Hebreus 11
Yakan Bible (YKA_WBT) vs VC
1 Bang kite asal sandel si Tuhan, kabugtuˈante weˈ tasangkate du meˈ inase-aseten. Sabab sandelten kabugtuˈante weˈ toˈo meˈ manggaˈi takiteten.
1 A fé é o fundamento da esperança, é uma certeza a respeito do que não se vê.
2 Meˈ aˈa dehelluhin, kasulutan Tuhanin si siye peggeˈ sandel siye si iye.
2 Foi ela que fez a glória dos nossos, antepassados.
3 Sabab sandelten tasabutte bi weˈ pinapanjari weˈ Tuhanin alam inin duk bissāne hadja. Hangkan hep kēmon takitete tuˈu si dunyahin paguwaˈ amban gaˈi takiteten.
3 Pela fé reconhecemos que o mundo foi formado pela palavra de Deus e que as coisas visíveis se originaram do invisível.
4 Si Habil masaley, sabab sandelne si Tuhanin, kulubanne si Tuhanin pasōng hāpnen amban kuluban sakanen, si Kabil. Sabab sandel si Habil inin, kinimmatan iye bentel weˈ Tuhanin peggeˈ tinayimaˈ weˈ Tuhanin kulubannen. Bisan si Habil tiggel ne matey, niyaˈ pamintangante bi si iye sabab sandelnen.
4 Pela fé Abel ofereceu a Deus um sacrifício bem superior ao de Caim, e mereceu ser chamado justo, porque Deus aceitou as suas ofertas. Graças a ela é que, apesar de sua morte, ele ainda fala.
5 Si Idris isab awwalley, sabab sandelne si Tuhanin gaˈi iye kalabey matey. Pinagpiha iye saguwaˈ gaˈ niyaˈ ngasuwaˈ iye peggeˈ pinaˈangkat iye weˈ Tuhanin. Paˈin kitabin weˈ masa tuˈu pe si Idris si dunya, kasulutan teˈed Tuhanin si iye.
5 Pela fé Henoc foi arrebatado, sem ter conhecido a morte: e não foi achado, porquanto Deus o arrebatou; mas a Escritura diz que, antes de ser arrebatado, ele tinha agradado a Deus {Gn 5,24}.
6 Tuhanin gaˈi teˈed kasulutan pu sine-sine bang gaˈi sandel si iye. Saguwaˈ aˈa mangampun-ngampun si Tuhanin, subey kahagad weˈ bennal niyaˈ Tuhan duk subey isab iye kahagad weˈ tumbasan Tuhanin du hāp sasuku magtuyuˈ teˈed ngapas iyehin.
6 Ora, sem fé é impossível agradar a Deus, pois para se achegar a ele é necessário que se creia primeiro que ele existe e que recompensa os que o procuram.
7 Si Nu isab asal sandel si Tuhan peggeˈ sakaliˈ iye inakahan weˈ Tuhanin weˈ niyaˈ balaˈ sōng tekka si dunya, kinahagad weˈ ne bisan pe gaˈ takitene. Tinuhut weˈ ne pangandaˈakan Tuhanin duk ngahinang iye kappal hadje pasakeyanne duk meˈ anak-andanen. Manjari pagtekka dunuk mahadjehin duk ilatapan dunyahin, gaˈ du siye magmula. Kēmon aˈa sinduwe dem dunyahin ilegga weˈ Tuhanin, saguwaˈ si Nu kinimmatan bentel weˈ Tuhanin peggeˈ sandel iye si Tuhanin.
7 Pela fé na palavra de Deus, Noé foi avisado a respeito de acontecimentos imprevisíveis; cheio de santo temor, construiu a arca para salvar a sua família. Pela fé ele condenou o mundo e se tornou o herdeiro da justificação mediante a fé.
8 Si Ibrahim isab, sabab sandelne si Tuhanin kinahagad weˈ ne pinaˈin Tuhan si iyehin weˈ subey iye tahalaˈ amban di lahatnen bu pī si lahat seddili, lahat pananggup Tuhanin weˈ pangurungne pu Ibrahim. Hangkan tahalaˈ Ibrahim amban lahatne bisan gaˈi kataˈuhanne bang tungan papīhannen.
8 Foi pela fé que Abraão, obedecendo ao apelo divino, partiu para uma terra que devia receber em herança. E partiu não sabendo para onde ia.
9 Sabab sandelnen maglahat iye kuweˈ aˈa paliyu-liyu si lahat pananggup Tuhan si iyehin. Maglinda-linda iye, duk lumaˈnen lumaˈ kuwit hayep duk kuweˈ miyaˈan du isab anaknen Isahak duk ampunen si Yakub. Sinakup du isab siye sinanggupan weˈ Tuhanin weˈ tepe si siye lahat miyaˈan.
9 Foi pela fé que ele habitou na terra prometida, como em terra estrangeira, habitando aí em tendas com Isaac e Jacó, co-herdeiros da mesma promessa.
10 Sandalan Ibrahim inin peggeˈ iye inase-asenen maglahat du iye si puweblo laˈi si surgaˈ. Tuhanin dapuˈ pikilanin duk iye mangahinang puweblo inin duk layun inin salama-lama.
10 Porque tinha a esperança fixa na cidade assentada sobre os fundamentos {eternos}, cujo arquiteto e construtor é Deus.
11 Damikkiyan si Sara, anda Ibrahimin, sandel du isab iye si Tuhan. Bisan iye gaˈi nganak duk bahiˈ ne iye, ujud betteng iye peggeˈ kinahagad weˈ ne pananggup Tuhanin weˈ ujud nganak du iye.
11 Foi pela fé que a própria Sara cobrou o vigor de conceber, apesar de sua idade avançada, porque acreditou na fidelidade daquele que lhe havia prometido.
12 Duk Ibrahim bahiˈ ne teˈed, gaˈi ne makajari andanen anakan weˈ ne. Saguwaˈ peggeˈ kinahagad weˈ ne pananggup Tuhanin, ngaˈekka teˈed tubuˈnen kuweˈ meˈ poteˈan si langitin duk meˈ umus si higad tahikin gaˈi taˈitung hawal ekkanen.
12 Assim, de um só homem quase morto nasceu uma posteridade tão numerosa como as estrelas do céu e inumerável como os grãos de areia da praia do mar.
13 Meˈ aˈa tasabbutku miyaˈan, gaˈ usaˈ sandelde si Tuhanin sampay matey siye. Bisan gaˈ pe tasangkade pananggup Tuhanin, saguwaˈ kataˈuhande weˈ si pasōngan tasangkade du inin. Duk tiggelande maˈellumin, pinakitehan weˈ de weˈ siye meˈ aˈa paliyu-liyu hadja tuˈu si dunya.
13 Foi na fé que todos {nossos pais} morreram. Embora sem atingir o que lhes tinha sido prometido, viram-no e o saudaram de longe, confessando que eram só estrangeiros e peregrinos sobre a terra {Gn 23,4}.
14 Meˈ aˈa magpaˈinin weˈ dunya inin dumaˈin lahatde, magpahāti weˈ niyaˈ seddili lahat ase-asede asal di lahatde.
14 Dizendo isto, declaravam que buscavam uma pátria.
15 Disi Ibrahim gaˈ luwal pikilde lahat inambananden. Peggeˈ bang miyaˈan luwal pikilde, tabalik pe siˈ siye miyaˈan laˈi.
15 E se se referissem àquela donde saíram, ocasião teriam de tornar a ela...
16 Saguwaˈ iye inangutden lahat hāp pe teˈed amban lahat inambananden. Iye inangutde paglahatanden lahat surgaˈ. Hangkan gaˈ Tuhanin iyaˈ ēnande Tuhande peggeˈ bakas pinanyapan ne siye weˈ ne puweblo patennaˈande.
16 Mas não. Eles aspiravam a uma pátria melhor, isto é, à celestial. Por isso, Deus não se dedigna de ser chamado o seu Deus; de fato, ele lhes preparou uma cidade.
17 Si Ibrahim hawal sandelne si Tuhanin, tuhutne pangandaˈakannen duk sinōngan weˈ ne anaknen, Isahak, hinang kuluban si Tuhan. Pangandaˈakan Tuhan miyaˈan panuleyanne Ibrahim bang bennal iye sandel si iye. Ngajanjiˈ hep Tuhanin pu Ibrahim weˈ ngaˈekka teˈed tubuˈnen weˈ Isahak, saguwaˈ Ibrahim sōng pinapatey weˈ ne anakne dambuwaˈ-buwaˈin pagkuluban si Tuhan.
17 Foi pela sua fé que Abraão, submetido à prova, ofereceu Isaac, seu único filho,
18 — ausente —
18 depois de ter recebido a promessa e ouvido as palavras: Uma posteridade com o teu nome te será dada em Isaac {Gn 21,12}.
19 Peggeˈ tapikil Ibrahimin weˈ bang upama matey Isahak, makajari du iye pakellum Tuhanin balik. Duk dalil tapakellum Isahak balik amban kamateynen peggeˈ bang gaˈ inalal Ibrahim weˈ Tuhanin, bugtuˈ Isahak matey.
19 Estava ciente de que Deus é poderoso até para ressuscitar alguém dentre os mortos. Assim, ele conseguiu que seu filho lhe fosse devolvido. E isso é um ensinamento para nós!
20 Si Isahak isab hawal sandelne si Tuhanin, inakahan weˈ ne meˈ anaknen si Yakub duk si Esaw weˈ patekkahan Tuhanin du siye meˈ ledjikiˈ si pasōngan.
20 Foi inspirado pela fé que Isaac deu a Jacó e a Esaú uma bênção em vista de acontecimentos futuros.
21 Si Yakub isab hawal sandelne si Tuhanin, sakaliˈ iye sōng matey, pināku-pākuhan weˈ ne ledjikiˈ si Tuhan meˈ ampunen, meˈ anak si Yusupin. Ubus bu patukkuˈ iye si tungkudne duk nambahayang iye si Tuhan.
21 Foi pela fé que Jacó, estando para morrer, abençoou cada um dos filhos de José e venerou a extremidade do seu bastão.
22 Si Yusup isab hawal sandelne si Tuhanin, sakaliˈ iye sōng matey, pinaˈal weˈ ne weˈ siye meˈ tubuˈ Israˈilin ujud tumahalaˈ du amban lahat Misil. Duk sinessaˈan siye weˈ ne weˈ subey boˈode bangkeynen bang siye tahalaˈ.
22 Foi pela fé que José, quando estava para morrer, fez menção da partida dos filhos de Israel e dispôs a respeito dos seus despojos.
23 Saˈi-sama si Musahin sandel du isab si Tuhan. Bisan maguldin sultanin weˈ subey pinapatey kēmon meˈ anak Yahudi lella baˈahu inanakanin, gaˈ siye tinalew. Sakaliˈ inanakan si Musa tinapukan iye weˈ de tellum bulan peggeˈ takitede weˈ mannisan teˈed iye.
23 Foi pela fé que os pais de Moisés, vendo nele uma criança encantadora, o esconderam durante três meses e não temeram o edito real.
24 Si Musa basag du isab sandelne si Tuhanin. Peggeˈ pagsakaliˈ ne iye bahiˈ-bahiˈ, gaˈi iye ngatu inēnan pe anak dayang-dayangin, dende mamaketoˈ iyehin.
24 Foi pela fé que Moisés, uma vez crescido, renunciou a ser tido como filho da filha do faraó,
25 Peggeˈ eddoˈne pe magsandal katiksaˈan nuhut meˈ pagkasine bangsa Israˈilin, meˈ aˈa Tuhanin, amban patennaˈ si lumaˈ sultanin nulut dine bu magduse, peggeˈ meˈ mahāp di dunyahin gaˈi layun.
25 preferindo participar da sorte infeliz do povo de Deus, a fruir dos prazeres culpáveis e passageiros.
26 Tapikilne weˈ hāp pe iye magsandal diniyawaˈan sabab pangase-ngasene pu Almasihin amban magdaya iye si lahat Misil. Peggeˈ iye inangutnen tumbas Tuhan si iyehin si pasōngan.
26 Com os olhos fixos na recompensa, considerava os ultrajes por amor de Cristo como um bem mais precioso que todos os tesouros dos egípcios.
27 Hawal basag sandel si Musa si Tuhanin tahalaˈ iye amban lahat Misil duk gaˈ du iye tinalew si sultan Misilin. Bisan iye kahunitan si lān, gaˈ iye balik pī si Misil peggeˈ kuweˈ takitene Tuhan manggaˈi takitehin laˈi nuhut-nuhut iye.
27 Foi pela fé que deixou o Egito, não temendo a cólera do rei, com tanta segurança como estivesse vendo o invisível.
28 Sabab sandelne si Tuhanin hangkan hep tinuhut weˈ si Musa pangandaˈakan Tuhanin. Dinaˈak weˈ ne pinisikan lahaˈ bili-bili meˈ gawang lumaˈden supaya meˈ anakde panganayenin gaˈi pinapatey weˈ malaˈikat mamoˈo kamateyin. Iyan tagnaˈ hininang weˈ ne addat pasal kādjaˈan inēnan Pangesseban Palabey Tuhanin.
28 Foi pela fé que mandou celebrar a Páscoa e aspergir {os portais} com sangue, para que o anjo exterminador dos primogênitos poupasse os dos filhos de Israel.
29 Meˈ tubuˈ Israˈilin sandel du isab si Tuhan hangkan lumipag siye amban tengngaˈ Tahik Peyat kuweˈ du diyataˈ bulak tohoˈ hap pī si dambiyaˈ. Saguwaˈ meˈ aˈa Misil mangalupug siyehin, nuley isab siye palipag ubus lambo siye kēmon peggeˈ patabuˈ balik tahikin.
29 Foi pela fé que os fez atravessar o mar Vermelho, como por terreno seco, ao passo que os egípcios que se atreveram a persegui-los foram afogados.
30 Meˈ tubuˈ Israˈilin, hawal sandelden du isab, hebbaˈ dinding batu mapaliput si lahat Arihahin, pagpalibut siye kapituˈ ellewnen.
30 Foi pela fé que desabaram as muralhas de Jericó, depois de rodeadas por sete dias.
31 Laˈi dem puweblo Ariha niyaˈ dende magjina inēnan si Rahab. Bisan iye dende dupang kinahagad weˈ ne Tuhanin duk tinabangan weˈ ne meˈ ispay aˈa Israˈilin. Hangkan hep sakaliˈ pinapatey weˈ meˈ aˈa Israˈilin meˈ aˈa si lahat miyaˈan, gaˈ sinakup si Rahab pinapatey peggeˈ sandel iye si Tuhan.
31 Foi pela fé que Raab, a meretriz, não pereceu com aqueles que resistiram, por ter dado asilo aos espias.
32 Taman inin ne hadja. Gaˈi ne patalusku magaka-aka sabab si Gideyon, si Barak, si Samson, si Jepta, si Daˈud, si Samuel, duk meˈ kanabihanin peggeˈ gaˈi ne tatukidku.
32 Que mais direi? Faltar-me-á o tempo, se falar de Gedeão, Barac, Sansão, Jefté, Davi, Samuel e dos profetas.
33 Meˈ aˈa inin, hawal sandelde si Tuhanin, inatuhan weˈ de magbonoˈ meˈ lahat mahadjehin duk tadaˈag weˈ de. Niyaˈ isab siye bentel pangantande dem paglahatin duk niyaˈ siye tasangkade meˈ pananggup Tuhanin. Niyaˈ isab siye tadaˈag weˈ de meˈ limaˈungin duk gaˈ du siye takekkeb.
33 Graças à sua fé conquistaram reinos, praticaram a justiça, viram se realizar as promessas. Taparam bocas de leões,
34 Niyaˈ siye sinduwe, tapalem weˈ de ebbut mahadjehin duk niyaˈ siye gaˈ tapapatey weˈ meˈ bantaden. Niyaˈ siye lamma saguwaˈ ngabasag siye. Bahani teˈed siye si pagbonoˈan duk tadaˈag weˈ de meˈ sundalu mabanes amban bangsa seddilihin.
34 extinguiram a violência do fogo, escaparam ao fio de espada, triunfaram de enfermidades, foram corajosos na guerra e puseram em debandada exércitos estrangeiros.
35 Niyaˈ meˈ dende, hawal sandelde si Tuhanin, ellum balik meˈ usbaden amban kamateyden. Niyaˈ isab masaley meˈ aˈa, eddoˈde pe matey bininasa sabab panuhutde Tuhanin amban pinaluhaya siye. Peggeˈ sandel siye weˈ pinakellum du siye balik si pasōngan duk pasōng hāp parasahanden laˈi.
35 Devolveram vivos às suas mães os filhos mortos. Alguns foram torturados, por recusarem ser libertados, movidos pela esperança de uma ressurreição mais gloriosa.
36 Niyaˈ sinduwehin hininang dagey duk ilubakan duk sinduwehin isab kinarena duk binoˈo kinalabusu.
36 Outros sofreram escárnio e açoites, cadeias e prisões.
37 Niyaˈ isab matey pinagtumbukan duk batu, sinduwehin kinakehet baranden paduwe, niyaˈ siye pinapatey pineddang. Sinduwehin isab luwal panemmekden kuwit bili-bili duk kuwit kambing. Miskin teˈed siye duk bininasa duk pinapeddiˈan siye weˈ meˈ aˈahin.
37 Foram apedrejados, massacrados, serrados ao meio, mortos a fio de espada. Andaram errantes, vestidos de pele de ovelha e de cabra, necessitados de tudo, perseguidos e maltratados,
38 Meˈ aˈa inin, maglunsul laˈi si meˈ lahat makagindew-gindew duk si meˈ kapunuhan kuweˈ meˈ aˈa gaˈ niyaˈ lahatde. Patennaˈ siye si meˈ lingab duk si meˈ lowang dem bulak. Matalep si siyehin lahat pasōng hāp amban dunya inin.
38 homens de que o mundo não era digno! Refugiaram-se nas solidões das montanhas, nas cavernas e em antros subterrâneos.
39 Kasulutan Tuhanin si meˈ aˈa inin peggeˈ sandel siye si iye. Saguwaˈ sampay matey siye gaˈ tasangkade pananggup Tuhan si siyehin,
39 E, no entanto, todos estes mártires da fé não conheceram a realização das promessas!
40 peggeˈ niyaˈ tapikil Tuhanin mas hāp para si kite bi. Tapikilnen weˈ sumakup kite bi si meˈ aˈa masaley nangka meˈ pananggup Tuhanin duk bang ne kite sumakup si siye, meke ne magjatu kēmon pananggup Tuhanin.
40 Porque Deus, que tinha para nós uma sorte melhor, não quis que eles chegassem sem nós à perfeição {da felicidade}.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Hebreus 11, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.