1 Reis 13
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning (SWE) vs ACF
1 Och se, där kom en gudsman från Juda med Herrens (Jahvehs) ord till Betel, och Jerobeam stod vid altaret för att offra.
1 E eis que, por ordem do SENHOR, veio, de Judá a Betel, um homem de Deus; e Jeroboão estava junto ao altar, para queimar incenso.
2 Och han ropade Herrens (Jahvehs) ord mot altaret och sa: Altare, altare, så säger Herren (Jahveh): Se, en son ska födas till Davids hus, Josia (hebr. Joshijaho) [betyder: den som Herren helar] är hans namn, och på dig ska han offra de höga platsernas präster som offrar på dig och människors ben ska brännas på dig.
2 E ele clamou contra o altar por ordem do Senhor, e disse: Altar, altar! Assim diz o Senhor: Eis que um filho nascerá à casa de Davi, cujo nome será Josias, o qual sacrificará sobre ti os sacerdotes dos altos que sobre ti queimam incenso, e ossos de homens se queimarão sobre ti.
3 Och han gav ett tecken samma dag och sa: Detta är tecknet som Herren (Jahveh) har talat: Se altaret ska rämna (brista, gå sönder) och askan på det ska spridas ut.
3 E deu, naquele mesmo dia, um sinal, dizendo: Este é o sinal de que o Senhor falou: Eis que o altar se fenderá, e a cinza, que nele está, se derramará.
4 Och det skedde när kungen hörde gudsmannens ord som han ropade mot altaret i Betel, att Jerobeam sträckte fram sin hand mot altaret och sa: ”Ta tag i honom” och hans hand som han hade sträckt fram mot honom torkade (stelnade) så att han inte kunde dra tillbaka den.
4 Sucedeu, pois, que, ouvindo o rei a palavra do homem de Deus, que clamara contra o altar de Betel, Jeroboão estendeu a sua mão de sobre o altar, dizendo: Pegai-o! Mas a sua mão, que estendera contra ele, se secou, e não podia tornar a trazê-la a si.
5 Och altaret rämnade och askan rann ut från altaret i enlighet med tecknet som gudsmannen hade gett genom Herrens (Jahvehs) ord.
5 E o altar se fendeu, e a cinza se derramou do altar, segundo o sinal que o homem de Deus apontara por ordem do Senhor.
6 Och kungen svarade och sa till gudsmannen: ”Bönfall, jag ber dig, vid Herren (Jahveh) din Guds (Elohims) ansikte och be för mig att min hand blir återställd.” Och gudsmannen bönföll Herren (Jahveh) och kungens hand blev återställd och blev som den var tidigare.
6 Então respondeu o rei, e disse ao homem de Deus: Suplica ao Senhor teu Deus, e roga por mim, para que se me restitua a minha mão. Então o homem de Deus suplicou ao Senhor, e a mão do rei se lhe restituiu, e ficou como dantes.
7 Och kungen talade till gudsmannen: ”Kom med mig till mitt hus och vederkvick dig och jag ska ge dig en gåva.”
7 E o rei disse ao homem de Deus: Vem comigo para casa, e conforta-te; e dar-te-ei um presente.
8 Men gudsmannen sa till kungen: ”Om du vill ge mig halva ditt hus ska jag inte gå med dig, jag ska inte äta bröd och inte dricka vatten på denna plats.”
8 Porém o homem de Deus disse ao rei: Ainda que me desses metade da tua casa, não iria contigo, nem comeria pão nem beberia água neste lugar.
9 För så är det bestämt för mig genom Herrens (Jahvehs) ord som sa: ”Du ska inte äta bröd, inte dricka vatten och inte återvända samma väg som du kom.”
9 Porque assim me ordenou o Senhor pela sua palavra, dizendo: Não comerás pão nem beberás água; e não voltarás pelo caminho por onde vieste.
10 Och han gick en annan väg och återvände inte den väg som han kommit till Betel.
10 Assim foi por outro caminho; e não voltou pelo caminho, por onde viera a Betel.
11 Och en gammal profet bodde i Betel, och hans söner kom och återberättade för honom allt det som gudsmannen hade gjort den dagen i Betel och de ord som han hade talat till kungen och de återberättade detta för sin far.
11 E morava em Betel um velho profeta; e vieram seus filhos, e contaram-lhe tudo o que o homem de Deus fizera aquele dia em Betel, e as palavras que dissera ao rei; e as contaram a seu pai.
12 Och deras far talade till dem: ”Vilken väg gick han?” För hans söner hade sett vilken väg gudsmannen gick, som kom från Juda.
12 E disse-lhes seu pai: Por que caminho se foi? E seus filhos lhe mostraram o caminho por onde fora o homem de Deus que viera de Judá.
13 Och han sa till sina söner: ”Sadla åsnan åt mig.” Och de sadlade åsnan åt honom och han red på den.
13 Então disse a seus filhos: Albardai-me um jumento. E albardaram-lhe o jumento no qual ele montou.
14 Och han gick efter gudsmannen och fann honom sittande under en terebint, och han frågade honom: ”Är du gudsmannen som kom från Juda?”
14 E foi após o homem de Deus, e achou-o assentado debaixo de um carvalho, e disse-lhe: És tu o homem de Deus que vieste de Judá? E ele disse: Sou.
15 Då sa han till honom: ”Kom med mig till mitt hus och ät bröd.”
15 Então lhe disse: Vem comigo à casa, e come pão.
16 Men han svarade: ”Jag återvänder inte med dig och går inte in med dig, och jag ska inte äta bröd och inte dricka vatten med dig på denna plats,
16 Porém ele disse: Não posso voltar contigo, nem entrarei contigo; nem tampouco comerei pão, nem beberei contigo água neste lugar.
17 för det blev sagt till mig genom Herrens (Jahvehs) ord: ’Du ska inte äta bröd, inte dricka vatten och inte återvända samma väg som du kom.’ ”
17 Porque me foi mandado pela palavra do Senhor: Ali não comerás pão, nem beberás água; nem voltarás pelo caminho por onde vieste.
18 Och han sa till honom: ”Jag är också en profet som du och en ängel talade Herrens (Jahvehs) ord till mig och sa: För tillbaka honom till ditt hus så att han kan äta bröd och dricka vatten.” Men han ljög för honom.
18 E ele lhe disse: Também eu sou profeta como tu, e um anjo me falou por ordem do Senhor, dizendo: Faze-o voltar contigo à tua casa, para que coma pão e beba água (porém mentiu-lhe).
19 Så han gick tillbaka med honom och åt bröd och drack vatten.
19 Assim voltou com ele, e comeu pão em sua casa e bebeu água.
20 Och det skedde när de satt vid bordet att Herrens (Jahvehs) ord kom till profeten som hade fört tillbaka honom.
20 E sucedeu que, estando eles à mesa, a palavra do Senhor veio ao profeta que o tinha feito voltar.
21 Och han ropade till gudsmannen som kommit från Juda och sa: ”Så säger Herren (Jahveh): Lika mycket som du har gjort uppror mot Herrens (Jahvehs) mun och inte har lytt hans befallning (budord – hebr. mitsvah) som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) befallde (hebr. tsavah) dig,
21 E clamou ao homem de Deus, que viera de Judá, dizendo: Assim diz o Senhor: Porquanto foste rebelde à ordem do Senhor, e não guardaste o mandamento que o Senhor teu Deus te mandara,
22 utan kom tillbaka och åt bröd och drack vatten på platsen om vilken [Herren] talat: Ät inget bröd och drick inget vatten, så ska din kropp inte komma till dina fäders grav.”
22 Antes voltaste, e comeste pão e bebeste água no lugar de que o Senhor te dissera: Não comerás pão nem beberás água; o teu cadáver não entrará no sepulcro de teus pais.
23 Och det skedde efter att han ätit bröd och efter att han druckit, att han sadlade åsnan för honom, till profeten som han hade återfört.
23 E sucedeu que, depois que comeu pão, e depois que bebeu, albardou ele o jumento para o profeta que fizera voltar.
24 Och när han [profeten från Juda] gick mötte ett lejon honom på vägen och slog honom, och hans kropp kastades på vägen och åsnan stod vid den och lejonet stod också vid kroppen. [Lejon var inte så vanliga i Israel, samtidigt inte okänt, se \+xt Dom 14:5\+xt*.]
24 Este, pois, se foi, e um leão o encontrou no caminho, e o matou; e o seu cadáver ficou estendido no caminho, e o jumento estava parado junto a ele, e também o leão estava junto ao cadáver.
25 Och se, män passerade förbi och såg kroppen kastad på marken och lejonet stående vid kroppen, och de talade om det i staden där den gamla profeten bodde.
25 E eis que alguns homens passaram, e viram o corpo lançado no caminho, como também o leão, que estava junto ao corpo; e foram, e o disseram na cidade onde o velho profeta habitava.
26 Och när profeten som förde honom tillbaka från vägen hörde om det sa han: ”Det är gudsmannen som gjorde uppror mot Herrens (Jahvehs) ord, därför har Herren (Jahveh) gett honom till lejonet, som rev honom och slog honom enligt Herrens (Jahvehs) ord som han talade till honom.”
26 E, ouvindo-o o profeta que o fizera voltar do caminho, disse: É o homem de Deus, que foi rebelde à ordem do Senhor; por isso o Senhor o entregou ao leão, que o despedaçou e matou, segundo a palavra que o Senhor lhe dissera.
27 Och han talade till sina söner och sa: ”Sadla åsnan åt mig.” Och de sadlade den.
27 Então disse a seus filhos: Albardai-me o jumento. Eles o albardaram.
28 Och han gick och fann hans kropp kastad på vägen och åsnan och lejonet som stod vid kroppen. Och lejonet hade inte ätit kroppen och inte rivit åsnan.
28 Então foi, e achou o cadáver estendido no caminho, e o jumento e o leão, que estavam parados junto ao cadáver; e o leão não tinha devorado o corpo, nem tinha despedaçado o jumento.
29 Då tog profeten gudsmannens kropp och lade den på sin åsna och förde tillbaka den, och han kom till den gamla profetens stad, och han sörjde och begravde honom.
29 Então o profeta levantou o cadáver do homem de Deus, e pô-lo em cima do jumento levando-o consigo; assim veio o velho profeta à cidade, para o chorar e enterrar.
30 Och han lade hans kropp i sin egen grav och höll klagan över honom: Ve, min broder.
30 E colocou o cadáver no seu próprio sepulcro; e prantearam-no, dizendo: Ah, irmão meu!
31 Och det skedde efter att han hade begravt honom att han talade med sina söner och sa: ”När jag är död, begrav mig i graven där gudsmannen är begravd, lägg mina ben bredvid hans ben.
31 E sucedeu que, depois de o haver sepultado, disse a seus filhos: Morrendo eu, sepultai-me no sepulcro em que o homem de Deus está sepultado; ponde os meus ossos junto aos ossos dele.
32 För orden som han ropade genom Herrens (Jahvehs) ord mot altaret i Betel och mot de höga platsernas alla hus, som är i Samariens städer, ska med säkerhet ske (infrias).”
32 Porque certamente se cumprirá o que pela palavra do Senhor exclamou contra o altar que está em Betel, como também contra todas as casas dos altos que estão nas cidades de Samaria.
33 Efter dessa ting återvände inte Jerobeam från sina onda vägar, men gjorde igen från hela folket präster till de höga platserna, den som ville [bli präst] honom avskilde han så att han blev en av de höga platsernas präster.
33 Nem depois destas coisas deixou Jeroboão o seu mau caminho; antes, de todo o povo, tornou a constituir sacerdotes dos lugares altos; e a qualquer que queria consagrava sacerdote dos lugares altos.
34 Och genom detta blev det en synd till Jerobeams hus (familj, släkt), så att det blev avhugget, och fördärvat så att det inte längre fanns på jordens ansikte.
34 E isso foi causa de pecado à casa de Jeroboão, para destruí-la e extingui-la da terra.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar 1 Reis 13, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.