Mateus 12
Yakan Bible (YKA_WBT) vs NAA
1 Dambuwaˈ Sabtuˈ, ellew liˈi meˈ Yahudihin, pabutas disi Isa dem tanaˈ. Peggeˈ inusan meˈ tindegnen, ngalupuˈ siye buwaˈ tanaˈin bu inintaˈ weˈ de.
1 Por aquele tempo, num sábado, Jesus passou pelas searas. Estando os seus discípulos com fome, começaram a colher espigas e a comer.
2 Pagkite meˈ Pariseohin miyaˈan, paˈinde pu si Isa, “Payamanun be. Meˈ tindegnun hinangde tinaggahan saraˈ si ellew liˈihin.”
2 Os fariseus, vendo isso, disseram a Jesus: — Olhe! Os seus discípulos estão fazendo o que não é lícito fazer num sábado.
3 Paˈin si Isa si siye, “Gaˈ ke bakas tabatsabi bang ine hininang Sultan Daˈudin masaley paginusan iye duk meˈ saweˈnen?
3 Mas Jesus lhes disse:
4 Padiyalem hep iye pī si lumaˈ Tuhanin duk ineddoˈ weˈ ne pan binettad laˈi pangurung si Tuhanin duk kinakan weˈ ne duk meˈ saweˈnen. Bu tinaggahan hep weˈ saraˈ kinakan pan miyaˈan, luwal hadja para si meˈ imam.
4 Como entrou na Casa de Deus, e comeram os pães da proposição, os quais não era lícito comer, nem a ele nem aos que estavam com ele, mas exclusivamente aos sacerdotes?
5 Duk gaˈ ke isab tabatsabi dem kitab Tawrat weˈ meˈ imam si langgal hadjehin maghinang kahabaˈ ellew liˈi bisan tinaggahan maghinangin weˈ saraˈ? Saguwaˈ gaˈi du siye magduse.
5 Ou vocês não leram na Lei que, aos sábados, os sacerdotes no templo profanam o sábado e ficam sem culpa?
6 Akahante kaˈam, niyaˈ ne tuˈu pasōng kapatutnen amban saraˈ si langgal hadjehin.
6 Pois eu lhes digo que aqui está quem é maior do que o templo.
7 Niyaˈ tasulat dem kitab, pinaˈin, ‘Gaˈi mahalgaˈ si aku kulubanin saguwaˈ iye kabayaˈankun weˈ maˈaseˈ kaˈam si saweˈbi.’ Bang tasabutbi teˈed hātine inin, gaˈi laboˈanbi hukuman aˈa manggaˈ niyaˈ dusenen.
7 Mas, se vocês soubessem o que significa: “Quero misericórdia, e não sacrifício”, não teriam condenado inocentes.
8 Aku, Anak Manusiyaˈin, taga kapatut ku magpaˈin bang ine-ine mapatut hininang si ellew liˈihin.”
8 Porque o Filho do Homem é senhor do sábado.
9 Manjari palanjal si Isa billaˈi duk padiyalem iye dem langgalde.
9 Tendo Jesus saído dali, entrou na sinagoga deles.
10 Laˈi dem langgal niyaˈ aˈa sapik tangannen. Niyaˈ isab laˈi meˈ aˈa batang miha duse si Isa supaya iye katuntutande. Hangkan tilewde iye, paˈinde, “Ngalanggalan saraˈ ke magpakoleˈ si ellew liˈihin?”
10 Achava-se ali um homem que tinha uma das mãos ressequida. Então, a fim de o acusar, perguntaram a Jesus: — É lícito curar no sábado?
11 Nambung si Isa, paˈinne, “Ine hinangbi bang upama niyaˈ bili-bilibi dambuwaˈ du bu laboˈ pe dem kupung baytu ellew liˈi? Gaˈi ke eddoˈbi maluwas bisan ne ellew liˈi?
11 Ao que lhes respondeu:
12 Pasōng hep mahalgaˈ aˈahin amban bili-bili. Hangkan patut maghinang makahāp si ellew liˈi.”
12 Ora, quanto mais vale um homem do que uma ovelha! Logo, é lícito nos sábados fazer o bem.
13 Manjari paˈinne si aˈa masapik tangannen, “Pahintengun tangannun.” Na, pinahinteng weˈ ne, manjari kawuliˈan ne tangannen kuweˈ tanganne dambuwaˈin.
13 Então Jesus disse ao homem: O homem estendeu a mão, e ela foi restaurada e ficou sã como a outra.
14 Manjari paluwas meˈ Pariseohin amban langgal duk magisun siye bang saˈingge si Isa tapapateyde.
14 Mas os fariseus, saindo dali, conspiravam contra ele, procurando ver como o matariam.
15 Pagkataˈuhan si Isa sabab isun meˈ Pariseohin, tahalaˈ iye amban lahat miyaˈan. Ekka aˈa paturul si iye. Pinakawuliˈ weˈ ne kēmon meˈ aˈa masakihin
15 Mas Jesus, sabendo disto, afastou-se dali. Muitos o seguiram, e a todos ele curou,
16 duk sinessaˈan siye weˈ ne gaˈi dinaˈak magaka-aka sabab iye.
16 advertindo-lhes, porém, que não o expusessem à publicidade.
17 Sabab inin, tuman ne bissā Tuhan sinulat weˈ Nabi Isayahin, pinaˈin,
17 Isso aconteceu para se cumprir o que foi dito por meio do profeta Isaías:
18 — ausente —
18 “Eis aqui o meu servo, que escolhi, o meu amado, em quem a minha alma se agrada. Farei repousar sobre ele o meu Espírito, e ele anunciará juízo aos gentios.
19 — ausente —
19 Não entrará em discussões, nem gritará, nem fará ouvir nas praças a sua voz.
20 — ausente —
20 Não esmagará a cana quebrada, nem apagará o pavio que fumega, até que faça vencedor o juízo.
21 — ausente —
21 E no seu nome os gentios colocarão a sua esperança.”
22 Manjari, niyaˈ binoˈo pī pu si Isa dambuwaˈ aˈa pessek duk umew peggeˈ pasayedan seyitan iye. Kawuliˈan iye weˈ si Isa, hangkan kapamissā ne iye duk ngite ne iye.
22 Então trouxeram a Jesus um endemoniado, cego e mudo. Jesus o curou, e o homem passou a falar e a ver.
23 Kēmon aˈahin ulaliˈ duk paˈinde, “Inin ne enteˈ tubuˈ Sultan Daˈudin?”
23 E toda a multidão se admirava e dizia: — Não seria este, por acaso, o Filho de Davi?
24 Pagkale meˈ Pariseohin inin, paˈinde, “Kaˈurungan iye balakat weˈ Belsebul, nakuraˈ meˈ seyitanin, hangkan iye kapagpaluwas meˈ seyitan.”
24 Mas os fariseus, ouvindo isto, diziam: — Este não expulsa demônios senão pelo poder de Belzebu, o maioral dos demônios.
25 Kataˈuhan si Isa bang ine dem pikilanden, hangkan paˈinne si siye, “Bang niyaˈ pagsultanan bu magbonoˈ meˈ aˈanen, magkaˈat pagsultanan miyaˈan. Duk bang meˈ aˈa si dambuwaˈ puweblohin atawa meˈ magtewtey-anakin gaˈi magtuhut pikilan saguwaˈ luwal magsasaˈ, ujudnen magkanat-kanat siye.
25 Mas Jesus, sabendo o que eles pensavam, disse-lhes:
26 Hangkan bang nakuraˈ seyitanin maluwas tindegne seyitanin, hātinen weˈ magkuntara ne siye duk gaˈi layun pagbayaˈan seyitanin.
26 Se Satanás expulsa Satanás, está dividido contra si mesmo; como, então, o seu reino subsistirá?
27 Paˈinbi weˈ magpaluwas ku seyitan peggeˈ kaˈurungan ku balakat weˈ Belsebul, nakuraˈ seyitanin. Bang bennal inin, na, meˈ tindegbin, amban balakat sine pagpaluwasde seyitanin? Siye ne iyan magpaˈinin weˈ salaˈ pamikilbin.
27 E, se eu expulso os demônios por Belzebu, por quem os filhos de vocês os expulsam? Por isso, eles mesmos serão os juízes de vocês.
28 Saguwaˈ iye matoˈohin, asal amban Niyawa Tuhanin balakatku magpaluwas seyitanin. Hātine inin, Tuhanin magbayaˈ ne tuˈu si kaˈam.
28 Se, porém, eu expulso os demônios pelo Espírito de Deus, certamente é chegado o Reino de Deus sobre vocês.
29 “Nakuraˈ seyitanin, dalilnen aˈa basag. Gaˈ niyaˈ tapī ngahawas si lumaˈ aˈa basag bang gaˈi dahuˈ ingketanne aˈa mabasag miyaˈan, ubus meke ne iye tapangahawas.”
29 Ou como pode alguém entrar na casa do valente e roubar-lhe os bens sem primeiro amarrá-lo? E só então saqueará a casa dele.
30 Paˈin si Isa pe, “Manggaˈi mamēbbegan akuhin nguntarahan aku. Duk manggaˈi manabangan aku magtipunin, nganat-nganat du.
30 — Quem não é por mim é contra mim; e quem comigo não ajunta espalha.
31 Hangkan hep akahante kaˈam,” paˈin si Isa, “ampun Tuhanin du kēmon duse aˈahin duk meˈ bissāde kupul si Tuhanin. Saguwaˈ bang missā siye kupul si Niyawa Sutsihin, asal gaˈi teˈed siye inampun.
31 Por isso, digo a vocês que todo pecado e blasfêmia serão perdoados aos homens; mas a blasfêmia contra o Espírito não será perdoada.
32 Sine-sine missāhan aku, Anak Manusiyaˈin laˈat, makajari du iye inampun, saguwaˈ bang Niyawa Sutsihin binissā-bissāhannen, asal gaˈi teˈed iye inampun bisan sumiyan-sumiyan.”
32 Se alguém disser alguma palavra contra o Filho do Homem, isso lhe será perdoado; mas, se alguém falar contra o Espírito Santo, isso não lhe será perdoado, nem neste mundo nem no porvir.
33 “Bang upama hāp kayuhin, hāp isab buwaˈnen. Damikkiyan bang gaˈi hāp kayuhin, gaˈi hāp buwaˈnen. Kayuhin kataˈuhan si buwaˈne.
33 — Tornem a árvore boa e o seu fruto será bom, ou tornem a árvore má e o seu fruto será mau; porque pelo fruto se conhece a árvore.
34 Kaˈam iyan meˈ aˈa pangakkal. Gaˈi kaˈam makabissā hāp peggeˈ laˈat dem ateybin. Ine-ine dem atey manusiyaˈ, iye miyaˈan mapaluwas amban behenen.
34 Raça de víboras! Como vocês podem falar coisas boas, sendo maus? Porque a boca fala do que está cheio o coração.
35 Aˈa mahāpin, hāp kawul-piˈilnen duk hāp bissānen peggeˈ hāp dem ateynen. Saguwaˈ aˈa malaˈatin, peggeˈ laˈat dem ateynen hangkan gaˈi hāp kawul-piˈilnen duk bissānen.
35 A pessoa boa tira do tesouro bom coisas boas; mas a pessoa má do mau tesouro tira coisas más.
36 Akahante kaˈam, bang tekka ne ellew pangahukum Tuhan manusiyaˈin, subey ne meˈ aˈahin magaka sabab kēmon bakas binissāde manggaˈ niyaˈ gunanen.
36 — Digo a vocês que, no Dia do Juízo, as pessoas darão conta de toda palavra inútil que proferirem;
37 Amban meˈ bissānun kataˈuhan bang ine hukuman si kaˈuhin, bang inampun ke kew atawa ilegga.”
37 porque, pelas suas palavras, você será justificado e, pelas suas palavras, você será condenado.
38 Manjari, niyaˈ meˈ guru si saraˈ āgama duk meˈ Pariseo laˈi duk paˈinde pu si Isa, “Tuwan, mabayaˈ kami ngite tandaˈ balakatnun.”
38 Então alguns escribas e fariseus disseram a Jesus: — Mestre, queremos ver algum sinal feito pelo senhor.
39 Saguwaˈ sambunganne siye, paˈinne, “Kaˈam meˈ aˈa maˈellum kuweˈitu inin laˈat kaˈam duk gaˈi kaˈam nuhut Tuhan. Makapakite tandaˈ hatiˈ kaˈam. Saguwaˈ gaˈ niyaˈ tandaˈ pinakitehan si kaˈam luwal hadja tandaˈ Nabi Yunus awwalley.
39 Mas ele respondeu:
40 Peggeˈ kuweˈ Nabi Yunusin laˈi dem betteng kenna mahadjehin tellu ellew duk tellu sangem, damikkiyan aku, Anak Manusiyaˈin, si sinōng laˈi ku dem bulak tellu ellew duk tellu sangem.
40 Porque assim como Jonas esteve três dias e três noites no ventre do grande peixe, assim o Filho do Homem estará três dias e três noites no coração da terra.
41 Bang tekka ellew pangahukum Tuhan meˈ manusiyaˈin, pī iyan nengge meˈ aˈa si lahat Niniba awwalley duk taksilde kaˈam. Peggeˈ siye, pagsusunande duk lebbahande duseden sakaliˈ takalede usihat Nabi Yunusin. Akahante kaˈam, kuweˈitu niyaˈ tuˈu si kaˈam pasōng langkew amban Nabi Yunus, saguwaˈ gaˈi tayimaˈbi panoloˈnen duk gaˈi pagsusunanbi dusebin.
41 Ninivitas se levantarão, no Juízo, com esta geração e a condenarão, porque se arrependeram com a pregação de Jonas. E aqui está quem é maior do que Jonas.
42 Bang tekka ellew pangahukum Tuhan meˈ manusiyaˈin, pī iyan nengge sultan dende amban lahat Seba masa awwalley duk taksilne kaˈam. Peggeˈ iye, pitu iye amban higad dunya peggeˈ bayaˈ pakalene meˈ bissā Sultan Sulaimanin, aˈa lalem teˈed kataˈunen masaley. Akahante kaˈam, kuweˈitu niyaˈ tuˈu si kaˈam pasōng kataˈunen amban Sulaiman, saguwaˈ gaˈi tayimaˈbi panoloˈnen.”
42 A rainha do Sul se levantará, no Juízo, com esta geração e a condenará, porque veio dos confins da terra para ouvir a sabedoria de Salomão. E aqui está quem é maior do que Salomão.
43 “Bang niyaˈ seyitan,” paˈin si Isa, “paluwas amban aˈa, maglengngan-lengngan iye dem lahat makagindew-gindew miha pahalihanne, saguwaˈ gaˈi iye ngasuwaˈ.
43 — Quando o espírito imundo sai de uma pessoa, anda por lugares áridos procurando repouso, porém não encontra.
44 Manjari paˈinne dem pikilanne, ‘Tiyaˈ ku balik pī si bakas patennaˈankun.’ Pagtekkane laˈi takitene weˈ gaˈ niyaˈ patennaˈ laˈi duk bakas pinahidan ne duk memes ne.
44 Por isso, diz: “Voltarei para a minha casa, de onde saí.” E, voltando, ele a encontra vazia, varrida e arrumada.
45 Ubus pī iye ngeddoˈ pituˈ meˈ seyitan seddili, pasōng pe laˈatden amban iye, duk paˈasek siye kēmon pī dem baran aˈahin patennaˈ laˈi. Kaˈujudan aˈa miyaˈan, pasōng pe laˈatan maˈumantag si iye kuweˈituhin amban tagnaˈin. Kuweˈ iyan du isab maˈumantag si meˈ aˈa malaˈat kuweˈitu inin.”
45 Então vai e leva consigo outros sete espíritos, piores do que ele, e, entrando, habitam ali. E o último estado daquela pessoa se torna pior do que o primeiro. Assim também acontecerá a esta geração perversa.
46 Sasang si Isa pe mamissā si meˈ aˈahin, tekka saˈinen duk meˈ pungtinaˈine lellahin laˈi si bukut. Batang boˈode si Isa magbissā.
46 Enquanto Jesus ainda falava ao povo, eis que a mãe e os irmãos dele estavam do lado de fora, procurando falar com ele.
47 Manjari niyaˈ ngakahan iye, paˈinne, “Tuwan, īˈ laˈi saˈinun duk meˈ pungtinaˈinun si bukut miha kaˈu.”
47 E alguém lhe disse: — A sua mãe e os seus irmãos estão lá fora e querem falar com o senhor.
48 Saguwaˈ paˈin si Isa si mangakahan iyehin, “Sine saˈikun duk sine meˈ pungtinaˈikun?”
48 Porém Jesus respondeu ao que lhe trouxe o aviso:
49 Manjari tinoloˈ weˈ ne meˈ tindegnen, paˈinne, “Siye inin saˈikun duk meˈ pungtinaˈikun.
49 E, estendendo a mão para os discípulos, disse:
50 Peggeˈ sasuku maghinang kinabayaˈan Samaku malaˈi si surgaˈin, iye iyan pungtinaˈiku lella duk pungtinaˈiku dende duk saˈiku.”
50 Portanto, aquele que fizer a vontade de meu Pai celeste, esse é meu irmão, minha irmã e minha mãe.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Mateus 12, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.