Atos 10

Kawawaŋgalen Tâtâ Alakŋaŋ (NAF) vs VC

Sair da comparação
VC Versão Católica
1 Sisalia msalen Loma an ŋen mamtan kwitnaŋ Konelias. Ek kasa kuku an 100 ekŋengalen an damuŋin. Ekŋen keyet amnaŋ “Itali ekŋengalen kasa kuku an” manzemtemien.
1 Havia em Cesaréia um homem, por nome Cornélio, centurião da coorte que se chamava Itálica.
2 Koneliasiyaŋ Kawawaŋgat nâme mobotnaŋ beme ek mâti mamtan. Keyepmti egalen mkaen animbi mamtemien ekŋenaŋ ilinsakwep Kawawaŋgat masesewatsamtemien. Âpme Konelias egaŋ ikŋaŋ Kawawaŋgat mene mene penaŋ mandundum samtan. Mti Zuda animbi bekopsat notnaŋ indapmukulem omba penaŋ mamimtan.
2 Era religioso; ele e todos os de sua casa eram tementes a Deus. Dava muitas esmolas ao povo e orava constantemente.
3 Koneliasiyaŋ kegok mamimkwatnepeme kan ŋeniyet Kawawaŋgalen ensel ŋenaŋ gasiyet 3 kilok keyet kie kienok sokbemsamti egat kwitnanen kumti zeye, “Konelias!”
3 Este homem viu claramente numa visão, pela hora nona do dia, aproximar-se dele um anjo de Deus e o chamar: Cornélio!
4 Zeme Koneliasiyaŋ ensel ekti weŋaŋ mepme eksememuŋ mtage tageyaŋ yek beme yaŋkwesiye, “Amobotnaŋ, zigok ze zemane nâmbi?”
4 Cornélio fixou nele os olhos e, possuído de temor, perguntou: Que há, Senhor? O anjo replicou: As tuas orações e as tuas esmolas subiram à presença de Deus como uma oferta de lembrança.
5 Keyet geŋ an ŋen zempemane Zopa mkaen meti an ŋen kwitnaŋ Saimon ma ikŋaŋ keyegak kwitnaŋ ŋen Pita manzeip ke wati koti kapi koseip.
5 Agora envia homens a Jope e faze vir aqui um certo Simão, que tem por sobrenome Pedro.
6 An ke opmaŋ Saimon soŋgom sekŋaŋaŋ milawat weyeyaŋ egalen mkaen tazin. An keyelen mka nembu ganzenan penaŋ baen matazin.”
6 Ele se acha hospedado em casa de Simão, um curtidor, cuja casa fica junto ao mar.
7 Kawawaŋgalen ensel egaŋ kegok zemti galaŋ zemepme Koneliasiyaŋ mulup anenet zut ma kasa kuku an ŋen mkaŋaŋ ekdamuŋ mmamti egaŋ Koneliasmak ilizuzut Kawawaŋgat nâme mobotnaŋ beme mamamtemun.
7 Quando se retirou o anjo que lhe falara, chamou dois dos seus criados e um soldado temente ao Senhor, daqueles que estavam às suas ordens.
8 An ekŋen ke zeme kopme zet weyaŋ zemâtâtindame nâmti Pita wasâgât Zopa mkaen mebien.
8 Contou-lhes tudo e enviou-os a Jope.
9 Ekŋenaŋ selen ke tapmetne peme tambume tambuyet eyo tusumti tapmetne metnepeme msat msame met Zopa mkaen pataŋ zewien. Âpme Pitayaŋ kan keyegak tambuŋan dundundu mulup msâgât mka dukŋan gwaen mowege.
9 No dia seguinte, enquanto estavam em viagem e se aproximavam da cidade - pelo meio-dia -, Pedro subiu ao terraço da casa para fazer oração.
10 Opmaŋgat imbiŋaŋaŋ meu ewe tabume Pitayaŋ mowege keyepmti egaŋ meuŋaŋgat wiselepmaŋ alaŋaŋ beme kan keyet kie kienok kwileki ŋen pigok sokbemsame ege.
10 Então, como sentisse fome, quis comer. Mas, enquanto lho preparavam, caiu em êxtase.
11 Kululuŋ gwaen ŋandeme saŋgum temaŋ wakŋaŋ zulak zulak piyaŋ kululuŋ keŋangatnan peme Pitamagen âlâlâlâŋ piyaŋ toge.
11 Viu o céu aberto e descer uma coisa parecida com uma grande toalha que baixava do céu à terra, segura pelas quatro pontas.
12 Saŋgum keyet keŋan zit sepem igak igak ma nombe sepem igak igak ma age sepem igak igak piyaŋ misik tapme toge.
12 Nela havia de todos os quadrúpedes, dos répteis da terra e das aves do céu.
13 Âpme zet ŋen kapigok sokbeye, “Ele Pita, geŋ wati ekŋen kapi kumaŋti ni.”
13 Uma voz lhe falou: Levanta-te, Pedro! Mata e come.
14 Zeme Pitayaŋ zeye, “Amobotnaŋ, neŋ kwitnaŋ kwitnaŋ kaboŋ kapi niniyet zemkulumneneŋaŋ keyepmti ŋep ku kumaŋti nsap.”
14 Disse Pedro: De modo algum, Senhor, porque nunca comi coisa alguma profana e impura.
15 Zeme zet ewe pigok sokbeye, “Kawawaŋaŋ mme dolakŋaŋ bein ke geŋ keyet mgasik zenzepiŋ.”
15 Esta voz lhe falou pela segunda vez: O que Deus purificou não chames tu de impuro.
16 Muluwaŋ kegok sokbemsame sek tuk beme ekme beewan naman gilik zemti melesiŋ kululuŋenagak mowege.
16 Isto se repetiu três vezes e logo a toalha foi recolhida ao céu.
17 Âpme Pitayaŋ muluwaŋ kie kienok ege keyet yaŋaŋ nânâyet nânâ mulup temaŋ tapmme kan keyegak Koneliasiyaŋ am zemindeme kobien. Ekŋenaŋ Saimon Pitayet timati amgat mezeme mka zemâtâtindame nâmti met egalen mkaen setokwakwalen tati
17 Desconcertado, Pedro refletia consigo mesmo sobre o que significava a visão que tivera, quando os homens, enviados por Cornélio, se apresentaram à porta, perguntando pela casa de Simão.
18 zewien, “Saimon Pita mka kapi tazin ma yek?”
18 Eles chamaram e indagaram se ali estava hospedado Simão, com o sobrenome Pedro.
19 Âpme Pitayaŋ ewe muluwaŋ keyet yaŋaŋ nâsâgât nânâ mulup temaŋ tapmmepme Emetak Teŋaŋ pigok dunduye, “Pita nânik, an tugaŋ baen gâgât kot tatimalip.
19 Enquanto Pedro refletia na visão, disse o Espírito: Eis aí três homens que te procuram.
20 Keyet geŋ totindaikti taŋga taŋgandi kutum weti ekŋenmak mebegat nâmane nukŋaŋ beme nâmtemtem ku msenik. An ekŋen ke nenn zemindema gaiksâgât kolo.”
20 Levanta-te! Desce e vai com eles sem hesitar, porque sou eu quem os enviou.
21 Âpme Pitayaŋ gwaengatnan toti sekekek mâtâti ekŋenmagen zupman toweti zeye, “An in kapiyaŋ nâgât tatnatimapmo? In kwilekiyet kolo ze zeme nâmbi?”
21 Pedro desceu ao encontro dos homens e disse-lhes: Aqui me tendes, sou eu a quem buscais. Qual é o motivo por que viestes aqui?
22 Zeme pigok dunduwien, “Kasa kuku an ŋeŋaŋ Konelias ek Kawawaŋ sesewatsamti mama teŋ mame Zuda am ekŋenaŋ egat nâme dolakŋaŋ mambein. Ek Kawawaŋgalen ensel teŋ egaŋ geŋ gati egalen mkaen mepmann geŋ zapat dundumane nânâyelen dundume nâmti zemndeme geŋ gaiksâgât kotnup.”
22 Responderam: O centurião Cornélio, homem justo e temente a Deus, o qual goza de excelente reputação entre todos os judeus, recebeu dum santo anjo o aviso de te mandar chamar à sua casa e de ouvir as tuas palavras.
23 Kegok zeme nâmti Pitayaŋ an ekŋen ke mkaen indatim moti timbum muluŋti indatime wembienaŋ msame wati mesât mme Zopa am nâmkiŋpepeŋaŋ notnaŋ ekŋenaŋ Pitamak an tuk kobien ekŋenmak ilinsakwep mebien.
23 Então Pedro os mandou entrar e hospedou-os. No dia seguinte, levantou-se e partiu com eles, e alguns dos irmãos de Jope o acompanharam.
24 Ekŋenaŋ Sisalia msalen mesât tapmetnepeme msat tambume tambuyet eyo metnepeme msame msayet meti Sisalia mkaen pataŋ zewien. Âpme Koneliasiyaŋ am sipbutnane kwep ma am notnane notnaŋ zeme kopme eweŋanak ondekti ekŋengat posi tapmambien.
24 No outro dia chegaram a Cesaréia. Cornélio os estava esperando, tendo convidado os seus parentes e amigos mais íntimos.
25 Keyepmti Pitayaŋ set kwaleti mka keŋan mopme Koneliasiyaŋ kandaŋan sokŋanik met pedondom samti zemsesewatpeye.
25 Quando Pedro estava para entrar, Cornélio saiu a recebê-lo e prostrou-se aos seus pés para adorá-lo.
26 Âpme Pitayaŋ pigok dunduye, “Konelias wat! Neŋ kegogak geŋ nemboŋ mkaengatnaŋ amnegak.”
26 Pedro, porém, o ergueu, dizendo: Levanta-te! Também eu sou um homem!
27 Pitayaŋ ekmak zet zenâmambe ilisakwep mka keŋan motneti am sambe tapme indikti
27 E, falando com ele, entrou e achou ali muitas pessoas que se tinham reunido e disse:
28 Pitayaŋ ekŋengat pigok diindoye, “In Zuda am nin am notnaŋ belakŋaŋ ekŋenmak metati zapat zenâ zenâ mimi ma ekŋenmagen metatat keyet zemkatik bembeŋaŋ tazin ke ilin nâip. Yaŋgut neŋ Kawawaŋaŋ kie kienok sokbemnamti an ŋeniyet bekanaŋ ŋep ku zenzeyelen dinomti zemneme inmagen kapi kola.
28 Vós sabeis que é proibido a um judeu aproximar-se dum estrangeiro ou ir à sua casa. Todavia, Deus me mostrou que nenhum homem deve ser considerado profano ou impuro.
29 Keyepmti in nâgât zet beme mege ke nâmti inmagen kokogalen nâmtemtem ku mban. Keyepmti in yaŋaŋ eneyet nazemtetiyo ze zeme nâmbi?”
29 Por isso vim sem hesitar, logo que fui chamado. Pergunto, pois, por que motivo me chamastes.
30 Zeme Koneliasiyaŋ dunduye, “Neŋ muluwaŋ ŋen pigok sokbemname ekti manepema kasup ilak tuk mezin keyet zema nâmbak. Ne gasiŋeniyet 3 kilok mee kok beme dundundu mulup tapmma an ŋen melakanduŋaŋ satnaŋ penaŋ puyuk peyak piyaŋ sokbemnamti
30 Disse Cornélio: Faz hoje quatro dias que estava eu a orar em minha casa, à hora nona, quando se pôs diante de mim um homem com vestes resplandecentes, que disse:
31 pigok dinoyan, ‘Konelias, Kawawaŋaŋ dundundundi ma taolet mimindi ke ekti gâgât nâmgeme dolakŋaŋ penaŋ bein.
31 Cornélio, a tua oração foi atendida e Deus se lembrou de tuas esmolas.
32 Keyepm geŋ Zopa mkaen am zemindemane an ŋen kwitnaŋ Saimon Pita ke tetim koseip. An ke opmaŋ Saimon soŋgom sekŋaŋaŋ milawat weyeyaŋ egalen mka nembu ganzenan ke mawein kegok zemâtâtnap.’
32 Envia alguém a Jope e manda vir Simão, que tem por sobrenome Pedro. Está hospedado perto do mar em casa do curtidor Simão.
33 Keyepm neŋ an tuk kapi zemindema geŋmagen kopmien. Âpme geŋ zetn gawepumti kodak keyepm neŋ gâgât nâma dolakŋaŋ bein. Kawawaŋgat zimosetnaŋ ondekti tatnupgat geŋ Amobotnaŋaŋ zet zigok zemkawaŋ bem game timti kodak ze zemâtâtndamane nâsenup.”
33 Por isso mandei chamar-te logo e felicito-te por teres vindo. Agora, pois, eis-nos todos reunidos na presença de Deus para ouvir tudo o que Deus te ordenou de nos dizer.
34 Zeme Pitayaŋ yaŋbemti pigok zeye, “Kawawaŋ egaŋ am segeset nâmndeme mobototot ku mambein ke nâmkiŋpeyap.
34 Então Pedro tomou a palavra e disse: Em verdade, reconheço que Deus não faz distinção de pessoas,
35 Yaŋgut msat sambe am kwi ekŋenaŋ Kawawaŋgat kandaŋan meti mama mimi teŋ penaŋ mti mamaip. Am ekŋen keyet Kawawaŋaŋ tikŋaŋ manâmindein.
35 mas em toda nação lhe é agradável aquele que o temer e fizer o que é justo.
36 Am sambe nin kapiyelen Amobotnaŋ Temaŋ Zisas Kilais ek nâmkiŋpemti Kawawaŋmak mama sewakŋaŋ mmamayet Kawawaŋaŋ ikŋaŋ keyet zetnaŋ Islael am ninmagen zemkawaŋ bemndaye e in nâmtalip.
36 Deus enviou a sua palavra aos filhos de Israel, anunciando-lhes a boa nova da paz, por meio de Jesus Cristo. Este é o Senhor de todos.
37 Zânaŋ am tu zuluti Kawawaŋmak tusumti mama keyet yaŋaŋ diindom kwage. Keyet sekŋan gwaen Zisasiyaŋ Galili msalen yaŋbemti kwitnaŋ kwitnaŋ nukŋaŋbeŋ mpeme keyetnan Zudia msat sambe bee eyo palakŋaŋ bemekoge.
37 Vós sabeis como tudo isso aconteceu na Judéia, depois de ter começado na Galiléia, após o batismo que João pregou.
38 Âpme Zisas Nasalet mkaengatnaŋ ek Kawawaŋaŋ winde ma Emetak Teŋ same egaŋ Zuda mka kataŋ mekoti am keŋ taolet mimindaye ma Sadaŋaŋ am mme wesiŋ bembeŋaŋ ma am notnaŋ keŋin mme yuŋgume mamtemien eboŋ eboŋ e Sadaŋ mâpme mepme mme dolakŋaŋ bewien. Kawawaŋaŋ ekmak tati mukulem kegok mme mulup temaŋ temaŋ sepem kegok mkwage.
38 Vós sabeis como Deus ungiu a Jesus de Nazaré com o Espírito Santo e com o poder, como ele andou fazendo o bem e curando todos os oprimidos do demônio, porque Deus estava com ele.
39 Âpme Zuda am ningalen msalen ma Zelusalem mka temanen kwitnaŋ kwitnaŋ mge ma zet zemkwatnapeme Zuda am ekŋenaŋ ŋenzinziŋ mti tep palen kumasasok peme gakiye ke nin ekmâtâbenn.
39 E nós somos testemunhas de tudo o que fez na terra dos judeus e em Jerusalém. Eles o mataram, suspendendo-o num madeiro.
40 Âpme sekŋaŋ sumen met beme sumen ke kasup tuk wenepeme bamgat Kawawaŋaŋ mme gilik zemti wati sokbemndam galaŋ mkwage.
40 Mas Deus o ressuscitou ao terceiro dia e permitiu que aparecesse,
41 Wa ke am belakŋaŋ ekŋenmagen penaŋ ŋen ku sokbeye. Egaŋ gakikiengatnan gilik zem wati am zapatnaŋ dolakŋaŋ zenze am Kawawaŋaŋ eweŋan ndaige nin etaŋ sokbemndame nin ekmak meu nimti zenâ zenâ kwep mbenn.
41 não a todo o povo, mas às testemunhas que Deus havia predestinado, a nós que comemos e bebemos com ele, depois que ressuscitou.
42 Âpme Kawawaŋaŋ ek mmoti am gakikiŋaŋ ma alik mamanup ningalen zemdelaŋ zenze an onzempeye. Egaŋ mosâti nin ikŋaŋgat zet zapatnaŋ ke nin am msat kataŋ zemkawaŋ bemindandayet mulup zet ndamti moge.
42 Ele nos mandou pregar ao povo e testemunhar que é ele quem foi constituído por Deus juiz dos vivos e dos mortos.
43 Âpme am ŋenaŋ egat nâmkiŋpewe beme Kawawaŋaŋ egat pembenaŋgat mti yomin zulutindewe. Ewaŋan golaŋ zenze an ekŋenaŋ zet kegok zemkwabien.”
43 Dele todos os profetas dão testemunho, anunciando que todos os que nele crêem recebem o perdão dos pecados por meio de seu nome.
44 Pitayaŋ zet kegok diindomambe tapme Emetak Teŋaŋ toti am nâmti tapmambien ekŋengat keŋinan gak zemti tage.
44 Estando Pedro ainda a falar, o Espírito Santo desceu sobre todos os que ouviam a {santa} palavra.
45 Âpme Zuda am nâmkiŋpepemak notnaŋ Zopa mkaengatnan Pitamak mebien ekŋenaŋ ekme Kawawaŋaŋ am Zuda maŋgeen ku sokbembeŋaŋ ekŋenmagen eyo Emetak Teŋ indame
45 Os fiéis da circuncisão, que tinham vindo com Pedro, profundamente se admiraram, vendo que o dom do Espírito Santo era derramado também sobre os pagãos;
46 ekŋenaŋ zet ŋande igak igak zemti Kawawaŋgat kwitnaŋ mwat zemsesewatpeme ekŋenaŋ indikti nâmtemtem temaŋ mbien.
46 pois eles os ouviam falar em outras línguas e glorificar a Deus.
47 Âpme Pitayaŋ zeye, “Nin ilak Emetak Teŋ timti Zisas Kilaisiyet kwitnanen tu zulubenn keyepmti am ekŋen kapi kegogak Emetak Teŋ ilak tiyo. Âpme nin naman kwilekiyet Zisas Kilaisiyet kwitnanen tu zululugat aŋgalaŋ indesenup?”
47 Então Pedro tomou a palavra: Porventura pode-se negar a água do batismo a estes que receberam o Espírito Santo como nós?
48 Kegok zemti Konelias ikŋaŋ ma amŋane ekŋen bee Zisas Kilaisiyet kwitnanen tu zulutindeme Pita aŋgalaŋme kasup mulup mimi notnaŋ pi ekŋenmak ke ewe tati Zet Zapat Dolakŋaŋ Penaŋ diindomkwage.
48 E mandou que fossem batizados em nome de Jesus Cristo. Rogaram-lhe então que ficasse com eles por alguns dias.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Atos 10, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.