Deuteronômio 1
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning (SWE) vs ARIB
1 Dessa är orden (hebr. devarim) som Mose talade till hela Israel på andra sidan Jordan, i öknen i Arava, mittemot Sof [troligtvis Aqabaviken (Röda havet) som också kallas Vasshavet; hebr. jam sof] mellan Paran och Tofel, och Laban och Chatsarot och Di-Zahav.
1 Estas são as palavras que Moisés falou a todo Israel além do Jordão, no deserto, na Arabá defronte de Sufe, entre Parã, Tofel, Labã, Hazerote e Di-Zaabe.
2 Det är elva dagsresor från [berget] Horeb (hebr. Chorev) till Kadesh Barnea via vägen från berget Seir.
2 São onze dias de viagem desde Horebe, pelo caminho da montanha de Seir, até Cades-Barnéia.
3 Och det hände i det 40:e året i den 11:e månaden [shvat – jan/feb; under regnperioden] på den första dagen i månaden [1406 f.Kr.] att Mose talade till Israels söner angående allt det som Herren (Jahveh) befallt dem,
3 No ano quadragésimo, no mês undécimo, no primeiro dia do mês, Moisés falou aos filhos de Israel, conforme tudo o que o senhor lhes mandara por seu intermédio,
4 efter att han slagit Sichon, amoréernas kung, som bodde i Cheshbon och Og, Bashans kung, som bodde i Ashtarot vid Edreij.
4 depois que derrotou a Siom, rei dos amorreus, que habitava em Hesbom, e a Ogue, rei de Basã, que habitava em Astarote, em Edrei.
5 På andra sidan Jordan i Moabs land tog Mose på sig (gjorde han ett medvetet viljebeslut) att förklara denna undervisning (hebr. torah) och sa:
5 Além do Jordão, na terra de Moabe, Moisés se pôs a explicar esta lei, e disse:
6 ”Herren vår Gud (Jahveh Elohim) talade till oss vid Horeb (hebr. Chorev) och sa: ’Ni har vistats (bott) tillräckligt länge vid detta berg [i Sinaiöknen],
6 O Senhor nosso Deus nos falou em Horebe, dizendo: Assaz vos haveis demorado neste monte.
7 vänd er och vandra till amoréernas bergsbygd och till alla platser runtomkring i Arava, i bergsbygden, i Låglandet [hebr. Shefelah – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd] och i söder och utefter kusten, kanaanéernas land och Libanon så långt bort som den stora floden, floden Eufrat.
7 Voltai-vos, ponde-vos a caminho, e ide à região montanhosa dos amorreus, e a todos os lugares vizinhos, na Arabá, na região montanhosa, no vale e no sul; à beira do mar, à terra dos cananeus, e ao Líbano, até o grande rio, o rio Eufrates.
8 Se, jag har lagt landet framför er, gå in och besätt landet som Herren (Jahveh) svor (gav sin ed) till era fäder, till Abraham, till Isak och till Jakob, att ge dem och deras säd efter dem (efterkommande).’ ”
8 Eis que tenho posto esta terra diante de vós; entrai e possuí a terra que o Senhor prometeu com juramento dar a vossos pais, Abraão, Isaque, e Jacó, a eles e à sua descendência depois deles.
9 Och jag talade till er vid den tiden och sa: ”Jag ensam kan inte själv bära er,
9 Nesse mesmo tempo eu vos disse: Eu sozinho não posso levar-vos,
10 Herren er Gud (Jahveh Elohim) har förökat er och se, ni är denna dag lika många som stjärnorna på himlarna.
10 o Senhor vosso Deus já vos tem multiplicado, e eis que hoje sois tão numerosos como as estrelas do céu.
11 Herren (Jahveh), era fäders Gud (Elohim), har förökat er tusen gånger och välsignat er så som han har talat till er. [Att föröka tusen gånger är ett uttryck för att göra dem väldigt mycket större än vad de var tidigare.]
11 O Senhor Deus de vossos pais vos faça mil vezes mais numerosos do que sois; e vos abençoe, como vos prometeu.
12 Hur kan jag ensam bära era omständigheter, era bördor och era strider?
12 Como posso eu sozinho suportar o vosso peso, as vossas cargas e as vossas contendas?
13 Ta er, från var och en av era stammar, visa män med förstånd (förmåga att avgöra) och som är kända (välrespekterade), och jag ska göra dem till huvuden (ledare) över er.”
13 Tomai-vos homens sábios, entendidos e experimentados, segundo as vossas tribos, e eu os porei como cabeças sobre vós.
14 Och ni svarade mig och sa: ”Det är gott (rätt) att göra som du har talat.”
14 Então me respondestes: bom fazermos o que disseste.
15 Så jag tog huvudena (ledarna) för era stammar, visa män med förstånd och fulla av kunskap, och gjorde dem till huvuden (ledare) över er, ledare för 1 000 och ledare för 100 och ledare för 50 och ledare för 10 och skrivare, stam för stam.
15 Tomei, pois, os cabeças de vossas tribos, homens sábios e experimentados, e os constituí por cabeças sobre vós, chefes de mil, chefes de cem, chefes de cinqüenta e chefes de dez, por oficiais, segundo as vossas tribos.
16 Och jag utsåg era domare vid den tiden och sa: ”Lyssna på ärendena mellan era bröder och döm rättfärdigt mellan en man och hans bror och främlingen som är med honom.
16 E no mesmo tempo ordenei a vossos juízes, dizendo: Ouvi as causas entre vossos irmãos, e julgai com justiça entre o homem e seu irmão, ou o estrangeiro que está com ele.
17 Ni ska inte vara partiska (ordagrant: ni ska inte känna igen ansikten) när ni dömer [rättvisan är blind, se \+xt 2 Mos 23:2, 3; 3 Mos 19:15\+xt*] – lyssna på den lille (unge, ringa) såväl som den store (mäktige). Ni ska inte vara rädda för någon mans ansikte [deras uppsyn], för domen är Guds (Elohims). Och är fallet för svårt för er ska ni ta det till mig, så ska jag lyssna på det.”
17 Não fareis acepção de pessoas em juízo; de um mesmo modo ouvireis o pequeno e o grande; não temereis a face de ninguém, porque o juízo é de Deus; e a causa que vos for difícil demais, a trareis a mim, e eu a ouvirei.
18 Och jag befallde er vid den tiden alla de saker som ni skulle göra.
18 Assim naquele tempo vos ordenei todas as coisas que devíeis fazer.
19 Och vi vandrade från Horeb (hebr. Chorev) [Sinai berg, se vers 6] och gick genom hela denna stora och fruktansvärda öken som ni såg längs vägen till amoréernas bergsbygd som Herren vår Gud (Jahveh Elohim) befallt oss, och vi kom till Kadesh Barnea. [Resan och farorna längs med vägen beskrivs mer i detalj i \+xt 4 Mos 11:1-13:1\+xt*.]
19 Então partimos de Horebe, e caminhamos por todo aquele grande e terrível deserto que vistes, pelo caminho das montanhas dos amorreus, como o Senhor nosso Deus nos ordenara; e chegamos a Cades-Barnéia.
20 Och jag sa till er: ”Vi har kommit till amoréernas bergsbygd som Herren vår Gud (Jahveh Elohim) gett till oss.
20 Então eu vos disse: Chegados sois às montanhas dos amorreus, que o Senhor nosso Deus nos dá.
21 Se, Herren din Gud (Jahveh Elohim) har lagt landet framför dig, gå upp och ta det i besittning, som Herren (Jahveh), dina fäders Gud (Elohim), har talat till dig, frukta inte och var inte missmodig.”
21 Eis aqui o Senhor teu Deus tem posto esta terra diante de ti; sobe, apodera-te dela, como te falou o Senhor Deus de teus pais; não temas, e não te assustes.
22 Och ni kom nära mig, varenda en av er och sa: ”Låt oss sända ut män som kan utforska (gräva – hebr. chafar) landet åt oss och komma tillbaka med ord om vägen som vi måste dra upp och om städerna som vi ska komma till.” [\+xt 4 Mos 13-14\+xt*]
22 Então todos vós vos chegastes a mim, e dissestes: Mandemos homens adiante de nós, para que nos espiem a terra e, de volta, nos ensinem o caminho pelo qual devemos subir, e as cidades a que devemos ir.
23 Detta behagade mig väl och jag tog 12 män av er, en man från varje stam,
23 Isto me pareceu bem; de modo que dentre vós tomei doze homens, de cada tribo um homem;
24 och de vände och gick upp till bergen och kom till Eshkols dal (wadi – hebr. nachal) och utforskade den.
24 foram-se eles e, subindo as montanhas, chegaram até o vale de Escol e espiaram a terra.
25 Och de tog av landets frukt i sina händer och tog ned den till oss och kom tillbaka med ord och sa: ”Gott (plural, gott på många sätt) är landet som Herren vår Gud (Jahveh Elohim) ger till oss.”
25 Tomaram do fruto da terra nas mãos, e no-lo trouxeram; e nos informaram, dizendo: Boa é a terra que nos dá o Senhor nosso Deus.
26 Ändå ville ni inte dra upp utan gjorde uppror mot Herren er Guds (Jahveh Elohims) befallning,
26 Todavia, vós não quisestes subir, mas fostes rebeldes ao mandado do Senhor nosso Deus;
27 och ni muttrade i era tält och sa: ”Herren (Jahveh) hatar oss, han har fört ut oss från Egyptens land för att ge oss i amoréernas hand och utplåna oss.
27 e murmurastes nas vossas tendas, e dissestes: Porquanto o Senhor nos odeia, tirou-nos da terra do Egito para nos entregar nas mãos dos amorreus, a fim de nos destruir.
28 Vad möter oss när vi går upp? Våra bröder har fått våra hjärtan att smälta och sagt: ’Folket är större och högre än vi, städerna är stora och befästa ända upp till himlarna och dessutom har vi sett anakiternas söner där.’ ” [\+xt 4 Mos 13:28-33\+xt*]
28 Para onde estamos nós subindo? nossos irmãos fizeram com que se derretesse o nosso coração, dizendo: Maior e mais alto é o povo do que nós; as cidades são grandes e fortificadas até o céu; e também vimos ali os filhos dos anaquins.
29 Då sa jag till er: ”Frukta inte och var inte rädda för dem.
29 Então eu vos disse: Não vos atemorizeis, e não tenhais medo deles.
30 Herren er Gud (Jahveh Elohim) som gått framför er, han ska strida för er på samma sätt som han i allt gjorde för er i Egypten inför era ögon,
30 O Senhor vosso Deus, que vai adiante de vós, ele pelejará por vós, conforme tudo o que tem feito por vós diante dos vossos olhos, no Egito,
31 och i öknen där ni såg hur Herren er Gud (Jahveh Elohim) bar er som en man bär sin son [\+xt Ps 131\+xt*], hela vägen som ni gick till dess ni kom till denna plats.
31 como também no deserto, onde vistes como o Senhor vosso Deus vos levou, como um homem leva seu filho, por todo o caminho que andastes, até chegardes a este lugar.
32 Ändå tror ni inte i detta på Herren er Gud (Jahveh Elohim),
32 Mas nem ainda assim confiastes no Senhor vosso Deus,
33 som gick före er på vägen och sökte en plats där ni kunde slå upp era tält, i eld på natten för att visa vilken väg ni skulle gå och i ett moln på dagen.”
33 que ia adiante de vós no caminho, de noite no fogo e de dia na nuvem, para vos achar o lugar onde devíeis acampar, e para vos mostrar o caminho por onde havíeis de andar.
34 Och Herren (Jahveh) hörde rösten med era ord och blev vred och svor och sa:
34 Ouvindo, pois, o Senhor a voz das vossas palavras, indignou-se e jurou, dizendo:
35 ”Inte någon av dessa män i denna onda generation ska se det goda landet som jag med ed lovade att ge till era fäder,
35 Nenhum dos homens desta geração perversa verá a boa terra que prometi com juramento dar a vossos pais,
36 förutom Kaleb, Jefunnes son, han ska se det [\+xt 4 Mos 14:24\+xt*] och till honom ska jag ge landet som han har trampat på, och till hans barn eftersom han helhjärtat har följt Herren (Jahveh). [\+xt Jos 15:13-19; Dom 1:9-15\+xt*]
36 salvo Calebe, filho de Jefoné; ele a verá, e a terra que pisou darei a ele e a seus filhos, porquanto perseverou em seguir ao Senhor.
37 Även mot mig var Herrens (Jahvehs) vrede för er skull när han sa: ’Inte heller du ska komma dit in.’ [\+xt 4 Mos 20:12\+xt*]
37 Também contra mim o Senhor se indignou por vossa causa, dizendo: Igualmente tu lá não entrarás.
38 Josua, Nuns son, som står framför er, han ska gå till platsen, uppmuntra honom (gör honom stark och frimodig) för han ska låta Israel ärva det.
38 Josué, filho de Num, que te serve, ele ali entrará; anima-o, porque ele fará que Israel a receba por herança.
39 Era små som ni sa skulle bli ett byte och era söner som inte känner (har intim kunskap om) gott och ont idag, de ska komma till platsen och till dem ska jag ge den och de ska besitta den.
39 E vossos pequeninos, dos quais dissestes que seriam por presa, e vossos filhos que hoje não conhecem nem o bem nem o mal, esses lá entrarão, a eles a darei e eles a possuirão.
40 Men ni, vänd er om och ta vägen till Vasshavet (Röda havet).” [\+xt 2 Mos 10:19\+xt*]
40 Quanto a vós, porém, virai-vos, e parti para o deserto, pelo caminho do Mar Vermelho.
41 Då svarade ni och sa till mig: ”Vi har syndat mot Herren (Jahveh), vi ska gå upp och strida i enlighet med allt som Herren vår Gud (Jahveh Elohim) har befallt oss.” Och ni omgjordade er, varje man med sitt stridsvapen och menade att det var en enkel sak att gå upp i bergsbygden.
41 Então respondestes, e me dissestes: Pecamos contra o Senhor; nós subiremos e pelejaremos, conforme tudo o que nos ordenou o Senhor nosso Deus. Vós, pois, vos armastes, cada um, dos vossos instrumentos de guerra, e temerariamente propusestes subir a montanha.
42 Men Herren (Jahveh) sa till mig: ”Säg till dem: ’Gå inte upp och strid, för jag är inte med er – ni kommer att bli slagna av era fiender.’ ”
42 E disse-me o Senhor: Dize-lhes: Não subais nem pelejeis, pois não estou no meio de vós; para que não sejais feridos diante de vossos inimigos.
43 Så talade jag till er, men ni lyssnade inte utan var upproriska mot Herrens (Jahvehs) befallningar och var övermodiga och gick upp till bergsbygden.
43 Assim vos falei, mas não ouvistes; antes fostes rebeldes à ordem do Senhor e, agindo presunçosamente, subistes à montanha.
44 Och amoréerna som bor i bergsbygden kom ut mot er och jagade er som bin gör och slog ner er i Seir ända till Chorma. [\+xt 4 Mos 14:39-45\+xt*]
44 E os amorreus, que habitavam naquela montanha, vos saíram ao encontro e, perseguindo-vos como fazem as abelhas, vos destroçaram desde Seir até Horma.
45 Och ni återvände och grät inför Herrens (Jahvehs) ansikte, men Herren (Jahveh) lyssnade inte på er röst och gav er inte sitt öra.
45 Voltastes, pois, e chorastes perante o Senhor; mas o Senhor não ouviu a vossa voz, nem para vós inclinou os ouvidos.
46 Och ni bodde i Kadesh
46 Assim foi grande a vossa demora em Cades, pois ali vos demorastes muitos dias.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Deuteronômio 1, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.