Josué 9
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning (SWE) vs NTLH
1 Och det hände sig att när alla kungar som var bortom Jordan i bergsbygden [centrala höglandet som senare blev Juda och Efraims område], i Låglandet [hebr. Shefelah – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd] och utefter hela Stora havets [Medelhavets] kust framför (hela vägen upp mot) Libanon,
1 Todos os reis que viviam a oeste do rio Jordão, tanto os das montanhas como os das planícies, e também os reis de todo o litoral do mar Mediterrâneo até o Líbano ficaram sabendo disso. Estes eram os reis dos heteus, dos amorreus, dos cananeus, dos perizeus, dos heveus e dos jebuseus.
2 samlades de tillsammans för att strida med Josua och med Israel, som en man (bokstavligt en mun).
2 E todos eles se reuniram para guerrear contra Josué e o povo de Israel.
3 Men när invånarna i Givon [8 km sydväst om Ai] hörde vad Josua hade gjort med Jeriko och Ai,
3 Quando os moradores da cidade de Gibeão, que eram heveus, ouviram falar do que Josué tinha feito com Jericó e com Ai,
4 gick de listigt tillväga och vandrade iväg och gjorde sig som om de var sändebud, och lade gamla säckar på sina åsnor, och vinskinn (som var) slitna, använda och lappade,
4 resolveram enganá-lo. Pegaram comida e carregaram os seus jumentos com sacos velhos e com odres rasgados e remendados, cheios de vinho.
5 och slitna och lagade skor på sina fötter, och slitna mantlar över sig. Och allt bröd i deras matsäck vart torrt och smuligt.
5 Calçaram sandálias velhas e remendadas e vestiram roupas bem gastas. E levaram para comer pão seco e bolorento.
6 Så gick de till Josua i lägret i Gilgal och sa till honom och Israels män: ”Vi har kommit från ett land långt borta, ingå (skär) därför ett förbund med oss.”
6 Eles foram até o acampamento de Gilgal e disseram a Josué e a todos os homens de Israel: — Nós estamos chegando de um país que fica bem longe daqui. Façam um
7 Och Israels män sa till hivéerna: ”Tänk om ni bor ibland oss, hur ska vi då ingå (skära) ett förbund med er?”
7 Porém os homens de Israel disseram: — Pode ser que vocês morem aqui por perto. Como é que podemos fazer um acordo de paz com vocês?
8 Men de svarade Josua: ”Vi är dina tjänare (hebr. eved).”
8 — Estamos prontos para ser seus empregados! — responderam eles. — Quem são vocês? De onde vêm? — perguntou Josué.
9 Då svarade de honom: ”Från ett väldigt avlägset land har dina tjänare kommit, för Herren (Jahveh) din Guds (Elohims) namns skull, för vi har hört hans rykten och om allt han gjorde i Egypten,
9 Os gibeonitas responderam: — Nós, os seus criados, somos de um país que fica muito longe e viemos até aqui porque ouvimos falar do
10 och vad han gjorde mot de två ammonitiska kungarna som bodde bortom Jordan, mot Sichon, kung i Cheshbon och mot Og, kung i [området] Bashan i [staden] Ashtarot. [Dessa två städer låg längs med kungsvägen, se \+xt 4 Mos 20:17; 21:22\+xt*, den viktiga nordsydliga handelsvägen och militärrutten öster om Jordan som förband Damaskus i norr och Etsjon-Gever (nuvarande Eilat) i söder.]
10 E também soubemos o que fez com os dois reis amorreus a leste do rio Jordão; a Seom, rei de Hesbom, e a Ogue, rei de Basã, que vivia em Astarote.
11 Och våra äldste och invånarna i vårt land talade till oss och sa: ’Ta proviant i er hand för resan och gå och möt dem och säg till dem: Vi är era tjänare och nu vill vi sluta ett förbund (skära och ingå ett blodsförbund) med er.’
11 Os nossos líderes e toda a nossa gente nos mandaram preparar comida para viajar. Eles nos mandaram encontrar com vocês e dizer: “Estamos prontos para ser seus empregados! Façam um acordo de paz com a gente.”
12 Detta är brödet som vi tog med oss som proviant från våra hem den dagen då vi gick för att möta er, men nu, se, det är torrt och smuligt.
12 E vejam só o nosso pão! Estava quentinho quando saímos de casa no começo da viagem. Mas olhem! Agora está seco e bolorento.
13 Och dessa vinskinn som vi fyllde var nya, och se [titta på dem]: De är helt spruckna! Och våra mantlar och våra skor är helt utslitna på grund av den långa resan.”
13 Quando enchemos de vinho estes odres, eles eram novos. Mas vejam! Agora estão rasgados. As nossas roupas e as nossas sandálias estão gastas por causa da longa viagem que fizemos.
14 Då tog [de israeliska] männen av deras mat [i sin mun], men frågade inte om råd från Herrens (Jahvehs) mun. [Problemet var inte att de blev förledda, utan att de inte frågade Herren om råd, se \+xt 5 Mos 27:21\+xt*. Se även \+xt 1 Krön 28:9; 2 Krön 15:2; 18:4; 20:4\+xt*.]
14 Os homens de Israel aceitaram a comida deles, porém não pediram conselho a Deus, o Senhor .
15 Och Josua gav en försäkran om fred (”gjorde frid” – hebr. shalom) med dem och slöt ett förbund (skar ett blodsförbund) med dem för att låta dem leva, och ledarna i menigheten (församlingen) gav dem sin ed.
15 Josué fez um acordo de paz com os gibeonitas, prometendo que não seriam mortos. E os líderes do povo de Israel juraram que cumpririam a sua palavra.
16 Men tre dagar efter att de slutit ett förbund (skurit ett blodsförbund) med dem, fick de höra att de var deras grannar och att de bodde ibland dem.
16 Três dias depois de feito o acordo, descobriram que aquela gente morava perto.
17 Och Israels söner vandrade och kom till deras städer på den tredje dagen. Deras städer var
17 Tanto assim que os israelitas saíram do acampamento e três dias depois chegaram às cidades onde os gibeonitas viviam, isto é, Gibeão, Cefira, Beerote e Quiriate-Jearim.
18 Och Israels söner slog dem inte eftersom menighetens (församlingens) ledare hade avlagt ed inför Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim).
18 Porém, por causa do juramento que os seus líderes tinham feito aos gibeonitas em nome do Senhor , o Deus de Israel, os israelitas não os mataram. E por isso todo o povo reclamou contra os líderes,
19 Men alla ledare sa till hela menigheten [Israels folk samlade där]: ”Vi har svurit en ed inför Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), därför kan vi inte röra dem nu.
19 mas eles explicaram assim: — Nós juramos em nome do
20 Så här ska vi göra med dem och låta dem leva. Låt vreden komma över oss på grund av den ed vi gav till dem.”
20 Por causa da nossa promessa temos de deixá-los viver; se não, Deus nos castigará.
21 Och ledarna sa till dem: ”Låt dem leva.” Så blev de vedhuggare och drog upp vatten till hela menigheten, som ledarna hade talat till dem.
21 Deixem que eles vivam; mas terão de cortar lenha e carregar água para nós. Foi isso o que os líderes disseram.
22 Och Josua kallade på dem och han talade till dem och sa: ”Varför har ni bedragit oss och sagt: ’Vi är långt bort ifrån’ när ni bor ibland oss?
22 Então Josué chamou os gibeonitas e perguntou: — Por que vocês nos enganaram, afirmando que vinham de longe, quando vivem aqui mesmo?
23 Därför är ni nu förbannade (utrotade, helt förgjorda – hebr. arar). Ni ska aldrig upphöra att vara våra slavar, både vedhuggare och vattenhämtare till min Guds (Elohims) hus.”
23 E, já que vocês fizeram isso, de agora em diante vão viver debaixo do castigo de Deus. É do povo gibeonita que sairão sempre os escravos para cortar madeira e carregar água para a casa do meu Deus.
24 Och de svarade Josua och sa: ”Eftersom det med säkerhet blev berättat (hebr. nagad nagad) för dina tjänare hur Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) befallde sin tjänare Mose att ge dig hela landet och utrota alla landets invånare framför er, därför var vi helt förskräckta (livrädda, panikslagna) för våra liv på grund av er och har gjort detta.
24 Eles responderam: — Fizemos isso porque ficamos sabendo que o
25 Se nu, vi är i din hand. Så som det är gott och rätt för dig att göra mot oss, gör det.”
25 Agora estamos nas suas mãos; faça de nós o que achar melhor.
26 Och så gjorde han mot dem och räddade dem ur Israels söners hand, så att de inte dödade dem.
26 Josué protegeu os gibeonitas e não deixou que fossem mortos.
27 Och Josua gjorde dem till vedhuggare och vattenbärare åt menigheten [Israels folk] och till Herrens (Jahvehs) altare, till denna dag [för all framtid], till den plats som han ska utvälja.
27 Mas, daquele dia em diante, ele os obrigou a serem carregadores de água e rachadores de lenha para o povo de Israel e para o altar de Deus, o Senhor . E até hoje eles continuam fazendo isso, trabalhando no lugar escolhido por Deus para a sua adoração.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Josué 9, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.