Deuteronômio 1
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning (SWE) vs BKJ
1 Dessa är orden (hebr. devarim) som Mose talade till hela Israel på andra sidan Jordan, i öknen i Arava, mittemot Sof [troligtvis Aqabaviken (Röda havet) som också kallas Vasshavet; hebr. jam sof] mellan Paran och Tofel, och Laban och Chatsarot och Di-Zahav.
1 Estas são as palavras que Moisés falou a todo Israel, deste lado do Jordão, no deserto, na planície diante do mar Vermelho, entre Parã e Tofel, e Labã, e Hazerote, e Di-Zaabe
2 Det är elva dagsresor från [berget] Horeb (hebr. Chorev) till Kadesh Barnea via vägen från berget Seir.
2 (Há onze dias de jornada desde Horebe pelo caminho do monte Seir até Cades-Barneia).
3 Och det hände i det 40:e året i den 11:e månaden [shvat – jan/feb; under regnperioden] på den första dagen i månaden [1406 f.Kr.] att Mose talade till Israels söner angående allt det som Herren (Jahveh) befallt dem,
3 E sucedeu que, no quadragésimo ano, no undécimo mês, no primeiro dia do mês, que Moisés falou aos filhos de Israel, conforme tudo o que o SENHOR lhe havia dito que ordenasse a eles;
4 efter att han slagit Sichon, amoréernas kung, som bodde i Cheshbon och Og, Bashans kung, som bodde i Ashtarot vid Edreij.
4 depois que havia ferido a Seom, rei dos amorreus, que habitava em Hesbom, e a Ogue, rei de Basã, que habitava em Astarote, em Edrei,
5 På andra sidan Jordan i Moabs land tog Mose på sig (gjorde han ett medvetet viljebeslut) att förklara denna undervisning (hebr. torah) och sa:
5 deste lado do Jordão, na terra de Moabe, começou Moisés a declarar esta lei, dizendo:
6 ”Herren vår Gud (Jahveh Elohim) talade till oss vid Horeb (hebr. Chorev) och sa: ’Ni har vistats (bott) tillräckligt länge vid detta berg [i Sinaiöknen],
6 O SENHOR nosso Deus nos falou em Horebe, dizendo: Haveis habitado neste monte tempo suficiente;
7 vänd er och vandra till amoréernas bergsbygd och till alla platser runtomkring i Arava, i bergsbygden, i Låglandet [hebr. Shefelah – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd] och i söder och utefter kusten, kanaanéernas land och Libanon så långt bort som den stora floden, floden Eufrat.
7 voltai-vos e empreendei vossa jornada, e ide ao monte dos amorreus, e a todos os lugares próximos, pela planície, pelas colinas, e pelo vale, e pelo sul, e pela beira-mar, à terra dos cananeus, e ao Líbano, ao grande rio, o rio Eufrates.
8 Se, jag har lagt landet framför er, gå in och besätt landet som Herren (Jahveh) svor (gav sin ed) till era fäder, till Abraham, till Isak och till Jakob, att ge dem och deras säd efter dem (efterkommande).’ ”
8 Eis que coloquei a terra diante de vós; ide e possuí a terra que o SENHOR jurou a vossos pais, Abraão, Isaque e Jacó, que daria a eles e à sua semente depois deles.
9 Och jag talade till er vid den tiden och sa: ”Jag ensam kan inte själv bära er,
9 E eu vos falei naquela ocasião, e disse: Não poderei levar-vos sozinho;
10 Herren er Gud (Jahveh Elohim) har förökat er och se, ni är denna dag lika många som stjärnorna på himlarna.
10 o SENHOR vosso Deus vos multiplicou e eis que sois hoje, uma multidão como as estrelas dos céus.
11 Herren (Jahveh), era fäders Gud (Elohim), har förökat er tusen gånger och välsignat er så som han har talat till er. [Att föröka tusen gånger är ett uttryck för att göra dem väldigt mycket större än vad de var tidigare.]
11 (O SENHOR Deus dos vossos pais vos faça que sejais mil vezes mais do que já sois, e vos abençoe, como vos prometeu!)
12 Hur kan jag ensam bära era omständigheter, era bördor och era strider?
12 Como posso sozinho suportar as vossas cargas, os vossos fardos, e as vossas contendas?
13 Ta er, från var och en av era stammar, visa män med förstånd (förmåga att avgöra) och som är kända (välrespekterade), och jag ska göra dem till huvuden (ledare) över er.”
13 Tomai homens sábios, e de entendimento, e conhecidos entre as vossas tribos, e os colocarei como líderes sobre vós.
14 Och ni svarade mig och sa: ”Det är gott (rätt) att göra som du har talat.”
14 E me respondestes, e dissestes: É bom que nós façamos o que dizes.
15 Så jag tog huvudena (ledarna) för era stammar, visa män med förstånd och fulla av kunskap, och gjorde dem till huvuden (ledare) över er, ledare för 1 000 och ledare för 100 och ledare för 50 och ledare för 10 och skrivare, stam för stam.
15 Assim, tomei os chefes das vossas tribos, homens sábios e conhecidos, e fiz deles cabeças sobre vós, capitães sobre milhares e capitães sobre centenas, e capitães sobre cinquenta, e capitães sobre dezenas, e oficiais entre vossas tribos.
16 Och jag utsåg era domare vid den tiden och sa: ”Lyssna på ärendena mellan era bröder och döm rättfärdigt mellan en man och hans bror och främlingen som är med honom.
16 E, naquela ocasião, ordenei aos vossos juízes, dizendo: Ouvi as causas entre os vossos irmãos, e julgai com justiça entre cada homem e seu irmão, e o estrangeiro que está com ele.
17 Ni ska inte vara partiska (ordagrant: ni ska inte känna igen ansikten) när ni dömer [rättvisan är blind, se \+xt 2 Mos 23:2, 3; 3 Mos 19:15\+xt*] – lyssna på den lille (unge, ringa) såväl som den store (mäktige). Ni ska inte vara rädda för någon mans ansikte [deras uppsyn], för domen är Guds (Elohims). Och är fallet för svårt för er ska ni ta det till mig, så ska jag lyssna på det.”
17 Não fareis diferenças entre pessoas em juízo, mas ouvireis os pequenos, bem como os grandes; não temereis a face do homem, porque o juízo é de Deus, e a causa que vos for difícil, a trareis diante de mim, e eu a ouvirei.
18 Och jag befallde er vid den tiden alla de saker som ni skulle göra.
18 E vos ordenei, naquela ocasião, todas as coisas que deveríeis fazer.
19 Och vi vandrade från Horeb (hebr. Chorev) [Sinai berg, se vers 6] och gick genom hela denna stora och fruktansvärda öken som ni såg längs vägen till amoréernas bergsbygd som Herren vår Gud (Jahveh Elohim) befallt oss, och vi kom till Kadesh Barnea. [Resan och farorna längs med vägen beskrivs mer i detalj i \+xt 4 Mos 11:1-13:1\+xt*.]
19 E quando partimos de Horebe, passamos por todo aquele grande e terrível deserto, que vistes pelo caminho dos montes dos amorreus, como o SENHOR nosso Deus nos ordenou; e chegamos a Cades-Barneia.
20 Och jag sa till er: ”Vi har kommit till amoréernas bergsbygd som Herren vår Gud (Jahveh Elohim) gett till oss.
20 E eu vos disse: Chegastes aos montes dos amorreus, que o SENHOR nosso Deus nos dá.
21 Se, Herren din Gud (Jahveh Elohim) har lagt landet framför dig, gå upp och ta det i besittning, som Herren (Jahveh), dina fäders Gud (Elohim), har talat till dig, frukta inte och var inte missmodig.”
21 Eis que o SENHOR teu Deus coloca a terra diante de ti; vai e possui-a, como o SENHOR Deus dos teus pais te disse; não temas, nem te desanimes.
22 Och ni kom nära mig, varenda en av er och sa: ”Låt oss sända ut män som kan utforska (gräva – hebr. chafar) landet åt oss och komma tillbaka med ord om vägen som vi måste dra upp och om städerna som vi ska komma till.” [\+xt 4 Mos 13-14\+xt*]
22 E vos aproximastes de mim, cada um de vós, e dissestes: Enviaremos homens diante de nós, e eles espiarão a terra, e nos dirão por qual caminho devemos subir, e as cidades que iremos.
23 Detta behagade mig väl och jag tog 12 män av er, en man från varje stam,
23 E o dizer me agradou bem, e tomei doze homens dentre vós, um de cada tribo;
24 och de vände och gick upp till bergen och kom till Eshkols dal (wadi – hebr. nachal) och utforskade den.
24 e eles foram e subiram o monte, e chegaram ao vale de Escol, e o espiaram.
25 Och de tog av landets frukt i sina händer och tog ned den till oss och kom tillbaka med ord och sa: ”Gott (plural, gott på många sätt) är landet som Herren vår Gud (Jahveh Elohim) ger till oss.”
25 E eles tomaram em suas mãos o fruto da terra, e o trouxeram até nós, e nos trouxeram a palavra, e disseram: É uma terra boa a que o SENHOR nosso Deus nos dá.
26 Ändå ville ni inte dra upp utan gjorde uppror mot Herren er Guds (Jahveh Elohims) befallning,
26 Mesmo assim, não quisestes subir, mas vos rebelastes contra a ordem do SENHOR vosso Deus;
27 och ni muttrade i era tält och sa: ”Herren (Jahveh) hatar oss, han har fört ut oss från Egyptens land för att ge oss i amoréernas hand och utplåna oss.
27 e murmurastes em vossas tendas, e dissestes: Portanto o SENHOR nos odeia, e nos trouxe da terra do Egito, para nos entregar nas mãos dos amorreus, para nos destruir.
28 Vad möter oss när vi går upp? Våra bröder har fått våra hjärtan att smälta och sagt: ’Folket är större och högre än vi, städerna är stora och befästa ända upp till himlarna och dessutom har vi sett anakiternas söner där.’ ” [\+xt 4 Mos 13:28-33\+xt*]
28 Para onde subiremos? Nossos irmãos desanimaram os nossos corações, dizendo: Esse povo é maior e mais alto do que nós; as cidades são grandes e muradas até os céus; além disso, vimos ali os filhos dos anaquins.
29 Då sa jag till er: ”Frukta inte och var inte rädda för dem.
29 Então, eu vos disse: Não vos amedronteis, nem os temais.
30 Herren er Gud (Jahveh Elohim) som gått framför er, han ska strida för er på samma sätt som han i allt gjorde för er i Egypten inför era ögon,
30 O SENHOR vosso Deus, que vai diante de vós, pelejará por vós, conforme tudo o que fez por nós, no Egito, diante dos vossos olhos;
31 och i öknen där ni såg hur Herren er Gud (Jahveh Elohim) bar er som en man bär sin son [\+xt Ps 131\+xt*], hela vägen som ni gick till dess ni kom till denna plats.
31 e no deserto, onde vistes como o SENHOR teu Deus vos levou, como um homem leva seu filho, por todo o caminho em que fostes, até que chegastes a este lugar.
32 Ändå tror ni inte i detta på Herren er Gud (Jahveh Elohim),
32 No entanto, nisto não crestes no SENHOR vosso Deus,
33 som gick före er på vägen och sökte en plats där ni kunde slå upp era tält, i eld på natten för att visa vilken väg ni skulle gå och i ett moln på dagen.”
33 que foi pelo caminho diante de vós, para vos achar um lugar onde pudésseis armar vossas tendas, à noite no fogo, para vos mostrar por qual caminho devíeis andar, e de dia na nuvem.
34 Och Herren (Jahveh) hörde rösten med era ord och blev vred och svor och sa:
34 E o SENHOR ouviu a voz das vossas palavras, e irou-se, e jurou, dizendo:
35 ”Inte någon av dessa män i denna onda generation ska se det goda landet som jag med ed lovade att ge till era fäder,
35 Certamente, nenhum dos homens desta maligna geração verá a boa terra que jurei dar aos vossos pais,
36 förutom Kaleb, Jefunnes son, han ska se det [\+xt 4 Mos 14:24\+xt*] och till honom ska jag ge landet som han har trampat på, och till hans barn eftersom han helhjärtat har följt Herren (Jahveh). [\+xt Jos 15:13-19; Dom 1:9-15\+xt*]
36 exceto Calebe, filho de Jefoné; ele a verá, e a terra que pisou darei a ele e a seus filhos, porque seguiu fielmente o SENHOR.
37 Även mot mig var Herrens (Jahvehs) vrede för er skull när han sa: ’Inte heller du ska komma dit in.’ [\+xt 4 Mos 20:12\+xt*]
37 o SENHOR também se irou comigo, por vossa causa, e disse: Tu também não entrarás lá.
38 Josua, Nuns son, som står framför er, han ska gå till platsen, uppmuntra honom (gör honom stark och frimodig) för han ska låta Israel ärva det.
38 Mas Josué, filho de Num, que está diante de vós, entrará lá; encoraja-o, pois ele fará com que Israel herde a terra.
39 Era små som ni sa skulle bli ett byte och era söner som inte känner (har intim kunskap om) gott och ont idag, de ska komma till platsen och till dem ska jag ge den och de ska besitta den.
39 Além disso, vossas crianças, que dissestes que seriam uma presa, e vossos filhos, que naquele dia não tinham conhecimento entre o bem e o mal, entrarão na terra, e a eles a darei, e eles a possuirão.
40 Men ni, vänd er om och ta vägen till Vasshavet (Röda havet).” [\+xt 2 Mos 10:19\+xt*]
40 Mas quanto a vós, virai-vos e empreendei vossa jornada para o deserto, pelo caminho do mar Vermelho.
41 Då svarade ni och sa till mig: ”Vi har syndat mot Herren (Jahveh), vi ska gå upp och strida i enlighet med allt som Herren vår Gud (Jahveh Elohim) har befallt oss.” Och ni omgjordade er, varje man med sitt stridsvapen och menade att det var en enkel sak att gå upp i bergsbygden.
41 Então respondestes e me dissestes: Pecamos contra o SENHOR; subiremos e pelejaremos, conforme tudo o que o SENHOR nosso Deus nos ordenou. E depois que havíeis cingido cada homem as suas armas de guerra, e estivestes prestes a subir o monte.
42 Men Herren (Jahveh) sa till mig: ”Säg till dem: ’Gå inte upp och strid, för jag är inte med er – ni kommer att bli slagna av era fiender.’ ”
42 E o SENHOR me disse: Dize a eles: Não subais, nem pelejeis, pois eu não estou entre vós; para que não sejais feridos diante de vossos inimigos.
43 Så talade jag till er, men ni lyssnade inte utan var upproriska mot Herrens (Jahvehs) befallningar och var övermodiga och gick upp till bergsbygden.
43 E eu vos falei, e não ouvistes, mas vos rebelastes contra a ordem do SENHOR, e subistes com arrogância o monte.
44 Och amoréerna som bor i bergsbygden kom ut mot er och jagade er som bin gör och slog ner er i Seir ända till Chorma. [\+xt 4 Mos 14:39-45\+xt*]
44 E os amorreus, que habitavam naquele monte, vieram contra vós, e vos perseguiram, como fazem as abelhas, e vos destruíram em Seir até Horma.
45 Och ni återvände och grät inför Herrens (Jahvehs) ansikte, men Herren (Jahveh) lyssnade inte på er röst och gav er inte sitt öra.
45 E voltastes, e chorastes diante do SENHOR; mas o SENHOR não ouviu a vossa voz, nem vos deu ouvidos.
46 Och ni bodde i Kadesh
46 Assim, permanecestes em Cades por muitos dias, segundo os dias que estivestes ali.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Deuteronômio 1, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.