Lucas 22
Kawawaŋgalen Tâtâ Alakŋaŋ (NAF) vs NTLH
1 Âpme Nupmamaŋ Yispiŋ Niniyelen Kendo kwitnaŋ ŋen Aŋgalaŋ Kendo sokŋan sokbeye.
1 Faltava pouco tempo para a Festa dos Pães sem Fermento , chamada Páscoa .
2 Ke sokbeme sâpe sâpe bumbuyelen an ŋeŋaŋ ma zii zet zikat indanda an ekŋenaŋ Zisas kume gakikiyet nâwien. Yaŋgut amnaŋ ndoseip nâmti kiŋgati Zisas kukuyelen setgat timabien.
2 Os chefes dos sacerdotes e os mestres da Lei procuravam um jeito para matar Jesus em segredo porque tinham medo do povo.
3 Kegok tapmme Zuda kwitnaŋ ŋen Iskaliot Sadaŋaŋ egat keŋan towege. Ek Zisasiyet nembaŋane 12 ekŋenmagengatnaŋ.
3 Então Satanás entrou em Judas, chamado Iscariotes, que era um dos doze discípulos.
4 Kegok sokbeme egaŋ sâpe sâpe bumbuyelen an ŋeŋaŋ ma sesewat mka temaŋgalen tipdakutum ekŋengalen amobotnaŋ ekŋenmak met Zisas set katnaŋ zigoset atamti ekŋengat belinan bembeyelen zemâtâtindaye.
4 Judas foi falar com os chefes dos sacerdotes e com os oficiais da guarda do Templo para combinar a maneira como ele ia lhes entregar Jesus.
5 Kegok zeme amobotnaŋ ekŋen keyaŋ egalen zetnaŋgat oloŋen penaŋ mti ek mânewaŋ kwititiyelen zetik mbien.
5 Eles ficaram muito contentes e prometeram dar dinheiro a ele.
6 Kegok mme Zudas egaŋ ekŋengalen zetik keyet ŋep zeye. Ŋep zemti egaŋ Zisas set ŋen aikti ekŋengat belinan bembeyet kan amnaŋ ku mambembuluŋtemien keyet nâye.
6 Judas aceitou e começou a procurar uma oportunidade para entregar Jesus a eles, sem que o povo ficasse sabendo.
7 Âpme Nupmamaŋ Yispiŋ Niniyelen Kendo keyaŋ sokbeme kan keyet sipsip nembaŋaŋ kumbumti nupmamaŋ yispiŋ kemak niniyelen kwitnaŋ Aŋgalaŋ Kendo keyaŋ sokbeye.
7 Chegou o dia da Festa dos Pães sem Fermento , dia em que os judeus matavam carneirinhos para comemorar a Páscoa .
8 Ke sokbeme Zisasiyaŋ Pita ma Zân egelaŋ met weyayaŋ mulup mimiyelen zemâtâtidaye ke kapigok, “It meti Aŋgalaŋ Kendo meu nimtasenupgat weyaŋ mulup mselup.”
8 Então Jesus deu a Pedro e a João a seguinte ordem:
9 Egaŋ kegok zeme nembaŋane egelaŋ yaŋkwesiwun, “Wae, Amobotnaŋ, nit tu meu pe mka deset weyaŋselup?”
9 Eles perguntaram: — Onde o senhor quer que a gente prepare o jantar?
10 Egelaŋ kegok yaŋkwesimalut Zisasiyaŋ diidoye, “It nâit, it mka temaŋ keŋan moweseluwen an ŋen menzim temaŋ tumak keyaŋ idaiksem. Idaikme it ek mâti mka egaŋ mepme keyegak mât moweselup.
10 Jesus respondeu:
11 Ke moti mka toŋaŋgat kapigok dunduselup, ‘An zikat indandayaŋ gâgât yaŋkwesip: Mka keŋan nembanne Aŋgalaŋ Kendoyelen tu meu nsenup ke deset tazin?’ Kegok zeselup.
11 e digam ao dono dela: “O Mestre mandou perguntar a você onde fica a sala em que ele e os seus discípulos vão comer o jantar da Páscoa.”
12 It kegok zemalut egaŋ mka tedukŋan mot zikat idasem. Keyet keŋan mundum totatat ma menzim pelep ma meu bumbu mundumaŋ ma kwitnaŋ kwitnaŋ notnaŋ keyet keŋan tapme it tu meu weyeyaŋ mulup mselup. It nâlup?”
12 Então ele mostrará a vocês uma grande sala mobiliada, no andar de cima. Preparem ali o jantar.
13 Zemideme egelaŋ meti kwitnaŋ kwitnaŋ Zisasiyaŋ zemideye keyet kataŋ sokbeme egelaŋ Aŋgalalaŋ Kendoyelen tu meu weyaŋbun.
13 Os dois discípulos foram até a cidade e encontraram tudo como Jesus tinha dito. Então prepararam o jantar da Páscoa.
14 Âpme tambuŋalem niniyelen kan sokbeme Zisas ma nembaŋane ekŋenaŋ mundum totatalen totabien.
14 Quando chegou a hora, Jesus sentou-se à mesa com os apóstolos
15 Ke totati egaŋ ekŋengat diindoye, “Neŋ Aŋgalalaŋ Kendo kapiyelen tu meu inmak niniyelen eweŋan baenen nâmtikŋaŋ penaŋ mban ya alak tatnnup bamgat an notnaŋaŋ sindem omba penaŋ naseip!
15 e lhes disse:
16 Neŋ diindoma nâit, neŋ Aŋgalaŋ Kendoyelen meu ewe sek ŋen ku nimbap yaŋ maneti am yomengatnaŋ timkwat indema nâmkiŋpepe aikme mulup keyaŋ delaŋ zeme kan keyet kululuŋen gwaen tu meu ke nsakwep nimbanup.”
16 Pois eu digo a vocês que nunca comerei este jantar até que eu coma o verdadeiro jantar que haverá no
17 Egaŋ ke zemti okop wain tumak mti Kawawaŋgat wisikŋ zemti ekŋengat zeye, “In kapi mti ilinak nit.”
17 Então Jesus pegou o cálice de vinho, deu graças a Deus e disse:
18 Kegok zemti zeye, “Neŋ penaŋ sukwep zema nâit, neŋ wain tu ke ninipiŋ maneti bamgat Kawawaŋgalen zemâtâtâtgat katnaŋ mama kululuŋen gwaen tati wain alakŋaŋ ke nsakwep nbanup.”
18 Pois eu afirmo a vocês que nunca mais beberei deste vinho até que chegue o Reino de Deus.
19 Sakam kegogak egaŋ nupmamaŋ ŋen mti Kawawaŋgat wisikŋ zemutumti nembaŋane indamti zeye, “In mti nit. Kapi nanaŋgat sek sesumbannok ke ingat indayap. Ke ingat indama nimti nâgât otnânâyelen nâmti indayap.”
19 Depois pegou o pão e deu graças a Deus. Em seguida partiu o pão e o deu aos apóstolos, dizendo:
20 Kan ekŋenaŋ tu meu nim delaŋ zeme sakam kegogak okop ikŋaŋ ke mti zeye, “Okop wain tumak kapi tususu alakŋaŋ inmak Kawawaŋmak. Sipmnaŋ tusum indeyap. Sipm tewen nâme sipmnaŋ tobe ke in yominaŋgatnan indatim kwakwagat nâmti kegok mbap.
20 Depois do jantar, do mesmo modo deu a eles o cálice de vinho, dizendo:
21 Yaŋgut, nembanne, in egit! An ŋenaŋ zemnowe ke ninmak meu nini munduman kapi totazin!
21 Mas vejam: o traidor está aqui sentado comigo à mesa!
22 Angat Nemuŋaŋ neŋ Kawawaŋaŋ zemâtâtâtnaŋ set katnaŋ ke mâti gakiwap. Yaŋgut an neŋ zem nosem an kemagen bekanaŋ penaŋ sokbewe!”
22 Pois o
23 Zisasiyaŋ kegok zeme nembaŋane ekŋenaŋ ilinak zenâ zenâ mti zewien, “An ekŋen, an pe kwiyaŋ kogok mbe?” Kegok zewien.
23 Então os apóstolos começaram a perguntar uns aos outros quem seria o traidor.
24 Âpme Zisasiyet nembaŋane ekŋenaŋ ilinak an kwiyaŋ mobotnaŋ bein zemti zet mmot mtot mti mdândâwien.
24 Os apóstolos tiveram uma forte discussão sobre qual deles deveria ser considerado o mais importante.
25 Kegok tapmme Zisasiyaŋ nâmti diindoye, “Msalengalen amobotnaŋ ekŋen amŋin indikdamuŋ mimiyelen winde taindain. Ma an damuŋ ekŋen amnaŋ, ‘Amgalen noline,’ kwilin makuip.
25 Então Jesus disse:
26 Yaŋgut inmagen keboŋ keyaŋ ku sokbewe. Yek penaŋ. Âpme naman ingat tuŋguwinan amobotnaŋ an kwiyaŋ tabeen ikŋaŋgat sekŋan mtoti am kwilinpiŋ ekŋengat kandaŋinan mambe.
26 Mas entre vocês não pode ser assim. Pelo contrário, o mais importante deve ser como o menos importante; e o que manda deve ser como o que é mandado.
27 An kwi ek amobotnaŋ? An mundum totatalen totati meu tatnin ke ma meu menzimen taseŋzin an ke? Ke penaŋ, an mundum totatalen totati meu tatn an ke amobotnaŋ. Yaŋgut neŋ kegogak ingalen amobotnaŋin neŋ nanaŋgat sekŋ mtoti tapmamti taindamukulem miyap.
27 Quem é o mais importante? É o que está sentado à mesa para comer ou é o que está servindo? Claro que é o que está sentado à mesa. Mas entre vocês eu sou como aquele que serve.
28 Âpme kan nukŋaŋ sepem igak igak neŋmagen sokbeyeen in neŋ ku katinewien.
28 — Vocês têm estado sempre comigo nos meus sofrimentos.
29 Bipm kululuŋen egaŋ am indikdamuŋ mimiyelen zetik mneyeyepm ma neŋ kegogak in indazetik mimindeyap
29 Por isso, assim como o meu Pai me deu o direito de governar, eu também dou o mesmo direito a vocês.
30 in neŋmak kululuŋen gwaen mundum totatalen totati tu meu nsakwep nimbanup ma in mundum elimayakŋaŋmak keyet dukŋan totati Islael am maŋge 12 indikdamuŋ mbep.”
30 Vocês vão comer e beber à minha mesa no meu
31 Âpme Zisasiyaŋ ewe tusum zeye, “Saimon, Saimon, geŋ nâmbak, Sadaŋaŋ ingalen nâmkiŋpepeŋin mimindikme mkatikŋaŋ bep ma tuwat tuwat talip keyelen Kawawaŋaŋ nâmpep.
31 Jesus continuou:
32 Yaŋgut Saimon, neŋ Kawawaŋaŋ gapmukulem mme nâmkiŋpependaŋ kaliŋaŋ tatagalen dunduya. Ya geŋ yomdi ke nâmkawaŋ bewanigen keŋdi gilik zeme nâlen zetn tapmâtigulak nodine neŋ manamâtmaip ekŋengalen nâmkiŋpepe bandim mimindewanik.”
32 Mas eu tenho orado por você, Simão, para que não lhe falte fé. E, quando você voltar para mim, anime os seus irmãos.
33 Egaŋ kegok zeme Pitayaŋ kapigok dunduye, “Amobotnaŋ, neŋ geŋmak mka kaliŋan meti geŋmak gakikiyelen weyeyaŋ mulup miyap!”
33 Então Pedro disse a Jesus: — Estou pronto para ser preso e morrer com o senhor!
34 Egaŋ kegok zeme Zisasiyaŋ dunduye, “Pita, neŋ gâgât zema nâmbak, alak tambuyet sakokolok apmaŋ kwitnaŋ kukupiŋ mme geŋ nâgât sek tuk zemkandasenik.”
34 Então Jesus afirmou:
35 Âpme Zisas nembaŋaneyet kapigok diindoye, “Neŋ indema msat notnaŋ Kawawaŋgalen zezapat dolakŋaŋ mkawaŋ bembeyelen mebienen kan keyet in mânep eleŋaŋ ma ele milawat wawat ma set wewet ke ku ti mebien kan keyet in kwitnaŋ kwitnaŋ notnaŋgat olalat mbien ma yek?”
35 Depois Jesus perguntou aos discípulos: — Não faltou nada! — responderam eles.
36 Ekŋenaŋ kegok zeme Zisasiyaŋ zeye, “Yaŋgut alak an mânep eleŋaŋmak ma ele milawat wawat ke tiseip. Ma an ŋen wanam teepmaŋaŋ yek egaŋ kâlâp tâgâyelen munduŋ main ke beme kwitime wanamaŋ teepmaŋ kwitiwe.
36 Então Jesus disse:
37 Ma neŋ diindoma nâit: Kawawaŋgalen zezapat itnaŋaŋ kapigok zenzeŋaŋ, ‘Ek zelen zem kuwep sakam aindondo am ma an kambutiti ekŋen maindeipnok!’ Âpme kwitnaŋ kwitnaŋ sambe golaŋ zenze an ekŋenaŋ nâgât kukuŋaŋ ke sosok sokbemkawaŋ tabein.”
37 Pois as
38 Egaŋ kegok zeme ekŋenaŋ zewien, “Amobotnaŋ, ndikbak, nin wanam zut tatndain.”
38 Aí os seus discípulos disseram: — Senhor, aqui estão duas espadas.
39 Âpme Zisasiyaŋ mka temaŋ ke pemti Olip Kalaŋan mametan kegok mepme nembaŋane ekŋenaŋ mâti mebien.
39 Jesus saiu e foi, como de costume, ao monte das Oliveiras; e os seus discípulos foram com ele.
40 Ke meti ekŋenaŋ ke pataŋ zemti egaŋ ekŋengat zeye, “In kapi tati tadundumaseip mneti Sadaŋaŋ ingat yaŋin mimindikme toweseipgat.”
40 Quando chegou ao lugar escolhido, Jesus disse:
41 Kegok zemindemti ekŋen katim indemti amnaŋ nanzaŋ mapemezin keyet kataŋ metati pedondomti kapigok dunduye,
41 Então se afastou a uma distância de mais ou menos trinta metros. Ajoelhou-se e começou a orar,
42 “Bien, gitaŋgat nânâyet nâlen nukŋaŋ kapi mâtâpesenik. Yaŋgut geŋ nâlen nânân mâbâpiŋ; geŋ gitaŋgat nânândi mâsenik.”
42 dizendo:
43 Kegok tadundume Kawawaŋgalen enselaŋ kululuŋengatnaŋ ek winde sasayelen koge.
43 [Então um anjo do céu apareceu e o animava.
44 Kegok sokbeme Zisasiyaŋ gakikiyelen kan bududuk sokbeye keyepm nâmnukŋaŋ mti ewe tusum omba windeŋaŋbeŋ penaŋ dunduye ma pusinaŋaŋ sekŋanengatnaŋ sakam sipnok petak petak msalen toge.
44 Cheio de uma grande aflição, Jesus orava com mais força ainda. O seu suor era como gotas de sangue caindo no chão.]
45 Nembaŋaneyaŋ kwitnaŋ kwitnaŋ sokbesâpm keyet nâmnukŋaŋ penaŋ mti ma tambu tetak takwabiengapm melugaŋ indome wem kopa bewien. Egaŋ dundu delaŋ zemti dendaŋ wati nembaŋanemagen meti indikme tawemambien.
45 Depois de orar, ele se levantou, voltou para o lugar onde os discípulos estavam e os encontrou dormindo, pois a tristeza deles era muito grande.
46 Indabutemti ekŋengat zeye, “In meluk wewepiŋ. Kaik watati dundundu mulup mit. Mneti amnaŋ koti ingat nâmkiŋpepeŋinaŋgat yaŋaŋ mimindikseipgat.”
46 E disse:
47 Zisasiyaŋ zet ewe tusumti tazeme an maŋge temaŋaŋ kobien. Âpme ekŋenmagengatnaŋ an Zudas ek Zisasiyet nembaŋane 12 ekŋenmagengatnaŋ egaŋ kukŋaŋgat indatim koti Zisasmagen mebien.
47 Jesus ainda estava falando, quando chegou uma multidão. Judas, um dos doze discípulos, que era quem guiava aquela gente, chegou perto de Jesus para beijá-lo.
48 Ke kopme Zisasiyaŋ yaŋkwesiye, “Zudas, geŋ nuknuk mnesenik keyaŋ mkawaŋ beinen Angat Nemuŋaŋ neŋ amgat belinan nesenik, ma?”
48 Mas Jesus disse:
49 Âpme Zisasiyet nembaŋane ekŋenaŋ kwitnaŋ kwitnaŋ sokbesâpm ke ek kawaŋ bemti egat zewien, “Amobotnaŋ, geŋ nâmndemane nin wanamaŋ ekŋen indaŋsenup?”
49 Quando os discípulos que estavam com Jesus viram o que ia acontecer, disseram: — Senhor, devemos atacar essa gente com as nossas espadas?
50 Kegok zemti ekŋenmagengatnaŋ ŋenaŋ sâpe sâpe bumbu an ŋeŋaŋ egalen mulup an ŋen wanamaŋ wakŋaŋ penaset sâmpeme enzaŋ galaŋ galaŋ mge.
50 Um deles feriu com a espada o empregado do Grande Sacerdote , cortando a sua orelha direita.
51 Kegok sokbeme Zisasiyaŋ ekti zeye, “Muluwaŋ bekanaŋ ke katipe!” Kegok zemti an keyet wakŋaŋ anzam tage ke taŋgume ŋep beye.
51 Mas Jesus ordenou: Aí tocou na orelha do homem e o curou.
52 Kegok sokbeme sâpe sâpe bumbu an ŋeŋaŋ ma sesewat mka temaŋgalen an dakutum ma sesewat mka temaŋgalen an damuŋ ekŋenaŋ Zisas atasâgât kobien ekŋen keyet zeye, “In wanam ŋilikŋaŋ ma wenzomak natatayelen kolo keyaŋgut neŋ an kambu tititoŋ yek.
52 Em seguida disse aos chefes dos sacerdotes, aos oficiais da guarda do Templo e aos líderes judeus que tinham vindo para prendê-lo:
53 Neŋ inmak kasup kataŋ Kawawaŋgalen sesewat mka temaŋ keŋan matateman ke in ku natawien. Ya alak ingalen kan neŋ natatayelen beme Sadaŋaŋ mulup bekanaŋ mamnen sosok sokbein.”
53 Eu estava com vocês todos os dias no pátio do Templo, e vocês não tentaram me prender. Mas esta é a hora de vocês e também a hora do poder da escuridão.
54 Zisasiyaŋ kegok zeme ekŋenaŋ atamti tetimet sâpe sâpe bumbu an ekŋengalen an ŋeŋaŋ egalen mka keŋan wapmobien. Âpme Pitayaŋ igak bam sukwep takopmaŋge.
54 Eles prenderam Jesus e o levaram até a casa do Grande Sacerdote . E Pedro os seguia de longe.
55 Ke koti ekme an notnaŋaŋ zet nânâ mka tuŋgupman tep mmenzime totatmambienen Pitayaŋ kot ekŋenmagen totage.
55 Quando acenderam uma fogueira no meio do pátio, Pedro foi e sentou-se com os que estavam em volta do fogo.
56 Ke kototapme mulup imbi ŋenaŋ tewen ke totapme ekti weyaŋ zikat memuŋ ektati zeye, “An kapi kegogak Zisasmak mamtan!”
56 Uma das empregadas o viu sentado ali perto da fogueira, olhou bem para ele e disse: — Este homem também estava com Jesus!
57 Imbiyaŋ kegok zeme Pitayaŋ yaŋti zeye, “Imbi nânik, neŋ an ke ku nâmpeyap!”
57 Mas Pedro negou, dizendo: — Mulher, eu nem conheço esse homem!
58 Ya belaknik ke tati an ŋenaŋ Pita weyaŋ ekmâtâti zeye, “Geŋ kegogak Zisasiyelen maŋgeen mamanik!”
58 Pouco tempo depois, um homem o viu ali e disse: — Você também é um deles! Mas Pedro respondeu: — Homem, eu não sou um deles.
59 Ke tapmâti aua kwep kegok delaŋ zeme an ŋenaŋ ekti zet windeŋaŋbeŋ yaŋkwesimti zeye, “Kapi penaŋ, an kapi kegogak Zisasmak tapme ekban ma ek kegogak Galili msalengatnaŋ!”
59 Mais ou menos uma hora depois, outro insistiu: — Você estava mesmo com ele porque também é galileu.
60 Kegok zeme Pitayaŋ zeye, “Notn nânik, geŋ an zenigen ke neŋ ku nâmâtâlap!”
60 Mas Pedro respondeu: — Homem, eu não sei do que é que você está falando! Naquele instante, enquanto ele falava, o galo cantou.
61 Kegok kume Amobotnaŋaŋ gilik zemti Pita eksem tage. Amobotnaŋaŋ kegok mme Pitayaŋ egalen zet eweŋan dunduye ke nâmkawaŋ beyeen kapigok, “Geŋ alak sakokolok apmaŋ kwitnaŋ kukupiŋ tapme geŋ nâgât ku nâmpeyap sek tuk zesenik.”
61 Então o Senhor virou-se e olhou firme para Pedro, e ele lembrou das palavras que o Senhor lhe tinha dito: “Hoje, antes que o galo cante, você dirá três vezes que não me conhece.”
62 Pitayaŋ zet ŋande ke otnâmti zupman kwatoti si omba penaŋ suye.
62 Então Pedro saiu dali e chorou amargamente.
63 Âpme an ekŋen Zisas ekdamuŋ mbien ekŋen keyaŋ pep zet msamti witikbien.
63 Os homens que estavam guardando Jesus zombavam dele e batiam nele.
64 Kegok mti saŋgum paŋaŋaŋ zikatnaŋ kwaik pemti yaŋkwesiwien, “Geŋ golaŋ zenze an manzenikgat an kwiyaŋ goin geŋ ke zemane nâne!”
64 Taparam os olhos dele e perguntavam: — Quem foi que bateu em você? Adivinhe!
65 Kegok msamti zet bekanaŋ totot tototnaŋ sambe msawien.
65 E diziam muitas outras coisas para insultá-lo.
66 Msat msame sesewat mka temaŋgalen an damuŋ ma sâpe sâpe bumbuyelen an ŋeŋaŋ ma zii zet zikat indanda ekŋenaŋ Zisas wati an damuŋ sambeyaŋ ondekbienen ke aik meti yaŋkwesiwien,
66 Quando amanheceu, alguns líderes dos judeus, alguns chefes dos sacerdotes e alguns mestres da Lei se reuniram. Depois mandaram levar Jesus diante do Conselho Superior .
67 “Geŋ zema nâne, geŋ Kilais, Kawawaŋ an ikŋaŋ ombemgeŋgeŋaŋ ma an kwi?”
67 Então lhe disseram: — Diga para nós se você é o Ele respondeu:
68 Ma neŋ yaŋkwesisi ŋen indayaŋkwesisap beme in keyet yaŋaŋ ku dinoseip.
68 E, se eu fizer uma pergunta, vocês não vão responder.
69 Yaŋgut kwitnaŋ kwitnaŋ sokbesâpm kapiyet bamen Angat Nemuŋaŋ neŋ mundum bet penaset Kawawaŋaŋ an ikŋaŋmak tatagalen nâme matazin mundum ke windeyelen mundum ke nename totabap.”
69 Mas de agora em diante o
70 Egaŋ kegok zeme ekŋen sambeyaŋ yaŋkwesiwien, “Keyepm geŋ Kawawaŋgat Nemuŋaŋ, ma?”
70 Aí todos perguntaram: — Então você é o Filho de Deus? Jesus respondeu:
71 Egaŋ kegok zeme ekŋenaŋ zewien, “Nin yegak zetnaŋ zem kukuyelen kelak nâmâtâtnup keyepm an ŋen egalen zet bandim mimiyelen ku aiksenup.”
71 E eles disseram: — Não precisamos mais de testemunhas. Nós mesmos ouvimos o que ele disse.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 22, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.