Lucas 4

Kitapm kɛn Raa dɔɔko kiji ute jeege (KYQ) vs NVT

Sair da comparação
NVT Nova Versão Transformadora
1 Gɔtn se Isa ɗooc te *Nirl Salal se, iin̰o taa ool magal Jordan ki ɔɔ Nirl Salal se tɔɔɗ ɔlin̰ do kɔɗ‑ɓaar ki.
1 Jesus, cheio do Espírito Santo, voltou do rio Jordão e foi conduzido pelo Espírito no deserto,
2 Maakŋ ɓiige tun si‑sɔɔ se, Bubm sitange ɓaaɗo naamin̰a. Nɔɔrɔ katara se Isa ɔs te ɗim eyo ɔɔ kɛn ɓiigen si‑sɔɔ jaay aas se, naan̰ ɓo tɔɔlin̰a.
2 onde foi tentado pelo diabo durante quarenta dias. Não comeu nada durante todo esse tempo, e teve fome.
3 Gɔtn ese se, Bubm sitange ɗeekin̰ ɔɔ: «Kɛn naai ꞋGoon *Raa ɗeer num, Ꞌtaaɗ ko ki se ai dɛl nakŋ kɔsɔ.»
3 Então o diabo lhe disse: “Se você é o Filho de Deus, ordene que esta pedra se transforme em pão”.
4 Ɔɔ Isa tɛrlin̰ ɔɔ: «Taar se Kitap taaɗga taaɗa ɔɔ: Kɛn tɛɗ debkilimi iŋg se kɔsɔ kalin̰ ki sum eyo.»
4 Jesus, porém, respondeu: “As Escrituras dizem: ‘Uma pessoa não vive só de pão’”.
5 Tɛr Bubm sitange tɔɔɗ ɔlin̰ gɔtn raan. Gɔtn ese sum ɓo naan̰ naar taaɗin̰ taa naaŋ gaarin̰gen do naaŋ ki paac se.
5 Então o diabo o levou a um lugar alto e, num momento, lhe mostrou todos os reinos do mundo.
6 Ɔɔ Bubm sitange ɗeekin̰ ɔɔ: «Maam mꞋai kɛɗn tɔɔgɔ paac ute nakgen aak bɛɛ kɛn do naaŋ ki kaam jii, taa nakgen se jꞋɛɗumsin̰ga kɛɗ maam ki ɔɔ maam mꞋan̰ kɛɗn deb kɛn maakum jen̰a.
6 “Eu lhe darei a glória destes reinos e autoridade sobre eles, pois são meus e posso dá-los a quem eu quiser”, disse o diabo.
7 Ɔɔ kɛn naai jaay Ꞌɓaaɗo ɛrgga naanum ki ɔɔ Ꞌdaanumga num, nakgen se paac maam mꞋaisin̰ kɛɗa.»
7 “Eu lhe darei tudo se me adorar.”
8 Isa tɛrlin̰ ɔɔ: «Taa Kitap taaɗga taaɗ ɔɔ: Mɛli Raa kalaŋ tak se ɓo naai Ꞌkɛrgŋ naanin̰ ki ɔɔ an̰ Ꞌtɛɗn naabin̰a.»
8 Jesus respondeu: “As Escrituras dizem: ‘Adore o Senhor, seu Deus, e sirva somente a ele’”.
9 Tɛr Bubm sitange tɔɔɗ ɓaansin̰ maakŋ gɛgɛr kɛn Jeruzalɛm ki ɔɔ ɓaa uun ɔlin̰ do *Ɓee Raa ki raan lɛŋ lɛŋ ɔɔ ɗeekin̰ ɔɔ: «Kɛn naai ꞋGoon Raa ɗeer num, do ɓee ki ara se iin̰ aal naaŋ ki.
9 Então o diabo o levou a Jerusalém, até o ponto mais alto do templo, e disse: “Se você é o Filho de Deus, salte daqui.
10 Taa Kitap se taaɗga taaɗ ɔɔ:
10 Pois as Escrituras dizem: ‘Ele ordenará a seus anjos que o protejam.
11 ɔɔ naaɗe ai caapm kɔkŋ jiɗege tu
11 Eles o sustentarão com as mãos, para que não machuque o pé em alguma pedra’”.
12 Isa tɛrlin̰ ɔɔ: «Kitap taaɗga taaɗ ɔɔ: Ɓɛrɛ, naai se Ꞌkɔŋ Ꞌnaam Mɛli Raa eyo.»
12 Jesus respondeu: “As Escrituras dizem: ‘Não ponha à prova o Senhor, seu Deus’”.
13 Kɛn Bubm sitange naamin̰ kaam ara kaam ara jaay aas se, naan̰ iin̰ ɔn̰in̰a ɔɔ booy bini aan kaaɗ kɛn Raa mala ɔndin̰ se jaayo.
13 Quando o diabo terminou de tentar Jesus, deixou-o até que surgisse outra oportunidade.
14 Gɔtn se Isa ɗooc te tɔɔgŋ *Nirl Salal, ɔk tɛrl ɓaa taa naaŋ Galile ki ɔɔ nookin̰ eem dɔɔɗ taa naaŋ gɔtn ese paac.
14 Então Jesus, cheio do poder do Espírito, voltou para a Galileia. Relatos a seu respeito se espalharam rapidamente por toda a região.
15 Naan̰ lee dooyɗe maakŋ *ɓeege tun kɛn Yaudge lee tus maak ki ɔɔ jeege paac tɔɔmin̰a.
15 Ele ensinava nas sinagogas, e todos o elogiavam.
16 Isa tɛrl maakŋ gɛgɛr kɛn Nazarɛt gɔtn naan̰ teepmno ro ki. Kɛn *ɓii sebit jaay aanga num, aan gɔɔ daayum naan̰ lee ɓaa maakŋ *ɓee kɛn Yaudge lee tusn maak ki gɛn keem Raa ɗey se, naan̰ ɛnd maak ki ɔɔ ɓii kɛn se ɓo, naan̰ iin̰ ɗaara gɛn dooy Kitap naan jeege tu.
16 Quando Jesus chegou a Nazaré, cidade de sua infância, foi à sinagoga no sábado, como de costume, e se levantou para ler as Escrituras.
17 Gɔtn se jꞋuun jꞋɛɗin̰ Kitapm gɛn debm taaɗ taar teeco taar Raa ki kɛn kꞋdaŋin̰ Ezayi. Naan̰ wɔrgin̰a, ɔɔ ɔŋ gɔtn kɛn kꞋraaŋin̰ jꞋɔɔ:
17 Entregaram-lhe o livro do profeta Isaías, e ele o abriu e encontrou o lugar onde estava escrito:
18 Nirl gɛn Mɛljege se, utu maakum ki,
18 “O Espírito do Senhor está sobre mim, pois ele me ungiu para trazer as boas-novas aos pobres. Ele me enviou para anunciar que os cativos serão soltos, os cegos verão, os oprimidos serão libertos,
19 ɔɔ maam mꞋɓaaɗo se mꞋasen taaɗn
19 e que é chegado o tempo do favor do Senhor”.
20 Kɛn naan̰ jaay dooy Kitap aas se, naan̰ teelin̰a, ɔɔ ɛɗin̰ gaab kɛn tɛɗn naaba gɔtn ese se ɔɔ naan̰ tɛrl iŋg gɔtin̰ ki ɔɔ jee iŋg maakŋ ɓee kɛn gɔtn ese paac ɔndin̰ kaama.
20 Jesus fechou o livro, devolveu-o ao assistente e sentou-se. Todos na sinagoga o olhavam atentamente.
21 Gɔtn se naan̰ baagɗen taaɗa ɔɔ: «ꞋBooyki, taar Kitapm kɛn naase Ꞌbooyin̰ki jaaki se, aanga ɗoobin̰ ki.»
21 Então ele começou a dizer: “Hoje se cumpriram as Escrituras que vocês acabaram de ouvir”.
22 Gɔtn se jeegen paacn̰ iŋg booy taarin̰ se taaɗ taargen jiga ron̰ ki ɔɔ taarin̰ nijim kɛn naan̰ taaɗɗen se, ɔkɗen taaɗ eyo. Naaɗe ɗeek ɔɔ: «Kɛse tap ɓo goon Yusup ey la?»
22 Todos falavam bem dele e estavam admirados com as palavras de graça que saíam de seus lábios. Contudo, perguntavam: “Não é esse o filho de José?”.
23 Gɔtn se Isa ɗeekɗen ɔɔ: «Ɗeere, kaan̰ kaa taar kɛn jeege lee taaɗ se utu amsin̰ki tɛɗn dom ki kɛn taaɗ ɔɔ: ‹Kɛn naai jaay daptor num, aaj roi mala.› Bin se naase kic utu amki taaɗn ɔɔ: nakŋ naaje kꞋbooy kɛn naai Ꞌtɛɗo maakŋ gɛgɛr kɛn Kaparnayum ki se, ɓɔrse naai Ꞌtɛɗin̰ maakŋ naaŋi ki ara kici.»
23 Então ele disse: “Sem dúvida, vocês citarão para mim o ditado: ‘Médico, cure a si mesmo’, ou seja, ‘Faça aqui, em sua cidade, o mesmo que fez em Cafarnaum’.
24 Tɛr naan̰ taaɗɗen ɔɔ: «Ɗeere, Ꞌbooyki mꞋasen taaɗa: ɓii kalaŋ debm taaɗ taar teeco taar Raa ki gam jꞋɔkin̰ te ɔɔn̰ maakŋ naaŋin̰ ki eyo.
24 Eu, porém, lhes digo a verdade: nenhum profeta é aceito em sua própria cidade.
25 ꞋBooyki bɛɛ mꞋasen taaɗa: do dɔkin̰ do *Ɛli ki se, *Israɛl ɔk mɛnd‑daayge dɛna ɔɔ kaaɗ kɛn se ɓaara mɔtɔ ute laapa mɛcɛ se, maane baate keeɗe ɔɔ ɓo tɔɔl tɛɗ daama maakŋ naaŋ ki.
25 “Por certo havia muitas viúvas necessitadas em Israel no tempo de Elias, quando o céu se fechou por três anos e meio e uma fome terrível devastou a terra.
26 Num gaŋ Ɛli se, Raa ɔlin̰ te gɔtn mɛnd‑daay kɛn gam kɛn maakŋ taa naaŋ Israɛl ki se eyo; num ɔlin̰ gɔtn mɛnd‑daay kɛn iŋg maakŋ gɛgɛr kɛn kꞋdaŋin̰ Sarepta kɛn taa naaŋ Sidɔŋ ki.
26 E, no entanto, Elias não foi enviado a nenhuma delas, mas sim a uma estrangeira, uma viúva de Sarepta, na região de Sidom.
27 Do dɔkin̰ do Ɛlizɛ ki kɛn debm taaɗ taar teeco taar Raa ki se kic ɓo, Israɛlge se ɔk jee bikiɗge dɛna. Naɓo maakɗe ki paac se, deb kalaŋ kic ɓo Ɛlizɛ ɛɗin̰ te lapi eyo; num gaŋ ɛɗ lapi ɓo gaab ki kalaŋ kɛn kꞋdaŋin̰ Naaman kɛn kɔɗ Siri.»
27 E havia muitos leprosos em Israel no tempo do profeta Eliseu, mas o único que ele curou foi Naamã, o sírio”.
28 Kɛn jee maakŋ ɓee kɛn Yaudge lee tusn maak ki jaay booy taar kɛn naan̰ taaɗɗen se, naaɗe maakɗe taarɗe don̰ ki pirin̰.
28 Quando ouviram isso, aqueles que estavam na sinagoga ficaram furiosos.
29 Aan gɔɔ gɛgɛr se lɛ do ko ki se, naaɗe iin̰ iij‑ɔkin̰ teecn̰sin̰ naatn ɔɔ ɓaansin̰ taa an̰ Ꞌkɔtn kɔl ziri ki.
29 Levantaram-se, expulsaram Jesus da cidade e o arrastaram até a beira do monte sobre o qual a cidade tinha sido construída. Pretendiam empurrá-lo precipício abaixo,
30 Num gɔtn se naan̰ iik uj jiɗe ki ɔɔ but aal daanɗe ki se ɔɔ uun ɗoobin̰ ɓaa.
30 mas ele passou por entre a multidão e seguiu seu caminho.
31 Gɔtn se Isa bɔɔy ɓaa maakŋ gɛgɛr kɛn Kaparnayum kɛn taa naaŋ Galile ki. *Ɓii sebit jaay aan se, naan̰ ɓaa dooy jeege.
31 Então Jesus foi a Cafarnaum, uma cidade na Galileia, onde ensinava na sinagoga aos sábados.
32 Jeegen booy taar kɛn naan̰ dooyɗe se ɔkɗen taaɗ eyo, taa naan̰ dooyɗen ute tɔɔgin̰ mala.
32 Ali também o povo ficou admirado com seu ensino, pois ele falava com autoridade.
33 Jee iŋg maakŋ *ɓee kɛn Yaudge lee tusn maak ki gɔtn ese se, gaaba kalaŋ se ɔk kɔɔn̰ sitan. Kɛn naan̰ aak Isa se ɔɔɗ ɔɔy makɔn̰ɔ ɔɔ:
33 Certa ocasião, estando ele na sinagoga, um homem possuído por um demônio, um espírito impuro, gritou:
34 «Waay! Naai Isan Nazarɛt. Naai tap ɓo naaje jꞋɔŋ ɗi ute naai? Naai se Ꞌɓaaɗo gɛn kutje! Maam se mꞋjeeli, naai se Debm *Salal kɛn Raa ɓo ɔlio.»
34 “Por que vem nos importunar, Jesus de Nazaré? Veio para nos destruir? Sei quem é você: o Santo de Deus!”.
35 Gaŋ Isa aacin̰ kaama ɔɔ: «ꞋƊoa! ꞋTeec naatn ro gaab kɛn se!» Gɔtn se gaabm se ooc daan jeege tu ɔɔ sitan se teec naatn ron̰ ki ɔɔ tɛɗin̰ te ɗim eyo.
35 Jesus o repreendeu, dizendo: “Cale-se! Saia deste homem!”. Então o espírito jogou o homem no chão à vista da multidão e saiu dele, sem machucá-lo.
36 Jee paacn̰ aak nakŋ se, ɓeer ɔkɗe ɔɔ lee taaɗ ute naapa ɔɔ: «Kɛse taar ɔɔ ɗi ɓo bini! Gaabm se ute tɔɔgin̰ se, naan̰ taaɗ sitange tu ɔɔ naaɗe teec aan̰a.»
36 Admirado, o povo exclamava: “Que autoridade e poder ele tem! Até os espíritos impuros lhe obedecem e saem quando ele ordena!”.
37 Gɔtn se nookin̰ eem dɔɔɗ taa naaŋ gɔtn ese paac.
37 E as notícias a respeito de Jesus se espalharam pelos povoados de toda a região.
38 Kɛn Isa jaay teeco maakŋ *ɓee kɛn Yaudge lee tusn maak ki se, naan̰ ɓaa ɓee Simon ki ɔɔ ɔŋ moomin̰ mɛnda se ron̰ ɔŋg kɛɗɛk kɛɗɛk. Gɔtn ese naaɗe tɔnd mɛtn Isa ɔɔ n̰Ꞌsaapm don̰ ki.
38 Depois de sair da sinagoga naquele dia, Jesus foi à casa de Simão, onde encontrou a sogra dele muito doente, com febre alta. Quando os presentes suplicaram por ela,
39 Isa ɓaaɗo no don̰ ki aac kaama kɔɔn̰ ki ɔɔ ron̰ ɔŋg kɛɗɛk se tɛrɛc urlu. Gɔtn ese sum ɓo mɛnda se naar iin̰ ɗaara ɔɔ baagɗen tɛɗn kɔsɔ.
39 Jesus se pôs ao lado da cama e repreendeu a febre, que a deixou. Ela se levantou de imediato e passou a servi-los.
40 Kaaɗ kɛn jaay kaaɗa ɓaa ɓaa kooco se, jeege dɛna ɓaano ute jee kɔɔn̰ge napar napar gɔtn Isa ki ɔɔ naŋa naŋa kic ɓo naan̰ ɔndin̰ jin̰ don̰ ki, ɔɔ jee kɔɔn̰gen se paac ɔŋ lapia.
40 Quando o sol se pôs, as pessoas trouxeram seus familiares enfermos até ele. Qualquer que fosse a doença, ao pôr as mãos sobre eles, Jesus curava a todos.
41 Gɔtn ese kic sitange dɛna teec naatn ro jeege tu ɔɔ kɛn naaɗe teec teec se tɔɔɗ tɔɔy makɔn̰ ɔɔ: «Naai se, ꞋGoon Raa.» Gaŋ Isa aacɗen kaama ɔɔ jꞋɔn̰te taaɗa, taa naaɗe se jeelin̰a naan̰ ɓo *al‑Masi.
41 Muitos estavam possuídos por demônios, que saíam gritando: “Você é o Filho de Deus!”. Jesus, no entanto, os repreendia e não permitia que falassem, pois sabiam que ele era o Cristo.
42 Tanɔɔrin̰‑nɔɔrin̰ se, Isa iin̰ teec ɓaa do kɔɗ‑ɓaar ki gɔtɔ kaam kalaŋ. Gɔtn se jee dɛnge se iin̰ taa jen̰a ɔɔ kɛn naaɗe jaay ɔŋin̰ se, jee se je naan̰ aɗe kɔn̰ɔ eyo, num Ꞌkɔɔpm kiŋg ute naaɗe.
42 Logo cedo na manhã seguinte, Jesus retirou-se para um lugar isolado. As multidões o procuravam por toda parte e, quando finalmente o encontraram, suplicaram que não as deixasse.
43 Gaŋ Isa tɛrlɗen ɔɔ: «Bɛɛki se, mꞋɓaa taaɗn Labar Jigan gɛn Gaar Raa se, maakŋ gɛgɛrge tun kuuy kici. Taa naan̰ se ɓo Raa ɔlumo.»
43 Ele, porém, disse: “Preciso anunciar as boas-novas do reino de Deus também em outras cidades, pois para isso fui enviado”.
44 Isa lee taaɗ taar Raa maakŋ *ɓeege tun kɛn Yaudge lee tusn maak ki kɛn taa naaŋ Jude ki se paac.
44 E continuou a anunciar sua mensagem nas sinagogas da Judeia.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 4, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.