Marcos 12
Yakan Bible (YKA_WBT) vs VC
1 Manjari magusihat si Isa si siye magdalilan. “Niyaˈ,” paˈinne, “aˈa maglikus bāhan ubas duk binirang weˈ ne. Ilowangan weˈ ne diyawaˈ pagpeggaˈan ubasin panawutan boheˈ ubasin. Ngahinang isab iye payad langkew pamantew-mantewan likusin. Manjari pinatungguˈan weˈ ne likusnen si meˈ aˈa, pagbahagiˈan uli tinanemnen. Ubus bu tahalaˈ iye pī si lahat tala.
1 E começou a falar-lhes em parábolas. Um homem plantou uma vinha, cercou-a com uma sebe, cavou nela um lagar, edificou uma torre, arrendou-a a vinhateiros e ausentou-se daquela terra.
2 Pagtaˈabut pagbuwaˈ ubasin, dinaˈak weˈ dapuˈ likusin dambuwaˈ daraˈakanne pī si meˈ aˈa tatungguˈnen, māku bahagiˈne si meˈ buwaˈ ubasin.
2 A seu tempo enviou aos vinhateiros um servo, para receber deles uma parte do produto da vinha.
3 Saguwaˈ siniggew iye weˈ meˈ tatungguˈin duk pinapeddiˈan weˈ de. Pinapoleˈ iye gaˈ niyaˈ taboˈone.
3 Ora, eles prenderam-no, feriram-no e reenviaram-no de mãos vazias.
4 Ubus ngandaˈak ne isab dapuˈ likusin seddili daraˈakanne pī si siye. Kinakal iye weˈ de diyataˈ kōkne duk pinaˈiyaˈ weˈ de.
4 Enviou-lhes de novo outro servo; também este feriram na cabeça e o cobriram de afrontas.
5 Manjari ngandaˈak ne isab iye seddili daraˈakanne saguwaˈ pinapatey weˈ de. Ubus miyaˈan, ekka pe sinduwe daraˈakanne dinaˈak weˈ ne pī. Sinduwehin pinapeddiˈan weˈ de duk sinduwehin pinapatey.
5 O senhor enviou-lhes ainda um terceiro, mas o mataram. E enviou outros mais, dos quais feriram uns e mataram outros.
6 Na, dambuwaˈ saˈ matalebbi si dapuˈ likusin dinaˈak pī. Inin anakne lella kalasahanne teˈed. Kakapusannen iye dinaˈakne mapī si siyehin. Paˈinne dem ateyne, ‘Bugtuˈ pagaddatande anakkun.’
6 Restava-lhe ainda seu filho único, a quem muito amava. Enviou-o também por último a ir ter com eles, dizendo: Terão respeito a meu filho!...
7 Saguwaˈ pagkite meˈ tatungguˈ likusin anakne miyaˈan, magisun siye. Paˈinde, ‘Iye hep inin pinusakaˈanin. Dayiˈ kaˈam, papateyte bi duk likus inin tepe si kite bi.’
7 Os vinhateiros, porém, disseram uns aos outros: Este é o herdeiro! Vinde, matemo-lo e será nossa a herança!
8 Manjari siniggew iye weˈ de, ubus bu pinapatey duk ilakasan weˈ de pī si bukut birang likusin.
8 Agarrando-o, mataram-no e lançaram-no fora da vinha.
9 Na,” paˈin si Isa, “ine enteˈ hinang dapuˈ likus miyaˈan si meˈ tatungguˈ likusnen? Hap pī iye duk papateyne siye duk patungguˈanne likusnen si seddili.”
9 Que fará, pois, o senhor da vinha? Virá e exterminará os vinhateiros e dará a vinha a outro.
10 Tinilew siye weˈ si Isa, paˈinne, “Gaˈ ke bakas tabatsabi ayat inin tasulat dem kitab, pinaˈin,
10 Nunca lestes estas palavras da Escritura: A pedra que os construtores rejeitaram veio a tornar-se pedra angular.
11 — ausente —
11 Isto é obra do Senhor, e ela é admirável aos nossos olhos {Sal 117,22s}?
12 Manjari, meˈ nakuraˈ meˈ Yahudi miyaˈan batang ne siggewde si Isa, peggeˈ tahātide weˈ siye inandiganne si dalilan sabab likus miyaˈan. Saguwaˈ gaˈ iye siggewde peggeˈ talew siye si meˈ aˈa mabanesin. Hangkan inambanan iye weˈ de duk tahalaˈ ne siye.
12 Procuravam prendê-lo, mas temiam o povo; porque tinham entendido que a respeito deles dissera esta parábola. E deixando-o, retiraram-se.
13 Niyaˈ dinaˈak weˈ de meˈ Pariseo duk meˈ tindeg Sultan Herod pī pu si Isa nguhi-nguhi iye si meˈ bissānen.
13 Enviaram-lhe alguns fariseus e herodianos, para que o apanhassem em alguma palavra.
14 Pagtekkade laˈi pu si Isa, paˈinde si iye, “Tuwan, kataˈuhan kami weˈ bennal hadja meˈ binissānun duk gaˈi kew suse bisan ine tapikil aˈa si kaˈuhin, bisan pe siye meˈ aˈa taga kapatut. Duk bennal meˈ panoloˈnu sabab meˈ kabayaˈan Tuhan hininang manusiyaˈin. Akahanun kami,” paˈinde, “patuhut ke si saraˈte bi magbayed sukey si Sultan Nakuraˈ bangsa Romahin atawa gaˈi?”
14 Aproximaram-se dele e disseram-lhe: Mestre, sabemos que és sincero e que não lisonjeias a ninguém; porque não olhas para as aparências dos homens, mas ensinas o caminho de Deus segundo a verdade. É permitido que se pague o imposto a César ou não? Devemos ou não pagá-lo?
15 Saguwaˈ kataˈuhan si Isa pangakkalden. Paˈinne si siye, “Weˈey ku suleyanbi? Moˈo kaˈam pitu sīn tuwas duk tapayamanku.”
15 Conhecendo-lhes a hipocrisia, respondeu-lhes Jesus: Por que me quereis armar um laço? Mostrai-me um denário.
16 Manjari binoˈohan ne weˈ de si Isa. Paˈinne si siye, “Pattaˈ sine teˈ duk sulat sine si sīn inin?” Paˈinde, “Pattaˈ Sultan Nakuraˈin duk sulatnen.”
16 Apresentaram-lho. E ele perguntou-lhes: De quem é esta imagem e a inscrição? De César, responderam-lhe.
17 “Na,” paˈin si Isa si siye, “pangurungun bi si Sultan Nakuraˈin sukuˈ si iyehin, duk pangurungun bi si Tuhan sukuˈ si Tuhanin. (Hātinen, magbayed kaˈam sukey duk pangurungun bi dibin dambūs-būs si Tuhan.)” Manjari ulaliˈ teˈed siye si iye.
17 Jesus então lhes replicou. Dai, pois, a César o que é de César e a Deus o que é de Deus. E admiravam-se dele.
18 Puwas miyaˈan niyaˈ pī pu si Isa meˈ Sadduseo, meˈ Yahudi gaˈi kahagad weˈ ellum balik meˈ pateyin si ellew dambuli. Tinilew iye weˈ de, paˈinde,
18 Ora, vieram ter com ele os saduceus, que afirmam não haver ressurreição, e perguntaram-lhe:
19 “Tuwan, niyaˈ saraˈ pangurung Musa kite bi weˈ bang niyaˈ lella bu matey iye gaˈ niyaˈ anakne, subey ne maganda salinen si balu miyaˈan duk niyaˈ tubuˈ sakanen.
19 Mestre, Moisés prescreveu-nos: Se morrer o irmão de alguém, e deixar mulher sem filhos, seu irmão despo-se a viúva e suscite posteridade a seu irmão.
20 Na manjari, niyaˈ miyaˈan pituˈ lella magpungtinaˈi. Sakahin maganda, manjari matey iye gaˈ anakde.
20 Ora, havia sete irmãos; o primeiro casou e morreu sem deixar descendência.
21 Mapasunuˈin maganda si baluhin duk matey iye gaˈ du isab niyaˈ anakde. Damikkiyan du isab mapasunuˈ si iyehin.
21 Então o segundo desposou a viúva, e morreu sem deixar posteridade. Do mesmo modo o terceiro.
22 Kapituˈ magpungtinaˈihin maggantiˈ nganda baluhin duk matey siye gaˈ niyaˈ anakde ambanande. Si kakapusannen, matey isab dendehin.
22 E assim tomaram-na os sete, e não deixaram filhos. Por último, morreu também a mulher.
23 Na, Tuwan,” paˈinde, “si ellew pagellum balik meˈ pateyin, anda sine iye? Bu pituˈ magpungtinaˈihin makaˈanda iye.”
23 Na ressurreição, a quem destes pertencerá a mulher? Pois os sete a tiveram por mulher.
24 Sambungan si Isa siye, paˈinne, “Salaˈ kaˈam. Hangkan kaˈam salaˈ, peggeˈ gaˈi tasabutbi tasulat dem kitabin duk gaˈi isab kataˈuhanbi balakat Tuhanin.
24 Jesus respondeu-lhes: Errais, não compreendendo as Escrituras nem o poder de Deus.
25 Peggeˈ bang ellum ne balik meˈ pateyin,” paˈin si Isa, “kuweˈ ne siye meˈ malaˈikat si surgaˈin. Gaˈi ne siye maganda atawa magella.
25 Na ressurreição dos mortos, os homens não tomarão mulheres, nem as mulheres, maridos, mas serão como os anjos nos céus.
26 Na, pasal meˈ aˈa matey weˈ pinakellum balik, gaˈ ke bakas tabatsabi dem kitab Tawrat sabab poˈon puhung makayatin? Tasulat laˈi weˈ missā Tuhanin pu si Musa. Paˈin Tuhanin, ‘Aku Tuhan pagtuhanan disi Ibrahim duk si Isahak duk si Yakubin.’
26 Mas quanto à ressurreição dos mortos, não lestes no livro de Moisés como Deus lhe falou da sarça, dizendo: Eu sou o Deus de Abraão, o Deus de Isaac e o Deus de Jacó {Êx 3, 6}?
27 Tuhanin Tuhan meˈ maˈellumin dumaˈin Tuhan meˈ pateyin. (Hātinen weˈ bisan disi Ibrahim duk Isahak duk si Yakub tiggel ne matey, ellum siye laˈi si surgaˈ peggeˈ inisbat pe weˈ de Tuhanin.) Salaˈ teˈed kaˈam si pamikilbin.”
27 Ele não é Deus de mortos, senão de vivos. Portanto, estais muito errados.
28 Manjari niyaˈ guru si saraˈ āgama nengge-nengge laˈi duk takalene pagpasuweyanden. Pagtapandogane weˈ hāp panambung si Isa siyehin, patapit iye pī nilew si Isa. “Tuwan,” paˈinne, “inggehin daˈakan malangkew amban kēmonin?”
28 Achegou-se dele um dos escribas que os ouvira discutir e, vendo que lhes respondera bem, indagou dele: Qual é o primeiro de todos os mandamentos?
29 Nambung si Isa, paˈinne, “Daˈakan malangkew amban kēmonin inin: ‘Meˈ aˈa bangsa Israˈil, pakale kaˈam. Tuhanin, Panuhutanten bi dambuwaˈ-buwaˈ iye Tuhanin.
29 Jesus respondeu-lhe: O primeiro de todos os mandamentos é este: Ouve, Israel, o Senhor nosso Deus é o único Senhor;
30 Subey kalasahannu Tuhanin, Panuhutannun, dambūs-būs ateynun duk pikilannun duk basagnun.’ Iye inin,” paˈin si Isa, “daˈakan malangkew amban kēmonin.
30 amarás ao Senhor teu Deus de todo o teu coração, de toda a tua alma, de todo o teu espírito e de todas as tuas forças.
31 Duk daˈakan mapasunuˈin inin: ‘Subey kalasahannu saweˈnun kuweˈ pangalasanu dinun.’ Gaˈ niyaˈ palangkew daˈakan amban daˈakan duwe inin.”
31 Eis aqui o segundo: Amarás o teu próximo como a ti mesmo. Outro mandamento maior do que estes não existe.
32 Paˈin guru saraˈin pu si Isa, “Tumuˈun iyan, Tuwan. Bennal binissānun weˈ dambuwaˈ-buwaˈ du Tuhanin duk gaˈ niyaˈ seddili amban iye.
32 Disse-lhe o escriba: Perfeitamente, Mestre, disseste bem que Deus é um só e que não há outro além dele.
33 Duk subey aˈahin kalasahanne Tuhanin dambūs-būs ateynen duk pikilannen duk basagnen. Duk subey isab kalasahanne pagkasinen kuweˈ pangalasane dinen. Bang tuhutne inin, hāp pe teˈed inin amban magkuluban iye hayep ineggas atawa nōngan ine-ine si Tuhan.”
33 E amá-lo de todo o coração, de todo o pensamento, de toda a alma e de todas as forças, e amar o próximo como a si mesmo, excede a todos os holocaustos e sacrifícios.
34 Pagtapandoga si Isa weˈ lalem pikilannen peggeˈ patut teˈed panambungnen, paˈinne si iye, “Bang pasōngnu pamikilnu iyan, mura kew pagbayaˈan Tuhanin.” Puwas miyaˈan, gaˈ ne niyaˈ aˈa makatawakkal nilew si Isa ine-ine.
34 Vendo Jesus que ele falara sabiamente, disse-lhe: Não estás longe do Reino de Deus. E já ninguém ousava fazer-lhe perguntas.
35 Manjari, sābu si Isa magusihat dem langgal hadje, tilewne siye, paˈinne, “Weˈey meˈ guru si saraˈ āgamahin magpaˈin weˈ Almasihin tubuˈ Sultan Daˈud koˈ?
35 Continuava Jesus a ensinar no templo e propôs esta questão: Como dizem os escribas que Cristo é o filho de Davi?
36 Bu si Daˈud ne teˈed mamissāhin sābu pagbayaˈan iye weˈ Niyawa Sutsihin, paˈinne,
36 Pois o mesmo Davi diz, inspirado pelo Espírito Santo: Disse o Senhor a meu Senhor: senta-te à minha direita, até que eu ponha os teus inimigos sob os teus pés {Sal 109,1}.
37 Na, payamanun bi,” paˈin si Isa, “bang si Daˈud pangēnne Almasihin Panuhutanne, bugtuˈ dumaˈin hadja iye tubuˈne saguwaˈ langkew pe iye amban si Daˈud.” Meˈ aˈa mabanesin kēgan pakale si meˈ usihat si Isahin.
37 Ora, se o próprio Davi o chama Senhor, como então é ele seu filho? E a grande multidão ouvia-o com satisfação.
38 Manjari sābu magusihat pe si Isa, paˈinne, “Paghalliˈ-halliˈanun bi meˈ guru si saraˈ āgamahin. Sinna siye lumengngan magsemmek tahaˈ duk sinna siye sinalam si meˈ tabuˈan.
38 Ele lhes dizia em sua doutrina: Guardai-vos dos escribas que gostam de andar com roupas compridas, de ser cumprimentados nas praças públicas
39 Bang dem langgal, mabayaˈ siye ningkoloˈ si meˈ paningkoloˈan para si meˈ aˈa pinagaddatanin. Damikkiyan bang siye si meˈ pagjamu-jamuhan, kabayaˈanden ningkoloˈ si meˈ paningkoloˈan mabangsahanin.
39 e de sentar-se nas primeiras cadeiras nas sinagogas e nos primeiros lugares nos banquetes.
40 Saguwaˈ siye,” paˈin si Isa, “sinigpitan weˈ de meˈ dende baluhin supaya taˈeddoˈde meˈ lumaˈden, duk magsambahayang siye patahaˈ magmā-mā weˈ aˈa hāp siye. Bugtuˈ hukuman hadje tasangkaden si ahilat.”
40 Eles devoram os bens das viúvas e dão aparência de longas orações. Estes terão um juízo mais rigoroso.
41 Manjari ningkoloˈ si Isa paharap si pangisi-ngisihan sīn dem langgal hadjehin. Pinayam-payaman weˈ ne meˈ aˈahin ngalaboˈ sīn dem pangisi-ngisihanin. Ekka meˈ aˈa dayahan ngalaboˈ sīn ekka.
41 Jesus sentou-se defronte do cofre de esmola e observava como o povo deitava dinheiro nele; muitos ricos depositavam grandes quantias.
42 Manjari niyaˈ tekka pī dambuwaˈ dende balu, miskin teˈed. Ngalaboˈ iye duwek kayuˈ sīn peyat, kulang du halgaˈnen.
42 Chegando uma pobre viúva, lançou duas pequenas moedas, no valor de apenas um quadrante.
43 Manjari ilinganan weˈ si Isa meˈ tindegnen pī patapit si iye. Paˈinne si siye, “Sabennal akahante kaˈam, dende balu mamiskin inin, labi pe sīn talaboˈnen amban kēmon siye meˈ mangalaboˈ sīnin.
43 E ele chamou os seus discípulos e disse-lhes: Em verdade vos digo: esta pobre viúva deitou mais do que todos os que lançaram no cofre,
44 Peggeˈ siye kēmon,” paˈin si Isa, “ngurung siye amban alataˈde maglabi-labihin. Saguwaˈ dende inin, bisan iye miskin, pinangurung weˈ ne kēmon sīnnen bisan diddaˈ panabangne sukalnen.”
44 porque todos deitaram do que tinham em abundância; esta, porém, pôs, da sua indigência, tudo o que tinha para o seu sustento.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Marcos 12, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.