2 Coríntios 11

Kitapm kɛn Raa dɔɔko kiji ute jeege (KYQ) vs NVI

Sair da comparação
NVI Nova Versão Internacional
1 Ɓɔrse maam mꞋje mꞋasen taaɗn aan gɔɔ debm dɛrlɛ naɓo do taarumge tu se aayki kaamse aasin̰ki do ki. Gɛnaamge, maam se kic ɓo aayki kaamse Ꞌsɛrkumki.
1 Espero que vocês suportem um pouco da minha insensatez. Sim, por favor, sejam pacientes comigo.
2 Maam se mꞋsaap do naase ki aan gɔɔ kɛn *Raa saap dose ki kɛn tec aan gɔɔ mɛnd kɛn ni taa gaabin̰ se. Ɔɔ maam mꞋje mꞋasen kɛɗn gaab ki kalaŋ ɔɔ gaabm ese se naan̰ ɓo *al‑Masi. Taa naan̰ se ɓo maam mꞋje mꞋasen ɓaa naanin̰ ki aan gɔɔ goon mɛnd kɛn iŋg bɔɔb ron̰ gaabm kɛɛsin̰ ki sum se.
2 O zelo que tenho por vocês é um zelo que vem de Deus. Eu os prometi a um único marido, Cristo, querendo apresentá-los a ele como uma virgem pura.
3 Aan gɔɔ do dɔkin̰ wɔɔjɔ ɓaaɗo dɛrl Awa se, maam mꞋɓeer mꞋɔɔ sɔm nam asen dɛrl bin kici ɔɔ saapse se tɛɗn jig eyo ɔɔ aki tuj ɔrmse ɔɔ aki kɔŋ dɔɔkŋ ute al‑Masi ute maakŋ kalaŋ eyo.
3 O que receio, e quero evitar, é que assim como a serpente enganou Eva com astúcia, a mente de vocês seja corrompida e se desvie da sua sincera e pura devoção a Cristo.
4 Nam kuuy ɓaaɗo taaɗsen mɛtn taar Isan kuuy tec aan gɔɔ gɛn naaje kꞋtaaɗsen se eyo, ɔɔ taaɗsen mɛtn taar nirl kuuy tec aan gɔɔ kɛn naaje kꞋtaaɗsen se eyo ɔɔ kɛn naan̰ jaay ɓaaɗo taaɗsen Labar Jigan kuuy kɛn tec aan gɔɔ gɛn naaje ey se kic ɓo, naase Ꞌsɛrkɗeki tap.
4 Pois, se alguém lhes vem pregando um Jesus que não é aquele que pregamos, ou se vocês acolhem um espírito diferente do que acolheram ou um evangelho diferente do que aceitaram, vocês o suportam facilmente.
5 Jeegen naase aakɗeki aan gɔɔ jee kaan̰ naabm Isagen kꞋjeel jeel gɔtɗe ese se, naaɗe se ɔŋ cirum maam eyo.
5 Todavia, não me julgo nem um pouco inferior a esses "super-apóstolos".
6 Ɗeere, maam mꞋjeel taaɗn taara jiga dɛn eyo, naɓo jeel nakge sum se maam mꞋɔkɔ. Naase kic ɓo Ꞌjeelki maakŋ nakge tun naaje kꞋtɛɗ paac se, naaje kꞋtaaɗsesin̰ga tal mɛt dɛna.
6 Eu posso não ser um orador eloqüente; contudo tenho conhecimento. De fato, já manifestamos isso a vocês em todo tipo de situação.
7 Kɛn maam mꞋtaaɗseno Labar Jiga gɛn Raa se, maam mꞋɔɔp rom baata ɔɔ mꞋuunsen ro naase ɓo raan. Labar Jiga gɛn Raa se lɛ maam mꞋtaaɗseno cɛrɛ. Bin se maam mꞋtujin̰ga la?
7 Será que cometi algum pecado ao humilhar-me a fim de elevá-los, pregando-lhes gratuitamente o evangelho de Deus?
8 Kaaɗ kɛn maam mꞋtɛɗo naaba gɔtse ki se, maam mꞋtooko *eglizgen kuuy ɓo ɔgumo ɔɔ naaɗe utu jiɗe taa maama.
8 Despojei outras igrejas, recebendo delas sustento, a fim de servi-los.
9 Kaaɗ kɛn maam mꞋiŋgo gɔtse ki jaay, naka ɓaa baatum se, maam mꞋtɔnd te mɛtn ɗim gɔtse ki eyo. Naɓo gɛnaagen ɗoobm al‑Masi kɛn taa naaŋ Masedoan ki se ɓo ɓaaɗo ɛɗum nakŋ kɛn aasum kiŋguma. Kaaɗ kɛn se, maam se mꞋtɔnd te mɛt ɗim gɔtse ki eyo ɔɔ ɓɔrse kic lɛ, mꞋtɔnd mɛtse eyo.
9 Quando estive entre vocês e passei por alguma necessidade, não fui um peso para ninguém; pois os irmãos, quando vieram da Macedônia, supriram aquilo de que eu necessitava. Fiz tudo para não ser pesado a vocês, e continuarei a agir assim.
10 Aan gɔɔ maam mꞋdɔɔk ute al‑Masi se, maam mꞋtaaɗ taar mɛt ki, do nakge tun se nam jaay am gaasn gɛn tɔɔm rom maakŋ taa naaŋ Akayi ki se, gɔtɔ.
10 Tão certo como a verdade de Cristo está em mim, ninguém na região da Acaia poderá privar-me deste orgulho.
11 Gɛn ɗi jaay maam mꞋbaate gɛn kuun naka gɔtse ki se? Bin se maam mꞋjesen ey la? Num Raa jeele, maam se mꞋjese.
11 Por quê? Por que não os amo? Deus sabe que os amo!
12 Nakŋ maam mꞋtɛɗ se ɓɔrse kic ɓo mꞋtɛɗ aan gɔɔ naan̰ ese se. Taa bin se jee tɛɗ roɗe aan gɔɔ jee kaan̰ naabm al‑Masige se kɔŋ tɔɔm roɗe eyo ɗeekŋ ɔɔ naabm naaɗe se, tec aan gɔɔ gɛn naaje.
12 E continuarei fazendo o que faço, a fim de não dar oportunidade àqueles que desejam encontrar ocasião de serem considerados iguais a nós nas coisas de que se orgulham.
13 Jee se tɛɗ roɗe aan gɔɔ naaɗe jee kaan̰ naabm al‑Masige, ɔɔ ute naabm kɛn naaɗe tɛɗ se, naaɗe aan̰ jeege dala ɔɔ naaɗe tɛɗ roɗe aan gɔɔ jee kaan̰ naabm al‑Masige.
13 Pois tais homens são falsos apóstolos, obreiros enganosos, fingindo-se apóstolos de Cristo.
14 Nakŋ naaɗe tɛɗ se ajenki kɔŋ kɔkŋ taaɗ eyo. Taa *Ɓubm sitange kic ɓo tɛɗ ron̰a aan gɔɔ *kɔɗn Raa kɛn tɛɗ gɔtɔ wɔɔr kɛlɛŋ se.
14 Isto não é de admirar, pois o próprio Satanás se disfarça de anjo de luz.
15 Bin num nakgen se ɔn̰ten Ꞌkɔksen taaɗ eyo kɛn jee tɛɗn naabm Bubm sitange jaay tɛɗ roɗe aan gɔɔ jee tɛɗn naabm ute ɗoobin̰ se. Ɓii kɛn ɓiiɗe Ꞌnaŋ se, Raa utu aɗe dabar do nakge tun kɛn naaɗe tɛɗo se.
15 Portanto, não é surpresa que os seus servos finjam que são servos da justiça. O fim deles será o que as suas ações merecem.
16 MꞋan̰ taaɗn ɗɔɔl daala, nam ɔn̰ten kaakum aan gɔɔ debm dɛrlɛ. Kɛn naase jaay Ꞌsaap ɔɔki maam debm dɛrlɛ kic, num Ꞌtookki aan gɔɔ kɛn naase Ꞌsaapin̰ki se, bin se ɔn̰umki maam kic mꞋtɔɔm rom cɔkɔ.
16 Faço questão de repetir: ninguém me considere insensato. Mas se vocês assim me consideram, recebam-me como receberiam um insensato, a fim de que eu me orgulhe um pouco.
17 Taar maam mꞋje mꞋan̰ taaɗ se Mɛljege ɓo undum kul eyo, naɓo kɛn maam jaay mꞋtɔɔm rom se, maam se mꞋtaaɗn aan gɔɔ debm dɛrlɛ.
17 Ao ostentar este orgulho, não estou falando segundo o Senhor, mas como insensato.
18 Aan gɔɔ jeege dɛna lee tɔɔm roɗe gɛn nakgen do *duni ki sum se, maam kic ɓo mꞋtɔɔm roma.
18 Visto que muitos estão se vangloriando de modo bem humano, eu também me orgulharei.
19 Kalɛ, naasen jee jeel‑taarge, jee dɛrlge se kic ɓo, naase Ꞌsɛrkɗeki ute maak‑raapo.
19 Vocês, por serem tão sábios, suportam de boa vontade os insensatos!
20 Kɛn jeege tɛɗsen ɓulu, aan̰sen dala, ɔs jise, kujunse, naaɗe tɛɗ roɗe magal cirse naase ɔɔ naaɗe tɔndse mɛtn bise ki kic ɓo, naase se aasin̰ki.
20 De fato, vocês suportam até quem os escraviza ou os explora, ou quem se exalta ou lhes fere a face.
21 Taar mꞋtaaɗin̰ se sɔkɔn̰ kic ɓo tɔɔluma taa naaje se jꞋɔk tɔɔg eyo gɛn tɛɗn aan gɔɔ gɛn naaɗe se. Num gaŋ kɛn deba jaay ɔk nakŋ kɛn naan̰ an tɔɔm ron̰ ro ki se, maam kic mꞋɔk nakŋ kɛn mꞋan tɔɔm rom ro ki kici. Kɛse maam taaɗ aan gɔɔ debm dɛrlɛ ɓo taaɗa.
21 Para minha vergonha, admito que fomos fracos demais para isso! Naquilo em que todos os outros se atrevem a gloriar-se — falo como insensato — eu também me atrevo.
22 Kɛn naaɗe ɓo *Ɛbrege lɛ, maam kic mꞋkɔɗ Ɛbre. Kɛn naaɗe ɓo gaan *Israɛlge lɛ, maam kic mꞋkɔɗ Israɛl. Kɛn naaɗe ɓo mɛtjil *Abraam lɛ, maam kic mɛtjilin̰a.
22 São eles hebreus? Eu também. São israelitas? Eu também. São descendentes de Abraão? Eu também.
23 Kɛn naaɗe ɓo ɔɔ naaɗe jee tɛɗn naabm al‑Masige se lɛ, maam se mꞋcirɗe naaɗe se. (Gɔtn se maam mꞋtaaɗ aan gɔɔ debm dɛrlɛ ɓo taaɗa.) Maam mꞋtɛɗo naaba mꞋɔɔr naŋ tak tak, kꞋtɔkumoga daŋgay ki mɛt dɛna, kꞋtɔndumoga ute mɛɛjɛ dɛn aak eyo, mɛt dɛna ɔɔp cɔkɔ sum ɓo ey num jꞋamo tɔɔlɔ.
23 São eles servos de Cristo? — estou fora de mim para falar desta forma — eu ainda mais: trabalhei muito mais, fui encarcerado mais vezes, fui açoitado mais severamente e exposto à morte repetidas vezes.
24 Mɛtn mii se, magal Yaudge ɔkumoga tak ɓo tɔnd ɗɔɔlum ute mɛɛjɛ mɛt sik‑mɔtɔ‑kaar‑jɛrnaŋ.
24 Cinco vezes recebi dos judeus trinta e nove açoites.
25 Mɛtn mɔtɔ jꞋɔk kꞋtɔndumo ute sirɗi, jɛ‑kalaŋ kꞋtundumo ute koa je jꞋam tɔɔlɔ, mɛtn mɔtɔ markaba tɛrɛcɛ ɔɔ maam mꞋɔɔpo maakŋ maane ki, jɛ‑kalaŋ se mꞋtooɗo ɔɔ mꞋlɛko maakŋ baar ki.
25 Três vezes fui golpeado com varas, uma vez apedrejado, três vezes sofri naufrágio, passei uma noite e um dia exposto à fúria do mar.
26 Maam mꞋleeɗoga mɛrtɛ mɛt dɛna, mꞋnirlum teece gɛn gaaŋ oolge se, jee ɓoogge teecumo nirluma, taasum Yaudge teecumo nirluma ɔɔ jee kɛn Yaudge ey kic ɓo teecumo nirluma, maakŋ gɛgɛrge tu se ɓeer tɛɗumoga, do kɔɗ‑ɓaarge tu se ɓeer tɛɗumoga, do baar ki ɓeer tɛɗumoga ɔɔ jee kɛn tɛɗ roɗe aan gɔɔ jeegen ɗoobm *al‑Masi ki se kic ɓo, teecumo nirluma.
26 Estive continuamente viajando de uma parte a outra, enfrentei perigos nos rios, perigos de assaltantes, perigos dos meus compatriotas, perigos dos gentios; perigos na cidade, perigos no deserto, perigos no mar, e perigos dos falsos irmãos.
27 Maam mꞋdabar mꞋtɛɗn naaba mꞋɔɔr naŋ tak tak mɛt dɛna, bi kaamum kic mꞋtooɗ eyo. Gɔtn mɛtin̰ge se ɓo tɔɔlumo ɔɔ maane kic ɓo tɔɔlumo, mɛt dɛna mꞋɔs ɗim eyo, kuulu ɔɔn̰uma ɔɔ kala kic ɓo aasum eyo.
27 Trabalhei arduamente; muitas vezes fiquei sem dormir, passei fome e sede, e muitas vezes fiquei em jejum; suportei frio e nudez.
28 Dubargen kuuy kic ɓo utu, naɓo mꞋkɔŋ taaɗ ey sum. Daayum maam se mꞋsaap dɛna do *eglizge tu paac.
28 Além disso, enfrento diariamente uma pressão interior, a saber, a minha preocupação com todas as igrejas.
29 Kɛn nam jaay ɔk tɔɔg ey se, mꞋaakin̰ se tɛɗum ɔɔn̰ɔ aan gɔɔ maam kic ɓo tɔɔgum gɔtɔ. Ɔɔ kɛn nam jaay tɛɗga gɛnaan̰ oocga maakŋ *kusin̰ ki se, mꞋaakin̰ se tɛɗum ɔɔn̰ aak eyo.
29 Quem está fraco, que eu não me sinta fraco? Quem não se escandaliza, que eu não me queime por dentro?
30 Maam se mꞋje tɔɔm rom eyo num kɛn naase Ꞌjeki maam mꞋtɔɔm rom tak kic num, mꞋtɔɔm rom do tɔɔgum kɛn baat se.
30 Se devo me orgulhar, que seja nas coisas que mostram a minha fraqueza.
31 Raa kɛn Bubm Mɛljege Isa, naan̰ kɛn jeege lee tɔɔmin̰ gɛn daayum daayum se, jeele maam se taaɗ taar‑kɔɔɓ eyo.
31 O Deus e Pai do Senhor Jesus, que é bendito para sempre, sabe que não estou mentindo.
32 Do dɔkin̰ kɛn maam mꞋiŋgo maakŋ gɛgɛr kɛn Damas ki se, gaar taa naaŋ gɔtn ese ron̰ Aretas, magal kɛn naan̰ ɔndin̰ maakŋ gɛgɛr kɛn ese se, tɔnd jeege taa‑ɗoobge tu taa am kɔkɔ.
32 Em Damasco, o governador nomeado pelo rei Aretas mandou que se vigiasse a cidade para me prender.
33 Gaŋ naaɗe uun ɔlumo maakŋ baar ki ɔɔ uun bɔɔyumo naagŋ durdur ki ute taa pɛnɛtɛr ɔɔ gɔtn se, maam mꞋaan̰ mꞋɔtɔ.
33 Mas de uma janela na muralha fui baixado numa cesta e escapei das mãos dele.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar 2 Coríntios 11, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.