Atos 14
Nauəuə Asim Rəha Uhgɨn Nəmtətiən Vi (TNP) vs NVT
1 E Ikoniəm kəmian mɨn əpəha e nimə rəha nuhapumɨniən rəha nətəm Isrel, kəni mətuəni pətɨgəm nəghatiən rəha Uhgɨn, kəni nəghatiən rəhalau təuvɨr pɨk, kəni təmiuvi=pa nətəmimi tepət məmə ilah kəmotəni nɨpəhriəniən e Iesu, inu nətəm Isrel tepət mɨne Ianihluə tepət mɨn nətəm kəutohtəu=pən noliən rəha nəfakiən rəha nətəm Isrel.
1 Em Icônio, Paulo e Barnabé também foram à sinagoga judaica e falaram de tal modo que muitos creram, tanto judeus como gentios.
2 Mətəu nətəm Isrel mɨn u kəməsotəniən nɨpəhriəniən e rəhalau nəghatiən, kəməhuvən o Nanihluə mɨn, motol ilah kotəməki pɨk e nətəmi mɨn u kəutəni nɨpəhriəniən e Iesu, məutol niəməha kəm lah.
2 Alguns dos judeus que não creram, porém, incitaram os gentios e envenenaram a mente deles contra Paulo e Barnabé.
3 Mətəu Pol mɨne Panəpəs kəmuatɨg təfəməh ikɨn, məsuəgɨniən e lah, mətuəkeikei matuəni pətɨgəm nəghatiən rəha nəuvɨriən rəha Uhgɨn kəm nətəmimi rəfin. Kəni Iərmənɨg təmol ilau kuol nati apɨspɨs mɨne nəmtətiən tepət məmə nətəmimi okotəhrun məmə rəhalau nəghatiən in nəghatiən pəhriən.
3 Ainda assim, os apóstolos passaram bastante tempo ali, falando corajosamente da graça do Senhor, que confirmava a mensagem deles concedendo-lhes poder para realizar sinais e maravilhas.
4 Kəni nətəm ikɨn əha, kəmotəhapu ilah mɨn, nəuvein kəutohtəu=pən nətəm Isrel u kəsotəniən nɨpəhriəniən e Iesu, kəni nəuvein kəutohtəu=pən aposɨl mil əha, Pol mɨne Panəpəs.
4 Com isso, o povo da cidade ficou dividido: alguns tomaram partido dos judeus, e outros, dos apóstolos.
5 Kəni nətəm Isrel mɨne Nanihluə mɨn, mɨne nətəmi asoli mɨn rəhalah mɨn, kɨnautol nəghatiən oneuən kəti məmə okotərəkɨn ilau, kəni kotahtɨhmu ilau e kəpiel.
5 Então um grupo de gentios, judeus e seus líderes resolveu atacá-los e apedrejá-los.
6 Mətəu nian kəmuətəu nəghatiən oneuən rəhalah, ilau kəmuagɨm mian əpəha e profens rəha Likaoniə, kəni mian əpəha e taun mil əha, Listra mɨne Terpe. Kəni e taun mil əha mɨne ikɨn mɨn tɨtəlau e taun mil əha,
6 Quando os apóstolos souberam disso, fugiram para a região da Licaônia, para as cidades de Listra e Derbe e seus arredores.
7 ilau kətuəni pətɨgəm nanusiən təuvɨr rəha Iesu Iosmiəgəh.
7 E ali anunciaram as boas-novas.
8 Kəni əha Listra, suah kəti əha ikɨn. Nian təmair mətəu nəhlkɨn mil kəmuəpaiu təruru naliuəkiən, təmətəharəg əmə, kəni in təmətəharəg əha ikɨn
8 Enquanto estavam em Listra, Paulo e Barnabé encontraram um homem com os pés aleijados. Sofria desse problema desde o nascimento e, portanto, nunca tinha andado. Estava sentado
9 matətəlɨg e nəghatiən rəha Pol. Pol təməsal=pən əhruahru o suah kəha, mɨnəhrun məmə in tɨnəhatətə rəkɨs məmə nəhlkɨn təhrun nəuvɨriən,
9 e ouvia Paulo pregar. Paulo olhou diretamente para ele e, vendo que ele tinha fé para ser curado,
10 kəni magət əfəməh lan məmə, “!Ei piak, əhtul!” Kəni əmeiko, suah u təməhtul əhruahru kəni mɨnətaliuək.
10 disse em alta voz: “Levante-se!”. O homem se levantou de um salto e começou a andar.
11 Nian nɨmənin nətəmimi kəmoteruh nati əha iətəm Pol təmol, kəmotəni əfəməh e nəghatiən Likaoniə məmə, “!Ei! Otafu-to. Uhgɨn mɨn rəhatah kɨnotol nətəmimi e lah, kəni mɨnəhuva imatah ikɨn.”
11 A multidão, vendo o que Paulo havia feito, gritou no dialeto local: “Os deuses vieram até nós em forma de homens!”.
12 Kəni kəmotauɨn ərəg-rəg e nərgɨ Panəpəs məmə Sus u nɨpətɨn təni məmə in iərmənɨg rəha uhgɨn mɨn rəhalah. Kəni motauɨn ərəg-rəg mɨn e nərgɨ Pol məmə Heremes, nɨpətɨn u təni məmə in iətəm tətəghati rəha uhgɨn mɨn rəhalah. Kəmotauɨn lan lanəha mətəu-inko Pol tətəghati pɨk, mapirəkɨs Panəpəs.
12 Concluíram que Barnabé era o deus grego Zeus, e Paulo, o deus Hermes, pois era ele quem proclamava a mensagem.
13 Nimə rəha narmɨ nati rəha uhgɨn əha Sus, in tətəhtul ihluə e taun əha. Kəni pris rəha uhgɨn əha Sus təmasɨg kau mɨn nəuvein iətəm təmətu=pən rəkɨs nəugɨnɨgi e lah. Kəni məmki ilah muva e namtɨhluə rəha lahuənu. Mətəu in mɨne nɨmənin nətəmimi kotolkeikei məmə kotol sakrifais kəm lau motol nəni-viviən lan kəm Pol mɨne Panəpəs.
13 O sacerdote do templo de Zeus, que ficava na entrada da cidade, trouxe touros e coroas de flores até as portas da cidade, pois ele e a multidão queriam oferecer sacrifícios aos apóstolos.
14 Mətəu nian aposɨl mil kəmuətəu nəghatiən e nati əha kəni muəhrun, kəmuəhapu rəhalau napən. Kəni kəmuaiu mian əpəha e nəlugɨn e lah. Kəni muagət əfəməh məmə,
14 Quando Barnabé e Paulo ouviram o que estava acontecendo, rasgaram as roupas e correram para o meio do povo, gritando:
15 “!Ei, nəman! ?Nəkotəni məmə nautol nak u? Itɨmlau iətəmimi əmə təhmen e təmah. Iatuos nəniən təuvɨr mətiəuva kəm təmah, kəni iəkuolkeikei məmə iəkuəuhlin nətəlɨgiən rəhatəmah məmə nəkotəpəh nəfakiən kəm uhgɨn mɨn u iətəm rəhalah nəsanəniən tɨkə. Mətəu onəkotəfaki əmə kəm Uhgɨn iətəm tətəmiəgəh, mətatɨg itulɨn. In pɨsɨn əmə təmol neai, nɨftəni, nɨtəhi, mɨne natimnati rəfin iətəm kəutatɨg ikɨn mɨn rəfin.
15 “Amigos, por que vocês estão fazendo isso? Somos homens como vocês! Viemos lhes anunciar as boas-novas, para que abandonem estas coisas sem valor e se voltem para o Deus vivo, que fez os céus e a terra, o mar e tudo que neles há.
16 “Aupən in təmegəhan məmə nətəmimi ikɨn mɨn rəfin məmə ilah okotohtəu=pən aru əmə suaru mɨn rəhalah.
16 No passado, ele permitiu que as nações seguissem seus próprios caminhos,
17 Mətəu nian rəfin in tatol suaru kəm lah məmə ilah kotəhrun neruhiən rəhan nəuvɨriən iətəm in tatol. In tatol nuhuən tətəfuv, matol nauəniən mɨn e nasumiən, kəni kautol nɨpətɨlah e nian əhruahru rəhalah. In tətəfən nauəniən kəm təmah mol itəmah nəutətəu təuvɨr.”
17 mas nunca as deixou sem evidências de sua existência e de sua bondade. Ele lhes concede chuvas e boas colheitas, e também alimento e um coração alegre”.
18 Mətəu kəmətuəni pau nəghatiən əha kəm lah, iuəkɨr əmə kəni kuəruru nəniəhuiən ilah o noliən sakrifais o nəni-viviən ilau.
18 Apesar dessas palavras, Paulo e Barnabé tiveram dificuldade para impedir que o povo lhes oferecesse sacrifícios.
19 Kəni nətəmimi nəuvein e nəuanɨləuɨs rəha nətəm Isrel kəmotsɨpən Antiok əha Pɨsitiə mɨne Ikoniəm mohiet=pa Listra, kəni kəmotol nətəlɨgiən rəha nətəmimi tepət məmə okotəməki e Pol mɨne Panəpəs. Kəni kəmotələs Pol kəni motəhti e kəpiel, kəni moteikəpan məhuvən motəraki pətɨgəm e taun motəpəh tətəməhli. Nɨkilah təhti məmə təmɨmɨs.
19 Então alguns judeus chegaram de Antioquia e Icônio e instigaram a multidão. Apedrejaram Paulo e o arrastaram para fora da cidade, pensando que ele estivesse morto.
20 Mətəu nian nətəmi rəha Iesu kəməhuva motəhtul təlau lan, kəni təhtul əmeiko muvən mɨn əpəha imə e taun. Kəni kəməni=pa lauɨg lan, in mɨne Panəpəs kəmiaiet mian Terpe.
20 No entanto, quando os discípulos o rodearam, ele se levantou e entrou novamente na cidade. No dia seguinte, partiu com Barnabé para Derbe.
21 Kəni Pol mɨne Panəpəs kəmuəni pətɨgəm nəniən təuvɨr e taun əha Terpe, kəni kəmiavi=pa nətəmimi tepət kəhuva o Iesu. Kəni kəmiatəlɨg miəuva Listra, kəni uərisɨg miaiet mɨn miəuva Ikoniəm, kəni kiaiet mɨn miəuva Antiok əha Pɨsitiə.
21 Depois de terem anunciado as boas-novas em Derbe e feito muitos discípulos, Paulo e Barnabé voltaram a Listra, Icônio e Antioquia da Pisídia,
22 Kəni ikɨn əha, kəmətuəfu əskasɨk e nətəmi rəha Iesu. Kəni mətuəfən nəghatiən məmə okotəhtul əskasɨk e nəhatətəiən e Iesu. Kəni matuəni məmə, “Kitah okotatɨg e nərahiən tepət nian kəhuvən e suaru rəha nuvəniən matɨg ahgəl Narmənɨgiən Rəha Uhgɨn. Mətəu nati əpnapɨn əmə, kitah okotəkeikei məutəhtul əskasɨk.”
22 onde fortaleceram os discípulos. Eles os encorajaram a permanecer na fé, lembrando-os de que é necessário passar por muitos sofrimentos até entrar no reino de Deus.
23 Kəni e niməfaki mɨn ikɨn mɨn rəfin iətəm ilau kətian ikɨn, mətuəfəri eldə mɨn rəhalah. Kəni mətuəpəh nauəniən matuol əmə nəfakiən, kəni mətuələhu e nəhlmɨ Iərmənɨg nətəmimi nətəm kɨnotəni rəkɨs nɨpəhriəniən lan.
23 Paulo e Barnabé também escolheram presbíteros em cada igreja e, com orações e jejuns, os entregaram aos cuidados do Senhor, em quem haviam crido.
24 Kəni ilau kəmian=pən Pɨsitiə ikɨn muəsəu-pah mueiuaiu Pamfiliə ikɨn e taun əha Perka,
24 Então viajaram de volta pela Pisídia até a Panfília.
25 ikɨn əha ilau kəmuəni pətɨgəm nəniən təuvɨr ikɨn. Kəni ilau muəsəu-pah mueiuaiu=pa mɨn e taun kəti mɨn Ataliə,
25 Pregaram a palavra em Perge e desceram para Atália.
26 kəni kəmuos negəu ikɨn miatəlɨg=pa Antiok əha Sɨriə. Nətəm Antiok əha inəha, aupən ikɨn ilah kəmotahli=pən Pol mɨne Panəpəs məmə okian muəni pətɨgəm nəghatiən rəha Uhgɨn, kəni motəfaki məmə Uhgɨn oteh vivi ilau e ikɨn mɨn iətəm ilau kətian ikɨn. Kəni rəueiu kɨnuol naunun uək rəhalau.
26 Por fim, voltaram de navio para Antioquia, onde sua viagem tinha começado e onde haviam sido entregues à graça de Deus para realizar o trabalho que agora completavam.
27 Nian ilau kəmiatəlɨg=pa mɨn, kəmuauɨn e nətəmimi rəha niməfaki məmə okəhuva kətiəh. Kəni ilau kəmuəni pətɨgəm kəm lah natimnati rəfin iətəm Uhgɨn təmol ilau kuol e nəsanəniən rəhan, kəni muəni məmə təməhro lanu Nanihluə mɨn, ilah kəməhuva motəni nɨpəhriəniən e Iesu.
27 Quando chegaram a Antioquia, reuniram a igreja e relataram tudo que Deus tinha feito por meio deles e como tinha aberto a porta da fé também para os gentios.
28 Kəni ikɨn əha, ilau kəmuatɨg tuvəh nəuvetɨn ilah nətəmi rəha Iesu.
28 E permaneceram ali com os discípulos por muito tempo.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Atos 14, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.