Josué 9
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning (SWE) vs BKJ
1 Och det hände sig att när alla kungar som var bortom Jordan i bergsbygden [centrala höglandet som senare blev Juda och Efraims område], i Låglandet [hebr. Shefelah – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd] och utefter hela Stora havets [Medelhavets] kust framför (hela vägen upp mot) Libanon,
1 E sucedeu que, quando ouviram sobre estas coisas, todos os reis que estavam neste lado do Jordão, nos montes, nos vales, e em todas as costas do grande mar, defronte ao Líbano, os heteus, e os amorreus, os cananeus, os ferezeus, os heveus, e os jebuseus;
2 samlades de tillsammans för att strida med Josua och med Israel, som en man (bokstavligt en mun).
2 eles se reuniram de comum acordo, para lutar contra Josué e contra Israel.
3 Men när invånarna i Givon [8 km sydväst om Ai] hörde vad Josua hade gjort med Jeriko och Ai,
3 E quando os habitantes de Gibeão ouviram o que Josué havia feito a Jericó e a Ai,
4 gick de listigt tillväga och vandrade iväg och gjorde sig som om de var sändebud, och lade gamla säckar på sina åsnor, och vinskinn (som var) slitna, använda och lappade,
4 Eles agiram com astúcia, foram e se fizeram de embaixadores, e levaram sacos velhos sobre os seus jumentos, e garrafas de vinho, velhas, rotas e remendadas;
5 och slitna och lagade skor på sina fötter, och slitna mantlar över sig. Och allt bröd i deras matsäck vart torrt och smuligt.
5 e nos seus pés calçados velhos e surrados, e usavam vestes velhas; e todo o pão da sua provisão estava seco e mofado.
6 Så gick de till Josua i lägret i Gilgal och sa till honom och Israels män: ”Vi har kommit från ett land långt borta, ingå (skär) därför ett förbund med oss.”
6 E eles foram até Josué, no acampamento de Gilgal, e disseram tanto a ele, quanto aos homens de Israel: Nós viemos de uma nação distante; agora, fazei um pacto conosco.
7 Och Israels män sa till hivéerna: ”Tänk om ni bor ibland oss, hur ska vi då ingå (skära) ett förbund med er?”
7 E os homens de Israel disseram aos heveus, porventura habitais no meio de nós; como pois faremos um pacto convosco?
8 Men de svarade Josua: ”Vi är dina tjänare (hebr. eved).”
8 E eles disseram a Josué: Nós somos teus servos. E Josué lhes disse: Quem sois vós? E de onde vindes vós?
9 Då svarade de honom: ”Från ett väldigt avlägset land har dina tjänare kommit, för Herren (Jahveh) din Guds (Elohims) namns skull, för vi har hört hans rykten och om allt han gjorde i Egypten,
9 E eles lhe disseram: Teus servos vieram de uma nação muito distante por causa do nome do SENHOR, o teu Deus; pois ouvimos da sua fama, e de tudo o que ele fez no Egito,
10 och vad han gjorde mot de två ammonitiska kungarna som bodde bortom Jordan, mot Sichon, kung i Cheshbon och mot Og, kung i [området] Bashan i [staden] Ashtarot. [Dessa två städer låg längs med kungsvägen, se \+xt 4 Mos 20:17; 21:22\+xt*, den viktiga nordsydliga handelsvägen och militärrutten öster om Jordan som förband Damaskus i norr och Etsjon-Gever (nuvarande Eilat) i söder.]
10 e tudo o que ele fez aos dois reis dos amorreus, que estavam além do Jordão, a Seom, rei de Hesbom; e a Ogue, rei de Basã, que estava em Astarote.
11 Och våra äldste och invånarna i vårt land talade till oss och sa: ’Ta proviant i er hand för resan och gå och möt dem och säg till dem: Vi är era tjänare och nu vill vi sluta ett förbund (skära och ingå ett blodsförbund) med er.’
11 Por isso os nossos anciãos e todos os habitantes da nossa nação nos falaram, dizendo: Tomai provisões convosco para a jornada, e ide encontrá-los, e dizei-lhes: Nós somos vossos servos, por isso, fazei agora um pacto conosco.
12 Detta är brödet som vi tog med oss som proviant från våra hem den dagen då vi gick för att möta er, men nu, se, det är torrt och smuligt.
12 Este nosso pão nós o tomamos ainda quente das nossas casas para nossa provisão, no dia em que partimos para vir até vós; mas agora vede ele está seco, e está mofado;
13 Och dessa vinskinn som vi fyllde var nya, och se [titta på dem]: De är helt spruckna! Och våra mantlar och våra skor är helt utslitna på grund av den långa resan.”
13 e estas garrafas de vinho, que enchemos, eram novas; e vede, estão rotas; e estas nossas vestes e os nossos calçados ficaram velhos em razão da jornada muito longa.
14 Då tog [de israeliska] männen av deras mat [i sin mun], men frågade inte om råd från Herrens (Jahvehs) mun. [Problemet var inte att de blev förledda, utan att de inte frågade Herren om råd, se \+xt 5 Mos 27:21\+xt*. Se även \+xt 1 Krön 28:9; 2 Krön 15:2; 18:4; 20:4\+xt*.]
14 E os homens tomaram das suas provisões, e não pediram conselho da boca do SENHOR.
15 Och Josua gav en försäkran om fred (”gjorde frid” – hebr. shalom) med dem och slöt ett förbund (skar ett blodsförbund) med dem för att låta dem leva, och ledarna i menigheten (församlingen) gav dem sin ed.
15 E Josué fez paz com eles, e fez um pacto com eles, para deixá-los viver; e os príncipes da congregação lhes juraram.
16 Men tre dagar efter att de slutit ett förbund (skurit ett blodsförbund) med dem, fick de höra att de var deras grannar och att de bodde ibland dem.
16 E sucedeu que, ao final de três dias, depois de terem feito um pacto com eles, ouviram que eles eram seus vizinhos, e que habitavam no meio deles.
17 Och Israels söner vandrade och kom till deras städer på den tredje dagen. Deras städer var
17 E os filhos de Israel viajaram, e chegaram às suas cidades no terceiro dia. Ora, as suas cidades eram: Gibeão, Cefira, Beerote, e Quiriate-Jearim.
18 Och Israels söner slog dem inte eftersom menighetens (församlingens) ledare hade avlagt ed inför Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim).
18 E os filhos de Israel não os feriram, porque os príncipes da congregação haviam jurado a eles pelo SENHOR, Deus de Israel. E toda a congregação murmurou contra os príncipes.
19 Men alla ledare sa till hela menigheten [Israels folk samlade där]: ”Vi har svurit en ed inför Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), därför kan vi inte röra dem nu.
19 Porém, todos os príncipes disseram para toda a congregação: Nós lhes juramos pelo SENHOR, Deus de Israel; por isso, agora não podemos lhes tocar.
20 Så här ska vi göra med dem och låta dem leva. Låt vreden komma över oss på grund av den ed vi gav till dem.”
20 Isto lhes faremos: nós, deixá-los-emos viver, para que a ira não nos sobrevenha, por causa do juramento que fizemos a eles.
21 Och ledarna sa till dem: ”Låt dem leva.” Så blev de vedhuggare och drog upp vatten till hela menigheten, som ledarna hade talat till dem.
21 E os príncipes lhes disseram: Que vivam eles; mas que sejam cortadores de madeira e tiradores de água para toda a congregação; como os príncipes lhes haviam prometido.
22 Och Josua kallade på dem och han talade till dem och sa: ”Varför har ni bedragit oss och sagt: ’Vi är långt bort ifrån’ när ni bor ibland oss?
22 E Josué os convocou e ele lhes falou, dizendo: Por que nos enganastes dizendo: Nós estamos muito longe de vós, quando habitais no meio de nós?
23 Därför är ni nu förbannade (utrotade, helt förgjorda – hebr. arar). Ni ska aldrig upphöra att vara våra slavar, både vedhuggare och vattenhämtare till min Guds (Elohims) hus.”
23 Agora, por isso vós sois malditos, e não haverá nenhum de vós liberado de ser servo, e cortador de madeira e tirador de água para a casa do meu Deus.
24 Och de svarade Josua och sa: ”Eftersom det med säkerhet blev berättat (hebr. nagad nagad) för dina tjänare hur Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) befallde sin tjänare Mose att ge dig hela landet och utrota alla landets invånare framför er, därför var vi helt förskräckta (livrädda, panikslagna) för våra liv på grund av er och har gjort detta.
24 E eles responderam a Josué, e disseram: Porque com certeza foi dito aos teus servos como o SENHOR teu Deus ordenou ao seu servo Moisés, que daria a vós toda a terra, e que vós destruísseis todos os habitantes da terra diante de vós, por isso ficamos tão temerosos pelas nossas vidas por causa de vós, que fizemos isto.
25 Se nu, vi är i din hand. Så som det är gott och rätt för dig att göra mot oss, gör det.”
25 E agora, vede, estamos na tua mão; como te parecer bom e reto fazer conosco, faça.
26 Och så gjorde han mot dem och räddade dem ur Israels söners hand, så att de inte dödade dem.
26 E assim ele o fez para com eles, e os livrou da mão dos filhos de Israel, de forma que não os mataram.
27 Och Josua gjorde dem till vedhuggare och vattenbärare åt menigheten [Israels folk] och till Herrens (Jahvehs) altare, till denna dag [för all framtid], till den plats som han ska utvälja.
27 E, naquele dia, Josué fez deles cortadores de madeira e tiradores de água para a congregação e para o altar do SENHOR, até este dia, no lugar que ele escolhesse.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Josué 9, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.