Mateus 20

Kitapm kɛn Raa dɔɔko kiji ute jeege (KYQ) vs NTLH

Sair da comparação
NTLH Nova Tradução na Linguagem de Hoje 2000
1 Tɛr Isa ɗeek daala ɔɔ: «*Maakŋ Gaar Raa se tec aan gɔɔ mɛl ɓee kɛn iin̰ tanɔɔrin̰ nɔɔrin̰ je jeege taa aɗen kɔl ɓaa tɛɗn naaba maakŋ jinɛnin̰ ki.
1 Jesus disse:
2 Mɛl jinɛnɛ se taaɗ dɔɔk taarin̰ ute jee tɛɗn naabge se kɛn naaɗe tɛɗ naaba lɛkga se, deba kic ɓo naan̰ an̰ kɛɗn tamma kalaŋ kalaŋ. Bin jaay ɓo naan̰ ɔlɗen maakŋ jinɛnin̰ ki.
2 Ele combinou com eles o salário de costume, isto é, uma moeda de prata por dia, e mandou que fossem trabalhar na sua plantação.
3 Kɛn aan kaaɗn mɛs ki se, naan̰ teeco ɓeen̰ ki ɔŋ jeege iŋg kiŋg cɛrɛ.
3 Às nove horas, saiu outra vez, foi até a praça do mercado e viu ali alguns homens que não estavam fazendo nada.
4 Gɔtn se naan̰ ɗeekɗen ɔɔ: ‹Naase kic Ꞌɓaa Ꞌtɛɗki naaba maakŋ jinɛnum ki ɔɔ maam mꞋasen kɔgŋ te ɗoobin̰a.›
4 Então disse: “Vão vocês também trabalhar na minha plantação de uvas, e eu pagarei o que for justo.”
5 Gɔtn se jee tɛɗn naabge se iin̰ ɓaa maakŋ jinɛnɛ ki. Kɛn aan katar ki tir se, tɛr naan̰ teeco ɔɔ katar do tɛgɛr ki kic naan̰ teeco. Ɔɔ kɛn naan̰ teeco jaay ɔŋ jeegen kuuy iŋg kiŋg cɛrɛ daal se, naan̰ ɔlɗen ɔɔ kꞋɓaa tɛɗn naaba maakŋ jinɛnin̰ ki kici.
5 — E eles foram. Ao meio-dia e às três horas da tarde o dono da plantação fez a mesma coisa com outros trabalhadores.
6 Kɛn aan tɛgɛr se, naan̰ teeco daala ɔɔ ɔŋ jeegen iŋg kiŋg cɛr se, naan̰ ɗeekɗen ɔɔ: ‹Gɛn ɗi jaay naase iŋg Ꞌlɛkki cɛr se?›
6 Eram quase cinco horas da tarde quando ele voltou à praça. Viu outros homens que ainda estavam ali e perguntou: “Por que vocês estão o dia todo aqui sem fazer nada?”
7 Naaɗe tɛrlin̰ ɔɔ: ‹Nam ajen kuun gɛn naaba ɓo gɔtɔ.› Naan̰ ɗeekɗen ɔɔ: ‹Naase kic Ꞌɓaa Ꞌtɛɗki naaba maakŋ jinɛnum ki.›
7 — “É porque ninguém nos contratou!” — responderam eles.
8 Kɛn aan tɛgɛr kaaɗa ɓaa ɓaa kooco se, mɛl jinɛnɛ se ɗeek debm tɛɗn naabin̰ ki ɔɔ: ‹ꞋƁaa Ꞌdaŋo jee tɛɗn naabge se paac ɔɔ naŋa naŋa kic ɓo ɔgin̰ nakin̰ nakin̰a. ꞋBaag do jeege tun kaam mɔɔtn bini Ꞌkaan do jeege tun kɛn ɓaaɗo deete.›
8 — No fim do dia, ele disse ao administrador: “Chame os trabalhadores e faça o pagamento, começando com os que foram contratados por último e terminando pelos primeiros.”
9 Gɔtn se jeegen jaay baag tɛɗn naaba kaam mɔɔtn ɗɛs se, ɓaaɗo ɔɔ naŋa kic ɓo jꞋɛɗin̰ tamma kalaŋ kalaŋ.
9 — Os homens que começaram a trabalhar às cinco horas da tarde receberam uma moeda de prata cada um.
10 Kɛn gɛn kɔgŋ jeegen baag naaba deet se, naaɗe saap ɔɔ kaaɗn naane, naaɗe Ꞌkɔŋ cir naapɗege. Naɓo deba kic ɓo ɔŋ tamma kalaŋ kalaŋ sum.
10 Então os primeiros que tinham sido contratados pensaram que iam receber mais; porém eles também receberam uma moeda de prata cada um.
11 Kɛn naaɗe jaay aak bɛɗɗen jꞋɛɗɗen se, maakɗe taarɗe mooy naaŋ ki dir dir do mɛl ɓee ki se.
11 Pegaram o dinheiro e começaram a resmungar contra o patrão,
12 Ɔɔ ɗeekin̰ ɔɔ: ‹Jee se ɓaaɗo kaam mɔɔtn ɔɔ naaba kic ɓo naaɗe tɛɗ lɛr kalaŋ sum, ɔɔ naai ɔgɗen aas kaas ute naajen kɛn kꞋdabar kꞋlɛk tɛc maakŋ kaaɗ ki.›
12 dizendo: “Estes homens que foram contratados por último trabalharam somente uma hora, mas nós aguentamos o dia todo debaixo deste sol quente. No entanto, o pagamento deles foi igual ao nosso!”
13 Gaŋ mɛl jinɛnɛ se ɗeek deb kalaŋ ki ɔɔ: ‹Mɛɗuma, maam mꞋtuji te ɗim eyo ɔɔ taarje se lɛ kꞋtaaɗ kꞋtɔɔlin̰oga tɔɔlɔ mꞋɔɔ kɛn jaay naai Ꞌtɛɗn naaba lɛkga num, mꞋai kɔgŋ tamma kalaŋ se, naai Ꞌtookoga took ey la?
13 — Aí o dono disse a um deles: “Escute, amigo! Eu não fui injusto com você. Você não concordou em trabalhar o dia todo por uma moeda de prata?
14 Ɓɔrse, ɔk bɛɗi ɔɔ Ꞌɓaa ɓei ki. Ɔɔ debm tɛɗn naabm baag kaam mɔɔtn se, kɛn maam mꞋje se maam mꞋan̰ kɛɗn bɛɗin̰ aan gɔɔ gɛn naai se sum kici.
14 Pegue o seu pagamento e vá embora. Pois eu quero dar a este homem, que foi contratado por último, o mesmo que dei a você.
15 Ute gursum se, nakŋ maam mꞋje ɓo mꞋan tɛɗn ro ki ey la? Lɔɓu do bɛɛ kɛn maam mꞋtɛɗ se, naai Ꞌmaaki ilim ro ki la?›»
15 Por acaso não tenho o direito de fazer o que quero com o meu próprio dinheiro? Ou você está com inveja somente porque fui bom para ele?”
16 Taa naan̰ se ɓo Isa ɗeek ɔɔ: «Jeegen kaam mɔɔtn se, utu tɛɗn jeegen naan ki. Ɔɔ jeegen naan ki se lɛ, utu kɔɔpm kaam mɔɔtn.»
16 E Jesus terminou, dizendo:
17 Isa ook ɓaa Jeruzalɛm ki ɔɔ kɛn naaɗe ɓaa ɓaa ɗoob ki se, naan̰ daŋ jee mɛtin̰ sik‑kaar‑di kalɗe ki ɔɔ ɗeekɗen ɔɔ:
17 Quando Jesus estava subindo para Jerusalém, chamou os discípulos para um lado e falou com eles em particular, enquanto caminhavam. Ele disse:
18 «ꞋBooyki, ɓɔrse naaje kꞋjꞋook kꞋɓaaki ɓaa Jeruzalɛm ki ɔɔ *Goon Deba se, jꞋutu jꞋan̰ kɔkŋ kɔl ji *magal jee tɛɗn sɛrkɛ Raage tu ute jee jeel taaɗn tɔɔkŋ mɛtn Ko Taar Raa. Naaɗe utu an̰ kɔjn̰ bɔɔrɔ don̰ ki ɔɔ an̰ kɔl jꞋan̰ ɓaa tɔɔlɔ.
18 — Escutem! Nós estamos indo para Jerusalém, onde o
19 Naaɗe an̰ kɔkŋ kɔl ji jeege tun Yaudge eyo, utu an̰ tooy koogo mɛtin̰ ki, an̰ tɔnd te mɛɛjɛ jaay an̰ tupm tɔɔl ro kaag ki. Ɔɔ ɓii k‑mɔtɔge tu se, naan̰ aɗe dur daan yoge tu.»
19 e o entregarão aos não judeus. Estes vão zombar dele, bater nele e crucificá-lo; mas no terceiro dia ele será ressuscitado.
20 Gɔtn se gaan Zebedege ɓaaɗo ute kon̰ɗe naan Isa ki. Kon̰ɗe se ɛrg naaŋ ki taa tɔnd mɛtin̰a.
20 Então a mãe dos filhos de Zebedeu chegou com os seus filhos perto de Jesus, curvou-se e pediu a ele um favor.
21 Kɛn Isa aakin̰ se ɗeekin̰ ɔɔ: «Naai tap ɓo Ꞌje ɗi?» Mɛnda se tɛrlin̰ ɔɔ: «Ɔn̰ gɛnumgen di naani ki se maakŋ gaari ki se, ɔn̰ deb kalaŋ Ꞌkiŋg do ji daami ki ɔɔ kɛn kalaŋ do ji jeeli ki.»
21 — O que é que você quer? — perguntou Jesus. Ela respondeu: — Prometa que, quando o senhor se tornar Rei, estes meus dois filhos sentarão à sua direita e à sua esquerda.
22 Isa tɛrlɗen ɔɔ: «Nakŋ naase Ꞌtɔndki mɛta ro ki se, naase Ꞌjeel ɔkki te mɛtin̰ eyo. *Kɔɔpm dubar maam mꞋutu mꞋkaay se, naase an̰ki kɔŋ kaasn gɛn kaayin̰ la?» Naaɗe tɛrlin̰ ɔɔ: «Yɛɛ, naaje jꞋan̰ kɔŋ kaasa.»
22 Jesus disse aos dois filhos dela: — Podemos! — responderam eles.
23 Isa ɗeekɗen ɔɔ: «Ɗeere, kɔɔpm dubarum se naase an̰ki kaayin̰a, naɓo gɛn gɔtn kiŋg jaay do ji daamum ki ey lɛ do ji jeelum ki se, ɔlum maam eyo. Gɔtn se Bubum ɗaapin̰ga ɗaap malin̰ge tu.»
23 Então Jesus disse:
24 Kɛn jee mɛtn Isa kɛn sik jaay ɓaa booy taar ese se, naaɗe maakɗe tuj do gɛnaa naapge tun di se.
24 Quando os outros dez discípulos ouviram isso, ficaram zangados com os dois irmãos.
25 Gaŋ gɔtn se Isa daŋɗeno paac ɔɔ ɗeekɗen ɔɔ: «ꞋJeelki, jeegen kꞋtɔlɗe gaarge se iŋg do jeege tu ɔɔ magalgen kꞋtɔndɗe se tɛɗ jeege te taa tɔɔgɔ.
25 Então Jesus chamou todos para perto de si e disse:
26 Num naase se ɔn̰te Ꞌtɛɗki bini. Kɛn maakse ki jaay nam je tɛɗn magalse se, ɔn̰ ron̰ tɛɗn debm kaan̰ naabse.
26 Mas entre vocês não pode ser assim. Pelo contrário, quem quiser ser importante, que sirva os outros,
27 Kɛn maakse ki se jaay nam je tɛɗn naanse se ɔn̰ ron̰ asen tɛɗn ɓulse.
27 e quem quiser ser o primeiro, que seja o escravo de vocês.
28 Taa *Goon Deba ɓaaɗo se, taa jeege ɓo an̰ tɛɗn naab eyo, num naan̰ ɓaaɗo se taa naan̰ ɓo tɛɗn naaba jeege tu ɔɔ kɛɗn kon̰ gɛn dugŋ do jee dɛna.»
28 Porque até o
29 Kɛn Isa ute jee mɛtin̰ ki jaay teec teec maakŋ gɛgɛr kɛn Jeriko ki se, jeege dɛna ɔk mɛtin̰a.
29 Quando Jesus e os discípulos estavam saindo de Jericó, uma grande multidão seguia Jesus.
30 Gɔtn se naaɗe ɔŋ jee kaam‑tɔɔkge di iŋg kiŋg jɛŋ ɗoob ki. Kɛn jee kaam‑tɔɔkge se booy jaay ɔɔ Isa ɓo deel deel se, naaɗe baag tɔɔɗn tɔɔyɔ ɔɔ: «Mɛlje, *Goon Daud ɛɛjjen doje ki!»
30 Dois cegos, sentados na beira do caminho, ouviram alguém dizer que ele estava passando e começaram a gritar: — Senhor,
31 Gɔtn se jee dɛnge uunɗe kaamɗe ɔɔ ɗeekɗen ɔɔ: «ꞋƊoki!» Gaŋ jee kaam‑tɔɔkgen se tɛr tɔɔɗ tɔɔy makɔn̰ daala ɔɔ: «Mɛlje, Goon Daud ɛɛjjen doje ki!»
31 A multidão os repreendeu e mandou que calassem a boca, mas eles gritaram ainda mais: — Senhor, Filho de Davi, tenha pena de nós!
32 Gɔtn se Isa ɔk ɗaara, daŋɗeno ɔɔ ɗeekɗen ɔɔ: «Naase Ꞌjeki mꞋasen tɛɗn ɗi?»
32 Então Jesus parou, chamou os cegos e perguntou:
33 Naaɗe tɛrlin̰ ɔɔ: «Mɛlje, ɔn̰ kaamjege Ꞌtɔɔɗn taaka!»
33 — Senhor, queremos poder enxergar! — responderam eles.
34 Gɔtn se Isa ɛɛjɗen doɗe ki, uun jin̰ tɔndɗen kaamɗege tu ɔɔ kaamɗege naar tɔɔɗ taaka ɔɔ naaɗe ɔk mɛtin̰a.
34 Jesus teve pena dos cegos e tocou nos olhos deles. No mesmo instante eles puderam ver e então seguiram Jesus.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Mateus 20, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.