Deuteronômio 1
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning (SWE) vs VC
1 Dessa är orden (hebr. devarim) som Mose talade till hela Israel på andra sidan Jordan, i öknen i Arava, mittemot Sof [troligtvis Aqabaviken (Röda havet) som också kallas Vasshavet; hebr. jam sof] mellan Paran och Tofel, och Laban och Chatsarot och Di-Zahav.
1 Eis os discursos que pronunciou Moisés a todo o Israel do outro lado do Jordão, no deserto, na planície que se estende defronte de Suf, entre Farã, Tofel, Labã, Haserot e Di-Zaab.
2 Det är elva dagsresor från [berget] Horeb (hebr. Chorev) till Kadesh Barnea via vägen från berget Seir.
2 Desde Horeb até Cades-Barne há uma distância de onze jornadas de marcha pelo caminho da montanha de Seir.
3 Och det hände i det 40:e året i den 11:e månaden [shvat – jan/feb; under regnperioden] på den första dagen i månaden [1406 f.Kr.] att Mose talade till Israels söner angående allt det som Herren (Jahveh) befallt dem,
3 No quadragésimo ano, no primeiro dia do décimo primeiro mês, diante dos israelitas, Moisés pronunciou todos os discursos que o Senhor lhe tinha ordenado pronunciar,
4 efter att han slagit Sichon, amoréernas kung, som bodde i Cheshbon och Og, Bashans kung, som bodde i Ashtarot vid Edreij.
4 depois de ter derrotado Seon, rei dos amorreus que habitava em Hesebon, e Og, rei de Basã, que habitava em Astarot e Edrai.
5 På andra sidan Jordan i Moabs land tog Mose på sig (gjorde han ett medvetet viljebeslut) att förklara denna undervisning (hebr. torah) och sa:
5 Do outro lado do Jordão, na terra de Moab, Moisés começou a expor a lei, dizendo:
6 ”Herren vår Gud (Jahveh Elohim) talade till oss vid Horeb (hebr. Chorev) och sa: ’Ni har vistats (bott) tillräckligt länge vid detta berg [i Sinaiöknen],
6 O Senhor, nosso Deus, falou-nos nestes termos em Horeb: tendes-vos demorado muito tempo neste monte.
7 vänd er och vandra till amoréernas bergsbygd och till alla platser runtomkring i Arava, i bergsbygden, i Låglandet [hebr. Shefelah – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd] och i söder och utefter kusten, kanaanéernas land och Libanon så långt bort som den stora floden, floden Eufrat.
7 Voltai e parti. Tomai o caminho do monte dos amorreus e das regiões vizinhas; ide às planícies, às montanhas, aos vales, ao Negeb, às costas do mar, à terra dos cananeus, ao Líbano e até o grande rio Eufrates.
8 Se, jag har lagt landet framför er, gå in och besätt landet som Herren (Jahveh) svor (gav sin ed) till era fäder, till Abraham, till Isak och till Jakob, att ge dem och deras säd efter dem (efterkommande).’ ”
8 Eis que eu vos entrego esta terra. Ide e possuí a terra que jurei dar a vossos pais Abraão, Isaac e Jacó, a eles e à sua posteridade.
9 Och jag talade till er vid den tiden och sa: ”Jag ensam kan inte själv bära er,
9 Eu disse-vos nessa mesma época: eu sozinho não posso tomar conta de vós.
10 Herren er Gud (Jahveh Elohim) har förökat er och se, ni är denna dag lika många som stjärnorna på himlarna.
10 O Senhor, vosso Deus, vos multiplicou de tal modo que sois hoje tão numerosos como as estrelas do céu.
11 Herren (Jahveh), era fäders Gud (Elohim), har förökat er tusen gånger och välsignat er så som han har talat till er. [Att föröka tusen gånger är ett uttryck för att göra dem väldigt mycket större än vad de var tidigare.]
11 Que o Senhor, o Deus de vossos pais, vos multiplique mil vezes mais e vos abençoe como prometeu.
12 Hur kan jag ensam bära era omständigheter, era bördor och era strider?
12 Como poderia eu sozinho encarregar-me de vós e levar o fardo de vossas contendas?
13 Ta er, från var och en av era stammar, visa män med förstånd (förmåga att avgöra) och som är kända (välrespekterade), och jag ska göra dem till huvuden (ledare) över er.”
13 Escolhei, de cada uma de vossas tribos, homens sábios, prudentes e experimentados, que eu ponha à vossa frente.
14 Och ni svarade mig och sa: ”Det är gott (rätt) att göra som du har talat.”
14 Vós então me respondesses: é uma boa coisa o que nos propões.
15 Så jag tog huvudena (ledarna) för era stammar, visa män med förstånd och fulla av kunskap, och gjorde dem till huvuden (ledare) över er, ledare för 1 000 och ledare för 100 och ledare för 50 och ledare för 10 och skrivare, stam för stam.
15 Tome, pois, dentre vós, homens sábios e experimentados que pus à vossa frente como chefes de milhares de centenas, de cinqüentenas e de dezenas e como escribas em vossas tribos.
16 Och jag utsåg era domare vid den tiden och sa: ”Lyssna på ärendena mellan era bröder och döm rättfärdigt mellan en man och hans bror och främlingen som är med honom.
16 Nesse mesmo tempo dei esta ordem aos vossos juízes: dai audiência aos vossos irmãos e julgai com eqüidade as questões de cada um deles com o seu irmão ou com o estrangeiro que mora com ele.
17 Ni ska inte vara partiska (ordagrant: ni ska inte känna igen ansikten) när ni dömer [rättvisan är blind, se \+xt 2 Mos 23:2, 3; 3 Mos 19:15\+xt*] – lyssna på den lille (unge, ringa) såväl som den store (mäktige). Ni ska inte vara rädda för någon mans ansikte [deras uppsyn], för domen är Guds (Elohims). Och är fallet för svårt för er ska ni ta det till mig, så ska jag lyssna på det.”
17 Não fareis distinção de pessoas em vossos julgamentos. Ouvireis o pequeno como o grande, sem temor de ninguém, porque o juízo é de Deus. Se uma questão vos parecer muito complicada, trá-la-eis diante de mim para que eu a ouça.
18 Och jag befallde er vid den tiden alla de saker som ni skulle göra.
18 É assim que, naquele tempo, vos ordenei tudo o que devíeis fazer.
19 Och vi vandrade från Horeb (hebr. Chorev) [Sinai berg, se vers 6] och gick genom hela denna stora och fruktansvärda öken som ni såg längs vägen till amoréernas bergsbygd som Herren vår Gud (Jahveh Elohim) befallt oss, och vi kom till Kadesh Barnea. [Resan och farorna längs med vägen beskrivs mer i detalj i \+xt 4 Mos 11:1-13:1\+xt*.]
19 Depois partimos de Horeb para atravessar esse vasto e terrível deserto que vistes, do monte dos amorreus, como nos havia ordenado o Senhor, nosso Deus. E chegamos a Cades-Barne.
20 Och jag sa till er: ”Vi har kommit till amoréernas bergsbygd som Herren vår Gud (Jahveh Elohim) gett till oss.
20 Eu disse-vos então: Eis-vos chegados ao monte dos amorreus que o Senhor, nosso Deus, nos dá.
21 Se, Herren din Gud (Jahveh Elohim) har lagt landet framför dig, gå upp och ta det i besittning, som Herren (Jahveh), dina fäders Gud (Elohim), har talat till dig, frukta inte och var inte missmodig.”
21 Vê: o Senhor, teu Deus, entrega-te a terra. Subi e possuí-a, como o prometeu o Deus de teus pais. Não tenhas medo; não te assustes.
22 Och ni kom nära mig, varenda en av er och sa: ”Låt oss sända ut män som kan utforska (gräva – hebr. chafar) landet åt oss och komma tillbaka med ord om vägen som vi måste dra upp och om städerna som vi ska komma till.” [\+xt 4 Mos 13-14\+xt*]
22 Vós vos aproximasses de mim e dissesses: enviemos homens adiante de nós, que explorem a terra e nos ensinem por que caminho devemos subir, e para que cidades devemos ir.
23 Detta behagade mig väl och jag tog 12 män av er, en man från varje stam,
23 Vosso parecer agradou-me, e escolhi dentre vós doze homens, um de cada tribo.
24 och de vände och gick upp till bergen och kom till Eshkols dal (wadi – hebr. nachal) och utforskade den.
24 Eles partiram, subiram as montanhas e chegaram ao vale de Escol, explorando a terra.
25 Och de tog av landets frukt i sina händer och tog ned den till oss och kom tillbaka med ord och sa: ”Gott (plural, gott på många sätt) är landet som Herren vår Gud (Jahveh Elohim) ger till oss.”
25 Tomaram consigo frutos da terra e no-los trouxeram dizendo: a terra que nos dá o Senhor, nosso Deus, é boa.
26 Ändå ville ni inte dra upp utan gjorde uppror mot Herren er Guds (Jahveh Elohims) befallning,
26 Mas não quisesses subir a ela, e fostes rebeldes ao mandamento do Senhor, nosso Deus.
27 och ni muttrade i era tält och sa: ”Herren (Jahveh) hatar oss, han har fört ut oss från Egyptens land för att ge oss i amoréernas hand och utplåna oss.
27 E murmurasses em vossas tendas, dizendo: o Senhor tem-nos ódio, e por isso nos tirou da terra do Egito para entregar-nos ao extermínio pelas mãos dos amorreus.
28 Vad möter oss när vi går upp? Våra bröder har fått våra hjärtan att smälta och sagt: ’Folket är större och högre än vi, städerna är stora och befästa ända upp till himlarna och dessutom har vi sett anakiternas söner där.’ ” [\+xt 4 Mos 13:28-33\+xt*]
28 Para onde iremos? Nossos irmãos fizeram-nos perder a coragem quando nos disseram ter visto um povo maior e de estatura mais alta que a nossa, e cidades grandes e fortificadas, cujos muros se elevavam até o céu, e até mesmo filhos de Enacim.
29 Då sa jag till er: ”Frukta inte och var inte rädda för dem.
29 Eu vos respondi: não vos assusteis; não tenhais medo deles.
30 Herren er Gud (Jahveh Elohim) som gått framför er, han ska strida för er på samma sätt som han i allt gjorde för er i Egypten inför era ögon,
30 o Senhor, vosso Deus, que marcha diante de vós, combaterá ele mesmo em vosso lugar, como sempre o fez sob os vossos olhos, no Egito
31 och i öknen där ni såg hur Herren er Gud (Jahveh Elohim) bar er som en man bär sin son [\+xt Ps 131\+xt*], hela vägen som ni gick till dess ni kom till denna plats.
31 e no deserto. No deserto, tu mesmo viste como o Senhor, teu Deus, te levou por todo caminho por onde andaste, como um homem costuma levar seu filho, até que chegásseis a esse lugar.
32 Ändå tror ni inte i detta på Herren er Gud (Jahveh Elohim),
32 E apesar disso não tivesses confiança no Senhor, vosso Deus,
33 som gick före er på vägen och sökte en plats där ni kunde slå upp era tält, i eld på natten för att visa vilken väg ni skulle gå och i ett moln på dagen.”
33 o qual, procurando-vos um lugar onde acampar, marchava adiante de vós no caminho, de noite no fogo, para vos mostrar o caminho, e de dia na nuvem.
34 Och Herren (Jahveh) hörde rösten med era ord och blev vred och svor och sa:
34 O Senhor, tendo ouvido o som de vossas palavras, encolerizou-se e fez este juramento:
35 ”Inte någon av dessa män i denna onda generation ska se det goda landet som jag med ed lovade att ge till era fäder,
35 nenhum dos homens desta geração perversa verá a boa terra que eu, com juramento, prometi dar a vossos pais,
36 förutom Kaleb, Jefunnes son, han ska se det [\+xt 4 Mos 14:24\+xt*] och till honom ska jag ge landet som han har trampat på, och till hans barn eftersom han helhjärtat har följt Herren (Jahveh). [\+xt Jos 15:13-19; Dom 1:9-15\+xt*]
36 exceto Caleb, filho de Jefoné. Este vê-la-á, e eu darei a ele e a seus filhos o solo que ele pisou, porque cumpriu a vontade do Senhor.
37 Även mot mig var Herrens (Jahvehs) vrede för er skull när han sa: ’Inte heller du ska komma dit in.’ [\+xt 4 Mos 20:12\+xt*]
37 Até contra mim se irritou o Senhor por causa de vós: tu tampouco, disse-me ele, entrarás nessa terra!
38 Josua, Nuns son, som står framför er, han ska gå till platsen, uppmuntra honom (gör honom stark och frimodig) för han ska låta Israel ärva det.
38 É Josué, filho de Nun, que ali entrará. Anima-o, pois é ele que introduzirá Israel na possessão da terra.
39 Era små som ni sa skulle bli ett byte och era söner som inte känner (har intim kunskap om) gott och ont idag, de ska komma till platsen och till dem ska jag ge den och de ska besitta den.
39 Vossos filhinhos, dos quais dissesses que seriam a presa do deserto, e vossos filhos, que hoje ainda não sabem distinguir o bem do mal, estes entrarão; a eles darei a terra e a possuirão.
40 Men ni, vänd er om och ta vägen till Vasshavet (Röda havet).” [\+xt 2 Mos 10:19\+xt*]
40 Quanto a vós, voltai para trás e parti para o deserto na direção do mar Vermelho.
41 Då svarade ni och sa till mig: ”Vi har syndat mot Herren (Jahveh), vi ska gå upp och strida i enlighet med allt som Herren vår Gud (Jahveh Elohim) har befallt oss.” Och ni omgjordade er, varje man med sitt stridsvapen och menade att det var en enkel sak att gå upp i bergsbygden.
41 Vós respondestes-me: pecamos contra o Senhor. Vamos combater, como o Senhor, nosso Deus, nos ordenou. E quando cada um de vós, tomando as suas armas, vos dispusesses inconsideradamente a marchar sobre o monte,
42 Men Herren (Jahveh) sa till mig: ”Säg till dem: ’Gå inte upp och strid, för jag är inte med er – ni kommer att bli slagna av era fiender.’ ”
42 o Senhor disse-me: dize-lhes: não subais, não entreis em combate algum, porque não estou no meio de vós. Se o fizerdes, sereis vencidos por vossos inimigos.
43 Så talade jag till er, men ni lyssnade inte utan var upproriska mot Herrens (Jahvehs) befallningar och var övermodiga och gick upp till bergsbygden.
43 Em vão vos referi todas essas palavras: não me ouvisses e tivesses a presunção de subir o monte, a despeito das ordens do Senhor.
44 Och amoréerna som bor i bergsbygden kom ut mot er och jagade er som bin gör och slog ner er i Seir ända till Chorma. [\+xt 4 Mos 14:39-45\+xt*]
44 Então os amorreus que habitavam nessa montanha saíram contra vós, perseguiram-vos como abelhas e retalharam-vos desde Seir até Horma.
45 Och ni återvände och grät inför Herrens (Jahvehs) ansikte, men Herren (Jahveh) lyssnade inte på er röst och gav er inte sitt öra.
45 Voltando, chorasses diante do Senhor, mas o Senhor não ouviu os vossos clamores, nem vos inclinou os seus ouvidos.
46 Och ni bodde i Kadesh
46 Por isso é que ficastes tanto tempo em Cades, como o sabeis.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Deuteronômio 1, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.