Gênesis 37
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning (SWE) vs NVT
1 Jakob bodde i landet där hans fäder vandrat runt, i Kanaans land.
1 Jacó passou a morar na terra de Canaã, onde seu pai tinha vivido como estrangeiro.
2 Detta är Jakobs fortsatta historia (hans genealogi/släktträd – hebr. toledot).
2 Este é o relato de Jacó e sua família. Quando José tinha 17 anos, cuidava dos rebanhos de seu pai. Trabalhava com seus meios-irmãos, os filhos de Bila e Zilpa, mulheres de seu pai, e contava para seu pai algumas das coisas erradas que seus irmãos faziam.
3 Israel älskade Josef mer än sina andra söner eftersom han var den son som han fått på sin ålderdom [91 år, med Rakel som han älskade mer än Leah, se \+xt 1 Mos 29:30\+xt*], och han lät göra en speciell mantel åt honom. [Ordet för ”speciell mantel” (hebr. ketonet passim) kan betyda långärmad eller mångfärgad. Troligvis hade den invävda trådar med andra färger eller mönster. Det var en vacker utsirad mantel som väckte uppmärksamhet.]
3 Jacó amava José mais que a qualquer outro de seus filhos, pois José havia nascido quando Jacó era idoso. Por isso, certo dia Jacó encomendou um presente especial para José: uma linda túnica.
4 När hans bröder såg att deras far älskade honom mer än alla hans bröder, hatade de honom och kunde inte tala vänligt med honom.
4 Os irmãos de José, por sua vez, o odiavam, pois o pai deles o amava mais que a todos os outros filhos. Não eram capazes de lhe dizer uma única palavra amigável.
5 Josef drömde en dröm, och han berättade den för sina bröder, och de hatade honom ännu mer.
5 Certa noite, José teve um sonho e, quando o contou a seus irmãos, eles o odiaram ainda mais.
6 Han sa till dem: ”Lyssna, detta är en dröm som jag har drömt.
6 “Ouçam este sonho que tive”, disse ele.
7 Vi band kärvar på fältet och min kärve reste på sig och stod upprätt, och se, era kärvar kom och stod runt omkring och bugade sig för min kärve.”
7 “Estávamos no campo, amarrando feixes de trigo. De repente, meu feixe se levantou e ficou em pé, e seus feixes se juntaram ao redor do meu e se curvaram diante dele!”
8 Hans bröder sa till honom: ”Skulle du verkligen regera över oss? Eller ska du råda över oss?”
8 Seus irmãos responderam: “Você imagina que será nosso rei? Pensa mesmo que nos governará?”. E o odiaram ainda mais por causa de seus sonhos e da maneira como os contava.
9 Han drömde en annan dröm och återberättade (räknade upp alla detaljer i den – hebr. safar) den för sina bröder och sa: ”Se, jag har haft ännu en dröm och solen och månen och 11 stjärnor böjde sig ner inför mig.”
9 Pouco tempo depois, José teve outro sonho e, mais uma vez, contou-o a seus irmãos. “Ouçam, tive outro sonho”, disse ele. “O sol, a lua e onze estrelas se curvavam diante de mim!”
10 Han återberättade den för sin far och sina bröder, men hans far tillrättavisade honom och sa till honom: ”Vad är denna dröm som du drömmer? Ska jag och din mor och dina bröder verkligen komma och böja oss ner på marken inför dig?”
10 Dessa vez, contou o sonho não apenas aos irmãos, mas também ao pai, que o repreendeu, dizendo: “Que sonho é esse? Por acaso eu, sua mãe e seus irmãos viremos e nos curvaremos até o chão diante de você?”.
11 Hans bröder var avundsjuka på honom men hans far kom ihåg (lade på minnet) vad han hade sagt.
11 Os irmãos de José ficaram com inveja dele, mas seu pai se perguntou qual seria o significado dos sonhos.
12 Hans bröder gick iväg för att valla sin fars hjord i Shechem (Sikem).
12 Pouco depois, os irmãos de José levaram os rebanhos de seu pai para pastar junto de Siquém.
13 Israel sa till Josef: ”Vallar inte dina bröder flocken i Shechem (Sikem)? Kom, jag ska sända dig till dem”, och han svarade: ”Här är jag.” [Hebr. hineni, har betydelsen ”jag står till förfogande” eller ”jag är beredd att ta ansvar”, se \+xt 1 Mos 22:1\+xt*.]
13 Então Jacó disse a José: “Seus irmãos estão cuidando das ovelhas em Siquém. Apronte-se, e eu o enviarei até eles”. “Estou pronto para ir”, respondeu José.
14 Han sa till honom: ”Gå nu och se att allt står väl till med dina bröder och att allt är väl med småboskapen. Kom sedan tillbaka och berätta för mig.” Han sände iväg honom från Hebrons dal och han kom till Shechem (Sikem).
14 “Vá ver como estão seus irmãos e os rebanhos”, disse Jacó. “E traga-me notícias deles.” Jacó o enviou, e José viajou de sua casa no vale de Hebrom até Siquém.
15 En man fann honom där och såg hur han vandrade (irrade omkring) på fälten, och frågade honom: ”Vad letar du efter?”
15 Quando José chegou a Siquém, um homem da região notou que ele andava perdido pelos campos. “O que você está procurando?”, perguntou o homem.
16 ”Mina bröder letar jag efter”, sa han, ”Jag ber er, berätta för mig var de vallar sin hjord.” [Den hebreiska ordföljden är ”mina bröder jag söker”. Att ”mina bröder” kommer först förstärker Josefs tillit och hur han ser dem som sin familj, något som gör brödernas svek ännu större.]
16 “Estou procurando meus irmãos”, respondeu José. “O senhor sabe onde eles estão cuidando dos rebanhos?”
17 Mannen [i Shechem] sa: ”De har gått härifrån, jag hörde dem säga: Låt oss gå till Dotan.” Josef gick efter sina bröder och fann dem i Dotan.
17 O homem lhe disse: “Sim, eles foram embora daqui, mas eu os ouvi dizer: ‘Vamos a Dotã’”. Então José foi atrás de seus irmãos e os encontrou em Dotã.
18 De [Josefs bröder] såg honom på långt håll [över de flacka gräsfälten – och även hans mantel måste ha utmärkt Josef] och innan han kom nära dem smidde de [onda] planer mot honom och bestämde sig för att döda honom.
18 Quando os irmãos de José o viram, o reconheceram de longe. Antes que ele se aproximasse, planejaram uma forma de matá-lo.
19 De sa till varandra: ”Se, där kommer den där ’drömmästaren’.
19 “Lá vem o sonhador!”, disseram uns aos outros.
20 Kom nu och låt oss döda honom och kasta honom i en av brunnarna, sedan säger vi att ett rovdjur slukade honom, så får vi se vad det blir av hans drömmar.”
20 “Vamos matá-lo e jogá-lo numa dessas cisternas. Diremos a nosso pai: ‘Um animal selvagem o devorou’. Então veremos o que será dos seus sonhos!”
21 Men Ruben [den äldste bland bröderna] hörde det och räddade honom ur deras hand och sa: ”Låt oss inte ta hans liv.”
21 Mas, quando Rúben ouviu o plano, tratou de livrar José. “Não o matemos”, disse ele.
22 Ruben fortsatte: ”Spill inget blod! Kasta honom i brunnen i ödemarken (öknen), men lägg inte er hand på honom (döda honom inte).” Han sa så för att han skulle kunna rädda Josef ur deras händer och föra tillbaka honom till hans far.
22 “Por que derramar sangue? Joguem-no nesta cisterna vazia aqui no deserto e não toquemos nele.” Rúben planejava resgatar José e levá-lo de volta ao pai.
23 När Josef kom till sina bröder, ryckte de av honom manteln han hade på sig, den speciella manteln [den vackra mångfärgade eller långärmade manteln som Jakob gett honom, se vers 3].
23 Assim, quando José chegou, os irmãos lhe arrancaram a linda túnica que ele estava usando,
24 Och de grep honom och kastade honom i en brunn, brunnen var tom, det var inget vatten i den.
24 o agarraram e o jogaram na cisterna vazia, ou seja, sem água.
25 Sedan satte de sig ner och åt.
25 Mais tarde, quando se sentaram para comer, viram ao longe uma caravana de camelos vindo em sua direção. Era um grupo de negociantes ismaelitas, que transportavam especiarias, bálsamo e mirra de Gileade para o Egito.
26 Juda sa till sina bröder: ”Vilken vinning har vi av att döda vår bror och dölja hans blod?
26 Judá disse a seus irmãos: “O que ganharemos se matarmos nosso irmão e encobrirmos o crime?
27 Kom, så säljer vi honom till ismaeliterna och låter inte vår hand komma vid honom, han är ju trots allt vår bror, vårt kött.” Hans bröder lyssnade på honom.
27 Em vez de matá-lo, vamos vendê-lo aos negociantes ismaelitas. Afinal, ele é nosso irmão, sangue do nosso sangue!”. Seus irmãos concordaram.
28 När de midjanitiska köpmännen [vers 25] gick förbi, drog de [bröderna] upp Josef från brunnen och sålde Josef till ismaeliterna för 20 shekel silver. [Priset för en ung manlig slav var 20 silver shekel, se \+xt 3 Mos 27:5\+xt*. Priset finns även dokumenterat i Hammurabis lagar, se §116, §214 och §252.] Och de tog Josef till Egypten.
28 Então, quando os ismaelitas, que eram negociantes midianitas, se aproximaram, os irmãos de José o tiraram da cisterna e o venderam para eles por vinte peças de prata. E os negociantes o levaram para o Egito.
29 Ruben återvände till brunnen men Josef var inte i brunnen och han rev sönder sina kläder [för att visa sin sorg och upprördhet].
29 Algum tempo depois, Rúben voltou para tirar José da cisterna. Quando descobriu que seu irmão não estava lá, rasgou as roupas.
30 Han återvände till sina bröder och sa: ”Barnet finns inte mer... och jag... vart ska jag ta vägen?”
30 Voltou a seus irmãos e lamentou-se: “O menino sumiu! E agora, o que farei?”.
31 De tog Josefs mantel och dödade en bock och doppade manteln i blodet.
31 Então os irmãos mataram um bode e mergulharam a túnica de José no sangue do animal.
32 De skickade iväg den speciella manteln och tog den till deras far och sa: ”Vi har funnit denna. Vet du om det är din sons mantel eller inte?”
32 Enviaram a linda túnica para o pai, com a seguinte mensagem: “Veja o que encontramos. Não é a túnica de seu filho?”.
33 Han kände igen den och sa: ”Det är min sons mantel, ett vilddjur har slukat honom. Josef är utan tvekan sliten i stycken.”
33 O pai a reconheceu de imediato e disse: “Sim, é a túnica de meu filho. Um animal selvagem o deve ter devorado. Com certeza José morreu despedaçado!”.
34 Jakob rev sönder sina kläder och satte säcktyg på sina höfter och sörjde Josef i många dagar.
34 Jacó rasgou suas roupas e vestiu-se de pano de saco. Por longo tempo, lamentou profundamente a morte do filho.
35 Alla hans söner och hans döttrar steg upp för att trösta honom, men han lät sig inte tröstas och han sa: ”Jag ska gå ner till Sheol (graven, underjorden – de dödas plats), till min son och sörja.” Och hans far grät över honom.
35 A família toda tentou consolá-lo, mas ele se recusava. “Descerei à sepultura lamentando a morte de meu filho”, dizia, e continuou a lamentar-se.
36 [Samtidigt var Josef vid liv.] Midjaniterna sålde honom i Egypten till Potifar, en av faraos generaler, chefen över livvakten.
36 Enquanto isso, os negociantes midianitas chegaram ao Egito, onde venderam José a Potifar, oficial e capitão da guarda do faraó.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Gênesis 37, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.