Lucas 19
swessb (SWESSB) vs ARA
1 Och han kom in och gick genom Jeriko.
1 Entrando em Jericó, atravessava Jesus a cidade.
2 Och se: en man som vid namn kallades Sackeus, och han var övertullindrivare och själv rik.
2 Eis que um homem, chamado Zaqueu, maioral dos publicanos e rico,
3 Och han sökte se Jesus, vem han är, och kunde inte för skarans skull, eftersom han till resningen var liten.
3 procurava ver quem era Jesus, mas não podia, por causa da multidão, por ser ele de pequena estatura.
4 Och han sprang före framför och gick upp på en sykomor för att se honom, eftersom han skulle gå genom den vägen.
4 Então, correndo adiante, subiu a um sicômoro a fim de vê-lo, porque por ali havia de passar.
5 Och när han kom till platsen, såg Jesus upp och sade till honom: ”Sackeus, skynda dig och kom ner! För idag måste jag bli kvar i ditt hus.”
5 Quando Jesus chegou àquele lugar, olhando para cima, disse-lhe: Zaqueu, desce depressa, pois me convém ficar hoje em tua casa.
6 Och han skyndade sig och kom ner och välkomnade honom glad hos sig.
6 Ele desceu a toda a pressa e o recebeu com alegria.
7 Och när de såg det, muttrade alla och sade att det är hos en syndig man han gått in för att övernatta.
7 Todos os que viram isto murmuravam, dizendo que ele se hospedara com homem pecador.
8 Men Sackeus ställde sig och sade till Herren: ”Se: hälften av det som är mitt, Herre, ger jag till de fattiga. Och om jag utpressat något från någon, ger jag tillbaka fyrdubbelt.”
8 Entrementes, Zaqueu se levantou e disse ao Senhor: Senhor, resolvo dar aos pobres a metade dos meus bens; e, se nalguma coisa tenho defraudado alguém, restituo quatro vezes mais.
9 Och Jesus sade till honom att: ”Idag har frälsning kommit till detta hus, för också han är en Abrahams son.
9 Então, Jesus lhe disse: Hoje, houve salvação nesta casa, pois que também este é filho de Abraão.
10 För Människosonen har kommit för att söka och frälsa det förlorade.”
10 Porque o Filho do Homem veio buscar e salvar o perdido.
11 Och när de hörde detta tillade han och talade en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de tänkte sig att genast kommer Guds rike att skönjas.
11 Ouvindo eles estas coisas, Jesus propôs uma parábola, visto estar perto de Jerusalém e lhes parecer que o reino de Deus havia de manifestar-se imediatamente.
12 Alltså sade han: ”En förnäm man reste till en trakt långt bort för att få sig kungamakt och återvända.
12 Então, disse: Certo homem nobre partiu para uma terra distante, com o fim de tomar posse de um reino e voltar.
13 Och han kallade tio av sina fasttjänare och gav dem tio minor och sade till dem: Gör affärer under det att jag kommer.
13 Chamou dez servos seus, confiou-lhes dez minas e disse-lhes: Negociai até que eu volte.
14 Men hans medborgare hatade honom och sände ut en delegation efter honom och sade: Vi vill inte att denne ska regera över oss.
14 Mas os seus concidadãos o odiavam e enviaram após ele uma embaixada, dizendo: Não queremos que este reine sobre nós.
15 Och det hände sig, vid det att han kom tillbaka och hade fått kungamakten, att han sade att det skulle ropas in till honom dessa fasttjänare åt vilka han hade gett silvret, för att han skulle veta vad de hade tjänat i affärerna.
15 Quando ele voltou, depois de haver tomado posse do reino, mandou chamar os servos a quem dera o dinheiro, a fim de saber que negócio cada um teria conseguido.
16 Och den förste kom fram och sade: Herre, din mina har frambringat tio minor till.
16 Compareceu o primeiro e disse: Senhor, a tua mina rendeu dez.
17 Och han sade till honom: Bra, gode fasttjänare. Eftersom du var trogen i det minsta, ha auktoritet över tio städer.
17 Respondeu-lhe o senhor: Muito bem, servo bom; porque foste fiel no pouco, terás autoridade sobre dez cidades.
18 Och den andre kom och sade: Din mina, herre, har gjort fem minor.
18 Veio o segundo, dizendo: Senhor, a tua mina rendeu cinco.
19 Och han sade även till denne: Och du, var över fem städer.
19 A este disse: Terás autoridade sobre cinco cidades.
20 Och en annan kom och sade: Herre, se din mina som jag haft undanlagd i en duk.
20 Veio, então, outro, dizendo: Eis aqui, senhor, a tua mina, que eu guardei embrulhada num lenço.
21 För jag fruktade dig, eftersom du är en strikt man: du tar ut det du inte satt in och skördar det du inte sått.
21 Pois tive medo de ti, que és homem rigoroso; tiras o que não puseste e ceifas o que não semeaste.
22 Han säger till honom: Från din mun ska jag döma dig, elake fasttjänare. Du visste att jag är en strikt man som tar ut det jag inte satt in och skördar det jag inte sått?
22 Respondeu-lhe: Servo mau, por tua própria boca te condenarei. Sabias que eu sou homem rigoroso, que tiro o que não pus e ceifo o que não semeei;
23 Och varför satte du inte mitt silver på en bank, och jag hade kommit och tagit ut det med ränta?
23 por que não puseste o meu dinheiro no banco? E, então, na minha vinda, o receberia com juros.
24 Och till dem som stod bredvid sade han: Ta ifrån honom minan och ge till honom som har de tio minorna.
24 E disse aos que o assistiam: Tirai-lhe a mina e dai-a ao que tem as dez.
25 Och de sade till honom: Herre, han har tio minor? –
25 Eles ponderaram: Senhor, ele já tem dez.
26 Jag säger er att åt var och en som har ska det ges, men från den som inte har ska också det han har tas.
26 Pois eu vos declaro: a todo o que tem dar-se-lhe-á; mas ao que não tem, o que tem lhe será tirado.
27 Men dessa mina fiender som inte ville att jag skulle regera över dem, för hit och slakta dem inför mig.”
27 Quanto, porém, a esses meus inimigos, que não quiseram que eu reinasse sobre eles, trazei-os aqui e executai-os na minha presença.
28 Och när han hade sagt detta, vandrade han före och gick upp till Jerusalem.
28 E, dito isto, prosseguia Jesus subindo para Jerusalém.
29 Och det hände sig, när han närmade sig Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivernas, att han sände ut två av lärjungarna
29 Ora, aconteceu que, ao aproximar-se de Betfagé e de Betânia, junto ao monte das Oliveiras, enviou dois de seus discípulos,
30 och sade: ”Bege er till byn mittemot. I den ska ni, när ni går in, finna ett föl bundet på vilket ingen av människor ännu har suttit. Och lossa det och led hit.
30 dizendo-lhes: Ide à aldeia fronteira e ali, ao entrardes, achareis preso um jumentinho que jamais homem algum montou; soltai-o e trazei-o.
31 Och om någon frågar er: Varför lossar ni?, ska ni säga så: Eftersom Herren har behov av det.”
31 Se alguém vos perguntar: Por que o soltais? Respondereis assim: Porque o Senhor precisa dele.
32 Och de utsända gick iväg och fann det så som han hade sagt dem.
32 E, indo os que foram mandados, acharam segundo lhes dissera Jesus.
33 Och när de lossade fölet, sade dess herrar till dem: ”Varför lossar ni fölet?”
33 Quando eles estavam soltando o jumentinho, seus donos lhes disseram: Por que o soltais?
34 Men de sade: ”Eftersom Herren har behov av det.”
34 Responderam: Porque o Senhor precisa dele.
35 Och de ledde det till Jesus och slängde sina mantlar över fölet och satte upp Jesus.
35 Então, o trouxeram e, pondo as suas vestes sobre ele, ajudaram Jesus a montar.
36 Och medan han färdades fram, bredde man ut sina mantlar undertill på vägen.
36 Indo ele, estendiam no caminho as suas vestes.
37 Och när han närmade sig, redan vid nedgången från Olivberget, började hela mängden av lärjungarna glada lovprisa Gud med väldig röst för alla kraftgärningar som de sett
37 E, quando se aproximava da descida do monte das Oliveiras, toda a multidão dos discípulos passou, jubilosa, a louvar a Deus em alta voz, por todos os milagres que tinham visto,
38 och säga:
38 dizendo: Bendito é o Rei que vem em nome do Senhor! Paz no céu e glória nas maiores alturas!
39 Och några av fariseerna från skaran sade till honom: ”Lärare, näps dina lärjungar.”
39 Ora, alguns dos fariseus lhe disseram em meio à multidão: Mestre, repreende os teus discípulos!
40 Och han svarade och sade: ”Jag säger er: om dessa är tysta kommer stenarna att skrika.”
40 Mas ele lhes respondeu: Asseguro-vos que, se eles se calarem, as próprias pedras clamarão.
41 Och när han närmade sig och såg staden, grät han över den
41 Quando ia chegando, vendo a cidade, chorou
42 och sade att: ”Om du hade förstått på denna dag, också du, det som leder till frid! Men nu var det dolt för dina ögon.
42 e dizia: Ah! Se conheceras por ti mesma, ainda hoje, o que é devido à paz! Mas isto está agora oculto aos teus olhos.
43 För det ska komma dagar över dig, och dina fiender ska belägra med palissad mot dig och omringa dig och ansätta dig från alla håll.
43 Pois sobre ti virão dias em que os teus inimigos te cercarão de trincheiras e, por todos os lados, te apertarão o cerco;
44 Och de ska golva dig och dina barn i dig och inte lämna sten på sten i dig, därför att du inte förstod tiden för din översyn.”
44 e te arrasarão e aos teus filhos dentro de ti; não deixarão em ti pedra sobre pedra, porque não reconheceste a oportunidade da tua visitação.
45 Och han gick in i templet och började driva ut dem som sålde
45 Depois, entrando no templo, expulsou os que ali vendiam,
46 och säga till dem: ”Det är skrivet: Och mitt hus ska vara ett bönens hus. Men ni har gjort det till enrövargrotta!”
46 dizendo-lhes: Está escrito:
47 Och han undervisade varje dag i templet. Men översteprästerna och de skriftlärda sökte förgöra honom, även de främsta bland folket.
47 Diariamente, Jesus ensinava no templo; mas os principais sacerdotes, os escribas e os maiorais do povo procuravam eliminá-lo;
48 Och de fann inte vad de skulle göra, för folket hängde på honom allihop och lyssnade.
48 contudo, não atinavam em como fazê-lo, porque todo o povo, ao ouvi-lo, ficava dominado por ele.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 19, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.