João 13
Nek Bible (NIF_WBT) vs VC
1 Kamaikamai gwɨlat indaup tɨmbɨmbi, Yesulɨ kwelan ñolok bimbi, Beuloñ undane lololok nain indañguk wɨn ka-nandɨ-dakleñguk. Endɨ ama nin kwelan ñolok en kɨmɨt-kle kuñgɨlɨñ wɨn ep galk tɨ-ta-bɨñguk, tɨmbi yousɨmbi, kwelan gama kuñguk tuop ep galkta tɨñguk wɨn daut semguk.
1 Antes da festa da Páscoa, sabendo Jesus que chegara a sua hora de passar deste mundo ao Pai, como amasse os seus que estavam no mundo, até o extremo os amou.
2 Yesu gɨt gwañgwañii endɨ tim nanañ na-palɨñɨlɨmbi, ñɨndɨñ indañguk: Satandɨ Judas, Simon Iskaliottok nɨñañ, enda ikan gɨnan gɨnañ nanandɨ mɨmbi, Yesu kanjɨkñiilok kɨsɨnan kɨmɨlektok nɨñguk.
2 Durante a ceia, - quando o demônio já tinha lançado no coração de Judas, filho de Simão Iscariotes, o propósito de traí-lo -,
3 Gañgan Yesulɨ nandɨñguk, wɨn Beptɨ nepek gɨtɨk endok kiinan kɨmɨlɨmbi ka-dɨkñeñguk, tɨmbi endɨ Kunum Yambattoñnan nanin pɨñguktɨ endoñ undane louptok tɨñguk. Wɨndɨñ nandɨñɨpi,
3 sabendo Jesus que o Pai tudo lhe dera nas mãos, e que saíra de Deus e para Deus voltava,
4 nanañ na-pakɨlɨñnan nanin mɨlapi, dasindasin ombap kiundɨp kɨmɨpi, tɨmbɨkalanda no tɨkembi, boñgɨunan temguk.
4 levantou-se da mesa, depôs as suas vestes e, pegando duma toalha, cingiu-se com ela.
5 Tɨñɨpi, tuk jawañ gɨnañ wɨlɨ pɨumbi, kusei kɨmɨpi, gwañgwañii kesɨsɨ wɨlɨt-sembi, tɨmbɨkalanda boñgɨunan temguk walɨ tɨmbɨ kalandañguk.
5 Em seguida, deitou água numa bacia e começou a lavar os pés dos discípulos e a enxugá-los com a toalha com que estava cingido.
6 Wɨndɨñ tɨ-sem-ta-ñakap, Simon Petloloñ bɨ tombɨmbi nɨñguk, “Wopum, nɨm kañbi dɨkɨ nokok kesɨtna wɨlɨlep tɨmbeñ a.”
6 Chegou a Simão Pedro. Mas Pedro lhe disse: Senhor, queres lavar-me os pés!...
7 Eumbi tambane nɨñguk, “Natna nek tɨ-samlet wolok kusei wɨn dɨk man ñɨndɨñgɨta nɨm nandɨ-daklelañ, gan gamamek nandɨ-tombekañ.”
7 Respondeu-lhe Jesus: O que faço não compreendes agora, mas compreendê-lo-ás em breve.
8 Eumbi, Petlolɨ kɨmɨsip tɨñmɨmbi nɨñguk, “Dɨk nain no ba nola nokok kesɨtna no nɨm wɨlɨt-namekañ.” Eumbi, Yesulɨ nɨñguk, “Tɨkap nak nɨm wɨlɨt-gametetta, dɨk nokok gɨñgɨt yousɨm kuuñdok tuop nɨm.”
8 Disse-lhe Pedro: Jamais me lavarás os pés!... Respondeu-lhe Jesus: Se eu não tos lavar, não terás parte comigo.
9 Eumbi, Simon Petlolɨ nɨñguk, “Wopum, tɨkap wɨndɨñda, dɨk nandɨ-nambi, kesɨtnañgot nɨm wɨlɨt-nameñ, tambo dɨk nokok kɨtna ba kumbana wakɨt wɨlɨt-namekañ!”
9 Exclamou então Simão Pedro: Senhor, não somente os pés, mas também as mãos e a cabeça.
10 Eumbi, Yesulɨ nɨñguk, “Nin endɨ tuk ikan ik, endɨ jamilan sɨsɨnɨk, gan kesɨiñgot wɨlɨwɨlɨttok. Tɨmbi gɨnañjɨlok kandañ sɨndɨ jamilan sɨnɨk, gan gɨtɨk sɨnɨk nɨm.”
10 Disse-lhe Jesus: Aquele que tomou banho não tem necessidade de lavar-se; está inteiramente puro. Ora, vós estais puros, mas nem todos!...
11 Yesulɨ nin sɨnɨktɨ en kanjɨkñiilok kɨsɨnan kɨmɨpi tɨñguk wɨn ikan ka-nandɨñgukta tɨmbi ñɨndɨñ eñguk, “sɨndɨ gɨtɨk sɨnɨk jamilan nɨm.”
11 Pois sabia quem o havia de trair; por isso, disse: Nem todos estais puros.
12 Yesulɨ gwañgwañiilok kesɨsɨ wɨlɨt-talembi, dasindasin ombap bɨndambo dasimbi, kwel kɨnjannan undane ña pip papi enɨ-nandɨñguk, “Sɨndɨ nak nek tɨ-samɨt wolok kusei ka-nandɨ-tomañ ba nɨm? Wɨn ñɨndɨñ:
12 Depois de lhes lavar os pés e tomar as suas vestes, sentou-se novamente à mesa e perguntou-lhes: Sabeis o que vos fiz?
13 nak sɨndok Sanɨndautsɨ ba Wopumjɨ kuletta tɨmbi sɨndɨ ‘Nɨnɨndaut’ ba ‘Wopum’ nanɨañ wɨn dɨndɨm eañ.
13 Vós me chamais Mestre e Senhor, e dizeis bem, porque eu o sou.
14 Wɨndɨñda tɨkap nak sɨndok Wopumjɨ ba Sanɨndautsɨlɨ sɨndok kesɨsɨ wɨlɨt-sam-taleletta, sɨngan kesɨsɨ tambo wɨlɨlɨm tɨ-ta-kulok.
14 Logo, se eu, vosso Senhor e Mestre, vos lavei os pés, também vós deveis lavar-vos os pés uns aos outros.
15 Nak telak wɨn daut samɨt, wɨn sɨndɨ bo nak nomɨk kosɨ gɨñgɨt wɨn biu pɨumbi, nak tɨ-samɨt wɨndɨñgan sɨndɨ tambo tɨke-kɨmɨt tɨ-kunekalɨñ.
15 Dei-vos o exemplo para que, como eu vos fiz, assim façais também vós.
16 Biañgan ñak. Nak ñɨndɨñ sanlet: kena gwañgwa sɨlanindɨ molomjɨlok kapmainan kuañ, tɨmbi ama kena tɨndɨlok enɨ-mulɨm ñañ endɨ bo nin enɨ-mukuk endok kapmainan kuañ.
16 Em verdade, em verdade vos digo: o servo não é maior do que o seu Senhor, nem o enviado é maior do que aquele que o enviou.
17 Sɨndɨ nepek sanɨt wolok walan ip nandɨ-dakleañda, tɨkap sɨndɨ wolok tuop tɨ-kunekalɨñda, sɨndɨ Kunum Yambattok dainan amatam dɨwɨn yapma kle-patnekalɨñ.”
17 Se compreenderdes estas coisas, sereis felizes, sob condição de as praticardes.
18 Tɨmbi Yesulɨ yousɨmbi enguk, “Nak sɨndɨ gɨtɨk amatam dɨwɨn yapma kle-patnekalɨñ wɨndɨñ nɨm elet. Nak ama nɨtein nokok gwañgwanai kunelɨñdok ep kasɨleñgut wɨn nandɨ-dakle-samlet, tɨmbi nak nin kasɨleñgut wɨn plofet manda no youyoulɨn patak walɨ bien tɨmbektok kasɨleñgut. Wɨn ñɨndɨñ, ‘Ama no notna wandin nakɨta yakan nanañ nalak, endɨ kanjɨk tɨ-namlak.’
18 Não digo isso de vós todos; conheço os que escolhi, mas é preciso que se cumpra esta palavra da Escritura: Aquele que come o pão comigo levantou contra mim o seu calcanhar {Sl 40,10}.
19 Nak man ñɨn wolok plon itañgan kasat tɨ-samlet, wɨn kusei ñɨndɨñda: wɨndɨñ inda-namumek, sɨndɨ nokok kusatna papat kwambɨñ wɨn nandɨ-kwambɨñ danekalɨñ.
19 Desde já vo-lo digo, antes que aconteça, para que, quando acontecer, creiais e reconheçais quem sou eu.
20 Nak kusatnala elet walɨ biañgan sɨnɨk. Tɨmbi ñɨndɨñ sanlet: nin endɨ nak ama nɨ-mukut enda not tɨñmɨlak, endɨ Kunum Yambattok dainan nak wakan not tɨ-namlak, tɨmbi nin endɨ not tɨ-namlak, endɨ nak nanɨ-mukuk enda bo not tɨñmɨlak.”
20 Em verdade, em verdade vos digo: quem recebe aquele que eu enviei recebe a mim; e quem me recebe, recebe aquele que me enviou.
21 Yesulɨ wɨndɨñ e-talembi, gɨnañ mɨlata-sɨnɨk taumbi, indañgan e-daklembi enguk, “Manda et walɨ biañgan sɨnɨk, wɨn nak ñɨndɨñ sanlet: sɨndoñnan nanin nolɨ bola tɨ-nambi, kanjɨknailok kɨsɨnan napɨletak.”
21 Dito isso, Jesus ficou perturbado em seu espírito e declarou abertamente: Em verdade, em verdade vos digo: um de vós me há de trair!...
22 Tɨmbi gwañgwañiilɨ Yesulɨ ninda sɨnɨk eñguk wala gama nɨm nandɨ-daklembi, nandɨ-bendɨ wopum tɨmbi, tambo ka tɨñgɨlɨñ.
22 Os discípulos olhavam uns para os outros, sem saber de quem falava.
23 Tɨmbi endoñnan nanin no, wɨn gwañgwa nin Yesulɨ gɨnañlɨ kasɨleñgukendɨ Yesulok ñasɨñgan kii dɨndɨm kandañ pakuk,
23 Um dos discípulos, a quem Jesus amava, estava à mesa reclinado ao peito de Jesus.
24 wala tɨmbi Petlolɨ enda kiilɨ walawala tɨmbi nɨñguk, “Ninda sɨnɨk elak wɨn dɨk nɨ-ka!”
24 Simão Pedro acenou-lhe para dizer-lhe: Dize-nos, de quem é que ele fala.
25 Wɨndɨñ tɨmbɨmbi, gwañgwa walɨ Yesulok kandañ ñaña embi nɨ-nandɨñguk, “Wopum, wɨn nin?”
25 Reclinando-se este mesmo discípulo sobre o peito de Jesus, interrogou-o: Senhor, quem é?
26 Eumbi, Yesulɨ tambane nɨñguk, “Nak plaua nanañ dɨp ñɨn wɨtna gɨnañ wɨsɨmbi, mɨwam nambetak en wakan.” Wɨndɨñ eñɨpi, plaua nanañ dɨp wɨn wɨsɨmbi, Judas Simon Iskaliottok nɨñañda mɨumbi
26 Jesus respondeu: É aquele a quem eu der o pão embebido. Em seguida, molhou o pão e deu-o a Judas, filho de Simão Iscariotes.
27 tɨkeumbi, wolongan Satandɨ Judaslok gɨnañ pɨ-ñɨmɨñguk. Tɨmbi Yesulɨ nɨñguk, “Dɨk nepek tɨmbep tɨlañ wɨn platik sɨnɨk tɨ.”
27 Logo que ele o engoliu, Satanás entrou nele. Jesus disse-lhe, então: O que queres fazer, faze-o depressa.
28 Endɨ wɨndɨñ eñguk, gan nanañ na-pakɨlɨñ dɨwɨn nolɨ endɨ kusei nekta wɨndɨñ nɨñguk wɨn nɨm nandɨ-dakleñgɨlɨñ. Nɨm nandɨ-daklembi,
28 Mas ninguém dos que estavam à mesa soube por que motivo lho dissera.
29 Judaslɨ endok mɨnemjɨ ka-dɨkñeñgukta tɨmbi dɨwɨndɨ Yesulɨ Judasla ñɨndɨñ ba nek nɨñguk wɨndɨñ nandɨñgɨlɨñ, “Dɨk ñambi, gwɨlatta nek nanalok tɨpɨkamɨñ wɨn tua,” ba “Pɨmbɨñesɨla mɨnem em.”
29 Pois, como Judas tinha a bolsa, pensavam alguns que Jesus lhe falava: Compra aquilo de que temos necessidade para a festa. Ou: Dá alguma coisa aos pobres.
30 Tɨmbi Judaslɨ nanañ dɨp wɨn tɨke-taleumbi, wolongan walinin kɨlɨm gɨnañ pɨm ñañguk.
30 Tendo Judas recebido o bocado de pão, apressou-se em sair. E era noite...
31 Judaslɨ walinin ip pɨm ñaumbi, Yesulɨ gwañgwañii dɨwɨn ñɨndɨñ enguk, “Ama Sɨsɨnɨk nokok kusatna engano walɨ man inda-dakleupi tɨlak, tɨmbi nek inda-namepi tɨlak, walɨ Kunum Yambattok kusal engano wɨn tɨmbɨ inda-dakleukak.
31 Logo que Judas saiu, Jesus disse: Agora é glorificado o Filho do Homem, e Deus é glorificado nele.
32 Tɨkap nak endok kusal engano wɨn tɨmba inda-daklelakta, nain nɨm ombataumbi, endɨ bo nokok kusatna engano wɨn tɨmbɨ inda-dakleukak.
32 Se Deus foi glorificado nele, também Deus o glorificará em si mesmo, e o glorificará em breve.
33 Gwañgwanai, nak nain dumangot gama sɨn gɨta kuutat. Kukap ñawambi, sɨndɨ nep lonjɨnekalɨñ, gan nak Juda ama biesɨla engut wɨndɨñgangot sɨnda ñɨndɨñ sanlet, ‘Nak ñautatnan sɨndɨ ñanelɨñdok tuop nɨm.’
33 Filhinhos meus, por um pouco apenas ainda estou convosco. Vós me haveis de procurar, mas como disse aos judeus, também vos digo agora a vós: para onde eu vou, vós não podeis ir.
34 Wɨndɨñda tɨmbi nak endɨkñe manda komblin sanbi, sɨndɨ gɨnañjɨlɨ tambo tɨke-galk tɨnelɨñdok sanɨ-dɨkñelet, wɨn nak sep galk tɨ-samguttɨ tɨ-samlet, telak wolok tuopgan sɨndɨ bo tambo tɨke-galk tɨnekalɨñ.
34 Dou-vos um novo mandamento: Amai-vos uns aos outros. Como eu vos tenho amado, assim também vós deveis amar-vos uns aos outros.
35 Tɨkap sɨndɨ wɨndɨñ tɨ-kunekalɨñda, amatam gɨtɨktɨ sɨndɨ nokok gwañgwanai kuañ wɨn sambɨ-nandɨ-tomnekaliñ.”
35 Nisto todos conhecerão que sois meus discípulos, se vos amardes uns aos outros.
36 Tɨmbi Simon Petlolɨ Yesu nɨ-nandɨñguk, “Wopum, dɨk dendɨñ ñaukañ?” Eumbi tambane nɨñguk, “Nak ñautatnan dɨk man ñɨn nep klem ñauñdok tuop nɨm, gan gamamek dɨk nep klembi ñaukañ.”
36 Perguntou-lhe Simão Pedro: Senhor, para onde vais? Jesus respondeu-lhe: Para onde vou, não podes seguir-me agora, mas seguir-me-ás mais tarde.
37 Eumbi nɨ-nandɨmbi eñguk, “Wopum, nɨtek tɨmbi nak man ñɨn gep klem ñauttok tuop nɨm? Nak kuñguna bimbi, kɨm-gamettok pañgɨtam patet.”
37 Pedro tornou a perguntar: Senhor, por que te não posso seguir agora? Darei a minha vida por ti!
38 Wɨndɨñ eumbi, Yesulɨ nɨñguk, “Ba dɨkok kuñguñga bimbi, kɨm-nametañ ba? Wɨn biañgan nɨm! Nak ñɨndɨñ ganlet: puputtɨ gamañ nɨm kɨtɨñɨlɨmbi, dɨk naka nain tɨpet gɨt no e-sembɨ tɨ-nametañ.”
38 Respondeu-lhe Jesus: Darás a tua vida por mim!... Em verdade, em verdade te digo: não cantará o galo até que me negues três vezes.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar João 13, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.