João 8
Kitapm kɛn Raa dɔɔko kiji ute jeege (KYQ) vs VC
1 Naan̰ kɛn se Isa iin̰ ɓaa do *kɔsn ɔlib ki.
1 Dirigiu-se Jesus para o monte das Oliveiras.
2 Mɛtbeen̰ki tanɔɔrin̰ nɔɔrin̰ se, naan̰ ɔk tɛrlo daan bɔɔr *Ɓee Raa ki ɔɔ jeege paac ɓaaɗo ɔŋin̰a. Gɔtn se naan̰ booy iŋg naaŋ ki ɔɔ baagɗen dooyo.
2 Ao romper da manhã, voltou ao templo e todo o povo veio a ele. Assentou-se e começou a ensinar.
3 Gɔtn se jee jeel taaɗn tɔɔkŋ mɛtn Ko Taar Raage ute *Parizige se ɔk ɓaano te mɛnd gaaba kalaŋ bin se jꞋɔkin̰o te gaabm kuuy. Naaɗe ɓaaɗo ɔndin̰ daan jeege tu.
3 Os escribas e os fariseus trouxeram-lhe uma mulher que fora apanhada em adultério.
4 Naaɗe ɗeek Isa ki ɔɔ: «Debm dooy jeege, mɛnd se tɛɗga nakŋ *kusin̰a jꞋɔŋin̰o tooɗ tooɗ te gaabm kuuy.
4 Puseram-na no meio da multidão e disseram a Jesus: Mestre, agora mesmo esta mulher foi apanhada em adultério.
5 Maakŋ *Ko Taar kɛn Raa ɛɗo Musa ki se taaɗjeki ɔɔ: ‹Mɛndgen bin se jꞋaɗen tund tɔɔl te koa.› Num gɛn naai ki num ɔɔ ɗi?»
5 Moisés mandou-nos na lei que apedrejássemos tais mulheres. Que dizes tu a isso?
6 Kɛn naaɗe jaay taaɗ bin se, je kɛn naan̰ taaɗga taar ɗim cɔkɔ sum ɓo, naaɗe an̰ goom kɔkɔ taa an̰ kɔkŋ mindin̰a. Num gaŋ gɔtn se, Isa no don̰ naaŋ ki ɔɔ baag raaŋ naaŋ ki ute goon jin̰a.
6 Perguntavam-lhe isso, a fim de pô-lo à prova e poderem acusá-lo. Jesus, porém, se inclinou para a frente e escrevia com o dedo na terra.
7 Aan gɔɔ naaɗe dɔɔk taara tɔnd mɛtin̰ ɔn̰ ey se, gɔtn se Isa uun don̰ ɗeekɗen ɔɔ: «Maakŋ naase kɛn Ꞌpaacki se, nam nam ɓii kalaŋ jaay tɛɗ te nakŋ kusin̰ ey num, uun koa und mɛnd se deete.»
7 Como eles insistissem, ergueu-se e disse-lhes: Quem de vós estiver sem pecado, seja o primeiro a lhe atirar uma pedra.
8 Gɔtn se tɛr naan̰ no don̰ naaŋ ki daala ɔɔ baag raaŋ naaŋ ki.
8 Inclinando-se novamente, escrevia na terra.
9 Kɛn naaɗe jaay booy taar ese se, naŋa naŋa kic ɓo uun ɗoobin̰ ɗoobin̰a. Jee magalge se ɓo baag kiin̰ ɓaa deet deet. Gɔtn se ɔɔp Isa kalin̰ ki te mɛnd kɛn naaɗe ɔk ɓaano daanɗe ki se.
9 A essas palavras, sentindo-se acusados pela sua própria consciência, eles se foram retirando um por um, até o último, a começar pelos mais idosos, de sorte que Jesus ficou sozinho, com a mulher diante dele.
10 Num gɔtn se Isa uun don̰ daala ɗeek mɛnd ki se ɔɔ: «Mɛnda, jee se ɓaaga gay? Maakɗe ki se, nam nam Ꞌɗaar jaay Ꞌkɛnd teeli gɛn kuti se gɔtɔ ne?»
10 Então ele se ergueu e vendo ali apenas a mulher, perguntou-lhe: Mulher, onde estão os que te acusavam? Ninguém te condenou?
11 Mɛnda se ɗeekin̰ ɔɔ: «Jaamus, nam utum te eyo.» Gɔtn se Isa ɗeekin̰ ɔɔ: «Maam kic mꞋje kuti eyo. ꞋƁaao naɓo mɔɔtn ɔn̰te tɛɗn nakŋ kusin̰a.»
11 Respondeu ela: Ninguém, Senhor. Disse-lhe então Jesus: Nem eu te condeno. Vai e não tornes a pecar.
12 Isa ɗeek jeege tu daala ɔɔ: «Maam se, mꞋgɔtn wɔɔr gɛn jeege paac. Debm kɛn ɓaaɗoga mɛtum ki se, naan̰ se lee maakŋ gɔt kɛn ɔɔɗ eyo. Gaŋ naan̰ se Ꞌkɔŋ gɔtn wɔɔr kɛn an̰ tɔɔɗn kɔl gɔtn kɛn naan̰ an kɔŋ kaaja.»
12 Falou-lhes outra vez Jesus: Eu sou a luz do mundo; aquele que me segue não andará em trevas, mas terá a luz da vida.
13 Gɔtn se *Parizige ɗeekin̰ ɔɔ: «Naai ɓo Ꞌtɛɗn saaɗn gɛn naai mala se, saaɗn naai se ɔs aay eyo.»
13 A isso, os fariseus lhe disseram: Tu dás testemunho de ti mesmo; teu testemunho não é digno de fé.
14 Isa tɛrlɗen ɔɔ: «Kɛn maam mꞋtɛɗn saaɗn maam mala kic ɓo, saaɗn maam se ɔs aaye. Taa maam mꞋjeel gɔtn maam mꞋiin̰no ɔɔ gɔtn maam mꞋan ɓaa. Num gaŋ naase gɔtn maam mꞋiin̰no lɛ, Ꞌjeelki eyo ɔɔ gɔtn maam ɓaan ɓaa ro ki kic ɓo, naase Ꞌjeelki eyo.
14 Respondeu-lhes Jesus: Embora eu dê testemunho de mim mesmo, o meu testemunho é digno de fé, porque sei de onde vim e para onde vou; mas vós não sabeis de onde venho nem para onde vou.
15 Naase ɔjki bɔɔrɔ do jeege tu aan gɔɔ kɛn jikilimge lee tɛɗa. Num maam lɛ mꞋɔj bɔɔrɔ do nam ki eyo.
15 Vós julgais segundo a aparência; eu não julgo ninguém.
16 Kɛn jaay aanumga gɛn kɔjn̰ bɔɔrɔ kic num, kɔjn̰ bɔɔr maam se kɛn mɛt ki. Taa maam se mꞋkalum ki eyo, num Bu kɛn ɔlumo se kic utu te maama.
16 E, se julgo, o meu julgamento é conforme a verdade, porque não estou sozinho, mas comigo está o Pai que me enviou.
17 Maakŋ *Ko Taar kɛn Raa ɛɗseno se, kꞋraaŋin̰ga raaŋ jꞋɔɔ: kɛn jeege di jaay taaɗ taarɗe ɔk mɛtn naapa se saaɗn naaɗe se, ɔs aaye.
17 Ora, na vossa lei está escrito: O testemunho de duas pessoas é digno de fé {Dt 19,15}.
18 Maam mala ɓo mꞋtaaɗn saaɗuma ɔɔ Bubum kɛn ɔlumo se kic taaɗ saaɗn maama.»
18 Eu dou testemunho de mim mesmo; e meu Pai, que me enviou, o dá também.
19 Gɔtn se naaɗe tɔnd mɛtin̰ ɔɔ: «Bubi naai Ꞌtaaɗn se gay?» Isa tɛrlɗen ɔɔ: «Naase lɛ Ꞌjeelumki eyo. Ɔɔ Bubum kic naase Ꞌjeelin̰ki eyo. Kɛn naase jaay Ꞌjeelumki maam num, Bubum kic ɓo naase an̰ki Ꞌkɔŋ jeel kici.»
19 Perguntaram-lhe: Onde está teu Pai? Respondeu Jesus: Não conheceis nem a mim nem a meu Pai; se me conhecêsseis, certamente conheceríeis também a meu Pai.
20 Isa taaɗ taargen se, kaaɗ kɛn naan̰ dooy dooy jeege daan bɔɔr *Ɓee Raa ki. Naan̰ kɛn se, naan̰ iŋg cɛɛ nakŋ kɛn jeege lee tɔmb *sɛrkɛ maak ki; num gaŋ gɔtn se, nam ɔŋ ɔl te jin̰ ron̰ ki eyo taa kaaɗin̰ aas te ey ɓɔrtɔ.
20 Estas palavras proferiu Jesus ensinando no templo, junto aos cofres de esmola. Mas ninguém o prendeu, porque ainda não era chegada a sua hora.
21 Isa taaɗɗen daala ɔɔ: «Maam se mꞋɓaa ɓaao ɔɔ naase utu amki jea, naɓo naase se utu aki kooy maakŋ *kusin̰se ki. Taa gɔtn maam mꞋan ɓaa se lɛ, naase aki kɔŋ ɓaa eyo.»
21 Jesus disse-lhes: Eu me vou, e procurar-me-eis e morrereis no vosso pecado. Para onde eu vou, vós não podeis ir.
22 Gɔtn se magal Yaudge taaɗ te naapa ɔɔ: «Taar kɛn naan̰ taaɗ ɔɔ gɔtn maam mꞋɓaan ɓaa se naase aki kɔŋ ɓaa eyo. Bin se, naan̰ kalin̰ ki ɓo ɓaa ɓaa tɔɔl ron̰ la?»
22 Perguntavam os judeus: Será que ele se vai matar, pois diz: Para onde eu vou, vós não podeis ir?
23 Isa tɛrlɗen ɔɔ: «Naase se, jee do naaŋ ki, num maam lɛ, mꞋiin̰o raan. Naase se, jee do naaŋ ki ara, num maam se, mꞋmɛtn jee do naaŋ ki ara ki eyo.
23 Ele lhes disse: Vós sois cá de baixo, eu sou lá de cima. Vós sois deste mundo, eu não sou deste mundo.
24 Taa naan̰ se ɓo maam taaɗseno mꞋɔɔ, naase se utu aki kooy maakŋ kusin̰sege tu. Kɛn naase jaay Ꞌbaate Ꞌkaalki maakse do maam kɛn mꞋiŋg daayum se, naase se utu aki kooy maakŋ kusin̰sege tu.»
24 Por isso vos disse: morrereis no vosso pecado; porque, se não crerdes o que eu sou, morrereis no vosso pecado.
25 Gɔtn se naaɗe tɔnd mɛtin̰ ɔɔ: «Naai tap ɓo naŋa?» Isa tɛrlɗen ɔɔ: «Do kupm mɛt ki tap ɓo maam mꞋɔn̰ te eyo num mꞋtaaɗsenoga.
25 Quem és tu?, perguntaram-lhe eles então. Jesus respondeu: Exatamente o que eu vos declaro.
26 Do naase ki se, maam mꞋɔk taarge dɛna kɛn mꞋasen taaɗa ɔɔ gɛn kɔjn̰ bɔɔrɔ dose ki. Num gaŋ Debm kɛn ɔlumo se, naan̰ taaɗ taar mɛt ki. Ɔɔ taar kɛn maam taaɗ jeege tu se, mꞋbooyo gɔtn naan̰ ki.»
26 Tenho muitas coisas a dizer e a julgar a vosso respeito, mas o que me enviou é verdadeiro e o que dele ouvi eu o digo ao mundo.
27 Num taar jaay naan̰ taaɗɗen te *Raa Bubu se, naaɗe ɔnd te mɛtin̰ eyo.
27 Eles, porém, não compreenderam que ele lhes falava do Pai.
28 Gɔtn se Isa ɗeekɗen daala ɔɔ: «Kɛn naase jaay Ꞌtup Ꞌtɔɔlkiga *Goon Deba ro kaag ki uun ɗaarin̰kiga raan se, kaaɗ kɛn se jaay naɓo naase aki jeele, maam se ɓo debm kɛn mꞋiŋg gɛn daayum. Ɔɔ maam se mꞋtɛɗ naka gɛn dom eyo, num maam taaɗ se mꞋtaaɗ te nakŋ kɛn Bubum dooyumo.
28 Jesus então lhes disse: Quando tiverdes levantado o Filho do Homem, então conhecereis quem sou e que nada faço de mim mesmo, mas falo do modo como o Pai me ensinou.
29 Debm kɛn ɔlumo se, naan̰ utu te maama. Naan̰ ɔŋ ɔn̰um te kalum ki eyo, taa maam se daayum mꞋtɛɗ nakŋ kɛn tɔɔlin̰ naan̰ ki.»
29 Aquele que me enviou está comigo; ele não me deixou sozinho, porque faço sempre o que é do seu agrado.
30 Gɔtn se kɛn jeege jaay booy taar Isa taaɗ bin se, jeege dɛna took aal maakɗe don̰ ki.
30 Tendo proferido essas palavras, muitos creram nele.
31 Gɔtn se Isa taaɗ Yaudge tun aalga kaal maakɗe don̰ ki se ɔɔ: «Kɛn naase jaay ɔkki taarum maakse ki tɔɔg se, naase aki tɛɗn jee mɛtum kɛn mala mala.
31 E Jesus dizia aos judeus que nele creram: Se permanecerdes na minha palavra, sereis meus verdadeiros discípulos;
32 Ute naan̰ se naase aki jeel taar mɛt ki, ɔɔ taar mɛt ki kɛn naase aki jeel se ɓo, asen kɔɔɗn dose maakŋ ɓul ki.»
32 conhecereis a verdade e a verdade vos livrará.
33 Naaɗe tɛrlin̰ ɔɔ: «Naaje se kꞋmɛtjil *Abraamge ɔɔ ɓii kalaŋ naaje kꞋtɛɗ te ɓul nam gam eyo. Naai Ꞌtaaɗjen ɔɔ: naase aki kɔŋ tɛɗn ɓul ey sum se, taa ɗi?»
33 Replicaram-lhe: Somos descendentes de Abraão e jamais fomos escravos de alguém. Como dizes tu: Sereis livres?
34 Isa tɛrlɗen ɔɔ: «ꞋBooyki bɛɛ mꞋasen taaɗa: debm jaay tɛɗ nakŋ *kusin̰ se, naan̰ ɔɔp tɛɗga ɓul gɛn kusin̰a.
34 Respondeu Jesus: Em verdade, em verdade vos digo: todo homem que se entrega ao pecado é seu escravo.
35 Ɓulu se naan̰ kɔŋ kiŋg maakŋ ɓee ki gɛn daayum eyo, num goono ɓo debm Ꞌkiŋg maakŋ ɓee ki gɛn daayum.
35 Ora, o escravo não fica na casa para sempre, mas o filho sim, fica para sempre.
36 Taa naan̰ se ɓo kɛn Goon Raa jaay ɔɔɗsenga maakŋ ɓul ki num, naase aki kɔŋ dose ɗeer ɗeer.
36 Se, portanto, o Filho vos libertar, sereis verdadeiramente livres.
37 Maam mꞋjeele naase se mɛtjil Abraamge. Naɓo naase Ꞌbaate Ꞌkuunki taaruma ɔɔ taa naan̰ se ɓo naase Ꞌje amki tɔɔlɔ.
37 Bem sei que sois a raça de Abraão; mas quereis matar-me, porque a minha palavra não penetra em vós.
38 Maam se mꞋtaaɗsen nakŋ kɛn maam mꞋaako gɔtn Bubum ki. Gaŋ naase se Ꞌtɛɗki nakŋ kɛn naase Ꞌbooykiro gɔtn bubse ki.»
38 Eu falo o que vi junto de meu Pai; e vós fazeis o que aprendestes de vosso pai.
39 Naaɗe tɛrlin̰ ɔɔ: «Bubm naaje se, Abraam.» Isa tɛrlɗen ɔɔ: «Kɛn naase jaay gaan Abraamge ɗeer num, naase aki tɛɗn nakgen aan gɔɔ Abraam tɛɗo se.
39 Nosso pai, replicaram eles, é Abraão. Disse-lhes Jesus: Se fôsseis filhos de Abraão, faríeis as obras de Abraão.
40 Num ɓɔrse naase Ꞌje amki tɔɔlɔ. Taa maam mꞋtaaɗsenga taaɗ taar mɛt ki kɛn maam booyo gɔtn Raa ki. Nakgen bin se Abraam ɔŋ tɛɗin̰ te eyo.
40 Mas, agora, procurais tirar-me a vida, a mim que vos falei a verdade que ouvi de Deus! Isso Abraão não o fez.
41 Num gaŋ naase se Ꞌtɛɗki nakgen kɛn bubse lee tɛɗa.» Naaɗe tɛrlin̰ ɔɔ: «Naaje se kꞋgaan bumige eyo. Naaje jꞋɔk Bubu kalaŋ sum, ɔɔ Bubm naaje se, Raa!»
41 Vós fazeis as obras de vosso pai. Retrucaram-lhe eles: Nós não somos filhos da fornicação; temos um só pai: Deus.
42 Isa ɗeekɗen ɔɔ: «Kɛn Raa jaay Bubse num kaaɗn naane, naase amki jea. Maam mꞋiin̰o gɔtn Raa ki ɔɔ mꞋɓaaɗo kic ɓo taa naan̰a: maam se mꞋɓaaɗo gɛn dom eyo, num naan̰ ɓo debm kɛn ɔlumo.
42 Jesus replicou: Se Deus fosse vosso pai, vós me amaríeis, porque eu saí de Deus. É dele que eu provenho, porque não vim de mim mesmo, mas foi ele quem me enviou.
43 Gɛn ɗi naase Ꞌbooy ɔkki taarum ey se? Taa taar maam mꞋtaaɗsen se naase aasin̰ki gɛn booy kɔkin̰ eyo.
43 Por que não compreendeis a minha linguagem? É porque não podeis ouvir a minha palavra.
44 Bubm naase se, naan̰ Bubm sitange. Ɔɔ naase Ꞌjeki tɛɗn nakŋ kɛn bubse maakin̰ jea. Do dɔkin̰ kic ɓo, naan̰ ɓo debm tɛɛso gɛn tɔɔl jeege. Ɔɔ naan̰ se taaɗ taar mɛt ki eyo, taa nakŋ mɛt ki se gɔtn naan̰ ki gɔtɔ. Kɛn naan̰ baaga taaɗn taar‑kɔɔɓɔ se taargen se naan̰ uun don̰ ki ɓo taaɗa, taa naan̰ se debm taar‑kɔɔɓɔ ɔɔ bubm jee taar‑kɔɔɓge.
44 Vós tendes como pai o demônio e quereis fazer os desejos de vosso pai. Ele era homicida desde o princípio e não permaneceu na verdade, porque a verdade não está nele. Quando diz a mentira, fala do que lhe é próprio, porque é mentiroso e pai da mentira.
45 Num gaŋ maam se mꞋtaaɗsen taar mɛt ki. Taa naan̰ se ɓo naase Ꞌbaate Ꞌtookki taaruma.
45 Mas eu, porque vos digo a verdade, não me credes.
46 Maakse ki se naŋa jaay am kɔŋ taaɗn kusin̰ kɛn maam tɛɗa ɔɔ kɛn maam mꞋtaaɗ taar mɛt ki num, naase Ꞌbaate kuunki taarum se gɛn ɗi?
46 Quem de vós me acusará de pecado? Se vos falo a verdade, por que me não credes?
47 Debm gɛn Raa se, booy uun taar Raa. Num naase se, jee Raage eyo, taa naan̰ se ɓo naase Ꞌbaate Ꞌbooyki taaruma.»
47 Quem é de Deus ouve as palavras de Deus, e se vós não as ouvis é porque não sois de Deus.
48 Gɔtn se magal Yaudge taaɗ Isa ki ɔɔ: «Kɛn kꞋɗeek jꞋɔɔ naai kɔɗ *Samari ɔɔ debm sitan se, taarje mɛt ki.»
48 Responderam então os judeus: Não dizemos com razão que és samaritano, e que estás possesso de um demônio?
49 Gaŋ Isa tɛrlɗen ɔɔ: «Maam se debm sitan eyo. Num maam se *mꞋnook Bubuma, gaŋ naase aalumki maak ki eyo.
49 Respondeu-lhes Jesus: Eu não estou possesso de demônio, mas honro a meu Pai. Vós, porém, me ultrajais!
50 Maam se mꞋje jeege ɓo am nook eyo, num deb kuuy ɓo je jeege am nooko, naan̰ ɓo debm utu Ꞌkɔjn̰ bɔɔrɔ.
50 Não busco a minha glória. Há quem a busque e ele fará justiça.
51 ꞋBooyki bɛɛ mꞋasen taaɗa: debm jaay booy uun taar maam se, mɔɔtn naan̰ se Ꞌkɔŋ kooy eyo.»
51 Em verdade, em verdade vos digo: se alguém guardar a minha palavra, não verá jamais a morte.
52 Gɔtn se, magal Yaudge ɗeekin̰ ɔɔ: «Ɓɔrse naaje kꞋjeeliga naai se debm sitan! Ey num Abraam te jee taaɗ taar teeco taar Raa ki kɛn do dɔkin̰ se kic ɓo ooyga, gaŋ naai Ꞌtaaɗ ɔɔ debm jaay booy uunga taar naai num, mɔɔtn Ꞌkɔŋ kooy eyo.
52 Disseram-lhe os judeus: Agora vemos que és possuído de um demônio. Abraão morreu, e também os profetas. E tu dizes que, se alguém guardar a tua palavra, jamais provará a morte...
53 Bin se bubjen Abraam kɛn ooyga se naai magal cirin̰ la? Ey num jee taaɗ taar teeco taar Raa ki se kic ɓo ooyga ɔɔ naai magal roi bin se Ꞌje kaasn te naŋa?»
53 És acaso maior do que nosso pai Abraão? E, entretanto, ele morreu... e os profetas também. Quem pretendes ser?
54 Isa tɛrlɗen ɔɔ: «Kɛn maam ɓo mꞋnook rom mala sum num, nookŋ ro maam se nakŋ cɛrɛ. Kɛn nookum maam se, Bubuma, ɔɔ naan̰ ɓo kɛn naase Ꞌtaaɗki ɔɔki naan̰ ɓo Raase se.
54 Respondeu Jesus: Se me glorifico a mim mesmo, a minha glória não é nada; meu Pai é quem me glorifica, aquele que vós dizeis ser o vosso Deus
55 Gaŋ naase Ꞌjeel ɔkin̰ki eyo ɔɔ maam se mꞋjeel mꞋɔkin̰ mala mala. Kɛn maam jaay mꞋtaaɗ mꞋɔɔ mꞋjeel mꞋɔkin̰ ey se, mꞋtɛɗn debm taar‑kɔɔɓɔ aan gɔɔ naase kici. Num maam se mꞋjeel mꞋɔkin̰a ɔɔ mꞋɔk taarin̰ se maakum ki.
55 e, contudo, não o conheceis. Eu, porém, o conheço e, se dissesse que não o conheço, seria mentiroso como vós. Mas conheço-o e guardo a sua palavra.
56 Bubse Abraam se maakin̰ raapo ɔɔ naan̰ aak kaam ɓiin mꞋano Ꞌɓaa do naaŋ ki. Kɛn naan̰ jaay aak naan̰ se sum se, naan̰ maakin̰ raap dɛn aak eyo.»
56 Abraão, vosso pai, exultou com o pensamento de ver o meu dia. Viu-o e ficou cheio de alegria.
57 Do taar kɛn naan̰ taaɗ se magal Yaudge ɗeekin̰ ɔɔ: «Naai kɛn ɓaari si‑mii kic aas te ey sum ɓo aakga Abraam ne?»
57 Os judeus lhe disseram: Não tens ainda cinqüenta anos e viste Abraão!...
58 Isa tɛrlɗen ɔɔ: «ꞋBooyki bɛɛ mꞋasen taaɗa: kaaɗ kɛn jꞋooj te Abraam ey se, maam mꞋutu tap.»
58 Respondeu-lhes Jesus: Em verdade, em verdade vos digo: antes que Abraão fosse, eu sou.
59 Gɔtn se naaɗe tɔs koa je an̰ tundu, naɓo naan̰ ɛnd iig daan jeege tu ɔɔ iin̰ teec daan bɔɔr *Ɓee Raa ki se naatn.
59 A essas palavras, pegaram então em pedras para lhas atirar. Jesus, porém, se ocultou e saiu do templo.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar João 8, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.