Mateus 8
Kawawaŋgalen Tâtâ Alakŋaŋ (NAF) vs VC
1 Zisasiyaŋ kalaŋangatnan toti mepme an imbi maŋge temaŋaŋ mâpmebien.
1 Tendo Jesus descido da montanha, uma grande multidão o seguiu.
2 Âpme an ŋen liŋgit satnaŋmagaŋ Zisasiyet kandaŋan kot pedondom samti kapigok zeye. “Amobotnaŋ, geŋ nâgât liŋgit satnaŋŋ mmane ŋeluluyelen nânik beme ŋep weyaŋnesenik.”
2 Eis que um leproso aproximou-se e prostrou-se diante dele, dizendo: Senhor, se queres, podes curar-me.
3 Zeme Zisasiyaŋ betnaŋ sekŋanen timekti zeye, “Nâmgeyapgapm liŋgidi ŋeluk!” Zeme keyegak sekŋaŋ liŋgit sambe ŋelumâge.
3 Jesus estendeu a mão, tocou-o e disse: Eu quero, sê curado. No mesmo instante, a lepra desapareceu.
4 Âpme Zisasiyaŋ aŋkeŋoo zet kapigok dunduye, “Nânik, geŋ zet zapat kapi am ŋengat ku zemane nâmbep. Geŋ belak esemteŋ met sekdi sâpe sâpe bumbu an zikat samane wiliŋgisem. Ma bam sâpe sâpe bumane ke Mosesiyaŋ eweŋan zeyenok mmane am sambeyaŋ nâme gâlen liŋgit satnaŋ ŋelup ke ekbep.”
4 Jesus então lhe disse: Vê que não o digas a ninguém. Vai, porém, mostrar-te ao sacerdote e oferece o dom prescrito por Moisés em testemunho de tua cura.
5 Âpme Zisas egaŋ Kapeneam mkaen memopme Loma gapmangalen kasa kuku an ŋeŋaŋ ŋenaŋ ekmagen meti mukulem mpepeyet zeye,
5 Entrou Jesus em Cafarnaum. Um centurião veio a ele e lhe fez esta súplica:
6 “Amobotnaŋ, nâlen mulup an zawat temaŋ penaŋ ma wesiŋ penaŋ bemti sindem temaŋ nâmti mkaen etaŋ tawen.”
6 Senhor, meu servo está em casa, de cama, paralítico, e sofre muito.
7 Zeme Zisasiyaŋ zeye, “Neŋ kotiŋgut weyaŋpesap.”
7 Disse-lhe Jesus: Eu irei e o curarei.
8 Kegok zeme kasa kuku an ŋeŋaŋ egaŋ zet dopmaŋ kapigok gilik zem zeye, “Yek, Amobotnaŋ, neŋ kwileki pembenaŋ nnaŋgat nâlen mkaen kosenik? Geŋ belak kapi tatiŋgut zet etaŋ zemane alik besem.
8 Respondeu o centurião: Senhor, eu não sou digno de que entreis em minha casa. Dizei uma só palavra e meu servo será curado.
9 Neŋ gâlen yaŋdi nâmâtâlap. Gâlen zedi windeŋaŋbeŋ keyepmti gayaŋkwesima mulup ann kapi tati ŋep zemane alik besem. Eneyet neŋ amobotnaŋ ekŋengat kandaŋinan talap, ma nâgât kandaŋnanen kasa kuku an maip. Âpme ekŋenmagen ŋengatnaŋ ŋen, ‘Met,’ zempema mamezin ma ŋengat, ‘Kot,’ zema makozin ma mulup angat, ‘Mulup ke mi,’ zema mamin.”
9 Pois eu também sou um subordinado e tenho soldados às minhas ordens. Eu digo a um: Vai, e ele vai; a outro: Vem, e ele vem; e a meu servo: Faze isto, e ele o faz...
10 Zeme Zisasiyaŋ zet ke nâmti nâmtemtem msamti am mâti mebien ekŋen zet kapigok diindoye, “Neŋ penaŋ diindowi, an ke Zuda maŋgeen ku sokbembeŋaŋ kapi nâmkiŋpepeŋaŋ temaŋ. Islael am maŋge tuŋguwinangatnan an nâmkiŋpepeŋin keboŋ penaŋ ŋen ku aikban.
10 Ouvindo isto, cheio de admiração, disse Jesus aos presentes: Em verdade vos digo: não encontrei semelhante fé em ninguém de Israel.
11 Neŋ ingat kok ke zema nâit, am sambe Zuda maŋgeen ku sokbembeŋaŋ msat kataŋ kobep ekŋenaŋ Kawawaŋgalen mundumen kululuŋen Abalaam, Aisak, Zekop ekŋenmak tati tu meu nimwiaŋbep.
11 Por isso, eu vos declaro que multidões virão do Oriente e do Ocidente e se assentarão no Reino dos céus com Abraão, Isaac e Jacó,
12 Kawawaŋaŋ Islael am maŋge ingat kululuŋen mebegalen ombemindeye keyaŋgut ilin bamkumpewien keyepmti ekŋen sambe penaŋ tambusosok keŋan toti sek sindemgat zelinaŋ aŋgalikme si zemzu zemsu mbep.”
12 enquanto os filhos do Reino serão lançados nas trevas exteriores, onde haverá choro e ranger de dentes.
13 Kegok zemti kasa kuku ŋeŋaŋ kapigok dunduye, “Geŋ mkandanen mepmane nâmkiŋpependangat penaŋaŋ sokbemgasemin.” Âpme mulup an kan keyegak penaŋ alik beye.
13 Depois, dirigindo-se ao centurião, disse: Vai, seja-te feito conforme a tua fé. Na mesma hora o servo ficou curado.
14 Âpme Zisasiyaŋ Pitayelen mkaen moti Pitayet tatnaŋ imbi zawat sek kikip temaŋ weme ege.
14 Foi então Jesus à casa de Pedro, cuja sogra estava de cama, com febre.
15 Ekti betnanen timekme zawatnaŋ alik beye. Âpme imbi egaŋ wati Zisas tu meu bumsaye.
15 Tomou-lhe a mão, e a febre a deixou. Ela levantou-se e pôs-se a servi-los.
16 Âpme msat gasi tabeme am notnaŋaŋ an imbi we bekanaŋinmak sambe indatimkobien. Âpme Zisasiyaŋ belak zeletaŋaŋ we bekanaŋin mâge ma am notnaŋ zawat sek sindemak mme alik bewien.
16 Pela tarde, apresentaram-lhe muitos possessos de demônios. Com uma palavra expulsou ele os espíritos e curou todos os enfermos.
17 Zisasiyaŋ kegok mme golaŋ zenze an Aizayayelen zet penaŋaŋmak beye. Ke Aizayayaŋ kapigok zeye,
17 Assim se cumpriu a predição do profeta Isaías: Tomou as nossas enfermidades e sobrecarregou-se dos nossos males {Is 53,4}.
18 Animbi sambeyaŋ kot Zisas bembuluŋ tapme egaŋ indikmâtâti nembaŋaneyet waŋga mti nembu nembet mebegalen zeye.
18 Certo dia, vendo-se no meio de grande multidão, ordenou Jesus que o levassem para a outra margem do lago.
19 Âpme mesâgât penaŋ mme zii zet zikat indanda ŋenaŋ Zisasiyet kandaŋan penaŋ koti zeye, “An zikat indanda, geŋ deset mesât mmane neŋ gapmâti mamambap.”
19 Nisto aproximou-se dele um escriba e lhe disse: Mestre, seguir-te-ei para onde quer que fores.
20 Zeme Zisasiyaŋ zet dopmaŋ kapigok gilik zem saye, “Neŋ namâti mamayelen ŋep yaŋgut nukŋaŋ temaŋ penaŋ titiyelen. Zit ekŋen enzuŋinmakgapm ke mawep. Ma age ekŋen mkaŋinmak yaŋgut neŋ Angat Nemuŋaŋ mka ma mundum weweyelen ku tatnain.”
20 Respondeu Jesus: As raposas têm suas tocas e as aves do céu, seus ninhos, mas o Filho do Homem não tem onde repousar a cabeça.
21 Âpme mamâpmamtemien ekŋenmagen ŋenaŋ dunduye, “Amobotnaŋ, nâmnemane meti bipm zawalen tazin ya mmalema gakime mzilimtiŋgut gilik ze kobap.”
21 Outra vez um dos seus discípulos lhe disse: Senhor, deixa-me ir primeiro enterrar meu pai.
22 Zeme Zisasiyaŋ kapigok gilik zem dunduye, “Geŋ bipdaŋgat nâmtemtem mimipiŋ. Geŋ nen napmât. Bipdi gakime nodine ku napmâlipgapmti ekŋengat muluwin ke. Geŋ pemane tapme kot namât.”
22 Jesus, porém, lhe respondeu: Segue-me e deixa que os mortos enterrem seus mortos.
23 Kegok zemti waŋgaen mopme nembaŋaneyaŋ kegogak moti mebien.
23 Subiu ele a uma barca com seus discípulos.
24 Tapmetnepeme keyegak sakwep map tâgâ lumuŋ katikŋaŋ penaŋ kume tundua mamaŋaŋ temaŋ penaŋ kumti tuyaŋ lenzimti waŋga keŋan towepme waŋgayaŋ tu keŋan towesât mge. Kegok mge kan keyet Zisasiyaŋ waŋga keŋan meluk tawemaŋge.
24 De repente, desencadeou-se sobre o mar uma tempestade tão grande, que as ondas cobriam a barca. Ele, no entanto, dormia.
25 Âpme nembaŋaneyaŋ met butemti zewien, “Amobotnaŋ, tu keŋan towesât tapminupgat wat ndaagalaŋ nde.”
25 Os discípulos achegaram-se a ele e o acordaram, dizendo: Senhor, salva-nos, nós perecemos!
26 Kegok zeme egaŋ kapigok diindoye, “In eneyet kiŋgagat temaŋ penaŋaŋ indaikzin. In nâmkiŋpepeŋinpiŋ, ma?” Kegok zemti wati tâgâ temaŋ ma tundua mamaŋ zet diitdome sewakŋaŋ bemti titokpiŋ tabun.
26 E Jesus perguntou: Por que este medo, gente de pouca fé? Então, levantando-se, deu ordens aos ventos e ao mar, e fez-se uma grande calmaria.
27 Kegok sokbeme nembaŋaneyaŋ ke ekti nâmtemtem mti zewien, “Ek an ziboŋgapmti tâgâ temaŋ ma tundua mamaŋ egelaŋ egat zetnaŋ gawepulup?”
27 Admirados, diziam: Quem é este homem a quem até os ventos e o mar obedecem?
28 Âpme tundua kutumti met nembet daen Gadala ekŋengalen msaleset met pataŋ zeme an zut we bekanaŋitmagaŋ ke koti aikbun. Egelaŋ am zaimengatnan koti kasa penaŋ mmalu am ekŋenaŋ kiŋgati keeset ku mametemien.
28 No outro lado do lago, na terra dos gadarenos, dois possessos de demônios saíram de um cemitério e vieram-lhe ao encontro. Eram tão furiosos que pessoa alguma ousava passar por ali.
29 Âpme egelaŋ kwizet ŋakŋak temaŋ mti kapigok zewun, “Geŋ Kawawaŋgat Nemuŋaŋaŋ zigok penaŋ mimndesâgât kodik? Kan ewe ku daŋgome geŋ sindem temaŋ ndandapiŋ.”
29 Eis que se puseram a gritar: Que tens a ver conosco, Filho de Deus? Vieste aqui para nos atormentar antes do tempo?
30 Âpme bo maŋge temaŋ beŋanik daenen meu tatnimambien.
30 Havia, não longe dali, uma grande manada de porcos que pastava.
31 Kegogapm we bekanaŋ ekŋenaŋ Zisas kapigok zemti dundum sawien, “Ndamâsât nâmti ndamâpmane bo keŋinan metowetne.”
31 Os demônios imploraram a Jesus: Se nos expulsas, envia-nos para aquela manada de porcos.
32 Zemalu kapigok diindoye, “Ele ilak kunzuŋit.” Zeme ekŋenaŋ an egegat keŋidanengatnan kunzuŋti met bo keŋinan metowepmâbien. Kegok mme bo ekŋenaŋ kunzuŋti ŋandeŋen gululuŋ kumti tunduaen tageen toti tu nimti gakimâbien.
32 Ide, disse-lhes. Eles saíram e entraram nos porcos. Nesse instante toda a manada se precipitou pelo declive escarpado para o lago, e morreu nas águas.
33 Âpme bo damuŋ ekŋenaŋ mka teman kunzuŋti meti boyelen zet zapat ma an zut we bekanaŋitmak egetgalen zet zapat am sambe diindomâbun.
33 Os guardas fugiram e foram contar na cidade o que se tinha passado e o sucedido com os endemoninhados.
34 Zet zapat diindome mka temaŋgatnan am ilinsakwep Zisas eksât topmâbien. Toekti nâme igagen beme msalin peme tapme mebegalen nâmti zempewien.
34 Então a população saiu ao encontro de Jesus. Quando o viu, suplicou-lhe que deixasse aquela região.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Mateus 8, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.