Mateus 13
Deftera Lfiɗa Dzratawi (XED) vs NTLH
1 Baɗu va tsa fitik ya, ka sabi Yesu ma həga ka laghwi nzata ta wa drəf.
1 Naquele mesmo dia Jesus saiu de casa, foi para a beira do lago da Galileia, sentou-se ali e começou a ensinar.
2 Ka tskadaghatá dəmga ŋərɓisl ta vgha ta vatani. Ka sliʼaftá tsi ka laghwi nzagapta ma kwambalu ta nzatá inda mnduha ta wa ghwa.
2 A multidão que se ajuntou em volta dele era tão grande, que ele entrou num barco e sentou-se; e o povo ficou em pé na praia.
3 Ka mnə tsi ta ndəghata skwiha ŋa taŋ ka mahdihdi, kaʼa mantsa: «Mbaɗa sana mndu ka sliʼafta ka laghwi da wutsa hulfani.
3 Jesus usou parábolas para ensinar muitas coisas. Ele disse:
4 Tata wutsay wutsay, ka rkatá sanlaha ma hulfa ta tvi, ka sliʼaktá ɗyakha ka ɗaguta.
4 Quando estava espalhando as sementes, algumas caíram na beira do caminho, e os passarinhos comeram tudo.
5 Ka rkatá sanlaha ta kluluh ma vli kul slaghutá haɗik, ka gi ɗyaftá tsi misimmisim kabga sira a haɗik ta ghəŋani wa.
5 Outra parte das sementes caiu num lugar onde havia muitas pedras e pouca terra. As sementes brotaram logo porque a terra não era funda.
6 Na safa fitik dzafta tida ka zlghutá tsi həw ka ghwaluta, kabga slaghu a slrəŋ mistani wa.
6 Mas, quando o sol apareceu, queimou as plantas, e elas secaram porque não tinham raízes.
7 Ka rkamtá sanlaha ma teki, ka glanaghatá teki ka raghwanata.
7 Outras sementes caíram no meio de espinhos, que cresceram e sufocaram as plantas.
8 Ka rkatá sanlaha ta gənək, ka ɗyaftá tsahaya ka glaftá tsi ka pghaftá ghəŋ ka zwaŋ dzeʼdzeʼ, ɓərzləzla ghəŋa sanlaha, selela ghəŋa sanlaha, miɗiɗa ghəŋa sanlaha.»
8 Mas as sementes que caíram em terra boa produziram na base de cem, de sessenta e de trinta grãos por um.
9 Ka sganaghatá Yesu, kaʼa mantsa: «Mndu nda sləməŋa snay ka sna tsi,» kaʼa.
9 E Jesus terminou, dizendo:
10 Ka gavanavatá duhwalhani, ka həŋ mantsa: «Kabgawu ta kəl ka ka mna gwaɗa ŋa taŋ ka mahdihdi katək na?» ka həŋ.
10 Então os discípulos chegaram perto de Jesus e perguntaram: — Por que é que o senhor usa
11 Ka Yesu nda həŋ mantsa: «Kaghuni ná, vlaghunavla lu ta snaŋtá vərɗa ɗifatá ga mghama Lazglafta, ama vlaŋ a lu ta hahəŋ wa.
11 Jesus respondeu:
12 Ŋa mndu mamu skwi da tsi ta sganaghata lu, ŋa sgutani da tsi. Ama mndu ya kul haɗ skwi da tsi ná, dzaʼa kləgadanaghu kla lu ta va tsa kiʼa da tsi ya.
12 Pois quem tem receberá mais, para que tenha mais ainda. Mas quem não tem, até o pouco que tem lhe será tirado.
13 Tsaya ta kəl yu ka mnay ka mahdihdi ŋa taŋ, kabga dər nghaŋha həŋ, ngha a həŋ wa. Dər snaŋha həŋ nda sləməŋa taŋ katək, sna a həŋ wu, graf a həŋ guli wa.
13 É por isso que eu uso parábolas para falar com essas pessoas. Porque elas olham e não enxergam; escutam e não ouvem, nem entendem.
14 «Ta ghəŋa taŋ dəɗafta tsa gwaɗa Lazglafta ta mnay nda ma wa anabi Isaya kazlay:
14 E assim acontece com essas pessoas o que disse o
15 Təŋu təŋa ghəŋa na mnduha na.
15 Pois a mente deste povo está fechada:
16 «Kaghuni ná, nda tfawi ta ghəŋa kaghuni, kabga nda ngha ira ghuni ta vli, nda sna sləməŋa ghuni ta sləməŋ.
16 Jesus continuou, dizendo:
17 Kahwathwata ka yu ta mnaghunata: Nda ndəgha la anabi nda gwal tɗukwatɗukwa nzakwa taŋ si ta ɗvaŋta nghaŋtá na skwi nghaŋ kaghuni na, lay ngha a həŋ wa. Si ta kumay həŋ ta snaŋtá na skwi snaŋ kaghuni ná, sew sna a həŋ wa,» kəʼa ya.
17 Eu afirmo a vocês que isto é verdade: muitos profetas e muitas outras pessoas do povo de Deus gostariam de ver o que vocês estão vendo, mas não puderam; e gostariam de ouvir o que vocês estão ouvindo, mas não ouviram.
18 «Snawasna tama ta klatá ghəŋa gwaɗa ta ghəŋa tsa mndu ta wutsa hulfa ya.
18 — Então escutem e aprendam o que a
19 Tsa tvi rkaf hulfa tida ya ná, gwal ta snaŋtá gwaɗa ta ga mghama Lazglafta kul grafta həŋ ya, həŋ. Ka sagha halaway zluʼugudunustá həŋ ta tsa skwi wutsam lu ma ŋuɗufa taŋ ya.
19 As pessoas que ouvem a mensagem do vem e tira o que foi semeado no coração delas.
20 Tsa kluluh rkaf hulfa tida ya ná, tsaya mndu ta snaŋtá gwaɗa ta ga mghama Lazglafta, gi ka tsuʼaftá tsi nda rfu.
20 As sementes que foram semeadas onde havia muitas pedras são as pessoas que ouvem a mensagem e a aceitam logo com alegria,
21 Tsaw tama, haɗ slrəŋ mistani wu, nzɗava a wa. Ka gi gruŋgra ghuya ɗaŋwa, ka giri a tsi kabga tsa gwaɗa ya, gi zləmbutani.
21 mas duram pouco porque não têm raiz. E, quando por causa da mensagem chegam os sofrimentos e as perseguições, elas logo abandonam a sua fé.
22 Tsa vli ma teki rkam hulfa mida ya guli ná, tsaya gwal ta snaŋtá gwaɗa Lazglafta, ka laghu həŋ da ndana skwiha ma ghəŋa haɗik, nda skwa gadghəl, ka raghwanatá tsa skwiha ya ta tsa gwaɗa ya ma həŋ, ka niŋtá həŋ ka ksubaŋ.
22 Outras pessoas são parecidas com as sementes que foram semeadas no meio dos espinhos. Elas ouvem a mensagem, mas as preocupações deste mundo e a ilusão das riquezas sufocam a mensagem, e essas pessoas não produzem frutos.
23 Tsa gənək rkaf hulfa tida ya guli ná, tsaya gwal ta snaŋtá gwaɗa Lazglafta ka snatá həŋ, ka magaftá həŋ: Ghərmbəts ghərmbəts sanlaha, salala sanlaha, miɗiɗa sanlaha.»
23 E as sementes que foram semeadas em terra boa são aquelas pessoas que ouvem, e entendem a mensagem, e produzem uma grande colheita: umas, cem; outras, sessenta; e ainda outras, trinta vezes mais do que foi semeado.
24 Kaʼa nda həŋ nda sana mahdihdi mantsa: «Ka guram ga mghama Lazglafta nda sana mndu ta sləgamtá vərɗa hulfa hya ma vwahani.
24 Jesus contou outra parábola . Ele disse ao povo:
25 Girviɗik, sliʼaghuslia lamndu da vlə hani, ka lagha ghumani da sləginistá rira distani ka laghwani.
25 Certa noite, quando todos estavam dormindo, veio um inimigo, semeou no meio do trigo uma erva ruim, chamada joio, e depois foi embora.
26 Manda ɗyafta tsa hulfa ya ka pghaftá ghəŋ, ka zlagaptá rira guli.
26 Quando as plantas cresceram, e se formaram as espigas, o joio apareceu.
27 Ka lagha kwalvaha tsa daŋahəga ya mnay ŋani, ka həŋ mantsa: “Mghama ɗa! vərɗa hulfa a sləgam kagha ma vwaha gha kay ra? Lamə ndiga rira dida na?” ka həŋ.
27 Aí os empregados do dono das terras chegaram e disseram: “Patrão, o senhor semeou sementes boas nas suas terras. De onde será que veio este joio?”
28 Kaʼa nda həŋ mantsa: “Ghuma ɗa ta magatá tsa,” kaʼa. Ka tsa kwalvaha ya nda tsi mantsa: “Ta ɗvay ka ka dzaʼa ŋni rətiŋta rki na?” ka həŋ. Kaʼa nda həŋ mantsa:
28 — “Foi algum inimigo que fez isso!”, respondeu ele.
29 “Zlaŋwazla, ma lə kuni da rətay, yaha kuni da gaɓiŋta nda vərɗa hya.
29 — “Não”, respondeu ele, “porque, quando vocês forem tirar o joio, poderão arrancar também o trigo.
30 Zlaŋwa həŋ ka glakwa həŋ ka skwa turtuk ha ka sagha fitika tskay ta vwah. Tskapwa tska karaku ta rira, ka habafta kuni ŋa driŋta nda vu. Vərɗa hya ya, ka tskiɗimta kuni da guvura ɗa, ka yu dzaʼazlay nda gwal tska skwi ta vwah,”» kaʼa.
30 Deixem o trigo e o joio crescerem juntos até o tempo da colheita. Então eu direi aos trabalhadores que vão fazer a colheita: ‘Arranquem primeiro o joio e amarrem em feixes para ser queimado. Depois colham o trigo e ponham no meu depósito.’ ”
31 Kaʼa nda həŋ nda sana mahdihdi kay guli mantsa: «Ga Mghama Lazglafta ná, ka guram nda hya kramasa klaf mndu ka sləgamta ma vwahani.
31 Jesus contou outra parábola . Ele disse ao povo:
32 Ndərzikwa tsatsi mataba inda hulfaha, ama ka ɗyaf ɗya tsi ka glafta, mal tsatsi mataba hulfa niɗaliha. Ta nuna gdiz ka fu, ŋa sliʼadaghata ɗyakha da baba həga taŋ ta zligamahani.»
32 Ela é a menor de todas as sementes; mas, quando cresce, torna-se a maior de todas as plantas. Ela até chega a ser uma árvore, de modo que os passarinhos vêm e fazem ninhos nos seus ramos.
33 Kaʼa nda həŋ nda sana mahdihdi guli mantsa: «Ka guram ga mghama Lazglafta nda is ta klafta marakw ka laɓanamta ma kuratá darama hupu hkən ŋa ŋlaftá tsa hupu ya demdem,» kaʼa.
33 Jesus contou mais esta parábola para o povo:
34 Ka mahdihdi mnanata Yesu ta inda tsa skwiha ya ta dəmga. Haɗ sana skwi mnanaŋ tsi ta həŋ kul haɗ ka mahdihdi wa,
34 Jesus usava parábolas para dizer tudo isso ao povo. Ele não dizia nada a eles sem ser por meio de parábolas.
35 kada nzakwa dzatá ghəŋa gwaɗa anabi ta mnay kazlay:
35 Isso aconteceu para se cumprir o que o profeta tinha dito: “Usarei parábolas quando falar com esse povo e explicarei coisas desconhecidas desde a criação do mundo.”
36 Mbaɗa Yesu ka zliŋtá dəmga, ka sliʼaftá tsi ka laghu da həga. Ka gavanavatá duhwalhani, ka həŋ nda tsi mantsa: «Pslaŋnap psla ta klatá ghəŋa tsa mahdihdi ta ghəŋa rira ya,» ka həŋ.
36 Então Jesus deixou a multidão e voltou para casa. Os discípulos chegaram perto dele e perguntaram: — Conte para nós o que quer dizer a
37 Kaʼa nda həŋ mantsa: «Tsa mndu ta sləgamtá vərɗa hulfa hya ya ná, Zwaŋa mndu ya.
37 Jesus respondeu:
38 Vwah ya guli ná, ghəŋa haɗik tsa. Vərɗa hulfa hya ya guli ná, gwal ta nzakway ka ŋa ga mghama Lazglafta ya. Rira ya guli ná, gwal ta nzakway ka ŋa halaway ya.
38 O terreno é o mundo. As sementes boas são as pessoas que pertencem ao .
39 Tsa ghuma ta sləgamta ya guli ná, halaway ya. Tsa tska skwi ta vwah ya, tsaya kɗakwa ghəŋa haɗik. Tsa gwal tska skwi ta vwah ya guli, tsaya duhwalha Lazglafta.
39 O inimigo que semeia o joio é o próprio Diabo. A colheita é o fim dos tempos, e os que fazem a colheita são os anjos.
40 Manda va tsa tskaptá rira ŋa driŋta nda vu ya, manda va tsaya dzaʼa nzakwa tsi baɗu kɗavakta ghəŋa haɗik guli.
40 Assim como o joio é ajuntado e jogado no fogo, assim também será no fim dos tempos.
41 Dzaʼa ghunaga ghuna Zwaŋa mndu ta duhwalhani ŋa talaptá inda gwal ta pghamtá mndu da ga dmaku, nda gwal ta maga ghwaɗaka skwi, ŋa hliŋtá həŋ diʼiŋ nda ga mghamani,
41 O Filho do Homem mandará os seus anjos, e eles ajuntarão e tirarão do seu Reino todos os que fazem com que os outros pequem e também todos os que praticam o mal.
42 ka pghamtá həŋ da duda vu. Ŋa wahay taŋ ta wahu, ka hpaɗa sliʼiŋa taŋ hada.
42 Depois os anjos jogarão essas pessoas na fornalha de fogo, onde vão chorar e ranger os dentes de desespero.
43 Ama gwal ta nzakway tɗukwa ta wa ira Lazglafta ya, manda fitik dzaʼa wuɗakwa hahəŋ ma ga mghama Da taŋ. Ka mamu mndu nda sləməŋa snay, ka sna tsi.»
43 Então o povo de Deus brilhará como o sol no Reino do seu Pai. Se vocês têm ouvidos para ouvir, então ouçam.
44 «Ka guram ga Mgham Lazglafta nda gadghəl ta ɗifa ma sana vwah. Ka lagha sana mndu dukwafta tida. Ka ɗifglanata tsa mndu ya guli. Ka laghu tsi nda rfu da dzawiŋtá inda skwani ka skwata tsa vwah ya.»
44 — O
45 «Ka guram ga mghama Lazglafta nda sana mnda tsakala ta psa miziɗikwha nda bla dzvani.
45 — O
46 Ka mutsafta tsi ta tsa miziɗikw ya turtuk nda bla dzvani ya. Ka laghu tsi dzawiŋtá inda skwani ka skwata tsa miziɗikw ya.»
46 Quando encontra uma pérola que é mesmo de grande valor, ele vai, vende tudo o que tem e compra a pérola.
47 «Ka guram ga mghama Lazglafta nda kadəŋ ta wuɗadata lu da drəf ŋa tumagaftani ta inda mndərga klipiha kavghakavgha.
47 — O
48 Ndəghafta tsa kadəŋ ya, ŋa tɗagafta ta wa sgam. Tahula tsa, ŋa nzata ka ɗagaptá ya ɗinaɗina, ka pghamta ma tughuba, ŋa pghiŋta ghwaɗakhani.
48 E, quando está cheia, os pescadores a arrastam para a praia e sentam para separar os peixes: os que prestam são postos dentro dos cestos, e os que não prestam são jogados fora.
49 Mantsa ya dzaʼa nzakwa tsi ma kɗakwa ghəŋa haɗik. Dzaʼa sliʼaga sliʼa duhwalha Lazglafta ŋa galapta taŋ ta ghwaɗaka mnduha mataba tɗukwani,
49 No fim dos tempos também será assim: os anjos sairão, e separarão as pessoas más das boas,
50 ŋa pghaghata taŋ ta həŋ da duda vu, ŋa wahay taŋ ta wahu ka hpaɗa sliʼiŋa taŋ hada.»
50 e jogarão as pessoas más na fornalha de fogo. E ali elas vão chorar e ranger os dentes de desespero.
51 Ka Yesu nda duhwalhani mantsa: «Lamla inda tsa skwiha ya da sləməŋa ghuni rki na?» kaʼa nda həŋ. «Aŋi!» ka həŋ zlghanafta wani.
51 Então Jesus perguntou aos discípulos: — Sim! — responderam eles.
52 Kaʼa nda həŋ guli mantsa: «Tsaya tama ná, ka nuna mnda tagha zlahu ka duhwala ga mghama Lazglafta ná, ka guram nda daŋahəga ta mutsa skwa gadghəlani ma skwiha ka lfiɗ ka lfiɗ, nda ya ma skwiha nda kɗa fitikani, dzaʼa gra lu,» kaʼa.
52 Jesus disse:
53 Tahula kɗiŋta Yesu ta mana tsa mahdihdiha ya, ka sliʼafta tsi hada ka laghwi.
53 Quando Jesus acabou de contar essas parábolas , saiu dali
54 Ka ɓhadaghata tsi da luwa Nazaret ta nzakway ka luwa ta glakwani. Ka taghə tsi ta skwiha ŋa mnduha ma həga tagha skwa taŋ. Ka ndərmim həŋ, ka həŋ mantsa: «Wa ta vlaŋtá mndərga na ma ɗifil? Wa ta vlaŋtá mbrakwa maga mndərga na ma mazəmzəm?
54 e voltou para a cidade de Nazaré, onde ele tinha morado. Ele ensinava na sinagoga , e os que o ouviam ficavam admirados e perguntavam: — De onde vêm a sabedoria dele e o poder que ele tem para fazer milagres?
55 Zwaŋa tsa mndu ta fiɗi ya a tsi kay ra? Mari a mani kay guli ra? I Yakubu, nda Yusufu, nda Simuŋ, nda Yuda a zwanamani kay ra?
55 Por acaso ele não é o filho do carpinteiro? A sua mãe não é Maria? Ele não é irmão de Tiago, José, Simão e Judas?
56 Mataba amu a ta nzakwa kwaghamani kay guli ra? Tsaw wa ta vlaŋtá na ɗifil na, nda na mbraku na tama ɓa?» ka həŋ.
56 Todas as suas irmãs não moram aqui? De onde é que ele consegue tudo isso?
57 Tsahaya skwi ta pyafta həŋ ka zlghafta Yesu. Ka Yesu nda həŋ tama mantsa: «Ma luwani, nda ya ma həga ga taŋ yeya ta hərtətata lu ta anabi. Ama ma hamata vli ná, ta vlaŋvla lu ta glaku,» kaʼa.
57 Por isso ficaram desiludidos com ele. Mas Jesus disse:
58 Kiʼa yeya mazəmzəm magaŋ Yesu ma luwa Nazaret, kabga zlghaf a mnduha nda ŋuɗuf wa.
58 Jesus não pôde fazer muitos milagres ali porque eles não tinham fé.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Mateus 13, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.