Lucas 22

Kitapm kɛn Raa dɔɔko kiji ute jeege (KYQ) vs NAA

Sair da comparação
NAA Nova Almeida Atualizada 2017
1 Ɓii laa mappan ɔk ɔrɔm eyo kɛn kꞋdaŋin̰ *laa Paak jaay ɔɔp gɔɔr se,
1 Estava próxima a Festa dos Pães sem Fermento, chamada Páscoa.
2 gɔtn se, *magal jee tɛɗn sɛrkɛ Raage tu ute jee jeel taaɗn tɔɔkŋ mɛtn Ko Taar Raage je ɗoobm an goon̰ kɔkŋ Isa taa an̰ ɓaa tɔɔlɔ, naɓo naaɗe ɓeer ɓeer jeege tu.
2 Os principais sacerdotes e os escribas procuravam uma forma de matar Jesus; porque temiam o povo.
3 Gɔtn se *Ɓubm sitange ɓaaɗo ɛnd maakŋ Judas, kɛn kꞋdaŋin̰ Iskariɔt se ɔɔ naan̰ kic mɛtn jee Isagen kɛn sik‑kaar‑dio.
3 Ora, Satanás entrou em Judas, chamado Iscariotes, que era um dos doze.
4 Naan̰ ɓaa taaɗ ute magal jee tɛɗn sɛrkɛ Raage tu ute magal jee kɛn lee bɔɔb *Ɓee Raa se, taa Ꞌkɔŋ raay kɛn naan̰ an kɔkŋ Isa aɗesin̰ kɛɗa.
4 Judas foi entender-se com os principais sacerdotes e os capitães sobre como lhes entregaria Jesus.
5 Kɛn naaɗe booy taar se, maakɗe raapo ɔɔ naaɗe taaɗin̰ga taaɗ ɔɔ utu an̰ kɛɗn gurs.
5 Eles se alegraram e combinaram em lhe dar dinheiro.
6 Naan̰ kɛn se, Judas tooko ɔɔ baag toom Isa taa kɛn naan̰ jaay aak jeege gɔtɔ num, naan̰ aɗesin̰ taaɗa ɔɔ naaɗe an̰ kɔkɔ.
6 Judas concordou e buscava uma boa ocasião para lhes entregar Jesus, longe da multidão.
7 Ɓii gɛn laa mappan ɔk ɔrɔm ey jaay aan se, ɓii kɛn se ɓo bɛɛki num, kꞋtɔjn̰ gaan baatge gɛn laa Paak gɛn Yaudge.
7 Chegou o dia da Festa dos Pães sem Fermento, em que era necessário fazer o sacrifício do cordeiro pascal.
8 Taa naan̰ se ɓo, Isa ɔl Piɛr ute Jan ɗeekɗen ɔɔ: «ꞋƁaa Ꞌtɛɗjeki kɔsɔ gɛn laa Paak taa jꞋaki ɓaa kɔsɔ.»
8 Então Jesus enviou Pedro e João, dizendo:
9 Naaɗe tɔnd mɛtin̰ ɔɔ: «Naai Ꞌje jꞋaisin̰ tɛɗn kaam gay?»
9 Eles lhe perguntaram: — Onde o senhor quer que a preparemos?
10 Isa tɛrlɗen ɔɔ: «ꞋƁooyki: kɛn Ꞌɓaaki ɓaa maakŋ gɛgɛr ki se, naase aki dɔɔɗn ute gaaba uuno kɔɔyɔ ɗooc te maane se. Ɔkki mɛtin̰a ɔɔ Ꞌɓaaki maakŋ ɓee kɛn naan̰ an kɛnd maak ki se.
10 Jesus lhes explicou:
11 Kɛn aankiga num, Ꞌtaaɗki mɛl ɓee ki se ɔɔki: ‹Debm dooy jeege ɔljeno ɔɔ kꞋtɔnd mɛti ɔɔ ɓee gay jaay ɓo naan̰ an kɔsn kɔsn laa Paak te jee mɛtin̰ ki se?›
11 e digam ao dono da casa: “O Mestre pergunta: ‘Onde fica o aposento no qual comerei a Páscoa com os meus discípulos?’”
12 Num naan̰ asen taaɗn ɓee magala kɛn jꞋiin̰in̰ do ɓee ki raan, ɔɔ maakŋ ɓee se, nakin̰ge paac aas kart. Gɔtn ese ɓo ajeki tɛɗn kɔsn gɛn laa Paak.»
12 Ele lhes mostrará um espaçoso cenáculo mobiliado; ali façam os preparativos.
13 Kɛn naaɗe ɓaa aan se, ɔŋ nakge se paac aan gɔɔ kɛn Isa taaɗɗeno. Gɔtn se ɓo naaɗe tɛɗ kɔsn gɛn laa Paak.
13 E, indo, acharam tudo como Jesus lhes tinha dito e prepararam a Páscoa.
14 Kɛn kaaɗn kɔsɔ jaay aan se, Isa ɓaaɗo iŋg kaaɗn tabil ki ute jee kaan̰ naabin̰ge.
14 Chegada a hora, Jesus se pôs à mesa, e os apóstolos estavam com ele.
15 Gɔtn se Isa ɗeekɗen ɔɔ: «Maam mꞋje ute maakum paac mꞋkɔsn *laa Paak ute naase jaay ɓo mꞋdabara.
15 Então Jesus lhes disse:
16 ꞋBooyki mꞋasen taaɗa: maam mɔɔtn tap ɓo Laa Paak se, mꞋkɔŋ kɔs ey sum, bini nakŋ kɛn Laa Paak je taaɗa se utu Ꞌkaan ɗoobin̰ ki *maakŋ Gaar Raa ki.»
16 Pois eu lhes digo que nunca mais a comerei, até que ela se cumpra no Reino de Deus.
17 Gɔtn se naan̰ uun *kɔɔpm kɛn ɔk tɔtn koojn̰ bin̰ se jin̰ ki, tɔɔm *Raa ɔɔ ɗeekɗen ɔɔ: «Ɔkki ɔɔ Ꞌnig aayin̰ki ute naapa.
17 E, pegando um cálice, depois de ter dado graças, disse:
18 ꞋBooyki mꞋasen taaɗa: tɔtn koojn̰ bin̰ ese se, mɔɔtn mꞋan̰ kɔŋ kaaye ɗɔɔl ute naase ey sum, bini maakŋ Gaar Raa aɗe ɓaa.»
18 Pois eu digo a vocês que, de agora em diante, não mais beberei do fruto da videira, até que venha o Reino de Deus.
19 Tɛr naan̰ uun mappa jin̰ ki, tɔɔm Raa ɔɔ dup ɛɗɗesin̰a ɔɔ ɗeekɗen ɔɔ: «Kɛse ɓo roma kɛn mꞋɛɗin̰ *sɛrkɛ taa naase. Nakŋ se Ꞌlee Ꞌtɛɗin̰ki bini ɔɔ Ꞌsaapki dom ki.»
19 E, pegando um pão, tendo dado graças, o partiu e lhes deu, dizendo:
20 Kɛn naaɗe ɔs aas se, naan̰ uun kɔɔpm ɔk tɔtn koojn̰ bin̰ se ɔɔ tɛɗin̰ bin kici, taaɗɗen ɔɔ: «Tɔtn koojn̰ bin̰ kɛn maakŋ kɔɔpm ese se kɛse je taaɗn ɔɔ: *Raa dɔɔkga kiji ute naase ɔɔ kɛse ɓo moosum kɛn ɔɔy taa naase.»
20 Do mesmo modo, depois da ceia, pegou o cálice, dizendo:
21 Kɛn naaɗe iŋg ɔs kɔs se, Isa ɗeekɗen ɔɔ: «Aakki, debm am kut se ɔlga jin̰ maakŋ baay ki ute maam tɛlɛ.
21 — Mas eis que a mão do traidor está comigo à mesa.
22 *Goon Deba se, utu Ꞌkooy aan gɔɔ kɛn Raa taaɗni, num gaŋ ɔɔn̰ deb kɛn an̰ kut se!»
22 Pois o Filho do Homem vai segundo o que está determinado, mas ai daquele por quem ele está sendo traído!
23 Kɛn naaɗe jaay booy taar se, naaɗe baag taaɗn ute naapa ɔɔ maakɗe ki se, naŋa ɓo Ꞌkɔŋ tɛɗn nakŋ se.
23 Então começaram a perguntar entre si qual deles seria o que estava para fazer isso.
24 Gɔtn se, jee mɛtn Isa ki baag tɛɗn dɛkɛn̰ɛ ɔɔ naaj ute naapa ɔɔ maakɗe ki se, naŋa ɓo Ꞌtɛɗn magala.
24 Houve também entre eles uma discussão sobre qual deles parecia ser o maior.
25 Gaŋ Isa ɗeekɗen ɔɔ: «ꞋJeelki, gaarin̰gen do naaŋ ki se iŋg do jeege tu tɛɗ jeege kusin̰a, ɔɔ magalgen tiŋg do jeege tu se, je jeege aɗen daŋ jee bɛɛ.
25 Mas Jesus lhes disse:
26 Num naase se, ɔn̰te Ꞌtɛɗki bini. Anum maakse ki se, debm je Ꞌtɛɗn magal se, ɔn̰ Ꞌtɛɗ ron̰ aan goon cɔkɔ ɔɔ debm je tɛɗn naana se, ɔn̰ Ꞌtɛɗn debm kaan̰ naabse.
26 Mas vocês não são assim; pelo contrário, o maior entre vocês seja como o menor; e aquele que dirige seja como o que serve.
27 Debm magal ɓo kɛn gay: debm kɛn iŋg ɔs kɔs lɔɓu debm kɛn kɔsɔ ooyga num lee ɓaaɗo tɔndin̰ jeege tu se ne? Debm ɔs kɔs se ɓo debm magal ey la? Anum maam mꞋiŋg maakse ki se aan gɔɔ mꞋdebm tɛɗn naabse.
27 Pois qual é maior: aquele que está à mesa ou aquele que serve? Não é verdade que é aquele que está à mesa? Pois, no meio de vocês, eu sou como quem serve.
28 Kɛn maam maakŋ dubar ki se, naase ɓo, jee daayum iŋgkiro ute maama.
28 Vocês são os que têm permanecido comigo nas minhas tentações.
29 Aan gɔɔ Bubum ɔn̰um gaara maam ki se, maam kic mꞋɔn̰sen gaara naase ki,
29 E eu confio a vocês um reino, assim como o meu Pai confiou a mim,
30 taa naase aki ɓaa kɔsɔ ɔɔ aki kaaye ute maama maakŋ gaarum ki. Ɔɔ naase utu aki kiŋg do kaag doge tu gɛn kɔjn̰ bɔɔrɔ do taa ɓee gaan *Israɛlge tun sik‑kaar‑di se.»
30 para que comam e bebam à minha mesa no meu Reino; e vocês se assentarão em tronos para julgar as doze tribos de Israel.
31 Gɔtn se Isa ɗeek Simon ki ɔɔ: «Simon, Simon, Ꞌbooyo! *Ɓubm sitange se tɔndga mɛta ɔɔ je ai lɔɔyɔ aan gɔɔ teen̰ kꞋlɔɔyin̰ maakŋ gɛrt ki se.
31 — Simão, Simão, eis que Satanás pediu para peneirar vocês como trigo!
32 Gaŋ maam mꞋtɔndga mɛtn Raa taa naai, taa kaal maaki kɛn naai aal dom ki se, Ꞌtɛɗn cɛr eyo. Ɔɔ kɛn naai jaay tɛrloga gɔtum ki num, gɛnaaige se, ɛɗɗen kaay kaama taa Ꞌtɛɗn jee tɔɔgɔ naan maam ki.»
32 Eu, porém, orei por você, para que a sua fé não desfaleça. E você, quando voltar para mim, fortaleça os seus irmãos.
33 Gaŋ Piɛr tɛrlin̰ ɔɔ: «Mɛluma, maam mꞋtookŋ mꞋɓaa daŋgay ki ute naai ɔɔ mꞋkooy ute naai.»
33 Porém Pedro respondeu: — Estou pronto para ir com o Senhor, tanto para a prisão como para a morte.
34 Tɛr Isa tɛrlin̰ ɔɔ: «ꞋBooyo, Piɛr, mꞋai taaɗa: jaaki se, kɔr kɔrɔn̰jɔ Ꞌkɔɔy ey sum ɓo, naai Ꞌnaajn̰ ɗɔɔl mɔtɔ ɔɔ Ꞌɗeekŋ ɔɔ Ꞌjeelum eyo.»
34 Mas Jesus lhe disse:
35 Gɔtn se, Isa ɗeekɗen daala ɔɔ: «Kaaɗ kɛn mꞋɔlseno naaba jaay mꞋtaaɗsen mꞋɔɔ ɔn̰te Ꞌkuunki gursi, ɓɔɔnɔ ɔɔ saa se, ɗim baatsege la?» Naaɗe tɛrlin̰ ɔɔ: «Ɗim baatje te eyo.»
35 A seguir, Jesus perguntou aos discípulos: Eles responderam: — Não faltou nada!
36 Tɛr naan̰ ɗeekɗen daala ɔɔ: «Ɓɔrse se, debm ɔk gurs lɛ, uunu ɔɔ debm ɔk ɓɔɔnɔ kic lɛ, uunu; ɔɔ debm ɔk gɔrɗ‑jɛrlɛ ey lɛ dugŋ naatn ute kal magalin̰a ɔɔ n̰Ꞌdugŋ gɔrɗ‑jɛrlɛ.
36 Então Jesus lhes disse:
37 Taa naan̰ se, maam mꞋɗeekseni: taar kɛn Kitap taaɗ rom ki se, utu Ꞌkaan ɗoobin̰ ki kɛn ɔɔ: naan̰ se se jꞋaalga mun̰ maakŋ jee tujge tu.
37 Pois eu lhes digo que é preciso que se cumpra em mim o que está escrito: “Ele foi contado com os malfeitores.” Pois o que a mim se refere está sendo cumprido.
38 Gaŋ jee mɛtin̰ ki tɛrlin̰ ɔɔ: «Mɛlje, naaje jꞋɔk gɔrɗ‑jɛrlɛ di ara.» Naan̰ tɛrlɗen ɔɔ: «Kɛse bɛɛga sum, taarse se ɔn̰in̰ki.»
38 Então lhe disseram: — Senhor, aqui estão duas espadas! Jesus lhes respondeu:
39 Gɔtn se Isa teec ɓaa ook do kɔs ɔlib ki, gɔtn kɛn naan̰ lee ɓaan ro ki. Ɔɔ jee mɛtin̰ ki se, ɓaa ute naan̰a.
39 E, saindo, Jesus foi, como de costume, para o monte das Oliveiras; e os discípulos o acompanharam.
40 Kɛn naaɗe aan gɔtn ese se, naan̰ ɗeekɗen ɔɔ: «ꞋTɔndki mɛtn Raa taa naase aki koocn̰ maakŋ nakŋ naam ki eyo.»
40 Chegando ao lugar escolhido, Jesus lhes disse:
41 Tɛr Isa iik tɔɔk cɛɛs ki daanɗe ute jee mɛtin̰ ki se kaam kund koa; gɔtn se naan̰ ɛrg naaŋ ki ɔɔ baag tɔnd mɛtn Raa,
41 Ele, por sua vez, se afastou um pouco, e, de joelhos, orava,
42 ɗeek ɔɔ: «Bua, kɛn naai Ꞌje num, *kɔɔpm dubar utu Ꞌkaan dom ki se, naai iikin̰ naatn dɔkɔ rom ki. Num gaŋ Ꞌtɛɗ aan gɔɔ kɛn naai maaki jen ro ki, aan gɔɔ kɛn maam ɓo mꞋje se eyo.»
42 dizendo:
43 Gɔtn ese *kɔɗn Raa bɔɔyo maakŋ raa ki ɓaaɗo ɛɗin̰ gaab tɔɔgɔ.
43 Então lhe apareceu um anjo do céu que o confortava.
44 Kɛn Isa jaay maakin̰ tuj kasak kasak se, naan̰ tɔnd mɛtn Raa bini gɔtɔŋgin̰ teec ron̰ ki jaay taɗ naaŋ ki se tec aan gɔɔ mooso.
44 E, estando em agonia, orava mais intensamente. E aconteceu que o suor dele se tornou como gotas de sangue caindo sobre a terra.
45 Kɛn naan̰ tɔnd mɛtn Raa jaay aas se, iin̰ ɓaaɗo ɔŋ jee mɛtin̰ ki ɔɔ ute maak‑tujɗe se ɔlɗen naaɗe tooɗ bia.
45 Levantando-se da oração, Jesus foi até onde os discípulos estavam, e os encontrou dormindo de tristeza.
46 Naan̰ ɗeekɗen ɔɔ: «Gɛn ɗi jaay Ꞌtooɗki bi se? Iin̰ki raan ɔɔ Ꞌtɔndki mɛtn Raa, taa aki koocn̰ maakŋ nakŋ naam ki eyo.»
46 E disse:
47 Kɛn Isa utu taaɗ taaɗ ɓɔrt sum ɓo, jee dɛnge teeco ɔɔ debm tɔɔɗɗeno se ron̰ Judas. Naan̰ se mɛtn jee Isagen sik‑kaar‑di se. Naan̰ ɓaaɗo cɛɛ Isa ki, baam ɔkin̰a ɔɔ aay ciilin̰.
47 Enquanto Jesus ainda falava, eis que chegou uma multidão. E um dos doze, que se chamava Judas, vinha à frente deles e se aproximou de Jesus para o beijar.
48 Ɔɔ Isa tɛrlin̰ ɔɔ: «Judas, ute baam kɔkŋ kɛn naai Ꞌbaam ɔkuma ɔɔ aay ciilum se ɓo, naai an kutn *Goon Deba ne?»
48 Jesus, porém, lhe disse:
49 Jee kɛn cɛɛ Isa ki jaay aak nakŋ kɛn utu Ꞌtɛɗ se, naaɗe ɗeekin̰ ɔɔ: «Mɛlje, jee ese jꞋaɗen tɔgŋ ute gɔrɗ‑jɛrljege se la?»
49 Os que estavam ao redor de Jesus, vendo o que estava por acontecer, perguntaram: — Senhor, devemos atacar com as espadas?
50 Maakɗe ki se, deb kalaŋ ɔɔɗo gɔrɗ‑jɛrlin̰a ɔɔ ɔg gaaŋ te bi do ji daama gɛn debm tɛɗn naabm *magal debm tɛɗn sɛrkɛ Raa ki.
50 Um deles golpeou o servo do sumo sacerdote e cortou-lhe a orelha direita.
51 Num gaŋ Isa taaɗɗen ɔɔ: «Ɔn̰ki! Ɔn̰te Ꞌtɛɗki bini.» Ɔɔ Isa ɔl jin̰ ut bi gaabm se ɔɔ gaabm se ɔŋ lapia.
51 Mas Jesus interveio, dizendo: E, tocando na orelha do homem, o curou.
52 Gɔtn se Isa taaɗ jeege tun ɓaan̰o kɔkɔ ɔɔ jee se, magal jee tɛɗn sɛrkɛ Raage tu, magal jee kɛn lee bɔɔb *Ɓee Raa ute magal taa Ɓee Yaudge ɔɔ ɗeekɗen ɔɔ: «Naase Ꞌteeckiro ute gɔrɗ‑jɛrlsege ɔɔ sirɗsege se, aan gɔɔ Ꞌɓaakiro kɔkŋ debm ɓoogo.
52 Então Jesus disse aos principais sacerdotes, capitães do templo e anciãos que vieram prendê-lo:
53 Ey num ɓii‑raa, maam mꞋtiŋgo ute naase daan bɔɔr Ɓee Raa ki ɔɔ nam tap ɓo ɔŋ ɔl te jin̰ rom ki eyo. Naɓo ɓɔrse se, kaaɗn naasen ɔkki tɔɔgɔ maakŋ gɔt kɛn ɔɔɗ se ɓo, aanga.»
53 Todos os dias, estando eu com vocês no templo, vocês não tentaram me prender. Esta, porém, é a hora de vocês e a hora do poder das trevas.
54 Kɛn naaɗe jaay ɔk Isa se, naaɗe ɓaansin̰o maakŋ ɓee *magal debm tɛɗn sɛrkɛ Raa ki. Naan̰ kɛn se, Piɛr lee tɔl goosɗe kaam mɔɔtn dɔkɔ.
54 Então, prendendo Jesus, levaram-no e o introduziram na casa do sumo sacerdote. Pedro seguia de longe.
55 Kɛn naaɗe jaay aan se, ɔŋ gɔtn se kꞋtuuyga tuuy pooɗo daan bɔɔr ki ɔɔ jeege iŋg riib riibi ɔɔ Piɛr ɓaaɗo iŋg riib ute naaɗe kici.
55 Quando acenderam um fogo no meio do pátio e se assentaram juntos, Pedro tomou lugar entre eles.
56 Mɛnd tɛɗn naabm gɔtn ese jaay aakin̰ naan̰ iŋg riib riib pooɗo se, naan̰ ɔndin̰ kaama tak ɔɔ ɗeek ɔɔ: «Gaabm se kic debm naan̰a.»
56 Uma empregada, vendo-o sentado perto do fogo, fixou os olhos nele e disse: — Este também estava com ele.
57 Gaŋ Piɛr naaj ɔɔ: «Mɛnd ara, ɓɛrɛ, gaabm se maam mꞋjeelin̰ eyo.»
57 Mas Pedro negou, dizendo: — Mulher, não o conheço.
58 Tɛr cɔkɔ sum ɓo, deb kuuy aakin̰ se, ɗeekin̰ ɔɔ: «Naai kic Ꞌmɛtn naaɗe.» Ɔɔ Piɛr tɛrlin̰ ɔɔ: «A‑a, maam mɛtn naaɗe eyo.»
58 Pouco depois, outro homem, ao ver Pedro, disse: — Você também é um deles. Mas Pedro disse: — Homem, eu não sou um deles.
59 Cɔkɔ sum se, deb kuuy ɓaaɗo ɗeekin̰ daala ɔɔ: «Ɗeer ɗeer, gaabm ese debm naan̰ kici, taa naan̰ se kic kɔɗ Galile.»
59 E, tendo passado cerca de uma hora, outro afirmou, dizendo: — Com certeza este também estava com ele, porque também é galileu.
60 Gaŋ Piɛr tɛrlin̰ ɔɔ: «Taari se tap ɓo, naai Ꞌje ɗeekŋ ɔɔ ɗio?» Gaŋ kɔr naan̰ utu taaɗ taaɗ ɓɔrt se sum ɓo, kɔrɔn̰jɔ naar ɔɔɗ ɔɔyɔ.
60 Mas Pedro insistiu: — Homem, não sei do que você está falando. E logo, enquanto Pedro ainda falava, o galo cantou.
61 Gɔtn se, Mɛljege tɛrl aak Piɛr, ɔɔ kɛn kaamɗe jaay dɔɔɗ se, Piɛr naar saap do taar kɛn Mɛljege taaɗin̰o, kɛn ɔɔ: «Jaaki, kɔr kɔrɔn̰jɔ tɔɔy ey sum ɓo, naai am baatn ɗɔɔl mɔtɔ.»
61 Então, o Senhor voltou-se e fixou os olhos em Pedro. E Pedro se lembrou da palavra do Senhor, como lhe tinha dito: “Hoje, antes que o galo cante, você me negará três vezes.”
62 Gɔtn se naan̰ teeco ɔɔ baag keeme gab gab.
62 E Pedro, saindo dali, chorou amargamente.
63 Jee iŋg bɔɔb Isa se, naaɗe tɛrɛcin̰ mɛtin̰a ɔɔ tɔndin̰a.
63 Os homens que detinham Jesus zombavam dele, davam-lhe pancadas e,
64 Naaɗe teelin̰ kaamin̰a, tɔndin̰a ɔɔ taaɗin̰ ɔɔ: «Debm taaɗ taar teeco taar Raa ki se, Ꞌtaaɗjen tu: debm kɛn tɔndi se tap ɓo naŋa?»
64 colocando uma venda sobre os olhos dele, diziam: — Profetize! Quem foi que bateu em você?
65 Gɔtn ese, naaɗe naajin̰ rap rap.
65 E muitas outras coisas diziam contra ele, blasfemando.
66 Tanɔɔrin̰ nɔɔrin̰ se, magal taa ɓee Yaudge, *magal jee tɛɗn sɛrkɛ Raage tu ute jee jeel taaɗn tɔɔkŋ mɛtn Ko Taar Raage, naaɗe se ɓo jee kɛn lee aak mɛtn taarge, naaɗe tusu paac ɔɔ ɔl jꞋɔk kꞋɓaano te Isa naanɗe ki.
66 Logo que amanheceu, reuniu-se a assembleia dos anciãos do povo, tanto os principais sacerdotes como os escribas, e o conduziram ao Sinédrio, onde lhe disseram:
67 Aan gɔtn se, naaɗe tɔnd mɛtin̰a ɔɔ: «Kɛn naai ɓo *al‑Masi lɛ, Ꞌɗeekjeni.» Isa tɛrlɗen ɔɔ: «Maam mꞋtaaɗsenga kic lɛ, naase aki Ꞌtookki eyo.
67 — Se você é o Cristo, diga-nos. Então Jesus lhes respondeu:
68 Ɔɔ kɛn mꞋtɔnd mɛtse kic lɛ, naase amki Ꞌkɔŋ tɛrl eyo.
68 E, se eu perguntar, vocês não me darão resposta.
69 Num naan ki se, *Goon Deba se utu Ꞌɓaa kiŋg do ji daam Raa Sidburku ki.»
69 Desde agora, o Filho do Homem estará sentado à direita do Deus Todo-Poderoso.
70 Naaɗe paac tɛrlin̰ ɔɔ: «Do taari ki se, naai je ɗeekŋ ɔɔ naai ɓo ꞋGoon Raa ɗaamo?» Isa tɛrlɗen ɔɔ: «Kɛse naase malin̰ge ɓo Ꞌtaaɗki ɔɔki maam Goon Raa.»
70 Todos perguntaram: — Então você é o Filho de Deus? Jesus respondeu:
71 Gɔtn se naaɗe ɗeek ɔɔ: «Naase nakage kꞋjeki saaɗn nam kuuy se, gɛn ɗi daala! Naajege lɛ, kꞋbooyin̰kiga te bijege, naan̰ mala ɓo taaɗjeki ute taarin̰a.»
71 Eles disseram: — Que necessidade ainda temos de testemunho? Porque nós mesmos ouvimos o que ele falou.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 22, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.