Lucas 20
Yakan Bible (YKA_WBT) vs VC
1 Dambuwaˈ ellew laˈi si Isa magtoloˈ si meˈ aˈahin dem langgal hadjehin duk magmahalayak isab aka-aka mahāpin si siye. Manjari patapit pī si iye meˈ nakuraˈ imamin duk meˈ guru si saraˈ āgamahin duk meˈ kabahiˈanin.
1 Num daqueles dias, Jesus ensinava no templo e anunciava ao povo a boa nova. Chegaram os príncipes dos sacerdotes e os escribas com os anciãos,
2 Paˈinde si iye, “Ine kapatutnu ngahinang meˈ hininangnu ellew miyaˈan? Sine mangurungan kaˈu kapatutin?”
2 e falaram-lhe: Dize-nos: com que direito fazes essas coisas, ou quem é que te deu essa autoridade?
3 Sambungan si Isa siye, paˈinne, “Niyaˈ isab tilewku si kaˈam. Akahanun bi ku,
3 Jesus respondeu: Também eu vos farei uma pergunta.
4 pamandi Yahiya meˈ aˈahin, amban Tuhan ke atawa amban manusiyaˈ hadja?”
4 Respondei-me: o batismo de João era do céu ou dos homens?
5 Manjari magisun-isun siye. Paˈinde, “Bang saˈupama paˈinte bi weˈ kapatut Yahiya pamandine meˈ aˈahin amban Tuhan, paˈinne iyan, ‘Na, weˈey Yahiya gaˈ kahagadbi?’
5 Eles começaram a raciocinar entre si, dizendo: Se dissermos: Do céu, ele dirá: Por que razão, pois, não crestes nele?
6 Saguwaˈ bang paˈinte bi, ‘Amban manusiyaˈ,’ na, pagtibagan kite bi iyan weˈ meˈ aˈahin kēmon, peggeˈ kahagad siye weˈ Yahiya asal nabi Tuhanin.”
6 Se, porém, dissermos: Dos homens, todo o povo nos apedrejará, porque está convencido de que João era profeta.
7 Hangkan nambung siye, “Gaˈi kataˈuhan kami bang amban kapatut Yahiyahin.”
7 Responderam por fim que não sabiam de onde era.
8 Manjari paˈin si Isa si siye, “Na, gaˈi isab kaˈam akahanku bang amban kapatutku maghinang meˈ hininangku miyaˈan.”
8 Replicou-lhes também Jesus: Nem eu vos direi com que direito faço estas coisas.
9 Manjari inakahan weˈ si Isa meˈ aˈahin dalilan inin. “Niyaˈ,” paˈinne, “aˈa maglikus bāhan ubas duk pinatungguˈ weˈ ne si meˈ aˈa, pagbahagiˈan uli tinanemnen. Ubus bu tahalaˈ iye pī si lahat tala duk tiggel iye laˈi.
9 Então Jesus propôs-lhes esta parábola: Um homem plantou uma vinha, arrendou-a a vinhateiros e ausentou-se por muito tempo para uma terra estranha.
10 Pagtaˈabut pagbuwaˈ ubasin, dinaˈak weˈ dapuˈ likusin dambuwaˈ daraˈakanne pī si meˈ aˈa tatungguˈnen māku bahagiˈne si meˈ buwaˈ ubasin. Saguwaˈ pinapeddiˈan daraˈakanin weˈ de duk pinapoleˈ iye gaˈ niyaˈ taboˈone.
10 No tempo da colheita, enviou um servo aos vinhateiros para que lhe dessem do produto da vinha. Estes o feriram e o reenviaram de mãos vazias.
11 Ubus ngandaˈak ne isab dapuˈ likusin seddili daraˈakanne pī si siye. Pinapeddiˈan du isab weˈ de duk pinaˈiyaˈ duk pinapoleˈ gaˈ niyaˈ taboˈone.
11 Tornou a enviar outro servo; eles feriram também a este, ultrajaram-no e despediram-no sem coisa alguma.
12 Ubus ngandaˈak ne isab iye daraˈakanne pī kamintellunen. Inin bakat-bakat du isab weˈ de, ubus bu sinōgadan weˈ de pī si bukut birang likusin.
12 Tornou a enviar um terceiro; feriram também este e expulsaram-no.
13 Manjari paˈin dapuˈ likusin, ‘Ine enteˈ hinangku? Gam pe daˈakku pī anakku kinalasahanku teˈedin. Bugtuˈ pagaddatande iye.’
13 Disse então o senhor da vinha: Que farei? Mandarei meu filho amado; talvez o respeitem.
14 Saguwaˈ pagkite meˈ tatungguˈ likusin anakne miyaˈan, magisun siye, paˈinde, ‘Iye hep inin pinusakaˈanin. Dayiˈ kaˈam, papateyte bi duk likus inin tepe si kite bi.’
14 Vendo-o, porém, os vinhateiros discorriam entre si e diziam: Este é o herdeiro; matemo-lo, para que se torne nossa a herança.
15 Manjari siniggew iye weˈ de duk sinōgadan pī si bukut birang likusin duk pinapatey weˈ de. Na,” paˈin si Isa, “ine enteˈ hinang dapuˈ likus miyaˈan si siye?
15 E lançaram-no fora da vinha e mataram-no. Que lhes fará, pois, o dono da vinha?
16 Hap pī iye duk papateyne meˈ tatungguˈ miyaˈan duk patungguˈanne likusnen si seddili.” Pagkale meˈ aˈahin inin, paˈinde, “Karayaw patala Tuhanin!”
16 Virá e exterminará estes vinhateiros e dará a vinha a outros. A estas palavras, disseram: Que Deus não o permita!
17 Saguwaˈ pinayaman siye weˈ si Isa duk paˈinne, “Na, ine paˈinbi hāti ayat inin, tasulat dem kitab, pinaˈin,
17 Mas Jesus, fixando o olhar neles, disse-lhes: Que quer dizer então o que está escrito: A pedra que os edificadores rejeitaram tornou-se a pedra angular {Sl 117,22}?
18 Paˈin si Isa pe, “Kēmon malaboˈ diyataˈ batu inin posak-posak barannen. Duk sasuku kalaboˈan batu inin, pipis iye.”
18 Todo o que cair sobre esta pedra ficará despedaçado; e sobre quem ela cair, este será esmagado!
19 Meˈ guru si saraˈ āgamahin duk meˈ nakuraˈ imamin, batang ne siggewde si Isa duˈun-duˈun, peggeˈ tahātide weˈ siye inandigne si dalilan sabab likus miyaˈan. Saguwaˈ gaˈ iye siggewde peggeˈ talew siye si meˈ aˈa maˈekkahin.
19 Naquela mesma hora os príncipes dos sacerdotes e os escribas procuraram prendê-lo, mas temeram o povo. Tinham compreendido que se referia a eles ao propor essa parábola.
20 Hangkan miha-miha siye lān supaya iye tasōngande pī si antanan gubnulin. Nangdan siye meˈ aˈa dinaˈak pī pakale pu si Isa, magmā-mā weˈ siye meˈ aˈa asal nuhut saraˈ, supaya iye takuhide si meˈ bissānen.
20 Puseram-se então a observá-lo e mandaram espiões que se disfarçassem em homens de bem, para armar-lhe ciladas e surpreendê-lo no que dizia, a fim de o entregarem à autoridade e ao poder do governador.
21 Manjari paˈin meˈ aˈa tinangdanan miyaˈan pu si Isa, “Tuwan, kataˈuhan kami weˈ patut meˈ binissānun duk pamanoloˈnun. Gaˈi pagbiddaˈnu aˈahin duk bennal meˈ panoloˈnu sabab kahandak Tuhanin.
21 Perguntaram-lhe eles: Mestre, sabemos que falas e ensinas com retidão e que, sem fazer acepção de pessoa alguma, ensinas o caminho de Deus segundo a verdade.
22 Ine paˈinnu. Patuhut ke si saraˈte bi bang kite bi magbayed sukey si Sultan Nakuraˈ bangsa Romahin atawa gaˈi.”
22 É-nos permitido pagar o imposto ao imperador ou não?
23 Saguwaˈ kataˈuhan si Isa pangakkalden. Paˈinne si siye,
23 Jesus percebeu a astúcia e respondeu-lhes:
24 “Pakitehanun bi ku sīn tuwas.” Paglaˈi ne sīnin, paˈinne, “Pattaˈ sine teˈ duk sulat sine si sīn inin?” Paˈinde, “Pattaˈ Sultan Nakuraˈin duk sulatnen.”
24 Mostrai-me um denário. De quem leva a imagem e a inscrição? Responderam: De César.
25 “Na,” paˈin si Isa, “pangurungun bi si Sultan Nakuraˈin sukuˈ si iyehin, duk pangurungun bi si Tuhan sukuˈ si Tuhanin. (Hātinen, magbayed kaˈam sukey duk pangurungun bi dibin dambūs-būs si Tuhan.)”
25 Então lhes disse: Dai, pois, a César o que é de César e a Deus o que é de Deus.
26 Gaˈ iye takuhide si meˈ binissāne si harapan meˈ aˈahin. Saguwaˈ ulaliˈ teˈed siye si sambungnen, hangkan gaˈ ne niyaˈ bissāde.
26 Assim não puderam surpreendê-lo em nenhuma de suas palavras diante do povo. Pelo contrário, admirados da sua resposta, tiveram que calar-se.
27 Puwas miyaˈan, niyaˈ pī pu si Isa meˈ Sadduseo. Siye inin gaˈi kahagad weˈ ellum balik meˈ pateyin si ellew dambuli.
27 Alguns saduceus - que negam a ressurreição - aproximaram-se de Jesus e perguntaram-lhe:
28 Paˈinde pu si Isa, “Tuwan, niyaˈ saraˈ pangurung si Musa kite bi, paˈinne, ‘Bang niyaˈ lella bu matey iye gaˈ niyaˈ anakne, subey ne maganda salinen si balu miyaˈan duk niyaˈ tubuˈ sakanen.’
28 Mestre, Moisés prescreveu-nos: Se alguém morrer e deixar mulher, mas não deixar filhos, case-se com ela o irmão dele, e dê descendência a seu irmão.
29 Na manjari, niyaˈ miyaˈan pituˈ lella magpungtinaˈi. Sakahin maganda, manjari matey iye gaˈ anakde.
29 Ora, havia sete irmãos, o primeiro dos quais tomou uma mulher, mas morreu sem filhos.
30 Ubus mapasunuˈin maganda si baluhin, duk matey iye gaˈ du isab niyaˈ anakde.
30 Casou-se com ela o segundo, mas também ele morreu sem filhos.
31 Ubus bu katelluhin pagantiˈ nganda baluhin, sampay kēmon siye kapituˈ magpungtinaˈihin maggantiˈ nganda baluhin, duk matey siye gaˈ niyaˈ anak ambanande.
31 Casou-se depois com ela o terceiro. E assim sucessivamente todos os sete, que morreram sem deixar filhos.
32 Si kakapusannen matey isab dendehin.
32 Por fim, morreu também a mulher.
33 Na, Tuwan,” paˈinde, “si ellew pagellum balik meˈ pateyin, anda sine iye? Bu pituˈ magpungtinaˈihin makaˈanda iye.”
33 Na ressurreição, de qual deles será a mulher? Porque os sete a tiveram por mulher.
34 Nambung si Isa, paˈinne, “Meˈ aˈa si dunya inin maganda duk magella.
34 Jesus respondeu: Os filhos deste mundo casam-se e dão-se em casamento,
35 Saguwaˈ meˈ aˈa kinimmatan weˈ Tuhan mapataˈ pinakellum balik amban meˈ pateyin duk maglahat laˈi si surgaˈin, gaˈi ne siye maganda atawa magella.
35 mas os que serão julgados dignos do século futuro e da ressurreição dos mortos não terão mulher nem marido.
36 Peggeˈ gaˈi ne siye matey saguwaˈ kuweˈ ne siye meˈ malaˈikatin. Meˈ anak Tuhanin ne siye peggeˈ bakas pinakellum ne siye balik amban kamateyden.
36 Eles jamais poderão morrer, porque são iguais aos anjos e são filhos de Deus, porque são ressuscitados.
37 Na, pasal meˈ aˈa mamateyin weˈ pinakellum balik, pinapastiˈ inin weˈ si Musa dem kitab. Sinulat hep weˈ ne laˈi sabab poˈon puhung makayatin. Pangēnne Tuhanin laˈi, ‘Tuhan pagtuhanan disi Ibrahim duk si Isahak duk si Yakubin.’
37 Por outra parte, que os mortos hão de ressuscitar é o que Moisés revelou na passagem da sarça ardente {Ex 3,6}, chamando ao Senhor: Deus de Abraão, Deus de Isaac, Deus de Jacó .
38 Tuhanin Tuhan meˈ maˈellumin dumaˈin Tuhan meˈ mamateyin. (Hātinen bisan disi Ibrahim duk Isahak duk si Yakub tiggel ne matey, ellum siye laˈi si surgaˈ peggeˈ inisbat pe weˈ de Tuhanin.) Bang si bistahan Tuhan, ellum kēmon aˈahin.”
38 Ora, Deus não é Deus dos mortos, mas dos vivos; porque todos vivem para ele.
39 Paˈin sinduwe meˈ guru si saraˈ āgamahin pu si Isa, “Tuwan, hāp sambungnu miyaˈan.”
39 Alguns dos escribas disseram, então: Mestre, falaste bem.
40 Gaˈ ne siye makatawakkal nilew iye namba.
40 E já não se atreviam a fazer-lhe pergunta alguma.
41 Manjari paˈin si Isa si siye, “Weˈey meˈ aˈahin magpaˈin weˈ Almasihin tubuˈ Sultan Daˈud koˈ.
41 Jesus perguntou-lhes: Como se pode dizer que Cristo é filho de Davi?
42 Peggeˈ si Daˈud ne teˈed magpaˈinin dem kitab Jabur, paˈinne,
42 Pois o próprio Davi, no livro dos Salmos, diz: Disse o Senhor a meu Senhor: Senta-te à minha direita,
43 — ausente —
43 até que eu ponha os teus inimigos por escabelo dos teus pés {Sl 109,1}.
44 Na,” paˈin si Isa, “bang Almasihin inēnan Panuhutan weˈ si Daˈud, saˈingge kajarinen weˈ tubuˈ Sultan Daˈud iye?”
44 Portanto, Davi o chama de Senhor! Como, pois, é ele seu filho?
45 Duk sasang meˈ aˈahin kēmon pakale, paˈin si Isa si meˈ tindegnen,
45 Enquanto todo o povo o ouvia, disse a seus discípulos:
46 “Paghalliˈ-halliˈanun bi meˈ guru si saraˈ āgamahin. Sinna siye lumengngan magsemmek tahaˈ duk sinna siye sinalam si meˈ tabuˈan. Bang dem langgal, mabayaˈ siye ningkoloˈ si meˈ paningkoloˈan para si meˈ aˈa pinagaddatanin. Damikkiyan bang siye si meˈ pagjamu-jamuhan, kabayaˈanden ningkoloˈ si meˈ paningkoloˈan mabangsahanin.
46 Guardai-vos dos escribas, que querem andar de roupas compridas e gostam das saudações nas praças públicas, das primeiras cadeiras nas sinagogas e dos primeiros lugares dos banquetes;
47 Sinigpitan weˈ de meˈ dende baluhin supaya taˈeddoˈde meˈ lumaˈden, duk panapukde hinangande malaˈat inin, magsambahayang siye patahaˈ, magmā-mā weˈ aˈa hāp siye. Bugtuˈ hukuman hadje tasangkaden si ahilat.”
47 que devoram as casas das viúvas, fingindo fazer longas orações. Eles receberão castigo mais rigoroso.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 20, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.