João 8
Yakan Bible (YKA_WBT) vs VC
1 Saguwaˈ si Isa hap pī pataked si kūd Jaitun.
1 Dirigiu-se Jesus para o monte das Oliveiras.
2 Subu-subu pe pagsasumuhin, pī iye balik si langgal hadjehin. Banes aˈa patipun pī si iye ubus ningkoloˈ iye magtoloˈ si siye.
2 Ao romper da manhã, voltou ao templo e todo o povo veio a ele. Assentou-se e começou a ensinar.
3 Manjari niyaˈ dambuwaˈ dende binoˈo weˈ meˈ Pariseohin duk meˈ guru si saraˈ āgamahin pī pu si Isa. Dende inin bakas tasaˈut magjina. Pinaharap iye weˈ de si meˈ aˈa maˈekkahin.
3 Os escribas e os fariseus trouxeram-lhe uma mulher que fora apanhada em adultério.
4 Paˈinde pu si Isa, “Tuwan, dende inin bakas tasaˈut magjina.
4 Puseram-na no meio da multidão e disseram a Jesus: Mestre, agora mesmo esta mulher foi apanhada em adultério.
5 Na, bang dem saraˈ si Musa inambananne si kitehin bi, hukuman si meˈ dende kuweˈ inin, subey siye tinumbuk duk batu sampay matey. Na, bang kaˈu, ine paˈinnu?”
5 Moisés mandou-nos na lei que apedrejássemos tais mulheres. Que dizes tu a isso?
6 Bissāde inin panguhi-nguhide si Isa kaw salaˈ panambungnen, manjari niyaˈ jān panuntutande iye. Saguwaˈ patondok si Isa duk nulat iye duk timbōˈne diyataˈ bulak.
6 Perguntavam-lhe isso, a fim de pô-lo à prova e poderem acusá-lo. Jesus, porém, se inclinou para a frente e escrevia com o dedo na terra.
7 Pagtinilew ne isab iye weˈ de, patongas iye duk paˈinne si siye, “Sine-sine kaˈam gaˈ niyaˈ dusene, ambat iye dehellu numbuk dende inin duk batu.”
7 Como eles insistissem, ergueu-se e disse-lhes: Quem de vós estiver sem pecado, seja o primeiro a lhe atirar uma pedra.
8 Manjari patondok iye balik duk nulat ne isab iye duk timbōˈne diyataˈ bulak.
8 Inclinando-se novamente, escrevia na terra.
9 Pagkalede pinaˈin si Isa inin, tahalaˈ siye dangan-dangan tinagnaˈan amban mabahiˈin, duk taˈamban si Isa duk dendehin laˈi si panenggehannen.
9 A essas palavras, sentindo-se acusados pela sua própria consciência, eles se foram retirando um por um, até o último, a começar pelos mais idosos, de sorte que Jesus ficou sozinho, com a mulher diante dele.
10 Pagtongas si Isa balik, paˈinne si dendehin, “Dende, antag ne siye? Gaˈ ke niyaˈ bisan dangan taˈamban numbuk kaˈu duk batu?”
10 Então ele se ergueu e vendo ali apenas a mulher, perguntou-lhe: Mulher, onde estão os que te acusavam? Ninguém te condenou?
11 “Gaˈ niyaˈ, Tuwan,” iye helling dendehin. Paˈin si Isa, “Bisan aku gaˈi du kew laboˈanku hukuman pinapatey. Hap lumaˈ ne kew saguwaˈ daˈa ne kew magduse balik.”
11 Respondeu ela: Ninguém, Senhor. Disse-lhe então Jesus: Nem eu te condeno. Vai e não tornes a pecar.
12 Puwas miyaˈan, missā si Isa balik si meˈ Pariseohin. Paˈinne, “Aku inin dantaˈ mangurung dantaˈ dem pikilan manusiyaˈin. Sine-sine nuhut aku, salama-lama gaˈi ne teˈed iye lumengngan dem lindem, peggeˈ laˈi dem pikilanne dantaˈ makapakellum manusiyaˈin.”
12 Falou-lhes outra vez Jesus: Eu sou a luz do mundo; aquele que me segue não andará em trevas, mas terá a luz da vida.
13 Paˈin meˈ Pariseohin pu si Isa, “Naksiˈan kew di nu. Bang aˈahin naksiˈan dine, gaˈ niyaˈ kahagad si iye.”
13 A isso, os fariseus lhe disseram: Tu dás testemunho de ti mesmo; teu testemunho não é digno de fé.
14 Nambung si Isa, paˈinne, “Bisan ku naksiˈan diku, toˈo panaksiˈkun peggeˈ kataˈuhanku bang amban ku duk bang tungan ku. Saguwaˈ kaˈam, gaˈi kataˈuhanbi bang amban ku duk bang tungan ku.
14 Respondeu-lhes Jesus: Embora eu dê testemunho de mim mesmo, o meu testemunho é digno de fé, porque sei de onde vim e para onde vou; mas vós não sabeis de onde venho nem para onde vou.
15 Kaˈam, bang kaˈam ngahukum aˈa, iye tinuhutbin pikilan manusiyaˈ hadja. Aku,” paˈin si Isa, “gaˈi ku ngahukum aˈa.
15 Vós julgais segundo a aparência; eu não julgo ninguém.
16 Saguwaˈ bang saˈupama aku mangahukumin, bentel hukumankun peggeˈ dumaˈin aku dendangan mangahukumin saguwaˈ duwangan kami duk Samakun, Samaku mamapitu akuhin.
16 E, se julgo, o meu julgamento é conforme a verdade, porque não estou sozinho, mas comigo está o Pai que me enviou.
17 Tasulat dem saraˈbi,” paˈin Si Isa, “bang duwe aˈa saliˈ panaksiˈden, toˈo pinaˈinden.
17 Ora, na vossa lei está escrito: O testemunho de duas pessoas é digno de fé {Dt 19,15}.
18 Na, bennal bissākun. Niyaˈ duwe saksiˈku. Aku naksiˈan dikun duk Samaku mamapitu akuhin naksiˈan aku du isab.”
18 Eu dou testemunho de mim mesmo; e meu Pai, que me enviou, o dá também.
19 Tinilew si Isa weˈ meˈ Pariseohin, paˈinde, “Antag samanun?” Nambung si Isa, paˈinne, “Gaˈi kataˈuhanbi Samakun, duk aku, gaˈi du ku isab kataˈuhanbi. Peggeˈ bang ku miyaˈan kataˈuhanbi, kataˈuhanbi du isab Samakun.”
19 Perguntaram-lhe: Onde está teu Pai? Respondeu Jesus: Não conheceis nem a mim nem a meu Pai; se me conhecêsseis, certamente conheceríeis também a meu Pai.
20 Binissā inin weˈ si Isa sasangne magtoloˈ dem langgal hadjehin, laˈi si antag pamettadan meˈ kahun pangalaboˈ-laboˈande pariyahin. Saguwaˈ gaˈ niyaˈ niggew iye peggeˈ gaˈ pe taˈabut gantaˈnen.
20 Estas palavras proferiu Jesus ensinando no templo, junto aos cofres de esmola. Mas ninguém o prendeu, porque ainda não era chegada a sua hora.
21 Manjari binalik weˈ si Isa bakas pinaˈinne si meˈ aˈahin, paˈinne, “Sōng tahalaˈ ne ku. Pihabi du ku iyan saguwaˈ gaˈi ku takasuwaˈbi. Matey hadja kaˈam moˈo dusebin. Gaˈi kaˈam tapī si papihankun.”
21 Jesus disse-lhes: Eu me vou, e procurar-me-eis e morrereis no vosso pecado. Para onde eu vou, vós não podeis ir.
22 Hangkan magtilew-tinilew meˈ nakuraˈ Yahudihin, paˈinde, “Ine hāti binissāne miyaˈan weˈ gaˈi koˈ kite tapī si papīhannen? Papateyne enteˈ dinen?”
22 Perguntavam os judeus: Será que ele se vai matar, pois diz: Para onde eu vou, vós não podeis ir?
23 Paˈin si Isa pe, “Kaˈam iyan aˈa dunya du, bu aku inin surgaˈ lahatkun. Kēmon pikilanbin amban dunya hadja, bu pikilankun dumaˈin.
23 Ele lhes disse: Vós sois cá de baixo, eu sou lá de cima. Vós sois deste mundo, eu não sou deste mundo.
24 Hangkan hep kaˈam akahanku weˈ matey du kaˈam moˈo dusebin. Peggeˈ bang gaˈi kahagadbi pinaˈinku sabab dikun, asal matey kaˈam moˈo dusebin.”
24 Por isso vos disse: morrereis no vosso pecado; porque, se não crerdes o que eu sou, morrereis no vosso pecado.
25 “Sine teˈ kew teˈed?” paˈinde. Paˈin si Isa, “Bakas akahante ne kaˈam kemuwe tagnaˈ.
25 Quem és tu?, perguntaram-lhe eles então. Jesus respondeu: Exatamente o que eu vos declaro.
26 Ekka pe makajari paˈinku sabab addatbin,” paˈin si Isa. “Duk ekka pe dusebi laboˈanku hukuman. Saguwaˈ iye hadja inakaku tuˈu si dunya inin, meˈ bakas inaka si aku weˈ mamapitu akuhin. Duk kēmon inakanen bennal,” paˈin si Isa.
26 Tenho muitas coisas a dizer e a julgar a vosso respeito, mas o que me enviou é verdadeiro e o que dele ouvi eu o digo ao mundo.
27 Saguwaˈ gaˈ tahātide weˈ binissā si Isa miyaˈan sabab Tuhanin, Samanen.
27 Eles, porém, não compreenderam que ele lhes falava do Pai.
28 Hangkan paˈin si Isa si siye, “Bang ne bakas dangkatbi Anak Manusiyaˈin diyataˈ olom, meke ne kataˈuhanbi weˈ aku ne iye pinaˈinkun. Duk kataˈuhanbi du isab iyan weˈ gaˈ niyaˈ hinangku bang baran-baranku hadja duk kēmon panoloˈkun, iye hadja pangandaˈakan Samaku akuhin.
28 Jesus então lhes disse: Quando tiverdes levantado o Filho do Homem, então conhecereis quem sou e que nada faço de mim mesmo, mas falo do modo como o Pai me ensinou.
29 Tattap tuˈu si aku mamapitu akuhin. Gaˈi ku pasagadanne peggeˈ luwal hinangku kinabayaˈannen.”
29 Aquele que me enviou está comigo; ele não me deixou sozinho, porque faço sempre o que é do seu agrado.
30 Pagkalede pinaˈin si Isa miyaˈan, ekka meˈ aˈahin sandel si iye.
30 Tendo proferido essas palavras, muitos creram nele.
31 Manjari missā si Isa si meˈ Yahudi mapadūs si bissānen, paˈinne, “Bang kaˈam matuyuˈ nuhut panoloˈku si kaˈamin, bennal kaˈam tindegku.
31 E Jesus dizia aos judeus que nele creram: Se permanecerdes na minha palavra, sereis meus verdadeiros discípulos;
32 Duk kataˈuhanbi du iyan bang ine mabennal amban Tuhanin. Duk mabennal inin iye mamaluwas kaˈamin amban pamanyagaˈan kaˈamin.”
32 conhecereis a verdade e a verdade vos livrará.
33 Nambung siye paˈinde, “Oy, kami inin meˈ tubuˈ Ibrahim. Gaˈ kami bakas tabanyagaˈ weˈ sine-sine. Weˈey kew magpaˈin weˈ lumuwas du kami amban pamanyagaˈan kamihin?”
33 Replicaram-lhe: Somos descendentes de Abraão e jamais fomos escravos de alguém. Como dizes tu: Sereis livres?
34 Sambungan si Isa siye, paˈinne, “Akahante kaˈam matoˈohin, sasuku magduse, binanyagaˈ siye weˈ napsude magdusehin.
34 Respondeu Jesus: Em verdade, em verdade vos digo: todo homem que se entrega ao pecado é seu escravo.
35 Banyagaˈ aˈahin gaˈi teteg si aˈahin. Iye mateteg si iyehin anaknen.
35 Ora, o escravo não fica na casa para sempre, mas o filho sim, fica para sempre.
36 Hangkan bang Anak Tuhanin mamaluwas kaˈamin, bugtuˈ teˈed kaˈam lumuwas.
36 Se, portanto, o Filho vos libertar, sereis verdadeiramente livres.
37 Kataˈuhanku weˈ kaˈam iyan meˈ tubuˈ Ibrahim. Saguwaˈ batang ku papateybi peggeˈ gaˈi tatayimaˈbi panoloˈkun.
37 Bem sei que sois a raça de Abraão; mas quereis matar-me, porque a minha palavra não penetra em vós.
38 Meˈ panoloˈku si kaˈam inin takaleku amban Samakun saguwaˈ kaˈam, hininang weˈ bi meˈ takalebi amban samabin.”
38 Eu falo o que vi junto de meu Pai; e vós fazeis o que aprendestes de vosso pai.
39 Paˈin meˈ Yahudihin, “Sama kamihin Ibrahim.” Paˈin si Isa, “Bang kaˈam bennal meˈ tubuˈ Ibrahim, neppu siˈ kaˈam Ibrahim si meˈ hinangannen.
39 Nosso pai, replicaram eles, é Abraão. Disse-lhes Jesus: Se fôsseis filhos de Abraão, faríeis as obras de Abraão.
40 Saguwaˈ kaˈam iyan, batang ku papateybi sewukat ne kaˈam bakas akahanku mabennal takaleku amban Tuhanin. Gaˈ Ibrahim bakas maghinangan kuweˈ iyan.
40 Mas, agora, procurais tirar-me a vida, a mim que vos falei a verdade que ouvi de Deus! Isso Abraão não o fez.
41 Meˈ hinanganbin saliˈ duk hinangan samabin.” Magtawus meˈ aˈa miyaˈan nambung, paˈinde, “Oy, dambuwaˈ-buwaˈ du sama kamihin, Tuhanin. Duk kami inin bennal meˈ anakne.”
41 Vós fazeis as obras de vosso pai. Retrucaram-lhe eles: Nós não somos filhos da fornicação; temos um só pai: Deus.
42 Paˈin si Isa si siye, “Bang bennal Tuhanin samabin, kalasahanbi siˈ ku peggeˈ aku amban Tuhanin hangkan ne ku tuˈu. Gaˈ ku pitu amban bayaˈku saguwaˈ pinapitu ku weˈ Tuhanin.
42 Jesus replicou: Se Deus fosse vosso pai, vós me amaríeis, porque eu saí de Deus. É dele que eu provenho, porque não vim de mim mesmo, mas foi ele quem me enviou.
43 Weˈey teˈ gaˈi tahātibi binissākun? Hangkan gaˈi tahātibi peggeˈ gaˈi tasandalbi makale binissākun.”
43 Por que não compreendeis a minha linguagem? É porque não podeis ouvir a minha palavra.
44 Paˈin si Isa pe si meˈ aˈa miyaˈan, “Kaˈam, samabin nakuraˈ seyitanin duk iye kabayaˈanbi tinuhutin meˈ kinabayaˈan samabin. Kemuwe amban tagnaˈ asal be-papatey iye. Gaˈ iye bakas nuhut mabennalin peggeˈ gaˈ niyaˈ bennal laˈi si iye. Iye bahannen, magdustaˈ peggeˈ inin addatnen. Dustaˈan teˈed iye duk iye poˈon dustaˈin kēmon.
44 Vós tendes como pai o demônio e quereis fazer os desejos de vosso pai. Ele era homicida desde o princípio e não permaneceu na verdade, porque a verdade não está nele. Quando diz a mentira, fala do que lhe é próprio, porque é mentiroso e pai da mentira.
45 Saguwaˈ aku, bennal hadja meˈ bissākun hangkan gaˈi ku kahagadbi.
45 Mas eu, porque vos digo a verdade, não me credes.
46 Gaˈ niyaˈ kaˈam makapagpaˈin weˈ dusehan ku; kēmon binissākun bennal. Weˈey pe ku gaˈi kahagadbi?
46 Quem de vós me acusará de pecado? Se vos falo a verdade, por que me não credes?
47 Bang aˈahin sukuˈ si Tuhan, pakalene toloˈ Tuhanin. Saguwaˈ kaˈam dumaˈin kaˈam sukuˈ si Tuhan, hangkan hep gaˈi kaˈam mabayaˈ pakale.”
47 Quem é de Deus ouve as palavras de Deus, e se vós não as ouvis é porque não sois de Deus.
48 Sinambungan si Isa weˈ meˈ Yahudihin, paˈinde, “Tewwaˈ teˈed pinaˈin kamihin weˈ dumaˈin kew iyan bennal aˈa Israˈil. Aˈa Samariya kew duk pasayedan seyitan kew.”
48 Responderam então os judeus: Não dizemos com razão que és samaritano, e que estás possesso de um demônio?
49 “Gaˈ ku ituˈ pasayedan seyitan,” paˈin si Isa. “Pinahadje weˈ ku Samakun saguwaˈ bissā-bissāhanbi ku.
49 Respondeu-lhes Jesus: Eu não estou possesso de demônio, mas honro a meu Pai. Vós, porém, me ultrajais!
50 Dumaˈin inapaskun weˈ pinahadje ku. Niyaˈ seddili makapikilne mahadje aku duk iye mangahukumin.
50 Não busco a minha glória. Há quem a busque e ele fará justiça.
51 Sabennal akahante kaˈam,” paˈin si Isa, “sine-sine nuhut panoloˈkun, gaˈi teˈed matey salama-lama.”
51 Em verdade, em verdade vos digo: se alguém guardar a minha palavra, não verá jamais a morte.
52 Paˈinde si iye, “Na, kabugtuˈan kami ne teˈed weˈ pasayedan seyitan kew. Bisan Apuˈ Ibrahim duk meˈ kanabihanin kēmon matey du. Hatiˈ paˈinnu weˈ gaˈi teˈed matey salama-lama sasuku manuhut panoloˈnun.
52 Disseram-lhe os judeus: Agora vemos que és possuído de um demônio. Abraão morreu, e também os profetas. E tu dizes que, se alguém guardar a tua palavra, jamais provará a morte...
53 Weˈey, balakatan pe kew amban papuˈ kamihin, Ibrahim? Bisan meˈ kanabi-nabihanin kēmon duk bisan Apuˈ Ibrahim matey du. Weˈ sine teˈ kew?”
53 És acaso maior do que nosso pai Abraão? E, entretanto, ele morreu... e os profetas também. Quem pretendes ser?
54 Nambung si Isa, paˈinne, “Bang saˈupama pahadjeku dikun, gaˈ niyaˈ kagunahan pamahadjeku miyaˈan. Iye mahadje akuhin Samakun, iye ne pinaˈinbi Tuhanbin.
54 Respondeu Jesus: Se me glorifico a mim mesmo, a minha glória não é nada; meu Pai é quem me glorifica, aquele que vós dizeis ser o vosso Deus
55 Gaˈi bisan kataˈuhanbi Tuhanin. Saguwaˈ aku, kataˈuhanku iye. Bang saˈupama paˈinku weˈ gaˈi Tuhanin kataˈuhanku, na kuweˈ ne ku kaˈamin dustaˈan. Saguwaˈ asal kataˈuhanku teˈed Tuhanin duk tuhutku teˈed kēmon pangandaˈakannen.
55 e, contudo, não o conheceis. Eu, porém, o conheço e, se dissesse que não o conheço, seria mentiroso como vós. Mas conheço-o e guardo a sua palavra.
56 Papuˈbin Ibrahim magkēg peggeˈ kataˈuhanne niyaˈ waktu si pasōngan, kitene du ku pitu si dunya. Manjari pagkitene papitukun kēgan iye.”
56 Abraão, vosso pai, exultou com o pensamento de ver o meu dia. Viu-o e ficou cheio de alegria.
57 Nambung siye, paˈinde, “Saˈingge pagkitebi duk Ibrahimin? Gaˈ pe hatiˈ bisan limempūˈ tahun umulnun.”
57 Os judeus lhe disseram: Não tens ainda cinqüenta anos e viste Abraão!...
58 Paˈin si Isa si siye, “Akahante kaˈam matoˈohin, gaˈ pe Ibrahim inanakan, andang ne ku.”
58 Respondeu-lhes Jesus: Em verdade, em verdade vos digo: antes que Abraão fosse, eu sou.
59 Manjari meˈ Yahudi miyaˈan nimuk batu panibagde si Isa. Saguwaˈ paˈellig si Isa duk paluwas iye amban dem langgal hadjehin.
59 A essas palavras, pegaram então em pedras para lhas atirar. Jesus, porém, se ocultou e saiu do templo.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar João 8, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.