-te e lança-te no mar, tal sucederá;
22 Bang kaˈam sandel, tasangkabi du ine-ine pākubi amban Tuhan.”
22 e tudo quanto pedirdes em oração, crendo, recebereis.
23 Manjari hap pī si Isa balik si langgal hadjehin duk magtoloˈ iye si meˈ aˈahin. Sasangne magtoloˈin, pī meˈ nakuraˈ imamin duk meˈ kabahiˈanin si iye duk paˈinde, “Ine kapatutnu ngahinang meˈ hininangnu ellew miyaˈan? Duk sine mangurungan kaˈu kapatutin?”
23 Tendo Jesus chegado ao templo, estando já ensinando, acercaram-se dele os principais sacerdotes e os anciãos do povo, perguntando: Com que autoridade fazes estas coisas? E quem te deu essa autoridade?
24 Sambungan si Isa siye, paˈinne, “Niyaˈ isab tilewku si kaˈam. Bang ku sambunganbi, akahante kaˈam isab bang ine kapatutku maghinang meˈ hininangku miyaˈan.
24 E Jesus lhes respondeu: Eu também vos farei uma pergunta; se me responderdes, também eu vos direi com que autoridade faço estas coisas.
25 Pamandi Yahiya meˈ aˈahin, amban kapatutnen? Amban Tuhan ke atawa amban manusiyaˈ hadja?” Magisun-isun siye, paˈinde, “Bang saˈupama paˈinte bi weˈ kapatut Yahiya pamandine meˈ aˈahin amban Tuhan, paˈinne iyan, ‘Na, weˈey Yahiya gaˈ kahagadbi?’
25 Donde era o batismo de João, do céu ou dos homens? E discorriam entre si: Se dissermos: do céu, ele nos dirá: Então, por que não acreditastes nele?
26 Saguwaˈ bang paˈinte bi, ‘Amban manusiyaˈ,’ na tinalew kite bi si meˈ aˈahin, peggeˈ kēmon aˈahin kahagad weˈ Yahiya nabi Tuhanin.”
26 E, se dissermos: dos homens, é para temer o povo, porque todos consideram João como profeta.
27 Hangkan nambung siye, paˈinde, “Inday, gaˈi kataˈuhan kami bang amban kapatut Yahiyahin.” Manjari paˈin si Isa si siye, “Na, gaˈi isab kaˈam akahanku bang amban kapatutku maghinang meˈ hinangku miyaˈan.”
27 Então, responderam a Jesus: Não sabemos. E ele, por sua vez: Nem eu vos digo com que autoridade faço estas coisas.
28 Magdalilan si Isa, paˈinne, “Ine paˈinbi sabab inin? Niyaˈ dambuwaˈ aˈa duwe anaknen. Paˈinne si sakahin, ‘Totoˈ, pī kew ellew inin maghinang si bulakte bi.’
28 E que vos parece? Um homem tinha dois filhos. Chegando-se ao primeiro, disse: Filho, vai hoje trabalhar na vinha.
29 Paˈin sakahin, ‘Gaˈi ku.’ Saguwaˈ ubus miyaˈan, pinda du pikilannen duk harap pī ne iye si bulakde.
29 Ele respondeu: Sim, senhor; porém não foi.
30 Manjari hap pī isab aˈahin si anakne salihin duk daˈakne isab kuweˈ pangandaˈakanne sakahin. Nambung salihin, paˈinne, ‘Aweˈ, Ammaˈ, pī saˈ ku.’ Saguwaˈ gaˈ iye hap pī.”
30 Dirigindo-se ao segundo, disse-lhe a mesma coisa. Mas este respondeu: Não quero; depois, arrependido, foi.
31 Ubus paˈin si Isa, “Sine siye manuhut kabayaˈan samanen?” Paˈinde, “Sakahin.” Manjari paˈin si Isa si siye, “Sabennal akahante kaˈam, meˈ aˈa madusehanin kuweˈ meˈ aˈa magpāku-pāku sukeyin duk meˈ dende madupangin, tayimaˈ Tuhanin pe siye dehellu amban kaˈam.
31 Qual dos dois fez a vontade do pai? Disseram: O segundo. Declarou-lhes Jesus: Em verdade vos digo que publicanos e meretrizes vos precedem no reino de Deus.
32 Peggeˈ pitu si kaˈam Yahiya magpandi-pandi aˈahin duk toloˈanne kaˈam lān mabentelin bu gaˈi kahagadbi. Saguwaˈ meˈ aˈa magpāku-pāku sukeyin duk meˈ dende madupangin kinahagad iye weˈ de. Duk bisan inin takitebi, gaˈ du pindahanbi pikilanbin bu kahagad si iye.”
32 Porque João veio a vós outros no caminho da justiça, e não acreditastes nele; ao passo que publicanos e meretrizes creram. Vós, porém, mesmo vendo isto, não vos arrependestes, afinal, para acreditardes nele.
33 “Pakale kaˈam, niyaˈ pe isab dalilan seddili,” paˈin si Isa. “Niyaˈ aˈa magtanem bāhan ubas pinaluha duk binirang weˈ ne. Ilowangan weˈ ne diyawaˈ pagpeggaˈan ubasin panawutan boheˈ ubasin. Ngahinang isab iye payad langkew pamantew-mantewan likusin. Manjari pinatungguˈan weˈ ne likusnen si meˈ aˈa, pagbahagiˈan uli tinanemnen. Ubus bu tahalaˈ iye pī si lahat tala.
33 Atentai noutra parábola. Havia um homem, dono de casa, que plantou uma vinha. Cercou-a de uma sebe, construiu nela um lagar, edificou-lhe uma torre e arrendou-a a uns lavradores. Depois, se ausentou do país.
34 Pagtaˈabut pagbuwaˈ ubasin, dinaˈak weˈ dapuˈ likusin meˈ daraˈakannen pī si meˈ aˈa tatungguˈnen māku bahagiˈne si meˈ buwaˈ ubasin.
34 Ao tempo da colheita, enviou os seus servos aos lavradores, para receber os frutos que lhe tocavam.
35 Pagtekka meˈ daraˈakannen laˈi, siniggew siye weˈ meˈ tatungguˈin. Dambuwaˈin pinapeddiˈan weˈ de, dambuwaˈin pinapatey duk dambuwaˈin pinagtibagan weˈ de.
35 E os lavradores, agarrando os servos, espancaram a um, mataram a outro e a outro apedrejaram.
36 Ubus ngandaˈak ne isab dapuˈ likusin meˈ daraˈakanne seddili hap pī si siye. Ekka siye amban meˈ dehelluhin. Hininang weˈ meˈ aˈa tatungguˈnen si siye kuweˈ hininangde si meˈ daraˈakan dehelluhin.
36 Enviou ainda outros servos em maior número; e trataram-nos da mesma sorte.
37 Ujudnen daˈakne hap pī anaknen. Paˈinne dem ateyne, ‘Bugtuˈ pagaddatande anakkun.’
37 E, por último, enviou-lhes o seu próprio filho, dizendo: A meu filho respeitarão.
38 Saguwaˈ pagkite meˈ tatungguˈ likusin anakne miyaˈan, magisun siye, paˈinde, ‘Iye hep inin pinusakaˈanin. Dayiˈ kaˈam papateyte bi duk taˈeddoˈte bi likusin.’
38 Mas os lavradores, vendo o filho, disseram entre si: Este é o herdeiro; ora, vamos, matemo-lo e apoderemo-nos da sua herança.
39 Manjari siniggew iye weˈ de duk sinōgadan pī si bukut birang likusin duk pinapatey weˈ de.
39 E, agarrando-o, lançaram-no fora da vinha e o mataram.
40 Manjari,” paˈin si Isa, “bang tekka dapuˈ likus miyaˈan, ine enteˈ hinangne si meˈ tatungguˈnen?”
40 Quando, pois, vier o senhor da vinha, que fará àqueles lavradores?
41 Nambung siye, paˈinde, “Bugtuˈ papateyne meˈ aˈa malaˈat miyaˈan, duk patungguˈne likusnen si meˈ aˈa seddili, meˈ mangurungan iye bahagiˈnen pagtaˈabut pagbuwaˈ ubasin.”
41 Responderam-lhe: Fará perecer horrivelmente a estes malvados e arrendará a vinha a outros lavradores que lhe remetam os frutos nos seus devidos tempos.
42 Paˈin si Isa si siye, “Gaˈ ke bakas tabatsabi dem kitab, pinaˈin,
42 Perguntou-lhes Jesus: Nunca lestes nas Escrituras:
43 Hangkan akahante kaˈam,” paˈin si Isa, “tagnaˈ kaˈam tapeneˈ Tuhanin, saguwaˈ pinagantiˈ du iyan si kaˈam meˈ bangsa seddilihin duk tuhutde du iyan pangandaˈakan Tuhanin.” (
43 Portanto, vos digo que o reino de Deus vos será tirado e será entregue a um povo que lhe produza os respectivos frutos.
44 Paˈin si Isa pe, “Kēmon malaboˈ diyataˈ batu inin posak-posak barannen. Duk sasuku kalaboˈan batu inin, pipis iye.”)
44 Todo o que cair sobre esta pedra ficará em pedaços; e aquele sobre quem ela cair ficará reduzido a pó.
45 Pagkale meˈ nakuraˈ imamin duk meˈ Pariseohin meˈ dalilan miyaˈan, tahātide weˈ siye inandigan si Isahin.
45 Os principais sacerdotes e os fariseus, ouvindo estas parábolas, entenderam que era a respeito deles que Jesus falava;
46 Batang si Isa siggewde, saguwaˈ tinalew siye si meˈ aˈa mabanesin, peggeˈ kahagad meˈ aˈahin weˈ nabi si Isa.
46 e, conquanto buscassem prendê-lo, temeram as multidões, porque estas o consideravam como profeta.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Mateus 21, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.