Atos 18
Kitapm kɛn Raa dɔɔko kiji ute jeege (KYQ) vs NAA
1 Kɛn Pɔl jaay iin̰ ɔn̰ gɛgɛr Atɛn se, naan̰ iin̰ ɓaa maakŋ gɛgɛr kɛn Kɔrint ki.
1 Depois disso, deixando Atenas, Paulo foi a Corinto.
2 Gɔtn se naan̰ ɓaa dɔɔɗ ute kɔɗ Yaud kꞋdaŋin̰ Akilas utu aan kaana ɔɔ naan̰ jꞋoojin̰ taa naaŋ Pɔŋ ki. Naan̰ iin̰o taa naaŋ Itali ki ute mɛndin̰a ron̰a Prisil, taa Gaar magal gɛn *Rɔmɛgen kꞋdaŋin̰ Klɔd se ɔl kꞋtuur Yaudge naatn paac maakŋ gɛgɛr kɛn Rɔm ki se. Naan̰ kɛn se, Pɔl ɓaa deel ute naaɗe,
2 Lá, encontrou um judeu chamado Áquila, natural do Ponto, recentemente chegado da Itália, com Priscila, sua mulher, porque o imperador Cláudio havia decretado que todos os judeus deviam sair de Roma. Paulo aproximou-se deles.
3 taa naabin̰ lɛ, tec gɔɔ gɛn naaɗe ɗey se. Naabm naaɗe se, lee uj nakgen kꞋɗaapm kɔrɔr. Taa naan̰ se ɓo, Pɔl ɓaa iŋg ute naaɗe ɔɔ naaɗe lee tɛɗ naaba tɛlɛ.
3 E, como tinham o mesmo ofício, passou a morar com eles e ali trabalhava. O ofício deles era fazer tendas.
4 Aanga *ɓii sebit ki tak ɓo Pɔl ɓaa maakŋ *ɓee kɛn Yaudge lee tusn maak ki se. Gɔtn se, naan̰ lee taaɗ taar *Raa Yaudge tu ute Grɛkge tu taa naan̰ je naaɗe Ꞌtookŋ do taarin̰ kɛn naan̰ taaɗɗen se.
4 E todos os sábados Paulo falava na sinagoga, persuadindo tanto judeus como gregos.
5 Gaŋ kɛn Silas ute Timote kɛn iin̰o Masedoan ki jaay aan sum se, Pɔl ɔn̰ ron̰ paac gɛn taaɗn taar Raa. Naan̰ taaɗ Yaudge tu tal ɔɔ *al‑Masi kɛn naase iŋg aakki kaamin̰ se, naan̰ ɓo Isa se.
5 Quando Silas e Timóteo chegaram da Macedônia, Paulo se entregou totalmente à palavra, testemunhando aos judeus que Jesus é o Cristo.
6 Gaŋ gɔtn se, Yaudge se iin̰ ron̰ ki ɔɔ naajin̰a. Naan̰ kɛn se, Pɔl ɔk mind kalin̰a ɔɔ ɗeekɗen ɔɔ: «Ɓɛrɛ, naase se kɛn ɗim jaay aanga dose ki kic num, maam se ɔlum eyo ɔɔ jꞋam kɔkŋ mindum eyo. Naan ki se ɓɛrɛ, maam mꞋɓaa taaɗn taar Raa jeege tun Yaudge eyo.»
6 Como eles se opuseram e blasfemaram, Paulo sacudiu as roupas e disse-lhes: — Que o sangue de vocês caia sobre a cabeça de vocês! Eu estou limpo dele e, a partir de agora, vou para os gentios.
7 Naan̰ iin̰ teec gɔtn ese ɔɔ ɓaa ɓee gaab ki kalaŋ kꞋdaŋin̰ Titus Justus. Naan̰ se debm ɓeer Raa ki ɔɔ ɓeen̰ se ɔnd daamboogo ute ɓee kɛn Yaudge lee tusn maak ki se.
7 Saindo dali, entrou na casa de um homem chamado Tício Justo, que era temente a Deus; a casa dele ficava ao lado da sinagoga.
8 Gɔtn se Krispus, naan̰ kɛn magal ɓee kɛn Yaudge lee tusn maak ki se, naan̰ ute jee maakŋ ɓeen̰ ki paac took aal maakɗe do Mɛlje ki, ɔɔ jee Kɔrint kɛn dɛn lee booy taar Pɔl se kic, took aal maakɗe do Isa ki kici ɔɔ *kꞋbatizɗe.
8 Crispo, o chefe da sinagoga, creu no Senhor, com toda a sua casa; também muitos dos coríntios, ouvindo, creram e foram batizados.
9 Kɛn aan nɔɔr se, Mɛljege Isa mala teec naan Pɔl ki ɔɔ taaɗin̰ ɔɔ: «Ɔn̰te ɓeer jeege tun se, num taaɗ taar Raa ɓaa ute naani sak sak, ɔn̰te doa.
9 Certa noite Paulo teve uma visão em que o Senhor lhe disse:
10 Taa maam mꞋutu te naai se nam kɔŋ kɔl jin̰ roi ki eyo. ꞋJeele, maakŋ gɛgɛr kɛn ese se, maam mꞋɔk jeege dɛna.»
10 porque eu estou com você, e ninguém ousará lhe fazer mal, pois tenho muito povo nesta cidade.
11 Gɔtn se Pɔl ɔɔp tiŋg maakŋ gɛgɛr kɛn Kɔrint ki se ɓaara ute laapa mɛcɛ. Gɔtn se naan̰ lee dooy jeege ute taar Raa.
11 Assim, Paulo permaneceu em Corinto um ano e seis meses, ensinando entre eles a palavra de Deus.
12 Kaaɗ kɛn Galion magal taa naaŋ Akayi se, naan̰ kɛn se Yaudge dɔɔk taarɗe ɓaa ɔk Pɔl ɔɔ ɓaansin̰ gɔtn kɔjn̰ bɔɔr ki.
12 Quando Gálio era procônsul da Acaia, os judeus, de comum acordo, se levantaram contra Paulo e o levaram ao tribunal,
13 Gɔtn se, naaɗe ɗeek Galion ki ɔɔ: «Gaabm se ɔɔs mɛtn jeege ɔɔ jꞋɔn̰te keem Raa tec aan gɔɔ kɛn naaje kꞋlee kꞋjꞋeem se.»
13 dizendo: — Este homem quer persuadir as pessoas a adorar a Deus de um modo contrário à lei.
14 Ey num Pɔl se je taaɗa, naɓo Galion naar taaɗ Yaudge tu ɔɔ: «Naase Yaudge, kɛn gaabm se jaay tɛɗ te nakŋ ute ɗoobin̰ eyo, lɔ tujga ɗim kuuy se, gɛn naan̰ se num, maam mꞋasen kaakŋ mɛtn taarse.
14 Quando Paulo ia falar, Gálio disse aos judeus: — Se fosse, de fato, alguma injustiça ou crime de maior gravidade, ó judeus, eu teria motivo para acolher a queixa que vocês estão trazendo.
15 Gaŋ naase lɛ, Ꞌlee naajki taara do *Ko Taar Raase ki ute ro jeesege tu. Bin num, kɛse nakŋ naase malin̰ge! Maam se, mꞋkɔŋ kɔjn̰ bɔɔrɔ do nakge tun bin eyo.»
15 Mas como é uma questão de palavras, de nomes e da própria lei de vocês, resolvam isso vocês mesmos; eu não quero ser juiz dessas coisas!
16 Gɔtn se, naan̰ tuur ɔɔɗɗeno naatn gɔtn kɔjn̰ bɔɔr ki se.
16 E os expulsou do tribunal.
17 Gɔtn se jeege paac iin̰ gɔtn ese, iij‑ɔk Sostɛn magal *ɓee kɛn Yaudge lee tusn maak ki ɔɔ tɔnd dɛrɛŋin̰a naan jeege tun gɔtn kɔjn̰ bɔɔr ki se. Naɓo Galion kɛn magal Rɔmɛge aak nakŋ kɛn naaɗe tɛɗ se, don̰ cɔkɔ kic ɓo dirin̰in̰ eyo.
17 Então todos agarraram Sóstenes, o chefe da sinagoga, e começaram a espancá-lo diante do tribunal; Gálio, todavia, não se incomodava com estas coisas.
18 Maakŋ gɛgɛr kɛn Kɔrint ki se, Pɔl tiŋgga dɛna, jaay ɓo naan̰ iin̰ ɔn̰ gɛnaagen ɗoobm Isa *al‑Masi kɛn gɔtn ese. Naan̰ iin̰ ɓaa ute Prisil ɔɔ Akilas maakŋ gɛgɛr kɛn Sankre ki gɔt kɛn kꞋlee kꞋɗaar markabge. Gɔtn se, naan̰ dɔs don̰a taa naan̰ naamga naam taarin̰a, jaay ɓo naaɗe ook maakŋ markab ki ɔɔ ɓaa taa naaŋ Siri ki.
18 Paulo ficou ainda muitos dias em Corinto. Por fim, despedindo-se dos irmãos, navegou para a Síria, levando em sua companhia Priscila e Áquila. Antes de embarcar, rapou a cabeça em Cencreia, porque tinha feito um voto.
19 Kɛn naaɗe jaay aan maakŋ gɛgɛr kɛn Ɛpɛz ki se, Prisil ute Akilas se Pɔl ɔn̰ɗen gɔtn ese ɔɔ naan̰ iin̰ ɓaa maakŋ *ɓee kɛn Yaudge lee tusn maak ki se. Gɔtn ese naan̰ naaj ute Yaudge taa Isa.
19 Quando chegaram a Éfeso, Paulo deixou ali Priscila e Áquila. Ele, porém, entrando na sinagoga, pregava aos judeus.
20 Naaɗe tɔnd mɛtin̰ ɔɔ: «Ɔɔp iŋg ute naaje,» naɓo Pɔl baate.
20 Pediram-lhe que ficasse mais algum tempo, mas Paulo não quis.
21 Kɛn naan̰ iin̰ ɔn̰ɗe kɔn̰ se ɗeekɗen ɔɔ: «Kɛn Raa jaay je num, ɓiin kuuy jaay mꞋaɗe ɓaa gɔtse ki.» Gɔtn se naan̰ iin̰ maakŋ gɛgɛr kɛn Ɛpɛz ki se, ook maakŋ markab ki ɔɔ ɓaa.
21 Ao se despedir, disse: — Se Deus quiser, virei visitá-los outra vez. E, embarcando, partiu de Éfeso.
22 Kɛn Pɔl jaay aan maakŋ gɛgɛr Sezare ki se, naan̰ ook ɓaa Jeruzalɛm ki gɛn tɛɗn tɔɔsɛ *egliz ki, jaay ɓo, naan̰ bɔɔy ɓaa maakŋ gɛgɛr kɛn Antiɔs kɛn taa naaŋ Siri ki.
22 Chegando a Cesareia, foi logo para Jerusalém. E, tendo saudado a igreja, seguiu para Antioquia.
23 Gɔtn se, naan̰ tiŋgga ɓii kandum jaay iin̰ ɓaa leeɗo maakŋ gɛgɛrge tun taa naaŋ Galati ute gɛn Prigi. Gɔtn naan̰ aanga tak ɓo, naan̰ ɛɗ kaay kaama gɛnaage tun ɗoobm Isa al‑Masi ki.
23 Havendo passado ali algum tempo, saiu, atravessando sucessivamente a região da Galácia e Frígia, fortalecendo todos os discípulos.
24 Kaaɗ kɛn se gaaba kalaŋ, kɔɗ Yaud kꞋdaŋin̰ Apɔlɔs ɔɔ naan̰ se kꞋjꞋoojin̰ maakŋ gɛgɛr kɛn Alekzandri ki. Ɔɔ naan̰ iin̰ ɓaaɗo maakŋ gɛgɛr kɛn Ɛpɛz ki. Gaabm se jeel taaɗn taara aak eyo ɔɔ jeel ɔk mɛtn Kitap jiga.
24 Nesse meio-tempo, chegou a Éfeso um judeu, natural de Alexandria, chamado Apolo, homem eloquente e poderoso nas Escrituras.
25 Naan̰ se kꞋdooyin̰ga ute mɛtn taar kɛn taaɗ taa Mɛljege. Naan̰ taaɗ taar Raa se maakin̰ raap do ki sakan̰, ɔɔ taar Isa se, naan̰ dooy jeege ute ɗoobin̰ tak tak. Naɓo, naan̰ se, jeel ɓo mɛtn taar *batɛm gɛn Jan‑Batist sum.
25 Ele era instruído no caminho do Senhor; e, sendo fervoroso de espírito, falava e ensinava com precisão a respeito de Jesus, conhecendo apenas o batismo de João.
26 Maakŋ *ɓee kɛn Yaudge lee tusn maak ki se, Apɔlɔs baag taaɗn taar Raa jeege tu kic ɓo, ɓeer eyo. Gaŋ kɛn Prisil ute Akilas jaay booy taar naan̰ taaɗ se, gɔtn se naaɗe ɔk ɓaansin̰ ute naaɗe ɔɔ taaɗin̰ Ɗoobm Raa se ute ɗoobin̰ tak tak do ki daala.
26 Apolo começou a falar ousadamente na sinagoga. Quando Priscila e Áquila o ouviram falar, levaram-no consigo e, com mais exatidão, lhe expuseram o caminho de Deus.
27 Apɔlɔs se, je ɓaa taa naaŋ Akayi ki gɛn ɓaa taaɗn taar Raa jeege tu. Taa naan̰ se ɓo, gɛnaagen ɗoobm Isa *al‑Masi ki se, ɛɗin̰ kaay kaama ɔɔ raaŋ ɛɗin̰ maktub jin̰ ki, taa n̰Ꞌɓaa kɛɗn gɛnaage tun gɔtn naane, taa kɛn naan̰ aanga num, naaɗe an̰ dɔɔɗn kɔkŋ jiga. Kɛn naan̰ jaay aan gɔtn naane se, ute bɛɛ kɛn Raa tɛɗin̰ se, gɛnaagen ɗoobm Isa al‑Masi kɛn gɔtn naane se, naan̰ noogɗen dɛna.
27 Quando ele resolveu percorrer a Acaia, os irmãos o animaram e escreveram aos discípulos para que o recebessem bem. Tendo chegado, Apolo auxiliou muito aqueles que, mediante a graça, haviam crido;
28 Anum, Yaudge tu se, naan̰ taaɗɗen tal tal gɔtn ese ɔɔ taar kɛn naaɗe an̰ tɛrl kic ɓo, naaɗe ɔŋ eyo. Ɔɔ ute taargen maakŋ Kitap ki se, naan̰ taaɗɗen ɔɔ: Isa se, naan̰ ɓo al‑Masi.
28 porque, com grande poder, convencia publicamente os judeus, provando, por meio das Escrituras, que Jesus é o Cristo.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Atos 18, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.