Atos 18

Kitapm kɛn Raa dɔɔko kiji ute jeege (KYQ) vs NTLH

Sair da comparação
NTLH Nova Tradução na Linguagem de Hoje 2000
1 Kɛn Pɔl jaay iin̰ ɔn̰ gɛgɛr Atɛn se, naan̰ iin̰ ɓaa maakŋ gɛgɛr kɛn Kɔrint ki.
1 Depois disso, Paulo saiu de Atenas e foi para a cidade de Corinto.
2 Gɔtn se naan̰ ɓaa dɔɔɗ ute kɔɗ Yaud kꞋdaŋin̰ Akilas utu aan kaana ɔɔ naan̰ jꞋoojin̰ taa naaŋ Pɔŋ ki. Naan̰ iin̰o taa naaŋ Itali ki ute mɛndin̰a ron̰a Prisil, taa Gaar magal gɛn *Rɔmɛgen kꞋdaŋin̰ Klɔd se ɔl kꞋtuur Yaudge naatn paac maakŋ gɛgɛr kɛn Rɔm ki se. Naan̰ kɛn se, Pɔl ɓaa deel ute naaɗe,
2 Encontrou ali um judeu chamado Áquila, que era da província do Ponto. Fazia pouco tempo que ele tinha chegado da Itália com Priscila, a sua esposa. Eles tinham saído de lá porque o imperador Cláudio havia mandado que todos os judeus fossem embora de Roma. Paulo foi visitá-los
3 taa naabin̰ lɛ, tec gɔɔ gɛn naaɗe ɗey se. Naabm naaɗe se, lee uj nakgen kꞋɗaapm kɔrɔr. Taa naan̰ se ɓo, Pɔl ɓaa iŋg ute naaɗe ɔɔ naaɗe lee tɛɗ naaba tɛlɛ.
3 e acabou ficando ali para trabalhar com eles, porque a profissão de Paulo e a deles era a mesma, isto é, fazer barracas.
4 Aanga *ɓii sebit ki tak ɓo Pɔl ɓaa maakŋ *ɓee kɛn Yaudge lee tusn maak ki se. Gɔtn se, naan̰ lee taaɗ taar *Raa Yaudge tu ute Grɛkge tu taa naan̰ je naaɗe Ꞌtookŋ do taarin̰ kɛn naan̰ taaɗɗen se.
4 E todos os sábados ele falava na sinagoga e procurava convencer os judeus e os não judeus.
5 Gaŋ kɛn Silas ute Timote kɛn iin̰o Masedoan ki jaay aan sum se, Pɔl ɔn̰ ron̰ paac gɛn taaɗn taar Raa. Naan̰ taaɗ Yaudge tu tal ɔɔ *al‑Masi kɛn naase iŋg aakki kaamin̰ se, naan̰ ɓo Isa se.
5 Depois que Silas e Timóteo chegaram da província da Macedônia, Paulo começou a dar todo o seu tempo para anunciar a mensagem. Ele afirmava aos judeus que Jesus é o Messias .
6 Gaŋ gɔtn se, Yaudge se iin̰ ron̰ ki ɔɔ naajin̰a. Naan̰ kɛn se, Pɔl ɔk mind kalin̰a ɔɔ ɗeekɗen ɔɔ: «Ɓɛrɛ, naase se kɛn ɗim jaay aanga dose ki kic num, maam se ɔlum eyo ɔɔ jꞋam kɔkŋ mindum eyo. Naan ki se ɓɛrɛ, maam mꞋɓaa taaɗn taar Raa jeege tun Yaudge eyo.»
6 Mas alguns deles ficaram contra Paulo e o xingaram. Então, em sinal de protesto, ele sacudiu o pó das suas roupas e disse: — Se vocês se perderem, os culpados serão vocês mesmos. A responsabilidade não será minha. De agora em diante vou anunciar a mensagem aos não judeus.
7 Naan̰ iin̰ teec gɔtn ese ɔɔ ɓaa ɓee gaab ki kalaŋ kꞋdaŋin̰ Titus Justus. Naan̰ se debm ɓeer Raa ki ɔɔ ɓeen̰ se ɔnd daamboogo ute ɓee kɛn Yaudge lee tusn maak ki se.
7 Então ele saiu de lá e foi morar na casa de um homem chamado Tício Justo, um não judeu que adorava a Deus. A casa dele ficava ao lado da sinagoga.
8 Gɔtn se Krispus, naan̰ kɛn magal ɓee kɛn Yaudge lee tusn maak ki se, naan̰ ute jee maakŋ ɓeen̰ ki paac took aal maakɗe do Mɛlje ki, ɔɔ jee Kɔrint kɛn dɛn lee booy taar Pɔl se kic, took aal maakɗe do Isa ki kici ɔɔ *kꞋbatizɗe.
8 Crispo, que era o chefe da sinagoga, também creu no Senhor Jesus, e todas as pessoas da sua casa também creram. Muitas pessoas da cidade de Corinto ouviram a mensagem, creram e foram batizadas.
9 Kɛn aan nɔɔr se, Mɛljege Isa mala teec naan Pɔl ki ɔɔ taaɗin̰ ɔɔ: «Ɔn̰te ɓeer jeege tun se, num taaɗ taar Raa ɓaa ute naani sak sak, ɔn̰te doa.
9 Certa noite Paulo teve uma visão, e nela o Senhor disse:
10 Taa maam mꞋutu te naai se nam kɔŋ kɔl jin̰ roi ki eyo. ꞋJeele, maakŋ gɛgɛr kɛn ese se, maam mꞋɔk jeege dɛna.»
10 porque eu estou com você. Ninguém poderá lhe fazer nenhum mal, pois muitas pessoas desta cidade são minhas.
11 Gɔtn se Pɔl ɔɔp tiŋg maakŋ gɛgɛr kɛn Kɔrint ki se ɓaara ute laapa mɛcɛ. Gɔtn se naan̰ lee dooy jeege ute taar Raa.
11 E Paulo ficou ali um ano e meio, ensinando a palavra de Deus àquela gente.
12 Kaaɗ kɛn Galion magal taa naaŋ Akayi se, naan̰ kɛn se Yaudge dɔɔk taarɗe ɓaa ɔk Pɔl ɔɔ ɓaansin̰ gɔtn kɔjn̰ bɔɔr ki.
12 Quando Gálio se tornou o governador da província da Acaia, os judeus se juntaram contra Paulo. Eles o agarraram, o levaram ao tribunal
13 Gɔtn se, naaɗe ɗeek Galion ki ɔɔ: «Gaabm se ɔɔs mɛtn jeege ɔɔ jꞋɔn̰te keem Raa tec aan gɔɔ kɛn naaje kꞋlee kꞋjꞋeem se.»
13 e disseram ao Governador: — Este homem está querendo convencer o povo a adorar a Deus de um modo que é contra a nossa
14 Ey num Pɔl se je taaɗa, naɓo Galion naar taaɗ Yaudge tu ɔɔ: «Naase Yaudge, kɛn gaabm se jaay tɛɗ te nakŋ ute ɗoobin̰ eyo, lɔ tujga ɗim kuuy se, gɛn naan̰ se num, maam mꞋasen kaakŋ mɛtn taarse.
14 Quando Paulo ia falar, Gálio disse aos judeus: — Judeus, se isso fosse alguma falta grave ou um grande crime, seria justo que eu tivesse paciência para escutá-los.
15 Gaŋ naase lɛ, Ꞌlee naajki taara do *Ko Taar Raase ki ute ro jeesege tu. Bin num, kɛse nakŋ naase malin̰ge! Maam se, mꞋkɔŋ kɔjn̰ bɔɔrɔ do nakge tun bin eyo.»
15 Mas, como é só uma questão de palavras, de nomes e da própria lei de vocês, resolvam vocês mesmos. Eu não vou ser juiz nesses assuntos.
16 Gɔtn se, naan̰ tuur ɔɔɗɗeno naatn gɔtn kɔjn̰ bɔɔr ki se.
16 Em seguida os expulsou do tribunal.
17 Gɔtn se jeege paac iin̰ gɔtn ese, iij‑ɔk Sostɛn magal *ɓee kɛn Yaudge lee tusn maak ki ɔɔ tɔnd dɛrɛŋin̰a naan jeege tun gɔtn kɔjn̰ bɔɔr ki se. Naɓo Galion kɛn magal Rɔmɛge aak nakŋ kɛn naaɗe tɛɗ se, don̰ cɔkɔ kic ɓo dirin̰in̰ eyo.
17 Então eles agarraram Sóstenes, o chefe da sinagoga, e o surraram diante do tribunal. Porém Gálio não se importou com isso.
18 Maakŋ gɛgɛr kɛn Kɔrint ki se, Pɔl tiŋgga dɛna, jaay ɓo naan̰ iin̰ ɔn̰ gɛnaagen ɗoobm Isa *al‑Masi kɛn gɔtn ese. Naan̰ iin̰ ɓaa ute Prisil ɔɔ Akilas maakŋ gɛgɛr kɛn Sankre ki gɔt kɛn kꞋlee kꞋɗaar markabge. Gɔtn se, naan̰ dɔs don̰a taa naan̰ naamga naam taarin̰a, jaay ɓo naaɗe ook maakŋ markab ki ɔɔ ɓaa taa naaŋ Siri ki.
18 Paulo ficou muitos dias com os cristãos em Corinto. Depois se despediu deles e embarcou num navio para a província da Síria, junto com Priscila e o seu marido Áquila. Antes de embarcar em Cencreia, ele rapou a cabeça como sinal de que havia cumprido uma promessa que tinha feito a Deus.
19 Kɛn naaɗe jaay aan maakŋ gɛgɛr kɛn Ɛpɛz ki se, Prisil ute Akilas se Pɔl ɔn̰ɗen gɔtn ese ɔɔ naan̰ iin̰ ɓaa maakŋ *ɓee kɛn Yaudge lee tusn maak ki se. Gɔtn ese naan̰ naaj ute Yaudge taa Isa.
19 Eles chegaram à cidade de Éfeso, e Priscila e Áquila ficaram ali. Paulo entrou na sinagoga e falou com os judeus.
20 Naaɗe tɔnd mɛtin̰ ɔɔ: «Ɔɔp iŋg ute naaje,» naɓo Pɔl baate.
20 Então lhe pediram que ficasse com eles mais tempo, porém ele não quis.
21 Kɛn naan̰ iin̰ ɔn̰ɗe kɔn̰ se ɗeekɗen ɔɔ: «Kɛn Raa jaay je num, ɓiin kuuy jaay mꞋaɗe ɓaa gɔtse ki.» Gɔtn se naan̰ iin̰ maakŋ gɛgɛr kɛn Ɛpɛz ki se, ook maakŋ markab ki ɔɔ ɓaa.
21 E, quando foi embora, disse: — Eu voltarei, se Deus quiser. Então Paulo embarcou e partiu de Éfeso.
22 Kɛn Pɔl jaay aan maakŋ gɛgɛr Sezare ki se, naan̰ ook ɓaa Jeruzalɛm ki gɛn tɛɗn tɔɔsɛ *egliz ki, jaay ɓo, naan̰ bɔɔy ɓaa maakŋ gɛgɛr kɛn Antiɔs kɛn taa naaŋ Siri ki.
22 Quando desembarcou em Cesareia, foi logo para Jerusalém. Ali ele fez uma curta visita à igreja e depois seguiu para Antioquia da Síria. A terceira viagem missionária de Paulo
23 Gɔtn se, naan̰ tiŋgga ɓii kandum jaay iin̰ ɓaa leeɗo maakŋ gɛgɛrge tun taa naaŋ Galati ute gɛn Prigi. Gɔtn naan̰ aanga tak ɓo, naan̰ ɛɗ kaay kaama gɛnaage tun ɗoobm Isa al‑Masi ki.
23 Depois de ficar algum tempo em Antioquia, ele foi embora. Atravessou a província da Galácia e o distrito da Frígia, indo de um lugar para outro e animando todos os cristãos.
24 Kaaɗ kɛn se gaaba kalaŋ, kɔɗ Yaud kꞋdaŋin̰ Apɔlɔs ɔɔ naan̰ se kꞋjꞋoojin̰ maakŋ gɛgɛr kɛn Alekzandri ki. Ɔɔ naan̰ iin̰ ɓaaɗo maakŋ gɛgɛr kɛn Ɛpɛz ki. Gaabm se jeel taaɗn taara aak eyo ɔɔ jeel ɔk mɛtn Kitap jiga.
24 Um judeu chamado Apolo, nascido na cidade de Alexandria, havia chegado a Éfeso. Ele falava muito bem e tinha um conhecimento profundo das Escrituras Sagradas .
25 Naan̰ se kꞋdooyin̰ga ute mɛtn taar kɛn taaɗ taa Mɛljege. Naan̰ taaɗ taar Raa se maakin̰ raap do ki sakan̰, ɔɔ taar Isa se, naan̰ dooy jeege ute ɗoobin̰ tak tak. Naɓo, naan̰ se, jeel ɓo mɛtn taar *batɛm gɛn Jan‑Batist sum.
25 Era também instruído no Caminho do Senhor , falava com grande entusiasmo, e o seu ensinamento a respeito de Jesus era correto; porém conhecia somente o batismo de João.
26 Maakŋ *ɓee kɛn Yaudge lee tusn maak ki se, Apɔlɔs baag taaɗn taar Raa jeege tu kic ɓo, ɓeer eyo. Gaŋ kɛn Prisil ute Akilas jaay booy taar naan̰ taaɗ se, gɔtn se naaɗe ɔk ɓaansin̰ ute naaɗe ɔɔ taaɗin̰ Ɗoobm Raa se ute ɗoobin̰ tak tak do ki daala.
26 Ele começou a falar com coragem na sinagoga . Priscila e o seu marido Áquila o ouviram falar; então o levaram para a casa deles e lhe explicaram melhor o Caminho de Deus.
27 Apɔlɔs se, je ɓaa taa naaŋ Akayi ki gɛn ɓaa taaɗn taar Raa jeege tu. Taa naan̰ se ɓo, gɛnaagen ɗoobm Isa *al‑Masi ki se, ɛɗin̰ kaay kaama ɔɔ raaŋ ɛɗin̰ maktub jin̰ ki, taa n̰Ꞌɓaa kɛɗn gɛnaage tun gɔtn naane, taa kɛn naan̰ aanga num, naaɗe an̰ dɔɔɗn kɔkŋ jiga. Kɛn naan̰ jaay aan gɔtn naane se, ute bɛɛ kɛn Raa tɛɗin̰ se, gɛnaagen ɗoobm Isa al‑Masi kɛn gɔtn naane se, naan̰ noogɗen dɛna.
27 Quando Apolo resolveu ir para a província da Acaia, os cristãos de Éfeso o animaram e escreveram cartas para os irmãos de lá, pedindo que o recebessem bem. Chegando lá, ele ajudou muito aqueles que, pela graça de Deus, haviam crido.
28 Anum, Yaudge tu se, naan̰ taaɗɗen tal tal gɔtn ese ɔɔ taar kɛn naaɗe an̰ tɛrl kic ɓo, naaɗe ɔŋ eyo. Ɔɔ ute taargen maakŋ Kitap ki se, naan̰ taaɗɗen ɔɔ: Isa se, naan̰ ɓo al‑Masi.
28 Pois Apolo, com argumentos fortes, derrotava os judeus nas discussões públicas, provando pelas Escrituras Sagradas que Jesus é o Messias .

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Atos 18, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.