Lucas 1
Yakan Bible (YKA_WBT) vs NAA
1 Ekka ne bakas nulat sabab meˈ bakas malumabey diyalem kamihin, sabab Almasihin.
1 Visto que muitos já empreenderam uma narração coordenada dos fatos que entre nós se realizaram,
2 Sinulat weˈ de meˈ bakas inaka si kamihin weˈ meˈ bakas mangite hininangne kemuwe tagnaˈin, duk siye inin meˈ aˈa magmahalayak lapal Tuhanin.
2 conforme nos transmitiram os que desde o princípio foram deles testemunhas oculares e ministros da palavra,
3 Na, aku isab kuweˈitu, peggeˈ bakas tapaliksaˈku ne teˈed kēmon malumabey miyaˈan kemuwe tagnaˈ, tapikilku isab manulat inin pinagturul-turul para si kaˈu, Tuwan Teopilus,
3 igualmente a mim pareceu bem, depois de cuidadosa investigação de tudo desde a sua origem, dar-lhe por escrito, excelentíssimo Teófilo, uma exposição em ordem,
4 supaya kataˈuhannu weˈ kēmon bakas sinalsila si kaˈuhin asal bennal teˈed.
4 para que você tenha plena certeza das verdades em que foi instruído.
5 Kuweˈ inin tagnaˈnen: Matuˈuhin, masa si Herod pe sultan si lahat Yahudiyahin, niyaˈ imam ēnnen Jakariya. Dambuwaˈ iye meˈ imam si grupu Imam Abiya ley. Andanen si Elisabet pangkatan meˈ imam isab.
5 Nos dias de Herodes, rei da Judeia, houve um sacerdote chamado Zacarias, do turno de Abias. A mulher dele era das filhas de Arão e se chamava Isabel.
6 Kaduwangan siye bentel si pagmatahan Tuhan. Tinuhut teˈed weˈ de kēmon saraˈ duk pangandaˈakan Tuhanin. Gaˈ niyaˈ panallaˈan siye.
6 Ambos eram justos diante de Deus, vivendo de forma irrepreensível em todos os preceitos e mandamentos do Senhor.
7 Saguwaˈ gaˈ niyaˈ anakde peggeˈ gaˈi anakan Elisabet duk masa miyaˈan bahiˈ ne teˈed siye saliˈ-saliˈ.
7 Eles não tinham filhos, porque Isabel era estéril, e os dois já tinham idade avançada.
8 Manjari dambuwaˈ ellew, pagantiˈ ne magimam Jakariya duk grupunen si langgal mahadjehin.
8 E aconteceu que, enquanto Zacarias exercia o sacerdócio diante de Deus na ordem do seu turno, coube-lhe por sorteio,
9 Sa addat meˈ imamin magpuwaˈan siye, duk Jakariya kapasukuˈan manugtug kamanyanin dem bilik sutsi dem langgalin. Hangkan padiyalem iye pī si lumaˈ Tuhanin.
9 segundo o costume sacerdotal, entrar no santuário do Senhor para queimar o incenso.
10 Meˈ aˈa mabanesin laˈi si bukut ngampun-ngampun sasang panugtug kamanyanin.
10 Durante esse tempo, toda a multidão do povo permanecia na parte de fora, orando.
11 Manjari pabagala si iye dambuwaˈ malaˈikat Tuhanin nengge laˈi si kanawanan antag panugtug-nugtugan kamanyanin.
11 E eis que apareceu a Zacarias um anjo do Senhor, em pé, à direita do altar do incenso.
12 Pagkite Jakariya malaˈikatin, takeddut iye duk paˈasekan talew iye.
12 Ao vê-lo, Zacarias ficou assustado, e o temor se apoderou dele.
13 Saguwaˈ paˈin malaˈikatin si iye, “Daˈa kew tinalew, Jakariya. Pinakale ne weˈ Tuhanin pangampunnun. Andanun Elisabet nganak du weˈ nu dambuwaˈ lella duk ēnanun iye Yahiya.
13 O anjo, porém, lhe disse: — Não tenha medo, Zacarias, porque a sua oração foi ouvida. Isabel, sua esposa, dará à luz um filho, a quem você dará o nome de João.
14 Asal sinna kew teˈed iyan duk kēgan kew duk ekka isab aˈa kēgan paginanakan ne iye,
14 Você ficará alegre e feliz, e muitos ficarão contentes com o nascimento dele.
15 peggeˈ bangsahan du iye iyan si pagmatahan Tuhan. Gaˈi iye subey nginum ine-ine makalango. Kemuwe inanakan iye, andang ne iye paˈasekan Niyawa Sutsihin.
15 Pois ele será grande diante do Senhor, não beberá vinho nem bebida forte, e será cheio do Espírito Santo, já desde o ventre materno.
16 Duk ekka meˈ aˈa Israˈil taboˈone balik si Tuhan Panuhutanden.
16 Ele converterá muitos dos filhos de Israel ao Senhor, seu Deus.
17 Si Yahiya anaknu inin, iye mapadehellu amban Panuhutanin. Pagbayaˈan iye weˈ Niyawa Sutsihin kuweˈ Nabi Eliyas masaley, duk balakatan iye kuweˈ balakat Nabi Eliyasin masaley. Sabab panoloˈnen, maghāp balik meˈ samahin duk meˈ anakden. Duk meˈ aˈa manggaˈi manuhut pangandaˈakan Tuhanin, sabab meˈ panoloˈnen, pindahande du pikilanden duk bentel ne pamikilden. Ubus niyaˈ ne meˈ aˈa memes bang tekka Panuhutanin.”
17 E irá adiante do Senhor no espírito e poder de Elias, para converter o coração dos pais aos filhos, converter os desobedientes à prudência dos justos e habilitar para o Senhor um povo preparado.
18 Paˈin Jakariya si malaˈikatin, “Saˈingge pakabugtuˈku inin? Bahiˈ ne ku duk andakun bahiˈ ne du isab.”
18 Então Zacarias perguntou ao anjo: — Como terei certeza disso? Pois eu sou velho, e a minha mulher também já tem idade avançada.
19 Nambung malaˈikatin, paˈinne, “Jibraˈil ku inin. Aku inin luwal ku nengge si panaˈanan Tuhanin. Dinaˈak ku weˈ Tuhanin pitu missā si kaˈu ngakahan kaˈu aka-aka mahāp inin.
19 O anjo respondeu: — Eu sou Gabriel, que estou a serviço de Deus, e fui enviado para falar com você e lhe trazer esta boa notícia.
20 Payamanun be, peggeˈ gaˈ kahagadnu inakakun, ngaˈumew kew iyan duk gaˈi kew makabissā samantaˈan gaˈi tuman pinaˈinku si kaˈu inin. Saguwaˈ kēmon bakas inakaku si kaˈuhin asal tuman du bang taˈabut ne waktunen.”
20 Todavia, você ficará mudo e não poderá falar até o dia em que estas coisas vierem a acontecer, porque você não acreditou nas minhas palavras, as quais, no devido tempo, se cumprirão.
21 Sābu miyaˈan, meˈ aˈahin magagad pu si Jakariya duk ulaliˈ siye bang weˈey iye managhāˈ tiggel laˈi diyalem langgal.
21 O povo estava esperando Zacarias e admirava-se com a demora dele no santuário.
22 Pagpaguwaˈne, gaˈi iye taˈu missā si siye hangkan kataˈuhande weˈ niyaˈ bakas takitene pabagala si iye laˈi dem langgal. Ninyas-ninyas hadja iye si siye peggeˈ umew ne iye.
22 Quando Zacarias saiu, não lhes podia falar. Então entenderam que ele havia tido uma visão no santuário. E expressava-se por sinais e permanecia mudo.
23 Manjari pagjukup ne ellew pagimamnen laˈi si langgal mahadjehin, balik ne iye hap lahatne.
23 Aconteceu que, terminados os dias do seu ministério, Zacarias voltou para casa.
24 Gaˈ du tiggel, betteng ne si Elisabet, andanen, duk dem limem bulan gaˈ Elisabet paguwaˈ-guwaˈ.
24 Passados esses dias, Isabel, a mulher de Zacarias, ficou grávida. E ela não saiu de casa durante cinco meses, dizendo:
25 Paˈinne, “Asal hāp Tuhanin si aku. Inānan ne weˈ ne kaˈiyaˈanku si meˈ aˈahin peggeˈ tiyaˈ ne ku sōng anakan.”
25 — Foi isto o que o Senhor me fez, ao contemplar-me, para acabar com a minha vergonha diante das pessoas.
26 Pagennem bulan ne betteng Elisabetin, dinaˈak weˈ Tuhanin malaˈikat Jibraˈil hap pī si dambuwaˈ puweblo laˈi si lahat Jalil inēnan Nasaret.
26 No sexto mês, o anjo Gabriel foi enviado por Deus a uma cidade da Galileia, chamada Nazaré,
27 Dinaˈak iye pī si dambuwaˈ budjang ēnnen si Mariyam. Si Mariyam inin magtunang duk dambuwaˈ lella ēnnen si Yusup, tubuˈ Sultan Daˈud ley.
27 a uma virgem que estava comprometida a casar com um homem da casa de Davi, cujo nome era José. A virgem se chamava Maria.
28 Pagtekka malaˈikatin laˈi si palaˈihan Mariyamin, paˈinne si dendehin, “Assalamu alaikum. Tapeneˈ kew weˈ Tuhanin, Mariyam. Luˈu si kaˈu Tuhanin.”
28 E, aproximando-se dela, o anjo disse: — Salve, agraciada! O Senhor está com você.
29 Pagkale Mariyam pinaˈin malaˈikatin, sasew teˈed dem pikilannen duk pinikil-pikil weˈ ne bang ine hāti pinaˈinne si iye miyaˈan.
29 Ela, porém, ao ouvir esta palavra, perturbou-se muito e pôs-se a pensar no que poderia significar esta saudação.
30 Manjari paˈin malaˈikatin si iye, “Daˈa kew tinalew, Mariyam, peggeˈ kasulutan teˈed Tuhanin si kaˈu.
30 Mas o anjo lhe disse: — Não tenha medo, Maria; porque você foi abençoada por Deus.
31 Sōng betteng kew iyan duk nganak kew lella. Ēnanun iye si Isa.
31 Você ficará grávida e dará à luz um filho, a quem chamará pelo nome de Jesus.
32 Bangsahan teˈed iye iyan duk inēnan du iye Anak Tuhan Tamanan Malangkewin. Duk pamanjari Tuhanin du iye sultan kuweˈ papuˈne Sultan Daˈud ley.
32 Este será grande e será chamado Filho do Altíssimo. Deus, o Senhor, lhe dará o trono de Davi, seu pai.
33 Duk magsultan du iye si meˈ bangsa Israˈilin salama-lama. Gaˈ niyaˈ tamanan pagsultannen.”
33 Ele reinará para sempre sobre a casa de Jacó, e o seu reinado não terá fim.
34 Paˈin Mariyam si malaˈikatin, “Saˈingge kajarine inin bu gaˈ pe niyaˈ ellaku?”
34 Então Maria disse ao anjo: — Como será isto, se eu nunca tive relações com homem algum?
35 Nambung malaˈikatin, paˈinne, “Patekka du piyu si kaˈu Niyawa Sutsihin duk kalandungan du kew weˈ balakat Tuhanin. Hangkan hep nakanak inanakannun sutsi duk inēnan iye Anak Tuhan.
35 O anjo respondeu: — O Espírito Santo virá sobre você, e o poder do Altíssimo a envolverá com a sua sombra; por isso, também o ente santo que há de nascer será chamado Filho de Deus.
36 Payamanun be isab usbanun Elisabet. Betteng iye kuweˈitu bisan ne iye bahiˈ. Dende pinaˈinde gaˈi manganakin, kuweˈitu ennem bulan ne bettengnen.
36 E Isabel, sua parenta, igualmente está grávida, apesar de sua idade avançada, sendo este já o sexto mês de gestação para aquela que diziam ser estéril.
37 Peggeˈ bang si Tuhan gaˈ niyaˈ hunit.”
37 Porque para Deus não há nada impossível.
38 Manjari paˈin Mariyam, “Daraˈakan Tuhanin ku inin. Maglillaˈ ku si pinaˈinnun.” Ubus tahalaˈ ne amban iye malaˈikatin.
38 Então Maria disse: — Aqui está a serva do Senhor; que aconteça comigo o que você falou. Então o anjo foi embora.
39 Gaˈ tiggel puwas miyaˈan, magmemes Mariyam duk magdayiˈ-dayiˈ iye hap pī si dambuwaˈ lahat diyataˈ laˈi si Yahudiya.
39 Naqueles dias, Maria se aprontou e foi depressa à região montanhosa, a uma cidade de Judá.
40 Pagtekkane laˈi, hap pī iye si lumaˈ Jakariya duk paˈinne pu si Elisabet, “Assalamu alaikum.”
40 Entrou na casa de Zacarias e saudou Isabel.
41 Pagtakale Elisabet suwala Mariyamin, magtawus usaˈ nakanakin dem bettengne duk pagbayaˈan iye weˈ Niyawa Sutsihin,
41 Quando Isabel ouviu a saudação de Maria, a criança lhe estremeceu no ventre. Então Isabel ficou cheia do Espírito Santo.
42 duk missā iye papales pu si Mariyam, paˈinne, “Gaˈ niyaˈ dende tuˈu si dunya kuweˈ kaˈuhin kaˈurungan kahāpan maglabi-labi weˈ Tuhanin. Damikkiyan nakanak sōng inanakannun maglabi-labi isab kahāpan pangurung si iyehin.
42 E exclamou em alta voz: — Bendita é você entre as mulheres, e bendito o fruto do seu ventre!
43 Weˈey teˈ ku pinahadje weˈ saˈi Panuhutankun, tiyaˈ pitu nindew aku.
43 E que grande honra é para mim receber a visita da mãe do meu Senhor!
44 Peggeˈ pagtakaleku suwalanun, magtawus nakanak dem bettengkun usaˈ manamal hawal kēgnen.
44 Pois, logo que me chegou aos ouvidos a voz da saudação que você fez, a criança estremeceu de alegria dentro de mim.
45 Asal kēgan kew paˈin manamal peggeˈ kinahagad weˈ nu weˈ tumanan Tuhanin du pinaˈinne si kaˈuhin.”
45 Bem-aventurada a que creu, porque serão cumpridas as palavras que lhe foram ditas da parte do Senhor.
46 Manjari paˈin Mariyam, “Asal pahadjeku teˈed Tuhanin amban dem ateyku.
46 Então Maria disse: “A minha alma engrandece ao Senhor,
47 Pinakēg ku teˈed weˈ Tuhan manimbul akuhin,
47 e o meu espírito se alegrou em Deus, meu Salvador,
48 peggeˈ inasip ku weˈ ne, daraˈakanne madiyawaˈin. Peggeˈ amban kuweˈitu inin, kēmon aˈa magpangkat-mamangkatin ēnande du ku dende asal makēganin.
48 porque ele atentou para a humildade da sua serva. Pois, desde agora, todas as gerações me considerarão bem-aventurada,
49 Peggeˈ Tuhan Mabalakatanin, hinangan makaˈulaliˈ hininangne si akuhin. Asal sutsi iye.
49 porque o Poderoso me fez grandes coisas. Santo é o seu nome.
50 Maˈaseˈ teˈed iye si meˈ magpangkat-pangkatan mahadje iyehin.
50 A sua misericórdia vai de geração em geração sobre os que o temem.
51 Pakitehanne basagnen si meˈ hinangannen, pagkanat-kanatne meˈ malangkew ateynen.
51 Agiu com o seu braço valorosamente; dispersou os que, no coração, alimentavam pensamentos soberbos.
52 Ānanne meˈ sultanin amban pagsultananden duk palangkewne meˈ madiyawaˈ ateynen.
52 Derrubou dos seus tronos os poderosos e exaltou os humildes.
53 Duhulanne duk mahāpin meˈ kasukalanin duk patahalaˈne meˈ madayahanin gaˈ niyaˈ taboˈode.
53 Encheu de bens os famintos e despediu vazios os ricos.
54 Tinabangan du weˈ Tuhanin daraˈakannen, bangsaten bi Israˈil. Gaˈ du takayipatne janjiˈnen weˈ kaˈaseˈanne kite bi.
54 Amparou Israel, seu servo, a fim de lembrar-se da sua misericórdia
55 Peggeˈ bakas nanggup iye si meˈ kapapuˈanten bi, pu si Ibrahim duk meˈ tubuˈnen, weˈ kaˈaseˈanne du kite bi salama-lama.”
55 a favor de Abraão e de sua descendência, para sempre, como havia prometido aos nossos pais.”
56 Patennaˈ Mariyam tellum bulan laˈi pu si Elisabet, ubus hap lumaˈ ne iye balik.
56 Maria permaneceu cerca de três meses com Isabel e voltou para casa.
57 Manjari, taˈabut ne ellew panganak Elisabetin duk nganak iye lella.
57 Quando chegou o tempo de Isabel dar à luz, ela teve um filho.
58 Pagkale meˈ saweˈne magtapit lumaˈin duk meˈ kaˈusbahannen weˈ hāp teˈed hinangan Tuhanin si iye, magkēg isab siye matuk si iye.
58 Os vizinhos e parentes ouviram que o Senhor tinha usado de grande misericórdia para com Isabel e se alegraram com ela.
59 Pagtaˈabut ne nakanakin walum bahangi diyataˈ kāpan, patipun siye pangislam nakanakin duk arak ēnande nakanakin Jakariya, sa ēn samanen.
59 Aconteceu que, no oitavo dia, foram circuncidar o menino e queriam dar-lhe o nome de seu pai, Zacarias.
60 Saguwaˈ paˈin saˈinen, “Daˈa. Subey iye inēnan Yahiya.”
60 Mas a mãe do menino disse: — De modo nenhum! Ele será chamado João.
61 “Weˈey?” paˈinde. “Gaˈ hatiˈ niyaˈ bisan dambuwaˈ meˈ kaˈusbahannun magēn iyan.”
61 Disseram-lhe: — Mas você não tem nenhum parente com esse nome!
62 Manjari magsinyas siye si sama nakanakin bang ine kabayaˈanne pangēn nakanakin.
62 Fizeram sinais, perguntando ao pai do menino que nome queria que lhe dessem.
63 Ninyas isab Jakariya māku panulatan duk sinulatnen inin: “Ēnnen Yahiya.” Ulaliˈ teˈed siye kēmon.
63 Então, pedindo uma tabuinha, ele escreveu: — O nome dele é João. E todos se admiraram.
64 Manjari magtawus ne Jakariya makabissā duk pinudji weˈ ne Tuhanin.
64 Imediatamente a boca de Zacarias se abriu e a língua se soltou. Então começou a falar, louvando a Deus.
65 Paˈasekan talew kēmon saweˈde magtapit lumaˈin duk bawag maˈumantag inin si meˈ kalahat-lahatan diyataˈ laˈi si Yahudiya.
65 Todos os vizinhos deles ficaram possuídos de temor, e essas coisas foram divulgadas por toda a região montanhosa da Judeia.
66 Duk kēmon makakale inin, luwal pikil-pikilde duk paˈinde, “Ine enteˈ pangagantaˈ Tuhan nakanak miyaˈan?” Peggeˈ pastiˈ weˈ balakat Tuhanin laˈi si nakanak miyaˈan.
66 Todos os que as ouviram guardavam-nas no coração, dizendo: — O que virá a ser este menino? E a mão do Senhor estava com ele.
67 Manjari Jakariya, sama nakanakin, pinagbayaˈan weˈ Niyawa Sutsihin duk pasampayne lapal Tuhanin, paˈinne,
67 Zacarias, o pai de João, cheio do Espírito Santo, profetizou, dizendo:
68 “Pudjite bi Tuhanin, iye Tuhan sinambahayang bangsate bi Israˈilin, peggeˈ taˈessebne du kite bi meˈ aˈanen duk pinaluwas kite bi weˈ ne.
68 “Bendito seja o Senhor, Deus de Israel, porque visitou e redimiu o seu povo,
69 Papitune si kite bi dambuwaˈ manimbulin, balakatan du iye duk tubuˈ daraˈakannen Sultan Daˈud ley.
69 e nos suscitou plena e poderosa salvação na casa de Davi, seu servo,
70 Asal nanggup Tuhanin awwalley duk pinalataˈ inin weˈ meˈ nabine masutsihin.
70 como havia prometido, desde a antiguidade, por boca dos seus santos profetas,
71 Nanggup Tuhanin weˈ asal paluwasne kite bi amban meˈ bantaten bi duk amban antanan meˈ mabunsi si kitehin bi.
71 para nos libertar dos nossos inimigos e das mãos de todos os que nos odeiam;
72 Paˈinne weˈ kaˈaseˈanne meˈ kapapuˈante bi ley duk tumananne du janjiˈne masutsihin,
72 para usar de misericórdia com os nossos pais e lembrar-se da sua santa aliança
73 iye janjiˈ sinapahanne si papuˈten bi Ibrahim.
73 e do juramento que fez a nosso pai Abraão,
74 Ngajanjiˈ hep iye weˈ kite bi meˈ tubuˈ Ibrahimin, paluwasne du amban antanan meˈ bantaten bi duk kite bi kapaghinang si Tuhan, gaˈ niyaˈ makatalew kite bi,
74 de conceder-nos que, livres das mãos de inimigos, o adorássemos sem temor,
75 supaya tiggelante bi maˈellumin kapaghinang kite bi si Tuhan, sutsi pagateyten, duk bentel hinanganten.”
75 em santidade e justiça diante dele, todos os nossos dias.
76 Manjari missā Jakariya si anaknen, paˈinne, “Kaˈu Totoˈ, inēnan du kew nabi Tuhan Tamanan Malangkewin. Peggeˈ padehellu du kew amban Panuhutanin manyap lān palabeyannen.
76 E você, menino, será chamado profeta do Altíssimo, porque precederá o Senhor, preparando-lhe os caminhos,
77 Kaˈu iye mangakahan meˈ aˈanen supaya kataˈuhande weˈ bang inampun ne duseden, timbul du siye.
77 para dar ao seu povo conhecimento da salvação, por meio da remissão dos seus pecados,
78 Peggeˈ Tuhanin maˈaseˈ teˈed duk hāp. Papitune si kite bi dantaˈ amban surgaˈin.
78 graças à profunda misericórdia de nosso Deus, pela qual nos visitará o sol nascente das alturas,
79 Sinag dantaˈ inin si kēmon mapatennaˈ dem lindemin, si meˈ aˈa matalew mamateyin, duk panduˈanne kite bi pī si lān tudju kasanyanganin.”
79 para iluminar os que jazem nas trevas e na sombra da morte, e dirigir os nossos pés pelo caminho da paz.”
80 Manjari anak Jakariyahin nulig ne paˈin duk magkasōng isab pamikilnen. Duk laˈi iye patennaˈ dem lahat makagindew-gindew samantaˈan gaˈ pe iye paguwaˈ patampak si meˈ aˈa Israˈilin.
80 O menino crescia e se fortalecia em espírito. E viveu nos desertos até o dia em que havia de manifestar-se a Israel.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 1, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.