Apocalipse 16
Mɛlɛpi mɛ Njambiyɛ Jɔnja Mbon (KKJ) vs ACF
1 Ɛ mi wokɛ yiŋa ɗetina mɛn kɛ wulɛ kɛ mbanjɔ Njambiyɛ te yi ɗiyɛ kɛ ɗyoɓɔ kɛ́. Ɛ mɛn te lɛpɛ nyɛ ɓejaki ɓaka yitan jɔ yiɓa nde: «Nɛ kwâŋ, nɛ kûmba yasi te yi kɛ mɔy mɛpelɔ maka yitan jɔ yiɓa yi teɗye ŋgambi Njambiyɛ kɛ́ kɛnjɛ mɛnɛti.»
1 E ouvi, vinda do templo, uma grande voz, que dizia aos sete anjos: Ide, e derramaisobre a terra as sete taças da ira de Deus.
2 Ɛ bosa jaki kwa̧, ɛ nyɛ kumbɛ pelɔ te wenɛ kɛnjɛ mɛnɛti. Ɛ yiŋa ɓeya kwana mɛpeŋ nukuɗya ɓiye ɓotu ɓete ɓe ɓa̧ nɛ yɔ nyamɔ kɔ kɛ yotu yan, kanɔ sendi yekambiyɛ nɛ kɔ.
2 E foi o primeiro, e derramou a sua taça sobre a terra, e fez-se uma chaga má e maligna nos homens que tinham o sinal da besta e que adoravam a sua imagem.
3 Ɛ jaki yiɓate kumbɛ pelɔ te wenɛ kɛnjɛ kɛ maŋ. Ɛ mɔrɔku mɛ maŋ liŋgwɛ mɛkiyɔ nda mɛkiyɔ mɛ muŋ mumɔ. Ɛ yasi hɛnɛ te yi ɓa̧ nɛ joŋ kɛ mɔy maŋ kɛ́ si gwe.
3 E o segundo anjo derramou a sua taça no mar, que se tornou em sangue como de um morto, e morreu no mar toda a alma vivente.
4 Ɛ jaki yitatite kumbɛ pelɔ te wenɛ kɛ mɛɗuku nɛ̀ kɛ mɛŋgɛ̧. Ɛ yo hɛnɛ si liŋgwɛ mɛkiyɔ.
4 E o terceiro anjo derramou a sua taça nos rios e nas fontes das águas, e se tornaram em sangue.
5 Ɛ mi wokɛ jaki te ɛ ɗiyɛ nɛ mɛɗuku hɛnɛ kɔ kɛ lɛpɔ nde: «Wɛ nɛ ŋgbeŋ, yori yi wɛ pɛsima nde, mɛyasi kwâŋnaŋgwɛ ɗekɛ kɛ́. Siya Njambiyɛ ndi gba wɛ, wɛ nyɛpɔ. Wɛ yɔkɔ ɛ ndana kɛte, yɔkɔ ɛ ɓa̧ kwey kɛte kɔ.
5 E ouvi o anjo das águas, que dizia: Justo és tu, ó Senhor, que és, e que eras, e hás de ser, porque julgaste estas coisas.
6 Ɓo punja mɛkiyɔ mɛ ɓotu ɓɔ nɛ̀ mɛkiyɔ mɛ ɓotu ɓe punja mɛlɛpi mɔ. Ma ndana, wɛ nya ɓo mɛkiyɔ nde, ɓo hɔ̂ɓiya. Yakama nde, ɓo sâŋgwaŋgwɛ nɔ ɗete.»
6 Visto como derramaram o sangue dos santos e dos profetas, também tu lhes deste o sangue a beber; porque disto são merecedores.
7 Kɛ kɔŋte, ɛ mi wokɛ wɛtɛ mɛn kɛ wulɛ kɛ mbɛy nyɛna sadaka nyɛ Njambiyɛ. Mɛn te lɛpima nde: «I̧, Njambiyɛ te Baba Mbokɔ ɛ nɛ ŋguŋguɗyɛ hɛnɛ, wɛ pɛ́si mɛyasi mɔ nɛ ŋgbeŋ, lɛpɔ gbakasi!»
7 E ouvi outro do altar, que dizia: Na verdade, ó Senhor Deus Todo-Poderoso, verdadeiros e justos são os teus juízos.
8 Ɛ jaki yinite kumbɛ pelɔ te wenɛ kɛ misi mɛ yesɔ, ɛ yesɔ ɓɛ nɛ ɗeti te yi loɗyɛ ɓomɔ nda ɗitɛ.
8 E o quarto anjo derramou a sua taça sobre o sol, e foi-lhe permitido que abrasasse os homens com fogo.
9 Ɛ wɛtɛ ɓaŋɓaŋ joŋ loɗyɛ ɓomɔ. Kɛ ɓo ma ɓɛŋɛ ɗete kɛ́, ɛ ɓo lɛpɛ lɛpi gbutu suŋgwɛ nɛ ɗinɔ Njambiyɛ te yɔkɔ ɛ ɗiyɛ nɛ mɛkemiyɛ mɛte kɔ. Ko ɓo tì yeŋsa temɔ yí lukse nyɛ na.
9 E os homens foram abrasados com grandes calores, e blasfemaram o nome de Deus, que tem poder sobre estas pragas; e não se arrependeram para lhe darem glória.
10 Ɛ jaki yitante kumbɛ pelɔ te wenɛ kɛ siya ɓekumande ɓe nyamɔ kɔ. Ɛ yitil ŋgaŋgile ndiŋgɛlɛ mbɛy te yi nyamɔ kɔ namɛ kɛ́. Ɛ ɓomɔ kandɛ nyambina mɛɗyem man kɛto mɛbɔnɛ mɛte yi ɓo saŋgwama nɔ kɛ́.
10 E o quinto anjo derramou a sua taça sobre o trono da besta, e o seu reino se fez tenebroso; e eles mordiam as suas línguas de dor.
11 Ɛ ɓo lɛpɛ lɛpi gbutu suŋgwɛ nɛ Njambiyɛ te ɛ ɗiyɛ kɛ ɗyoɓɔ kɔ kɛto mɛbɔnɛ mɛte yi ɓo saŋgwama nɔ nɛ̀ ɓeya kwana mɛpeŋ mɛte yi ɓiyma ɓo kɛ́. Ko ɓo tì yeŋsa temɔ kɛ mɛkele man na.
11 E por causa das suas dores, e por causa das suas chagas, blasfemaram do Deus do céu; e não se arrependeram das suas obras.
12 Ɛ jaki yitan jɔ wɛtɛte kumbɛ pelɔ te wenɛ kɛ nyaŋgwɛ ɗuku te yi ɓo jeɓa nde Efrat kɔ. Ɛ sombu ɗuku si gweyɛ nɛ ŋgbay, nɛ́ ɓekumande ɓete ɓe ta wulɛ pulɔ komɛ yesɔ pundɛ ɓaka dôl nje kwaŋge.
12 E o sexto anjo derramou a sua taça sobre o grande rio Eufrates; e a sua água secou-se, para que se preparasse o caminho dos reis do oriente.
13 Kɛ kɔŋte, ɛ mi ɓɛŋɛ ɓeya mɛsisiŋ yitati. Ɓo ɓoŋnama nɛ ɓejeɓɔ. Wɛtɛ punduma kɛ numbu ŋgando kɔ, wɛtɛ kɛ numbu nyamɔ kɔ, wɛtɛ kɛ numbu mɔ punja mɛlɛpi mɛ ja̧.
13 E da boca do dragão, e da boca da besta, e da boca do falso profeta vi sair três espíritos imundos, semelhantes a rãs.
14 Mɛyasi mɛnɔri, yo ɓeya mɛsisiŋ mɛ *Satan yi kelɛ mɛyekambiyɛ kɛ́. Mɛsisiŋ mɛte kɛ́n kɛ yi ɓekumande ɓe mɛnɛti maka hɛnɛ yi wesiɗye ɓo yí ɗyambi te yi ta kelna kɛ nyaŋgwɛ *Yesɔ Njambiyɛ te ɛ nɛ ŋguŋguɗyɛ hɛnɛ kɔ.
14 Porque são espíritos de demônios, que fazem prodígios; os quais vão ao encontro dos reis da terra e de todo o mundo, para os congregar para a batalha, naquele grande dia do Deus Todo-Poderoso.
15 Ɛ mɛn te yi mi wokuma kɛ́ lɛpɛ nde: «Ɓɛŋa, mi yima nda mɔ guɓɔ! Mɔ te ɛ ɗiyɛ mɛjemsiɗyɛ ɓakiɗye mɛlambɔ mɛnɛ pupunate kɔ nɛ mɛsosa, kɛto a tí kɛndɔ sɔkɛrɛ, ɓɛ nɛ njɔn kɛ misi mɛ ɓomɔ na.»
15 Eis que venho como ladrão. Bem-aventurado aquele que vigia, e guarda as suas roupas, para que não ande nu, e não se vejam as suas vergonhas.
16 Mɛsisiŋ maka wesiɗya ɓekumande ɓe mɛnɛti maka kɛ wɛtɛ mbɛy te yi ɓo jeɓa kɛ numbu Hebere nde Harmagedɔŋ.
16 E os congregaram no lugar que em hebreu se chama Armagedom.
17 Ɛ jaki yitan jɔ yiɓate kumbɛ pelɔ te wenɛ kɛ gbɛla pupɔlɔ te yikɛ. Ɛ yiŋa mɛn lɛpina ɗetinate wulɛ kɛ siya ɓekumande te yi ɗiyɛ kɛ mbanjɔ Njambiyɛ kɛ́. Mɛn te lɛpima nde: «Yiŋa yaŋa te yí kelɔ yeti se na.»
17 E o sétimo anjo derramou a sua taça no ar, e saiu grande voz do templo do céu, do trono, dizendo: Está feito.
18 Ɛ yɛsi mbiyɔ yɛsɛ ɓuɗyate. Ɛ mɛmɛn pundɛ. Ɛ lum mbiyɔ lumsa ɓuɗyate, ɛ mɛnɛti ŋgwaŋgwa ɓuɗyate. Kandɛ nɛ yi Njambiyɛ ma kúsu nɛ mumɔ tikɔ kɛ to mɛnɛti, mɛnɛti tì pa ŋgwaŋgwa ɗete wɛtɛ yesɔ na.
18 E houve vozes, e trovões, e relâmpagos, e houve um grande terremoto, como nunca houve desde que há homens sobre a terra; tal foi este tão grande terremoto.
19 Ɛ Babilɔn te nyaŋgwɛ ɗya nyaliyɛ kɛ mɛŋgaɓiyɛ yitati. Ɛ nyaŋgwɛ mɛɗya hɛnɛ te yi ɗiyɛ kɛ to mɛnɛti kɛ́ si gbuŋgula. Njambiyɛ takima nyaŋgwɛ ɗya kɛ ɗete yí nyɛ nyɛ pelɔ mɛnjam mɛte yi teɗye nyaŋgwɛ ŋgambi nɛ kɛ́.
19 E a grande cidade fendeu-se em três partes, e as cidades das nações caíram; e da grande babilônia se lembrou Deus, para lhe dar o cálice do vinho da indignação da sua ira.
20 Ɛ mɛkiriŋgira hɛnɛ si yambile, ko mɛkeki tì ɓɛŋna se na.
20 E toda a ilha fugiu; e os montes não se acharam.
21 Ɛ wɛtɛ nyaŋgwɛ mbiyɔ mɛ̀tari wulɛ ɗyoɓɔ nukuɗya kɛ to ɓomɔ. Ɗitɔ kil mɛ̀tari wɛtɛ kumma kilo kamɔni. Ko ɗete, ɓomɔ lɛpima lɛpi gbutu suŋgwɛ nɛ Njambiyɛ, kɛto kemiyɛ mɛ̀tari mɛnɔri, kɛto yo ɓa̧ ɓeyate ɓuɗyate.
21 E sobre os homens caiu do céu uma grande saraiva, pedras do peso de um talento; e os homens blasfemaram de Deus por causa da praga da saraiva; porque a sua praga era mui grande.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Apocalipse 16, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.