Atos 7

Vit'eegwijyąhchy'aa Vagwandak Nizįį (GWINT) vs NVT

Sair da comparação
NVT Nova Versão Transformadora
1 “Et'ee łyaa łi'didlii haa neegwagwaandak lee t'iginyąą?” jyaa ndak khii giinkhih choh Stephen ahnyąą.
1 Então o sumo sacerdote lhe perguntou: “Estas acusações são verdadeiras?”.
2 Stephen datthak jyaa goovahnyąą, “Gwiti' nąįį ts'ą' shalak nąįį haa, shoodǫǫhk'įį! Yeenaa dąį' diiti', Abraham tth'aii hee Mesopotamia nahkat gwich'įį gwiizhit, Vit'eegwijyąhchy'aa dich'eegwąhndit yits'ą' igweelkįį. Haran kwaiik'it tth'aii gweheechy'aa geenjit gwats'ą' hahkhaii kwaa dąį'.
2 Estêvão respondeu: “Irmãos e pais, ouçam-me! O Deus glorioso apareceu a nosso antepassado Abraão na Mesopotâmia, antes de ele se estabelecer em Harã,
3 Ąįįts'ą' Vit'eegwijyąhchy'aa yits'ą' ginkhii, ‘Nanahkat ts'ą' nalak nąįį datthak haa ihłeehinkhaii. Ąįįtł'ęę nijin gwats'ą' hinkhaa gwik'eenahaałtyaa,’ yahnyąą.
3 e lhe disse: ‘Deixe sua terra natal e seus parentes e vá para a terra que eu lhe mostrarei’.
4 Ąįįts'ą' danahkat Chaldea gihłeehaazhii ts'ą' Haran kwaiik'it gweheechy'aa geenjit gwats'ą' haazhii. Abraham viti' niindhat ąįįtł'ęę dzaa juk gweheechy'aa geenjit Vit'eegwijyąhchy'aa gwats'ą' haazhii yiłtsąįį. none|src="cn01916b.tif" size="span" copy="©1978 David C. Cook Publishing Company" ref="ACT 7.4"
4 Então Abraão saiu da terra dos caldeus e morou em Harã até seu pai morrer. Depois, Deus o trouxe aqui para a terra onde vocês agora vivem.
5 Izhik zhat dąį', nan hee'yaa eenjit tth'aii hee yintł'eeya'ąįį kwaa. Nantsal yakat niheedhat googaa di'įį kwaa. Gąą ‘nan nintł'eehih'aa, nanan heelyaa eenjit,’ yahnyąą. Niindhat tł'ęę, vigii nąįį nihzhyaaneedijii nan yahąą'yaa eenjit. Izhik zhat dąį', ‘nan nintł'eehih'aa.’ yaiinyą' dąį', tr'iinin tth'aii di'įį kwaa.
5 “Mas Deus não lhe deu herança alguma aqui, nem mesmo o espaço de um pé. Contudo, prometeu que a terra toda pertenceria a Abraão e a seus descendentes, embora ele ainda não tivesse filhos.
6 Vit'eegwijyąhchy'aa jii jyaa yaiinyą', ‘Nihzhyaaneedijii nąįį aakin nahkat gwa'an gwigweheechy'aa ts'ą' 400 (years) gąhkhyuk datthak slaves giheelyaa gwiizhit gwiizųų khaiinjich'agoogahahthat.
6 Disse-lhe também que seus descendentes viveriam numa terra estrangeira, onde seriam escravizados e oprimidos por quatrocentos anos.
7 Gaa ąįį dinjii nąįį nigii nihzhyaaneedijii nąįį slaves nilįį giłtsąįį ąįį nąįį googwahąąłshii. Ąįįtł'ęę ąįį nahkat gwats'an cheegiheedaa. Dząą gwits'eegiheedaa. Ąįįts'ą' shats'ą' khadigigeheejyaa.’ jyaa Vit'eegwijyąhchy'aa Abraham ahnyąą.
7 Mas Deus disse: ‘Eu castigarei a nação que os escravizar, e, por fim, sairão dali e me adorarão neste lugar’.
8 Jyąhts'ą' t'ee Vit'eegwijyąhchy'aa ts'ą' Abraham haa nihłaa gwinzii deegwigwiiłtsąįį. Nigii tsyaa tsal nąįį datthak gootthąį' kat khangwahaht'ii ts'ą' googwahahkyaa. Nats'ahts'ą' nan, shįį haa gwinzii nihłaa deegwariiłtsąįį gineehoondaii geenjit Vit'eegwijyąhchy'aa yahnyąą. Drin 8 gwahaadhat ąįįtł'ęę Abraham didinji' Isaac kat khagwąht'uu. Ąįį gwik'it Isaac chan didinji' Jacob jyaa dinlik. Ąįį gwik'it Jacob chan didinji' 12 nąįį kat khagwałt'uu. Jii nihchaa 12 nąįį deenaadąį' diitsii gwinzii vaagwiindaii nąįį t'arahnyąą.
8 “Naquele tempo, Deus deu a Abraão a aliança da circuncisão. Assim, quando seu filho Isaque nasceu, ele o circuncidou no oitavo dia. Essa prática continuou quando nasceu Jacó, filho de Isaque, e quando nasceram os doze filhos de Jacó, os patriarcas de Israel.
9 “Ąįį nąįį goochaa, Joseph oozhii, k'eegwiichy'aa datthak eenjit giitr'ii'ee. Yee'an dinjii ts'ą' gwintł'eegiiyahchįį. Ąįį nąįį giiyoiinkwat, ts'ą' Egypt nahkat gwats'ą' giihiłchįį. Izhik t'inchy'aa datthak Vit'eegwijyąhchy'aa yaa nilįį.
9 “Os patriarcas tiveram inveja de seu irmão José e o venderam como escravo para o Egito. Mas Deus estava com ele
10 Nijin khaiinjich'iidhat dąį', K'eegwaadhat yits'iinyą'. Egypt nahkat gwizhit k'eedeegwaadhat choh kįh dhidii, Pharaoh oozhii, ąįį ęhdaa nadhat dąį', Vit'eegwijyąhchy'aa k'iighai' dinjii nizįį nilįį ts'ą' gwizhįh chan di'įį ts'ą' łyaa yeenjit shoo nilįį. Ąįįtł'ęę Pharaoh danahkat gwizhit ts'ą' dizheh gwizhit dinjii gwich'įį nąįį eenjit k'eedeegwaadhat yiłtsąįį.
10 e o livrou de todas as suas dificuldades. Deus concedeu a José favor e sabedoria diante do faraó, rei do Egito, e o faraó o nomeou governador de todo o Egito e administrador de seu palácio.
11 Ąįįtł'ęę Egypt ąįįts'ą' Canaan nahkat gwizhit shih kwaa goodlit. Ąįį geh'an dinjii lęįį nąįį khaiinjich'igiidhat. Izhik zhat dąį' diitsii nąįį khyų' shih gooheendal agwagwąh'ąįį.
11 “Então veio uma fome sobre o Egito e sobre Canaã. Houve grande aflição, e nossos antepassados ficaram sem comida.
12 Gooti' Jacob, “Egypt nahkat shih lęįį k'eerahtii,” gwinyąą gwiitth'ak dąį', izhik zhat shih gooheekwat geenjit didinji' nąįį gwats'ą' goohił'e'. Jii t'ee tr'ookit zhat gwats'ą' gahaajil dąį'.
12 Jacó soube que ainda havia cereal no Egito e enviou seus filhos, nossos antepassados, para comprarem alimento.
13 Jii tł'ęę chan zhat nineegiijyaa dąį', ‘Shįį t'ee, nakhwachaa ihłii chy'aa t'ihchy'aa.’ Joseph gavahnyąą. Ąįįtł'ęę Pharaoh, Joseph valak nąįį gwanlii eenjit gwiitth'ak.
13 Da segunda vez que foram, José revelou sua identidade a seus irmãos e os apresentou ao faraó.
14 Ąįįts'ą' Joseph diti' Jacob ts'ą' nideech'iin'ąįį. ‘Nalak nąįį datthak haa dząą Egypt gwats'ą' hinkhaii.’ yahnyąą. Datthak khaihłok dinjii 75 nąįį ginlii.
14 Depois, José mandou trazer para o Egito seu pai, Jacó, e todos os seus parentes, 75 pessoas ao todo.
15 Nijin Jacob gwiitth'ak dąį', Egypt gwats'ą' haazhii. Izhik zhat ninghyuk gwahaadhat ąįįtł'ęę, adan ąįįts'ą' vidinji' nąįį ts'ą' diitsii ginlii nąįį haa, datthak nigiinjik. Izhik dąį' Joseph adan t'ee niindhat.
15 Assim, Jacó foi para o Egito e ali morreu, bem como nossos antepassados.
16 Nigiinjik tł'ęę, dząą Shechem kwaiik'it gwits'eegoogahaadlii. Izhik kii ch'a'an Abraham, Hamor vidinji' ts'an goiinkwat chy'ąą. Izhik gwizhit goonagąąhjik.
16 Seus corpos foram levados para Siquém e sepultados no túmulo que Abraão havia comprado por um certo preço dos filhos de Hamor.
17 “Gwehkįį ninghit dąį' gwanaa Vit'eegwijyąhchy'aa Abraham ts'ą' ginkhe', Egypt gwats'an cheenakhwahihłyaa nyąą chy'ah, ąįįt'ee juk nagwiindhat. Zhat Egypt gwizhit diitsii nąįį t'inchy'aa nihzhyaaneedijii gwandaa lęįį gilii.
17 “Aproximando-se o tempo em que Deus cumpriria sua promessa a Abraão, nosso povo se multiplicou grandemente no Egito.
18 Ąįįtł'ęę Egypt gwizhit k'eedeegwaadhat choh k'eejit Pharaoh deek'it nineezhii, Joseph haandaii kwaa.
18 Então subiu ao trono do Egito um novo rei, que nada sabia a respeito de José.
19 Diitsii nąįį ininjigwaazhii ąįįts'ą' gwiizųų goots'ą' t'ii'in. Nijin googii tr'iinin tsal gwilik dąį', digizheh gwats'an cheegoogahahchik oo'ok zhyąą nigiheedhaa geenjit, googahtsii.
19 Esse rei explorou e oprimiu nosso povo, forçando os pais a abandonarem seus filhos recém-nascidos, para que morressem.
20 Ąįį jyaa gwii'in gwizhit, Moses adan t'ee vagoodlit. Łyaa tr'iinin tsal gwinzii viyiichy'a' nilįį ts'ą' Vit'eegwijyąhchy'aa yeenjit shoo nilįį. Shree nan tik gwizhit gwizhrįh viyehghan nąįį nehshrit giik'aahtį'.
20 “Por essa época, nasceu Moisés, um bebê especial aos olhos de Deus. Seus pais cuidaram dele em casa por três meses.
21 Ąįįtł'ęę adan t'ee oo'ok zhyąą niheedhaa eenjit cheegiiyąhchįį. Izhik dąį' Pharaoh vichi' yagwąh'ąįį. Yuunjik ts'ą' dizheh gwits'ee yihiłchįį. Akhai' digii tsyaa dinky'ahkhit k'it dink'iyahthat.
21 Quando tiveram de abandoná-lo, a filha do faraó o adotou e o criou como seu próprio filho.
22 Egypt gwizhit dinjii goonzhįį nąįį googwizhi' datthak eeroołtin. Gwizhįh haa ginkhii ts'ą' k'eegwiichy'aa gwinlęįį gwinzii gwitr'it t'agwah'in.
22 Moisés foi educado em toda a sabedoria dos egípcios e era poderoso em palavras e ações.
23 “Nijin 40 years dhidlit dąį', valak Jews nilįį nąįį nats'ąą gook'aantii li' geenjit gooveenihihshyaa, yiindhan.
23 “Certo dia, estando Moisés com quarenta anos, resolveu visitar seus parentes, o povo de Israel.
24 Izhik zhat valak ch'ihłak Egypt dinjii khaiinjich'iiyahthat, nah'in. Nijin yąąh'in dąį', yits'inyąą ts'ą' ąįį Egypt dinjii diłkhwąįį.
24 Ao ver um egípcio maltratando um israelita, defendeu o israelita e o vingou, matando o egípcio.
25 Shalak nąįį gaageheendaii Vit'eegwijyąhchy'aa goots'ą' shihił'e' goots'ihįhjyaa ts'ą' Egypt gwats'an tr'ineegoohihłyaa eenjit, yiindhan. Gąą geedan jyąhts'ą' ninjich'agadhat kwaa.
25 Imaginou que seus irmãos israelitas entenderiam que ele havia sido enviado por Deus para resgatá-los, mas isso não aconteceu.
26 Gęhdaa drin chan valak neekwąįį nihłaaghwąįį, gwąąh'in. ‘Nihłagahaaghwaa kwaa gavoołtsyaa, nihlak nąįį ǫhłįį, jaghaii nihłooghwaii?’ gavahnyąą.
26 “No dia seguinte, visitou-os novamente e viu dois homens de Israel brigando. Tentando agir como pacificador, disse a eles: ‘Homens, vocês são irmãos; por que brigam um com o outro?’.
27 Dinjii ch'ihłee gaiich'ahtsii, ąįį Moses an yąąhtrat. ‘Juu diineenjit k'eedeegwaadhat ts'ą' ch'oohahkat choh hinlyaa geenjit niłtsąįį?’ yahnyąą.
27 “Mas o homem que era culpado empurrou Moisés e disse: ‘Quem o nomeou líder e juiz sobre nós?
28 ‘K'ehdąį' Egypt dinjii dǫǫhkhwąįį gwik'it shįį chan shookhwaa niindhan lee t'iinyąą?’ Moses ahnyąą.
28 Vai me matar como matou o egípcio ontem?’.
29 Nijin Moses jyaa dinyąą yiitth'ak dąį', jii geenjit Egypt gihłeehilghaa. Midian nahkat gwats'ą' haazhii, ts'ą' zhat gwich'įį. Izhik zhat gwats'an tr'injaa oonjik ts'ą' vidinji' neekwąįį nąįį goodlit.
29 Quando Moisés ouviu isso, fugiu e foi viver como estrangeiro na terra de Midiã. Ali nasceram seus dois filhos.
30 “Zhat dąį' 40 years gitł'eegoodhat, tł'ęę gwats'an tr'ineezhii. Ąįįtł'ęę Ddhah Sinai geeghaih gwa'an nangwinjir gwa'an tr'ał daak'a', nah'in. Izhit zheekat gwich'in vats'ą' agweelkįį.
30 “Quarenta anos depois, no deserto próximo ao monte Sinai, um anjo apareceu a Moisés nas chamas de um arbusto que queimava.
31 Łyaa geegoolii kwaa veenjit t'igwiizhik, jyąhts'ą' gwahąąh'yaa łyaa, yiindhan kwaa. Gwats'ą' ninghyuk kwaa niinzhii, gwinzii gwahąąh'yaa eenjit. Izhik zhat gwats'an K'eegwaadhat yits'ą' ginkhii gwiitth'ak.
31 Quando Moisés viu aquilo, ficou admirado. Aproximando-se para observar melhor, ouviu a voz do Senhor, que disse:
32 “Shįį t'ee deenaa dąį' niti' nąįį Goovit'eegwijyąhchy'aa ihłįį. Abraham, Isaac, Jacob nąįį haa Goovit'eegwijyąhchy'aa ihłįį,” K'eegwaadhat yahnyąą. Moses naajat ts'ą' daatrat naanaii, ąįį tr'ał daak'a' nooł'ya', niindhan kwaa.
32 ‘Eu sou o Deus de seus antepassados, o Deus de Abraão, de Isaque e de Jacó’. Moisés tremia de medo e não tinha coragem de olhar.
33 ‘Nakwaiitryaa zhit tr'iin'yaa, shahǫǫh'ęę gwik'eech'ahąhtyaa eenjit. Ąįį nan juk vakat nindhat, shroodiinyąą nilįį t'inchy'aa. Shįį dząą gwakat t'ihchy'aa, Vit'eegwijyąhchy'aa ihłįį geh'an.
33 “Então o Senhor lhe disse: ‘Tire as sandálias, pois você está pisando em terra santa.
34 Nats'ahts'ą' shigii nąįį datthak Egypt gwizhit khaiinjich'igiijii, ąįį gwąął'in. Khagiitree chan giviihtth'ak ts'ą' khaiinjich'igiighit gwats'an tr'ineegoohihłyaa geenjit dzaa gwats'ą' hoiizhii. Juk aanaii, Egypt gwats'ą' nahał'aa eenjit.’ K'eegwaadhat yahnyąą.
34 Por certo, tenho visto a aflição do meu povo no Egito. Tenho ouvido seus gemidos e desci para libertá-los. Agora vá, pois eu o envio de volta ao Egito’.
35 “Moses t'ee Israel dinjii nąįį gwehkįį dąį', an-giiyąąhtrat. ‘Juu k'eegwaadhat hinlyaa eenjit diineenjit niłtsąįį,’ giiyaiinyą' chy'ąh. Ąįįtł'ęę tr'ał daak'a' zhit zheekat gwich'in nah'ya', gwats'an k'eedeegwaadhat heelyaa geenjit Vit'eegwijyąhchy'aa goots'ą' neeyihił'e'. Gwehkįį dąį' giiyeet'iindhan kwaa googaa chan goots'eeyihił'e'.
35 “Era esse o mesmo Moisés que o povo havia rejeitado quando lhe perguntaram: ‘Quem o nomeou líder e juiz?’. Por meio do anjo que apareceu a Moisés no arbusto em chamas, Deus o enviou para ser líder e libertador.
36 Egypt gwizhit Chųų Choh Daatsik oozhii deetaa neegiinjil ąįįts'ą' nijin nangwinjir gwa'an neegihiidal dąį', jii kwaii gwizhit łyaa gwigwee'in gwintsii gwitr'it t'agwah'ya'. 40 (years) neegwiidhat gąhkhyuk gwilii giinjil.
36 Assim, com muitas maravilhas e sinais, ele os conduziu para fora do Egito, pelo mar Vermelho e pelo deserto, durante quarenta anos.
37 ‘Dinjii ch'ihłak nakhwatee gwats'an shik'it t'inchy'aa Vit'eegwijyąhchy'aa Eenjit Ginkhii heelyaa yeendaa ji', nakhwats'ą' nahahchyaa.’ Moses, Israel gwich'in nąįį jyaa ahnyąą.
37 “Esse mesmo Moisés disse ao povo de Israel: ‘Deus levantará para vocês um profeta como eu do meio de seu povo’.
38 Nijin nangwinjir gwa'an datthak nihłaałigiiljil dąį', izhik zhat Moses zhrįh gavaa t'inchy'aa. Nijin zheekat gwich'in Sinai-Ddhah kat ginkhii dąį', Moses zhrįh ts'ą' ginkhe'. Izhik dąį' Moses diitsii nąįį haa t'inchy'aa. Izhik Vit'eegwijyąhchy'aa viginjik nats'ahts'ą' gwigweheendaii geenjit jyaa danakhwahnyąą. Ąįį Moses nakhweenjit vintł'eerinlii chy'ah. Ąįį juk tr'ii'įį.
38 Moisés estava com nossos antepassados, a congregação do povo de Deus no deserto, quando o anjo lhe falou no monte Sinai, e ali Moisés recebeu palavras que dão vida, para transmiti-las a nós.
39 “Gąą diitsii nąįį dahnyąą gwik'it t'igii'in kwaa. Moses goots'ą' k'eedeegwaadhat giiyeet'iindhan kwaa. Egypt gwits'ee tr'ahoojyaa, ąįį gwizhrįh datthak giindhan.
39 “Mas nossos antepassados se recusaram a obedecer a Moisés. Eles o rejeitaram e, em seu íntimo, voltaram ao Egito.
40 Nijin Moses Sinai-Ddhah kiit'ik dhidii gwiizhik Aaron ts'ą' giginkhii, ‘Adan ataiinjii ąhtsii nilįį eenjit. Moses, Egypt gwats'an dząą gwats'ą' nakhwats'įį niinzhii, ąįį juk deezhik vaagwiindaii kwaa ginyąą. Ch'ik'itiltsį' kwaii diivit'eegwijyąhchy'aa heelyaa ts'ą' tąįį gwinjik diits'ii giheehaa geenjit ąhtsii!’ jyaa Aaron agahnyąą.
40 Disseram a Arão: ‘Faça para nós deuses que nos guiem, pois não sabemos o que aconteceu com esse Moisés que nos tirou do Egito’.
41 Izhik zhat dąį' larąą daatsik (gold) haa aak'ii viji' gwanlii giik'itiltsį' vit'eegwijyąhchy'aa gahaa'yaa gooveenjit iłtsąįį. Aak'ii ts'ą' divii k'it t'inchy'aa ąįį kwaii giiłkhwąįį. Ąįį giiyandah niinlii, ataiinjii heelyaa eenjit. Ąįįtł'ęę jii ch'ik'itiltsį' geedąhkhai' giiyiłtsąįį eenjit łyaa shoo ginlii.
41 Logo, fizeram um ídolo em forma de bezerro, ofereceram-lhe sacrifícios e começaram a celebrar o objeto que haviam criado.
42 Jii geh'an Vit'eegwijyąhchy'aa goots'į' an-nil'ee ts'ą' zheekat są' dhidlii kwaii ts'ą' khadigiheejyaa geenjit gwintł'ee goovinlii. Vit'eegwijyąhchy'aa Eenjit Ginkhii nilįį nąįį gwehkįį ninghit dąį' hee geenjit ch'adagąąntł'oo:
42 Então Deus se afastou deles e os entregou para servirem as estrelas do céu como deuses, conforme está escrito no livro dos profetas: ‘Foi a mim que vocês trouxeram sacrifícios e ofertas durante aqueles quarenta anos no deserto, povo de Israel?
43 Nakhwazheh gwadhah zhit nakhwavit'eegwijyąhchy'aa voozhri' Moloch oozhii vik'iteeyiltsį' neehoozhik, ts'ą'
43 Não, vocês carregaram o santuário de Moloque, a estrela de seu deus Renfã, e as imagens que fizeram para adorá-los. Por isso eu os enviarei para o exílio, para além da Babilônia’.
44 “Diitsii nąįį nangwinjir neegihiidal dąį' zhee gwadhah adahaa neegahaazhik, ąįį zhit Moses va-law khagilzhii. Vit'eegwijyąhchy'aa deegihee'yaa ts'ą' deegihee'yaa kwaa gavahnyąą ąįį zhee gwadhah zhit chan ts'ą' khadigigiinjii. Jii zhee gwadhah Moses, Vit'eegwijyąhchy'aa nats'ahts'ą' yats'ą' gwigweelkįį gwik'it hohtsyaa gavahnyąą, k'it giiyiłtsąįį.
44 “Nossos antepassados levaram com eles pelo deserto o tabernáculo, construído de acordo com o modelo que Deus havia mostrado a Moisés.
45 Niighyuk gwahaadhat ąįįtł'ęę nijin Jews nilįį kwaa nahkat gwats'ą' nich'itsigahthat ąįį gwits'ii Joshua ahaa dąį', Vit'eegwijyąhchy'aa jii nan ts'ą' gihłeegoohaanzhit, zheh gwadhah zhit khagigidiinjii eenjit t'eegaahchy'aa ąįį dahaa ch'adanh nahkat gwats'ą' giihiłtsuu. Ts'ą' dahthee King David niheehaa gwats'ą' datthak giit'aahchy'a'.
45 Anos depois, quando Josué comandou nossos antepassados nas batalhas contra as nações que Deus expulsou desta terra, foi levado com eles para seu novo território e ali ficou até o tempo do rei Davi.
46 Vit'eegwijyąhchy'aa łyaa David eet'iinghya', ‘Shik'eegwaadhat, deenaa dąį' Jacob Vivit'eegwijyąhchy'aa ąįį inlii. Łyaa zheh gwintsii neenjit gwołtsyaa yiihthan, Kharigidiinjii Zheh gweheelyaa eenjit.’ David Vit'eegwijyąhchy'aa ahnyąą.
46 “Davi encontrou favor diante de Deus e pediu para construir um templo permanente para o Deus de Jacó,
47 Vit'eegwijyąhchy'aa gwahahtsyaa gwats'ą' geenjit t'iiyahthan kwaa. Gąą vidinji' Solomon oozhii, ąįį zheh gwintsii Vit'eegwijyąhchy'aa eenjit gwiłtsąįį.
47 mas foi Salomão quem o construiu.
48 “Gaa Vit'eegwijyąhchy'aa jiintsii ąįį zheh dinjii gwiłtsąįį gwizhit gwich'įį kwaa; Vit'eegwijyąhchy'aa Eenjit Ginkhii nilįį ąįį ch'ihłak gwadąąntł'oo,
48 O Altíssimo, porém, não habita em templos feitos por mãos humanas. Como diz o profeta:
49 ‘Zheekat, izhik gwats'an t'ee k'eegwaaldhat.
49 ‘O céu é meu trono, e a terra é o suporte de meus pés. Acaso construiriam para mim um templo assim tão bom?’, diz o Senhor. ‘Que lugar de descanso me poderiam fazer?
50 Shįį k'eegwiichy'aa datthak
50 Acaso não foram minhas mãos que criaram o céu e a terra?’.
51 “Datthak ts'ą' łyaa nakhwaki' tth'an dach'at. Vit'eegwijyąhchy'aa deenakhwa'in, nakhwahnyąą gwik'it t'akhwa'in geet'ohthan kwaa. Ąįįts'ą' chan łyaa gwik'injohjii kwaa. Yeenii Nakhwati' nąįį łąą k'it t'ohchy'aa. Ch'anky'aa Shroodiinyąą deekhwa'in, nakhwahnyąą khit gwik'it t'akhwa'in geet'ohthan kwaa.
51 “Povo teimoso! Vocês têm o coração incircuncidado e são surdos para a verdade. Resistirão para sempre ao Espírito Santo? Foi o que seus antepassados fizeram, e vocês também o fazem!
52 Yeenii nakhwatsįį nąįį Vit'eegwijyąhchy'aa Eenjit Ginkhii nilįį nąįį khaiinjich'igiłthat, ts'ą' Christ neeheedyaa ginyąą geenjit googiiłkhwąįį. Christ t'ee khit Vit'eegwijyąhchy'aa k'eegwahthat, ts'ą' niighit kwaa dąį' juu yitr'ii'ee nąįį antł'ohchįį ts'ą' giiyiiłkhwąįį t'oonchy'aa.
52 Que profeta seus antepassados não perseguiram? Mataram até aqueles que predisseram a vinda do Justo, a quem vocês traíram e assassinaram!
53 Vit'eegwijyąhchy'aa zheekat gwich'in k'iighai' Moses va-law yeenii nakhwats'įį nąįį ts'an iłtsąįį. Ąįį juk t'ee datthak vakhwa'įį. Gąą vik'injuhkhit kwaa ts'ą' datthak vik'eegohthat kwaa.” jii datthak Stephen k'eedeegwaadhat kįh dilk'ii nąįį ąįįnyą' ts'ą' ndaanich'igįįnkhee.
53 Vocês desobedeceram à lei de Deus, embora a tenham recebido das mãos de anjos”.
54 Nijin k'eedeegwaadhat nąįį deenyąą giiyiitth'ak dąį', gwintł'oo geenjit gook'įį gwanlii. It'ee shrit gook'įį gwanlii ts'ąįį googho' gąą igweech'in.
54 Os líderes judeus se enfureceram com a acusação de Estêvão e rangiam os dentes contra ele.
55 Gąą Stephen, Ch'anky'aa Shroodiinyąą gwintł'oo vizhit deehee'yaa haa, zheekat k'iidak gwizhrįh gwąąh'in. Izhik Vit'eegwijyąhchy'aa ch'eegwąhndit nah'in ts'ą' Jesus, Vit'eegwijyąhchy'aa vishriits'ąįį nadhat ts'ą' yaa K'eegwaadhat nilįį ąįį gwąąh'in.
55 Mas Estêvão, cheio do Espírito Santo, olhou firmemente para o céu e viu a glória de Deus, e viu Jesus em pé no lugar de honra, à direita de Deus.
56 “K'iidak gooh'in! Zheekat nihky'aa t'igwiizhik, ts'ą' Gwidinji' ąįį Vit'eegwijyąhchy'aa vishriits'ąįį nadhat, yaa K'eegwaadhat nilįį gwąął'in.” Stephen gavahnyąą.
56 “Olhem!”, disse ele. “Vejo os céus abertos e o Filho do Homem em pé no lugar de honra, à direita de Deus!”
57 Shraa haa daganli' digidzii gihdangahtrat. Datthak khaihłok gwintł'oo gazhral ts'ą' gaagal haa giik'aahaajil. Giiyiitth'ak geet'igiindhan kwaa eenjit.
57 Eles taparam os ouvidos e, aos gritos, lançaram-se contra ele.
58 Ąįįtł'ęę gwagwahkhan giiyuunjik ts'ą' kwaiik'it gwachoh gwats'an geh'at gwa'an nigiiyąąhchįį. Ąįįtł'ęę ndakhąįį digi'ik nineegilzhii. Ąįį tsyaa, Saul oozhii, yik'eehąąhtyąą eenjit antł'eegiiyinlii, ąįį gwiizhik Stephen gwint'aii kii haa gookit, jyąhts'ą' giihaahkhwaa eenjit. none|src="cn01923b.tif" size="span" copy="©1978 David C. Cook Publishing Company" ref="ACT 7.58"
58 Arrastaram-no para fora da cidade e começaram a apedrejá-lo. Seus acusadores tiraram os mantos e os deixaram aos pés de um jovem chamado Saulo.
59 Kii haa giiyuukit gwiizhik K'eegwaadhat ts'ą' khagidiinjii, “K'eegwaadhat Jesus shanky'aa oiinjii!” nyąą.
59 Enquanto atiravam as pedras, Estêvão orou: “Senhor Jesus, recebe o meu espírito”.
60 Ąįįtł'ęę nikiigwiintthaii ts'ą', “K'eegwaadhat, jii tr'agwaanduu t'igii'in geenjit googǫǫhshii shrǫ'!” gwintł'oo azhral ts'ą' jyaa nyąą, tł'ęę niindhat. Saul łyaa Stephen tr'iiłkhwąįį geenjit shoo nilįį.
60 Então caiu de joelhos e gritou: “Senhor, não os culpes por este pecado!”. E, com isso, adormeceu.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Atos 7, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.