Marcos 5
Kawawaŋgalen Tâtâ Alakŋaŋ (NAF) vs VC
1 Meti ekŋenaŋ tu nembet daenen Gelasen msalen pataŋ zemti
1 Passaram à outra margem do lago, ao território dos gerasenos.
2 nembaŋaneyaŋ tapme Zisasiyaŋ waŋgaengatnan toti met an ŋen we bekanaŋaŋmak kopme ege. An beke mkaŋaŋ am zaimen nanzaŋ einzuŋan ke mawemtanaŋ kwati koge.
2 Assim que saíram da barca, um homem possesso do espírito imundo saiu do cemitério
3 Âpme egaŋ miŋa keyet keŋan ke weme we bekanaŋaŋ winde same mobotnaŋ mme amnaŋ waia katikŋaŋ piyaŋ setnaŋ betnaŋ manzampemtemienaŋ egaŋ mamitimutan keyepm belak katipeme kileŋ belak matokwatan.
3 onde tinha seu refúgio e veio-lhe ao encontro. Não podiam atá-lo nem com cadeia, mesmo nos sepulcros,
4 Ekŋenaŋ waia katikŋaŋ piyaŋ setnaŋ betnaŋ manzampemtemienaŋgut egaŋ met nanzaŋ palen talinzaŋ kunepeme etim toweme mametan. An ŋenaŋ windeŋaŋ bemti ek ŋep ku mtopepeyelen yek.
4 pois tinha sido ligado muitas vezes com grilhões e cadeias, mas os despedaçara e ninguém o podia subjugar.
5 Tambu msa egaŋ sekŋaŋ nanzaŋ aimboŋan mawetindemetemien keyet keŋan mawemetan. Mti kalaŋan mototi ŋagak mti sekŋaŋ sambe nanzaŋ mti kileŋ ikŋaŋ mawaletan.
5 Sempre, dia e noite, andava pelos sepulcros e nos montes, gritando e ferindo-se com pedras.
6 — ausente —
6 Vendo Jesus de longe, correu e prostrou-se diante dele, gritando em alta voz:
7 — ausente —
7 Que queres de mim, Jesus, Filho do Deus Altíssimo?Conjuro-te por Deus, que não me atormentes.
8 — ausente —
8 É que Jesus lhe dizia: Espírito imundo, sai deste homem!
9 — ausente —
9 Perguntou-lhe Jesus: Qual é o teu nome? Respondeu-lhe: Legião é o meu nome, porque somos muitos.
10 Âpme we bekanaŋ ekŋenaŋ zet giŋgiŋ mti zewien, “Geŋ msat kapiyetnaŋ ku ndapmâpmane mesenup.”
10 E pediam-lhe com instância que não os lançasse fora daquela região.
11 Âpme kalaŋ keyet kandaŋan bee an ŋengalen bo sambe penaŋ tati meu tatnimambien.
11 Ora, uma grande manada de porcos andava pastando ali junto do monte.
12 Keyepmti we bekanaŋ sambe am keŋan tabienaŋ zet giŋgiŋ mti zewien, “Geŋ ndapmâpmane nin bo keŋinan ŋep metowemâsenup.”
12 E os espíritos suplicavam-lhe: Manda-nos para os porcos, para entrarmos neles.
13 Zeme Zisasiyaŋ we bekanaŋ nâmindeme an keŋangatnan kwati met bo keŋan towepme boyaŋ keŋin kilom beme ekŋenaŋ kunzuŋ met tundua keŋan toti tu nimti gakimtemebien. Bo ekŋen ke sambe penaŋ 2 tausen kegogaŋ toweti gakiwien.
13 Jesus lhos permitiu. Então os espíritos imundos, tendo saído, entraram nos porcos; e a manada, de uns dois mil, precipitou-se no mar, afogando-se.
14 Boyaŋ kegok mme am bo damuŋ mamtemien ekŋenaŋ ekti winde bemti met mka teman ma mka isikŋan am notnaŋgat zet zapat diindome ekŋenaŋ kwitnaŋ kwitnaŋ sokbeye ke eksât kopmâbien.
14 Fugiram os pastores e narraram o fato na cidade e pelos arredores. Então saíram a ver o que tinha acontecido.
15 Zisasmagen koti an itnaŋaŋ we bekanaŋ sambe keŋanen tapme keŋ kilom kilom mti matokwatan ke ekme keŋan teŋ beme saŋgum melakanduŋaŋ miakti totapme ekti Zisasiyaŋ mulup kiŋgagatnaŋmak mge beke ekti kiŋgabien.
15 Aproximaram-se de Jesus e viram o possesso assentado, coberto com seu manto e calmo, ele que tinha sido possuído pela Legião. E o pânico apoderou-se deles.
16 Âpme am bo damuŋ mamtemien ekŋenaŋ an we bekanaŋaŋmak mamtan egat zapatnaŋ ma bo ekŋenmagen kwitnaŋ kwitnaŋ sokbeye keyet zet zapatnaŋ am sambe diindome nâmbien.
16 As testemunhas do fato contaram-lhes como havia acontecido isso ao endemoninhado, e o caso dos porcos.
17 Nâmti ekŋenaŋ Zisasiyaŋ msat ke pemti mebegalen yaŋbemti apitilim pewien.
17 Começaram então a rogar-lhe que se retirasse da sua região.
18 Zisasiyaŋ naman waŋgaen moti mesâgât mme an itnaŋaŋ we bekanaŋaŋmak mamtan egaŋ Zisasmak mesâgât yaŋkwesim giŋgiŋ mge.
18 Quando ele subia para a barca, veio o que tinha sido possesso e pediu-lhe permissão de acompanhá-lo.
19 Yaŋgut Zisasiyaŋ zemkulumpemti zeye, “Geŋ ipnodine ekŋenmagen meti Amobotnaŋaŋ kembeŋ mgamti weyayaŋ mulup mme dolakŋaŋ benak keyet zet zapadi diindosenik.”
19 Jesus não o admitiu, mas disse-lhe: Vai para casa, para junto dos teus e anuncia-lhes tudo o que o Senhor fez por ti, e como se compadeceu de ti.
20 Zeme egaŋ gilik zem meti Zisasiyaŋ ekmagen kwitnaŋ kwitnaŋ mge keyet zapatnaŋ Dekapolas mka keyet keŋan diindome am ekŋenaŋ nâmti nâmtemtem temaŋ penaŋ mbien.
20 Foi-se ele e começou a publicar, na Decápole, tudo o que Jesus lhe havia feito. E todos se admiravam.
21 Âpme Zisasiyaŋ waŋgaen moti tu nembet daen mepataŋ zemti ewe nembu ganzenanak tapme am sambe penaŋaŋ ekmagen kot ondekbien.
21 Tendo Jesus navegado outra vez para a margem oposta, de novo afluiu a ele uma grande multidão. Ele se achava à beira do mar, quando
22 — ausente —
22 um dos chefes da sinagoga, chamado Jairo, se apresentou e, à sua vista, lançou-se-lhe aos pés,
23 — ausente —
23 rogando-lhe com insistência: Minha filhinha está nas últimas. Vem, impõe-lhe as mãos para que se salve e viva.
24 Zeme nâmti an kemak mepmalu am sambeyaŋ idamâpmeti ekŋenaŋ set tuŋgupman Zisas misik peme wesât mmebien.
24 Jesus foi com ele e grande multidão o seguia, comprimindo-o.
25 Âpme am mebien ekŋengat tuŋguwinan imbi ŋen sipmaŋ makwawetnepeme nup kanaŋ 12 beye.
25 Ora, havia ali uma mulher que já por doze anos padecia de um fluxo de sangue.
26 Imbi keyaŋ kan teepmaŋ dokta ekŋenmagen mepme ekŋenaŋ weyaŋpenup zemti mme ekŋenmagen mânepmaŋ sambe katipeme delaŋ zeme ewe sindem temaŋ timti sip omba penaŋ tusumti ewe makwawetan.
26 Sofrera muito nas mãos de vários médicos, gastando tudo o que possuía, sem achar nenhum alívio; pelo contrário, piorava cada vez mais.
27 Imbi keyaŋ Zisasiyaŋ am maweyaŋindemtan keyet zapatnaŋ nâŋgeyepmti am sambeyet keŋan Zisas taŋguwi zem kilik kilik mege.
27 Tendo ela ouvido falar de Jesus, veio por detrás, entre a multidão, e tocou-lhe no manto.
28 Kapigok otnâmti mge, “Neŋ melakanduŋaŋ etaŋ timmeksap beme ŋep alik besap.” Zemti kilik kilik mmeti met
28 Dizia ela consigo: Se tocar, ainda que seja na orla do seu manto, estarei curada.
29 melakanduŋanak timmekme keyegak sipmaŋ katime keŋanen nâme zawatnaŋ yek beye.
29 Ora, no mesmo instante se lhe estancou a fonte de sangue, e ela teve a sensação de estar curada.
30 Imbi keyaŋ timmekme Zisasiyet windeŋaŋ notnaŋ ekmagen mepme nâmti zeye, “Kwiyaŋ melakanduŋnan timmekme nâyap?”
30 Jesus percebeu imediatamente que saíra dele uma força e, voltando-se para o povo, perguntou: Quem tocou minhas vestes?
31 Zeme nembaŋane ekŋenaŋ zewien, “Am sambe penaŋaŋ misik koti gatimego. Âpme geŋ kwilekiyet, ‘Kwiyaŋ natim mekzin,’ tazenik?”
31 Responderam-lhe os seus discípulos: Vês que a multidão te comprime e perguntas: Quem me tocou?
32 Yaŋkwesime Zisasiyaŋ am timmege keyet guluk gilik mti timmage.
32 E ele olhava em derredor para ver quem o fizera.
33 Âpme imbi keyaŋ timmekme sekŋanen kwitnaŋ kwitnaŋ sokbeye keyet yaŋaŋ nâmti set belaŋ diŋdiŋ mti Zisasiyet kandaŋan pedondom samti zet zapatnaŋ sambe ke msaye.
33 Ora, a mulher, atemorizada e trêmula, sabendo o que nela se tinha passado, veio lançar-se-lhe aos pés e contou-lhe toda a verdade.
34 Msame Zisasiyaŋ imbi keyet zeye, “Ipm, nâmkiŋnenakgapm pembenaŋ benak keyepm keŋdi sewakŋaŋ beme meti alik benak kegogak mepmambanik.”
34 Mas ele lhe disse: Filha, a tua fé te salvou. Vai em paz e sê curada do teu mal.
35 Egaŋ imbi keyet zet ewe zemambe tapme Zuda am ekŋengalen sesewat mka ŋeŋaŋin egalen mkaengatnan am notnaŋaŋ Zailas ekmagen koti zewien, “Nambandi walak yek bep. Keyet geŋ Zisas belak ku wakosenik.”
35 Enquanto ainda falava, chegou alguém da casa do chefe da sinagoga, anunciando: Tua filha morreu. Para que ainda incomodas o Mestre?
36 Ekŋenaŋ zet kegok tazenâme Zisasiyaŋ nâmti keyegak Zuda am ekŋengalen sesewat mka damuŋ egat zeye, “Geŋ yayaŋ ku mi; nâmkiŋpependi mkipmaŋ be.”
36 Ouvindo Jesus a notícia que era transmitida, dirigiu-se ao chefe da sinagoga: Não temas; crê somente.
37 Kegok zemti am notnaŋ mâpmebien ekŋen zemkulumindemti Pitamak Zems meniŋaŋ Zân ekŋen etaŋ indatime mebien.
37 E não permitiu que ninguém o acompanhasse, senão Pedro, Tiago e João, irmão de Tiago.
38 Meti Zuda am ekŋengalen sesewat mka damuŋgalen mkaen moti Zisasiyaŋ nâme amnaŋ kwisak temaŋ mti ambembesi tapmme moti
38 Ao chegar à casa do chefe da sinagoga, viu o alvoroço e os que estavam chorando e fazendo grandes lamentações.
39 indikti am sambe ambembesi tapmme zeye, “In kwilekiyet kwisak temaŋ mti yuyu yeye tapmip? Imbi nemba kapi ku gakip; belak muluk tawen.”
39 Ele entrou e disse-lhes: Por que todo esse barulho e esses choros? A menina não morreu. Ela está dormindo.
40 Zisasiyaŋ kegok zeme ekŋenaŋ an pi zigogat kwat siwawakŋaŋ tapmin zemti yeŋbien. Mme Zisasiyaŋ am sambe mka keŋan tapmambien ke indapmâpme zupman baen topme delaŋ zeme nemba keyet mamaŋ bipmaŋ ma nembaŋane Pitamak Zemsmak Zân etaŋ zeme ilinak nemba gakikiŋaŋ tageen ke tabien.
40 Mas riam-se dele. Contudo, tendo mandado sair todos, tomou o pai e a mãe da menina e os que levava consigo, e entrou onde a menina estava deitada.
41 Tati imbi nemba keyet betnaŋ atamti Zuda zeleset pigok zeye, “Talita kumi,” keyet yaŋaŋ, “Imbi nemba isikŋaŋ, neŋ geŋ wawagat zeyap!”
41 Segurou a mão da menina e disse-lhe: Talita cumi, que quer dizer: Menina, ordeno-te, levanta-te!
42 Zeme keyegak imbi nemba isikŋaŋ keyaŋ wati mebe kokot mge. Imbi nemba ke nup kanaŋ 12 etaŋ. Âpme imbi nemba isikŋaŋ ke gakikiengatnan wapme ekti ekŋenaŋ nâmtemtem penaŋ mbien.
42 E imediatamente a menina se levantou e se pôs a caminhar {pois contava doze anos}. Eles ficaram assombrados.
43 Âpme Zisasiyaŋ keyet zet zapatnaŋ am ŋen ku diindondoyet zemkulumindemti nemba meu mkosame niniyet zeme meu mkot same niŋge.
43 Ordenou-lhes severamente que ninguém o soubesse, e mandou que lhe dessem de comer.Jesus de Nazaré
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Marcos 5, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.