Gênesis 37
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning (SWE) vs ARA
1 Jakob bodde i landet där hans fäder vandrat runt, i Kanaans land.
1 Habitou Jacó na terra das peregrinações de seu pai, na terra de Canaã.
2 Detta är Jakobs fortsatta historia (hans genealogi/släktträd – hebr. toledot).
2 Esta é a história de Jacó. Tendo José dezessete anos, apascentava os rebanhos com seus irmãos; sendo ainda jovem, acompanhava os filhos de Bila e os filhos de Zilpa, mulheres de seu pai; e trazia más notícias deles a seu pai.
3 Israel älskade Josef mer än sina andra söner eftersom han var den son som han fått på sin ålderdom [91 år, med Rakel som han älskade mer än Leah, se \+xt 1 Mos 29:30\+xt*], och han lät göra en speciell mantel åt honom. [Ordet för ”speciell mantel” (hebr. ketonet passim) kan betyda långärmad eller mångfärgad. Troligvis hade den invävda trådar med andra färger eller mönster. Det var en vacker utsirad mantel som väckte uppmärksamhet.]
3 Ora, Israel amava mais a José que a todos os seus filhos, porque era filho da sua velhice; e fez-lhe uma túnica talar de mangas compridas.
4 När hans bröder såg att deras far älskade honom mer än alla hans bröder, hatade de honom och kunde inte tala vänligt med honom.
4 Vendo, pois, seus irmãos que o pai o amava mais que a todos os outros filhos, odiaram-no e já não lhe podiam falar pacificamente.
5 Josef drömde en dröm, och han berättade den för sina bröder, och de hatade honom ännu mer.
5 Teve José um sonho e o relatou a seus irmãos; por isso, o odiaram ainda mais.
6 Han sa till dem: ”Lyssna, detta är en dröm som jag har drömt.
6 Pois lhes disse: Rogo-vos, ouvi este sonho que tive:
7 Vi band kärvar på fältet och min kärve reste på sig och stod upprätt, och se, era kärvar kom och stod runt omkring och bugade sig för min kärve.”
7 Atávamos feixes no campo, e eis que o meu feixe se levantou e ficou em pé; e os vossos feixes o rodeavam e se inclinavam perante o meu.
8 Hans bröder sa till honom: ”Skulle du verkligen regera över oss? Eller ska du råda över oss?”
8 Então, lhe disseram seus irmãos: Reinarás, com efeito, sobre nós? E sobre nós dominarás realmente? E com isso tanto mais o odiavam, por causa dos seus sonhos e de suas palavras.
9 Han drömde en annan dröm och återberättade (räknade upp alla detaljer i den – hebr. safar) den för sina bröder och sa: ”Se, jag har haft ännu en dröm och solen och månen och 11 stjärnor böjde sig ner inför mig.”
9 Teve ainda outro sonho e o referiu a seus irmãos, dizendo: Sonhei também que o sol, a lua e onze estrelas se inclinavam perante mim.
10 Han återberättade den för sin far och sina bröder, men hans far tillrättavisade honom och sa till honom: ”Vad är denna dröm som du drömmer? Ska jag och din mor och dina bröder verkligen komma och böja oss ner på marken inför dig?”
10 Contando-o a seu pai e a seus irmãos, repreendeu-o o pai e lhe disse: Que sonho é esse que tiveste? Acaso, viremos, eu e tua mãe e teus irmãos, a inclinar-nos perante ti em terra?
11 Hans bröder var avundsjuka på honom men hans far kom ihåg (lade på minnet) vad han hade sagt.
11 Seus irmãos lhe tinham ciúmes; o pai, no entanto, considerava o caso consigo mesmo.
12 Hans bröder gick iväg för att valla sin fars hjord i Shechem (Sikem).
12 E, como foram os irmãos apascentar o rebanho do pai, em Siquém,
13 Israel sa till Josef: ”Vallar inte dina bröder flocken i Shechem (Sikem)? Kom, jag ska sända dig till dem”, och han svarade: ”Här är jag.” [Hebr. hineni, har betydelsen ”jag står till förfogande” eller ”jag är beredd att ta ansvar”, se \+xt 1 Mos 22:1\+xt*.]
13 perguntou Israel a José: Não apascentam teus irmãos o rebanho em Siquém? Vem, enviar-te-ei a eles. Respondeu-lhe José: Eis-me aqui.
14 Han sa till honom: ”Gå nu och se att allt står väl till med dina bröder och att allt är väl med småboskapen. Kom sedan tillbaka och berätta för mig.” Han sände iväg honom från Hebrons dal och han kom till Shechem (Sikem).
14 Disse-lhe Israel: Vai, agora, e vê se vão bem teus irmãos e o rebanho; e traze-me notícias. Assim, o enviou do vale de Hebrom, e ele foi a Siquém.
15 En man fann honom där och såg hur han vandrade (irrade omkring) på fälten, och frågade honom: ”Vad letar du efter?”
15 E um homem encontrou a José, que andava errante pelo campo, e lhe perguntou: Que procuras?
16 ”Mina bröder letar jag efter”, sa han, ”Jag ber er, berätta för mig var de vallar sin hjord.” [Den hebreiska ordföljden är ”mina bröder jag söker”. Att ”mina bröder” kommer först förstärker Josefs tillit och hur han ser dem som sin familj, något som gör brödernas svek ännu större.]
16 Respondeu: Procuro meus irmãos; dize-me: Onde apascentam eles o rebanho?
17 Mannen [i Shechem] sa: ”De har gått härifrån, jag hörde dem säga: Låt oss gå till Dotan.” Josef gick efter sina bröder och fann dem i Dotan.
17 Disse-lhe o homem: Foram-se daqui, pois ouvi-os dizer: Vamos a Dotã. Então, seguiu José atrás dos irmãos e os achou em Dotã.
18 De [Josefs bröder] såg honom på långt håll [över de flacka gräsfälten – och även hans mantel måste ha utmärkt Josef] och innan han kom nära dem smidde de [onda] planer mot honom och bestämde sig för att döda honom.
18 De longe o viram e, antes que chegasse, conspiraram contra ele para o matar.
19 De sa till varandra: ”Se, där kommer den där ’drömmästaren’.
19 E dizia um ao outro: Vem lá o tal sonhador!
20 Kom nu och låt oss döda honom och kasta honom i en av brunnarna, sedan säger vi att ett rovdjur slukade honom, så får vi se vad det blir av hans drömmar.”
20 Vinde, pois, agora, matemo-lo e lancemo-lo numa destas cisternas; e diremos: Um animal selvagem o comeu; e vejamos em que lhe darão os sonhos.
21 Men Ruben [den äldste bland bröderna] hörde det och räddade honom ur deras hand och sa: ”Låt oss inte ta hans liv.”
21 Mas Rúben, ouvindo isso, livrou-o das mãos deles e disse: Não lhe tiremos a vida.
22 Ruben fortsatte: ”Spill inget blod! Kasta honom i brunnen i ödemarken (öknen), men lägg inte er hand på honom (döda honom inte).” Han sa så för att han skulle kunna rädda Josef ur deras händer och föra tillbaka honom till hans far.
22 Também lhes disse Rúben: Não derrameis sangue; lançai-o nesta cisterna que está no deserto, e não ponhais mão sobre ele; isto disse para o livrar deles, a fim de o restituir ao pai.
23 När Josef kom till sina bröder, ryckte de av honom manteln han hade på sig, den speciella manteln [den vackra mångfärgade eller långärmade manteln som Jakob gett honom, se vers 3].
23 Mas, logo que chegou José a seus irmãos, despiram-no da túnica, a túnica talar de mangas compridas que trazia.
24 Och de grep honom och kastade honom i en brunn, brunnen var tom, det var inget vatten i den.
24 E, tomando-o, o lançaram na cisterna, vazia, sem água.
25 Sedan satte de sig ner och åt.
25 Ora, sentando-se para comer pão, olharam e viram que uma caravana de ismaelitas vinha de Gileade; seus camelos traziam arômatas, bálsamo e mirra, que levavam para o Egito.
26 Juda sa till sina bröder: ”Vilken vinning har vi av att döda vår bror och dölja hans blod?
26 Então, disse Judá a seus irmãos: De que nos aproveita matar o nosso irmão e esconder-lhe o sangue?
27 Kom, så säljer vi honom till ismaeliterna och låter inte vår hand komma vid honom, han är ju trots allt vår bror, vårt kött.” Hans bröder lyssnade på honom.
27 Vinde, vendamo-lo aos ismaelitas; não ponhamos sobre ele a mão, pois é nosso irmão e nossa carne. Seus irmãos concordaram.
28 När de midjanitiska köpmännen [vers 25] gick förbi, drog de [bröderna] upp Josef från brunnen och sålde Josef till ismaeliterna för 20 shekel silver. [Priset för en ung manlig slav var 20 silver shekel, se \+xt 3 Mos 27:5\+xt*. Priset finns även dokumenterat i Hammurabis lagar, se §116, §214 och §252.] Och de tog Josef till Egypten.
28 E, passando os mercadores midianitas, os irmãos de José o alçaram, e o tiraram da cisterna, e o venderam por vinte siclos de prata aos ismaelitas; estes levaram José ao Egito.
29 Ruben återvände till brunnen men Josef var inte i brunnen och han rev sönder sina kläder [för att visa sin sorg och upprördhet].
29 Tendo Rúben voltado à cisterna, eis que José não estava nela; então, rasgou as suas vestes.
30 Han återvände till sina bröder och sa: ”Barnet finns inte mer... och jag... vart ska jag ta vägen?”
30 E, voltando a seus irmãos, disse: Não está lá o menino; e, eu, para onde irei?
31 De tog Josefs mantel och dödade en bock och doppade manteln i blodet.
31 Então, tomaram a túnica de José, mataram um bode e a molharam no sangue.
32 De skickade iväg den speciella manteln och tog den till deras far och sa: ”Vi har funnit denna. Vet du om det är din sons mantel eller inte?”
32 E enviaram a túnica talar de mangas compridas, fizeram-na levar a seu pai e lhe disseram: Achamos isto; vê se é ou não a túnica de teu filho.
33 Han kände igen den och sa: ”Det är min sons mantel, ett vilddjur har slukat honom. Josef är utan tvekan sliten i stycken.”
33 Ele a reconheceu e disse: É a túnica de meu filho; um animal selvagem o terá comido, certamente José foi despedaçado.
34 Jakob rev sönder sina kläder och satte säcktyg på sina höfter och sörjde Josef i många dagar.
34 Então, Jacó rasgou as suas vestes, e se cingiu de pano de saco, e lamentou o filho por muitos dias.
35 Alla hans söner och hans döttrar steg upp för att trösta honom, men han lät sig inte tröstas och han sa: ”Jag ska gå ner till Sheol (graven, underjorden – de dödas plats), till min son och sörja.” Och hans far grät över honom.
35 Levantaram-se todos os seus filhos e todas as suas filhas, para o consolarem; ele, porém, recusou ser consolado e disse: Chorando, descerei a meu filho até à sepultura. E de fato o chorou seu pai.
36 [Samtidigt var Josef vid liv.] Midjaniterna sålde honom i Egypten till Potifar, en av faraos generaler, chefen över livvakten.
36 Entrementes, os midianitas venderam José no Egito a Potifar, oficial de Faraó, comandante da guarda.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Gênesis 37, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.