Marcos 5

Vit'eegwijyąhchy'aa Vagwandak Nizįį (GWINT) vs ARIB

Sair da comparação
ARIB Almeida Revisada Imprensa Bíblica
1 Ąįįtł'ęę van ndųhts'ąįį Gerasa nahkat ąįį zhit k'eegiidal.
1 Chegaram então ao outro lado do mar, à terra dos gerasenos.
2 Nijin Jesus, tr'ihchoh zhit gwats'an deiinzhii dąį' dinjii vizhit ch'anky'aa iizųų ąįį, kii ch'a'an zhit tth'an k'it goodlii gwats'an khaiinzhii ts'ą' yats'ą' tr'iinzhii, none|src="cn01709b.tif" size="span" copy="©1978 David C. Cook Publishing Company" ref="MRK 5.2"
2 E, logo que Jesus saíra do barco, lhe veio ao encontro, dos sepulcros, um homem com espírito imundo,
3 ąįį tth'an k'it gwa'an gwitee gwich'įį ts'ą' juu nąįį datthak ch'iitsii tły'ah haa dineegiiyahchaa googaa khyų' giiyųųntą'.
3 o qual tinha a sua morada nos sepulcros; e nem ainda com cadeias podia alguém prendê-lo;
4 Deegwahtł'oo giiyanli', ts'ą' giikwai' haa ch'iitsii tły'ah haa dineegiiyahchal, googaa nihk'it ch'iitsii tły'ah łahnaii gwats'an tr'inidik. It'ee shrit nint'aii ts'ąįį k'iizhak giiyahoontą' geenjit gaa gwagwantrii.
4 porque, tendo sido muitas vezes preso com grilhões e cadeias, as cadeias foram por ele feitas em pedaços, e os grilhões em migalhas; e ninguém o podia domar;
5 Tǫǫ ts'ą' drin haa tth'ank'it gwitee, ts'ą' taih tee haa gwa'an neehihdik ts'ą' azhral ts'ą' kii haa datthąį' khadant'ii.
5 e sempre, de dia e de noite, andava pelos sepulcros e pelos montes, gritando, e ferindo-se com pedras,
6 Nijin shriit'ąhthee ahaa gwiizhit, Jesus neeł'in dąį' yats'ą' hilgik ts'ą' yats'ą' nikiigwiintthaii,
6 Vendo, pois, de longe a Jesus, correu e adorou-o;
7 ts'ą' gwint'aii azhral ts'ą' jyaa nyąą, “Jesus, Vit'eegwijyąhchy'aa Jiintsii, Vidinji' inlii, deeshahah'yaa eenjit t'ini'in? Vit'eegwijyąhchy'aa vik'iighai' nadach'ooshakwat t'inyąą khaiinjich'ashǫhthat shrǫ'!”
7 e, clamando com grande voz, disse: Que tenho eu contigo, Jesus, Filho do Deus Altíssimo? conjuro-te por Deus que não me atormentes.
8 Ąįį jyaa nyąą geh'an Jesus jii jyaa nyąą, “Ch'anky'aa iizųų, jii dinjii vizhit gwats'an khaiinkhaii.” yahnyąą.
8 Pois Jesus lhe dizia: Sai desse homem, espírito imundo.
9 Jesus yuahkat, “Noozhri' doozhii?” Ąįį dinjii yidii ginkhe', “Shoozhri' Legion (niveet'ah'in lęįį) oaazhii, it'ee shrit tr'iinlęįį ts'ąįį jyąhts'ą' diinoozhri' t'oonchy'aa!”
9 E perguntou-lhe: Qual é o teu nome? Respondeu-lhe ele: Legião é o meu nome, porque somos muitos.
10 Ąįį dinjii vizhit ch'anky'aa iizųų kwaii, Jesus ts'ą' gwintł'oo ch'oodigiikwat, “Dzaa nahkat gwats'an gihłeediihoiinlyaa shrǫ'!” yahnyąą.
10 E rogava-lhe muito que não os enviasse para fora da região.
11 Izhik geeghaih gwa'an taih khyųų pig lęįį kwaii ch'a'aa.
11 Ora, andava ali pastando no monte uma grande manada de porcos.
12 Ąįįts'ą' zhit ch'anky'aa iizųų nąįį Jesus eech'oodigiikwat ts'ą' t'iginyąą, “Pig kwaii ts'ą' tr'iheedaa ts'ą' goozhit direheedhaa.” ginyąą.
12 Rogaram-lhe, pois, os demônios, dizendo: Manda-nos para aqueles porcos, para que entremos neles.
13 Ąįį gwik'it t'igiizhik goots'an gwiłtsąįį, ąįį dinjii ts'an tr'ineegiijil ts'ą' pig kwaii zhit digiindhat. Ąįį pigs naatł'ii 2,000 aanchy'aa kwaii datthak taihdik gwats'an van zhit oondaa gahaajil ts'ą' teenagahoonii.
13 E ele lho permitiu. Saindo, então, os espíritos imundos, entraram nos porcos; e precipitou-se a manada, que era de uns dois mil, pelo despenhadeiro no mar, onde todos se afogaram.
14 Ąįį pigs k'ąąhtii nąįį datthak gihłeegalgihiljil ts'ą' zhat kwaiik'it gwatsal gwitee gwich'įį nąįį ts'ą' zhat gwa'an juu gwanzhįh nahshii gwich'įį nąįį datthak haa gwagwaandak, ts'ą' dinjii nąįį deegwiizhik t'igwinyąą li' geenjit gwagwahąąh'yaa gwats'an gahaajil.
14 Nisso fugiram aqueles que os apascentavam, e o anunciaram na cidade e nos campos; e muitos foram ver o que era aquilo que tinha acontecido.
15 Zhat gwa'an dinjii nąįį datthak Jesus ts'ą' gahaajil, ąįį dinjii vizhit ch'anky'aa iizųų lęįį yizhit t'inchy'aa chy'ah, giiyąąh'in, akhai' veenjit gwinzii ts'ą' gwinzii chan niinjich'adhat ts'ą' zhat dhidii, ts'ą' gwach'aa naazhii. Dinjii nąįį datthak gwagwah'in dąį' gąąnjat nagaanaii.
15 Chegando-se a Jesus, viram o endemoninhado, o que tivera a legião, sentado, vestido, e em perfeito juízo; e temeram.
16 Dinjii datthak gwehkįį deegwiizhik gwagwąąh'ya' nąįį, dinjii zhat nijyaa nąįį datthak zhit dinjii ts'ą' pigs haa deegiizhik goovaagwagwaandak.
16 E os que tinham visto aquilo contaram-lhes como havia acontecido ao endemoninhado, e acerca dos porcos.
17 Ąįįts'ą' zhat dinjii nąįį datthak Jesus diinahkat gihłeehindii agahnyąą.
17 Então começaram a rogar-lhe que se retirasse dos seus termos.
18 It'ee Jesus tr'ihchoh zhit neehidii gwiizhit, ąįį dinjii vizhit ch'anky'aa iizųų tr'iniinlii chy'ah yach'adookwat ts'ą' jyaa nyąą, “Naa neeshozhi'” yahnyąą.
18 E, entrando ele no barco, rogava-lhe o que fora endemoninhado que o deixasse estar com ele.
19 Gaa Jesus jyaa yahnyąą, “Nakwaa! Nizheh gwits'ee hindii ts'ą' nizheh k'ąą nąįį K'eegwaadhat deegwahtł'oo neeshraahchy'aa noonyąą ts'ą' neenjit deezhik datthak goovaagwandak.”
19 Jesus, porém, não lho permitiu, mas disse-lhe: Vai para tua casa, para os teus, e anuncia-lhes o quanto o Senhor te fez, e como teve misericórdia de ti.
20 Ąįįts'ą', ąįį dinjii Decapolis nahkat gwitee haazhii ts'ą' Jesus yeenjit deezhik datthak geegwaandak. Juu yiitth'ak nąįį datthak łahchy'aa gooveenjit geegagoolii kwaa t'igwiizhik.
20 Ele se retirou, pois, e começou a publicar em Decápolis tudo quanto lhe fizera Jesus; e todos se admiravam.
21 Nijin Jesus, van ndųhts'ąįį gwits'ee hoozhii dąį' aiizhit van vee gwa'an, dinjii lęįį nąįį yeelin łeeljil.
21 Tendo Jesus passado de novo no barco para o outro lado, ajuntou-se a ele uma grande multidão; e ele estava à beira do mar.
22 Ąįįtł'ęę nijin Jews' tr'igiinkhii zheh gwizhit gwats'ą' k'eedeegwaadhat ch'ihłee Jairus oozhii zhat k'idik dąį', Jesus neeł'in gwagwahkhan, yakwai' eeghaii nikiigwiintthaii ts'ą',
22 Chegou um dos chefes da sinagoga, chamado Jairo e, logo que viu a Jesus, lançou-se-lhe aos pés.
23 Jesus ts'ą' ch'oodiikwat haa yuahkat, “Shigii nich'it tsal gwint'aii iłts'ik, Ąįį vakat nahaandal ts'ą' veenjit gwinzii neegwahahtsyaa geenjit shaa hinkhaii!” yahnyąą.
23 e lhe rogava com instância, dizendo: Minha filhinha está nas últimas; rogo-te que venhas e lhe imponhas as mãos para que sare e viva.
24 Ąįįts'ą' Jesus yaa haazhii, dinjii lęįį vaa adaa ts'ąįį nihłehjuk datthak an giiyahtrak.
24 Jesus foi com ele, e seguia-o uma grande multidão, que o apertava.
25 Gootee tr'injaa ch'ihłak niighyuk (12 years) datthak gwintł'oo, dah vats'an an ilii haa khaiinjich'iighit.
25 Ora, certa mulher, que havia doze anos padecia de uma hemorragia,
26 Dinjii iłts'ik shrinilik nilii nąįį ts'ą' łyaa dalaraa datthak an iłtsąįį, gaa giiyeenjit gwinzii neegwąhtsii kwaa, ąįįts'ą' gwandaa veenjit gwiizųų gwilii.
26 e que tinha sofrido bastante às mãos de muitos médicos, e despendido tudo quanto possuía sem nada aproveitar, antes indo a pior,
27 Jesus, eenjit gwiitth'ak ts'ą' dinjii lęįį łeeljil tee gwats'an yant'ii niinzhii,
27 tendo ouvido falar a respeito de Jesus, veio por detrás, entre a multidão, e tocou-lhe o manto;
28 “Vagwach'aa kat naaljik ji' gaa sheenjit gwinzii neegweheelyaa gwizhrįh.” adaa nyąą.
28 porque dizia: Se tão-somente tocar-lhe as vestes, ficaria curada.
29 Ąįįts'ą' yi'ik kat naanjik, gwagwahkhan vadaa an ilii kwaa nagwaanąįį, veenjit gwinzii neegahoodlit łee dizhit gwats'an idiky'aanjik.
29 E imediatamente cessou a sua hemorragia; e sentiu no corpo estar já curada do seu mal.
30 Gwagwahkhan dinjii gwanlii tee Jesus vat'aii kwaa nagwaanąįį. Giky'aanjik gwagwahkhan łihts'eediil'ee ts'ą' ch'oahkat, “Juu shagwach'aa kat naanjik?”
30 E logo Jesus, percebendo em si mesmo que saíra dele poder, virou-se no meio da multidão e perguntou: Quem me tocou as vestes?
31 “Dinjii neelin gwanlii gwiizhit jaghaii juu nakat naanjik, diinyąą ts'ą' ch'oahkat?” vitsyaa nąįį giiyahnyąą.
31 Responderam-lhe os seus discípulos: Vês que a multidão te aperta, e perguntas: Quem me tocou?
32 Googaa nihk'it Jesus juu t'iizhik li' geenjit gootee gwąąh'in.
32 Mas ele olhava em redor para ver a que isto fizera.
33 Nijin tr'injaa vats'a' deegwiizhit gwiky'aanjik dąį', najat haa daatrat gwiizhit gaa Jesus eeninzhii ts'ą', yikwaiichan nikiigwiintthaii ts'ą' łi'deegwidlii haa deegwiizhii datthak yaagwaandak.
33 Então a mulher, atemorizada e trêmula, cônscia do que nela se havia operado, veio e prostrou-se diante dele, e declarou-lhe toda a verdade.
34 “Shichi', nigwik'iinjigwiighit k'iighai' neenjit gwinzii neegahoodlit ąįįts'ą' nidivee gwiizųų datthak gwinzii neegahoodlit, shigii tsinehdan haa oo'an neehiindii,” Jesus, yahnyąą.
34 Disse-lhe ele: Filha, a tua fé te salvou; vai-te em paz, e fica livre desse teu mal.
35 Tth'aii hee ginkhii gwiizhit, Jairus vizheh gwats'ąnh dinjii lat nąįį k'eegiidal ts'ą' Jairus jyaa agahnyąą, “Nigii nich'it tsal ch'adąį' hee niindhat t'oonchy'aa. Jaghaii ąįį geech'ǫąąhtan vaandeegwiin'ąįį?”
35 Enquanto ele ainda falava, chegaram pessoas da casa do chefe da sinagoga, a quem disseram: A tua filha já morreu; por que ainda incomodas o Mestre?
36 Gaa Jesus, deeginyąą zhyaa gwiitth'ak ts'ą' Jairus ąįį t'ahnyąą, “Nanjat kwaa ts'ą' gwik'injiinghit gwizhrįh t'inchy'aa!” yahnyąą.
36 O que percebendo Jesus, disse ao chefe da sinagoga: Não temas, crê somente.
37 Ąįįtł'ęę, Peter, James ts'ą' vachaa John nąįį zhrįh giiyaaheedaa gwiłtsąįį.
37 E não permitiu que ninguém o acompanhasse, senão Pedro, Tiago, e João, irmão de Tiago.
38 Nijin Jairus vizheh k'eegiidal dąį' zhat dinjii nąįį gitree, ts'ą' tree'yaa dha'aii gwiizhit gwinzii goovaa goo'aii kwaa, Jesus goovah'in,
38 Quando chegaram a casa do chefe da sinagoga, viu Jesus um alvoroço, e os que choravam e faziam grande pranto.
39 ąįįts'ą' nijin nihdeiinzhii dąį' t'agavahnyąą, “Jaghaii nakhwaa gwinzii goo'aii kwaa, ts'ą' ohtree? Jii nich'it tsal niindhat kwaa gąą zhyaa dhichįį t'inchy'aa.” gavahnyąą.
39 E, entrando, disse-lhes: Por que fazeis alvoroço e chorais? a menina não morreu, mas dorme.
40 Ąįįts'ą', ąįį zhit zhat, Jesus deenyąą eenjit giiyeedlaa. Ąįįts'ą' datthak cheegoovahaadlii, ts'ą' zhit nich'it tsal, viti' ts'ą' vahan, ts'ą' ditsyaa tik nąįį zhrįh dahaa nihdeiinlii. Ąįįts'ą' nijin nich'it tsal gilt'aii gwats'ą' haazhii ts'ą',
40 E riam-se dele; porém ele, tendo feito sair a todos, tomou consigo o pai e a mãe da menina, e os que com ele vieram, e entrou onde a menina estava.
41 yanli' oonjik ts'ą' t'iiyahnyąą, “Talitha Koum!” (Jii t'ee “Nich'it tsal khakeena'ąįį naihnyąą!” gwinyąą t'igwinyąą.)
41 E, tomando a mão da menina, disse-lhe: Talita cumi, que, traduzido, é: Menina, a ti te digo, levanta-te.
42 Zhat gwagwahkhan ndak needhijin ts'ą' zhat gwa'an neehidik. (12 years old nilii jyaa digwiizhit dąį'.) Zhat łyaa datthak goovaa nindal gwaazhit.
42 Imediatamente a menina se levantou, e pôs-se a andar, pois tinha doze anos. E logo foram tomados de grande espanto.
43 Gaa Jesus t'agavahnyąą, “Łyaa zhyaa ch'ihłak gaa haa goondak shrǫ'! Shih yihee'aa, ji' vantł'ohtsit,” gavahnyąą.
43 Então ordenou-lhes expressamente que ninguém o soubesse; e mandou que lhe dessem de comer.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Marcos 5, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.