Atos 7

Vit'eegwijyąhchy'aa Vagwandak Nizįį (GWINT) vs NTLH

Sair da comparação
NTLH Nova Tradução na Linguagem de Hoje 2000
1 “Et'ee łyaa łi'didlii haa neegwagwaandak lee t'iginyąą?” jyaa ndak khii giinkhih choh Stephen ahnyąą.
1 O Grande Sacerdote perguntou a Estêvão: — O que essas pessoas estão dizendo é verdade?
2 Stephen datthak jyaa goovahnyąą, “Gwiti' nąįį ts'ą' shalak nąįį haa, shoodǫǫhk'įį! Yeenaa dąį' diiti', Abraham tth'aii hee Mesopotamia nahkat gwich'įį gwiizhit, Vit'eegwijyąhchy'aa dich'eegwąhndit yits'ą' igweelkįį. Haran kwaiik'it tth'aii gweheechy'aa geenjit gwats'ą' hahkhaii kwaa dąį'.
2 Estêvão respondeu: — Irmãos e pais, escutem! O
3 Ąįįts'ą' Vit'eegwijyąhchy'aa yits'ą' ginkhii, ‘Nanahkat ts'ą' nalak nąįį datthak haa ihłeehinkhaii. Ąįįtł'ęę nijin gwats'ą' hinkhaa gwik'eenahaałtyaa,’ yahnyąą.
3 E Deus lhe disse: “Saia da sua terra e do meio dos seus parentes e vá para uma terra que eu lhe mostrarei.”
4 Ąįįts'ą' danahkat Chaldea gihłeehaazhii ts'ą' Haran kwaiik'it gweheechy'aa geenjit gwats'ą' haazhii. Abraham viti' niindhat ąįįtł'ęę dzaa juk gweheechy'aa geenjit Vit'eegwijyąhchy'aa gwats'ą' haazhii yiłtsąįį. none|src="cn01916b.tif" size="span" copy="©1978 David C. Cook Publishing Company" ref="ACT 7.4"
4 Então ele saiu da Caldeia e foi morar em Harã. Depois que o pai dele morreu, Deus trouxe Abraão para esta terra onde vocês agora estão morando.
5 Izhik zhat dąį', nan hee'yaa eenjit tth'aii hee yintł'eeya'ąįį kwaa. Nantsal yakat niheedhat googaa di'įį kwaa. Gąą ‘nan nintł'eehih'aa, nanan heelyaa eenjit,’ yahnyąą. Niindhat tł'ęę, vigii nąįį nihzhyaaneedijii nan yahąą'yaa eenjit. Izhik zhat dąį', ‘nan nintł'eehih'aa.’ yaiinyą' dąį', tr'iinin tth'aii di'įį kwaa.
5 Ele não deu a Abraão nem mesmo um palmo desta terra, mas prometeu que ia lhe dar toda esta terra e que depois ela seria dos seus descendentes. Quando Deus fez essa promessa, Abraão ainda não tinha filhos.
6 Vit'eegwijyąhchy'aa jii jyaa yaiinyą', ‘Nihzhyaaneedijii nąįį aakin nahkat gwa'an gwigweheechy'aa ts'ą' 400 (years) gąhkhyuk datthak slaves giheelyaa gwiizhit gwiizųų khaiinjich'agoogahahthat.
6 Ele disse a Abraão: “Os seus descendentes vão viver como estrangeiros em outra terra. Ali eles serão escravos e serão maltratados durante quatrocentos anos.”
7 Gaa ąįį dinjii nąįį nigii nihzhyaaneedijii nąįį slaves nilįį giłtsąįį ąįį nąįį googwahąąłshii. Ąįįtł'ęę ąįį nahkat gwats'an cheegiheedaa. Dząą gwits'eegiheedaa. Ąįįts'ą' shats'ą' khadigigeheejyaa.’ jyaa Vit'eegwijyąhchy'aa Abraham ahnyąą.
7 — E Deus disse ainda: “Eu castigarei a nação que os escravizar. Depois disso eles voltarão daquela terra e me adorarão neste lugar.”
8 Jyąhts'ą' t'ee Vit'eegwijyąhchy'aa ts'ą' Abraham haa nihłaa gwinzii deegwigwiiłtsąįį. Nigii tsyaa tsal nąįį datthak gootthąį' kat khangwahaht'ii ts'ą' googwahahkyaa. Nats'ahts'ą' nan, shįį haa gwinzii nihłaa deegwariiłtsąįį gineehoondaii geenjit Vit'eegwijyąhchy'aa yahnyąą. Drin 8 gwahaadhat ąįįtł'ęę Abraham didinji' Isaac kat khagwąht'uu. Ąįį gwik'it Isaac chan didinji' Jacob jyaa dinlik. Ąįį gwik'it Jacob chan didinji' 12 nąįį kat khagwałt'uu. Jii nihchaa 12 nąįį deenaadąį' diitsii gwinzii vaagwiindaii nąįį t'arahnyąą.
8 Deus deu a Abraão a cerimônia da circuncisão como prova da aliança que fez com ele. Por isso Abraão circuncidou o seu filho Isaque uma semana depois do seu nascimento. Isaque circuncidou o seu filho Jacó, e Jacó fez o mesmo com os seus doze filhos, os patriarcas .
9 “Ąįį nąįį goochaa, Joseph oozhii, k'eegwiichy'aa datthak eenjit giitr'ii'ee. Yee'an dinjii ts'ą' gwintł'eegiiyahchįį. Ąįį nąįį giiyoiinkwat, ts'ą' Egypt nahkat gwats'ą' giihiłchįį. Izhik t'inchy'aa datthak Vit'eegwijyąhchy'aa yaa nilįį.
9 Estêvão continuou: — Os irmãos de José tinham inveja dele e o venderam para ser escravo no Egito. Mas Deus estava com ele
10 Nijin khaiinjich'iidhat dąį', K'eegwaadhat yits'iinyą'. Egypt nahkat gwizhit k'eedeegwaadhat choh kįh dhidii, Pharaoh oozhii, ąįį ęhdaa nadhat dąį', Vit'eegwijyąhchy'aa k'iighai' dinjii nizįį nilįį ts'ą' gwizhįh chan di'įį ts'ą' łyaa yeenjit shoo nilįį. Ąįįtł'ęę Pharaoh danahkat gwizhit ts'ą' dizheh gwizhit dinjii gwich'įį nąįį eenjit k'eedeegwaadhat yiłtsąįį.
10 e o livrou de todas as suas aflições. Quando José apareceu diante de Faraó, rei do Egito, Deus lhe deu sabedoria e modos agradáveis. E Faraó o nomeou governador do Egito e do palácio do rei.
11 Ąįįtł'ęę Egypt ąįįts'ą' Canaan nahkat gwizhit shih kwaa goodlit. Ąįį geh'an dinjii lęįį nąįį khaiinjich'igiidhat. Izhik zhat dąį' diitsii nąįį khyų' shih gooheendal agwagwąh'ąįį.
11 Depois houve falta de alimentos e muito sofrimento no Egito e em Canaã, e os nossos antepassados não tinham mais o que comer.
12 Gooti' Jacob, “Egypt nahkat shih lęįį k'eerahtii,” gwinyąą gwiitth'ak dąį', izhik zhat shih gooheekwat geenjit didinji' nąįį gwats'ą' goohił'e'. Jii t'ee tr'ookit zhat gwats'ą' gahaajil dąį'.
12 Mais tarde, Jacó ouviu dizer que no Egito havia trigo e mandou pela primeira vez os nossos antepassados até lá.
13 Jii tł'ęę chan zhat nineegiijyaa dąį', ‘Shįį t'ee, nakhwachaa ihłii chy'aa t'ihchy'aa.’ Joseph gavahnyąą. Ąįįtł'ęę Pharaoh, Joseph valak nąįį gwanlii eenjit gwiitth'ak.
13 Na segunda vez José contou aos seus irmãos quem ele era, e Faraó ficou sabendo da família de José.
14 Ąįįts'ą' Joseph diti' Jacob ts'ą' nideech'iin'ąįį. ‘Nalak nąįį datthak haa dząą Egypt gwats'ą' hinkhaii.’ yahnyąą. Datthak khaihłok dinjii 75 nąįį ginlii.
14 Então José mandou buscar o seu pai Jacó e todos os seus parentes, a fim de irem para o Egito; eram setenta e cinco pessoas ao todo.
15 Nijin Jacob gwiitth'ak dąį', Egypt gwats'ą' haazhii. Izhik zhat ninghyuk gwahaadhat ąįįtł'ęę, adan ąįįts'ą' vidinji' nąįį ts'ą' diitsii ginlii nąįį haa, datthak nigiinjik. Izhik dąį' Joseph adan t'ee niindhat.
15 Jacó foi para o Egito, e ali ele e os nossos antepassados ficaram morando até o dia da morte deles.
16 Nigiinjik tł'ęę, dząą Shechem kwaiik'it gwits'eegoogahaadlii. Izhik kii ch'a'an Abraham, Hamor vidinji' ts'an goiinkwat chy'ąą. Izhik gwizhit goonagąąhjik.
16 Depois os corpos deles foram trazidos para Siquém e postos no túmulo que Abraão tinha comprado dos descendentes de Hamor por um certo preço.
17 “Gwehkįį ninghit dąį' gwanaa Vit'eegwijyąhchy'aa Abraham ts'ą' ginkhe', Egypt gwats'an cheenakhwahihłyaa nyąą chy'ah, ąįįt'ee juk nagwiindhat. Zhat Egypt gwizhit diitsii nąįį t'inchy'aa nihzhyaaneedijii gwandaa lęįį gilii.
17 — Quando estava chegando o tempo de Deus cumprir o juramento que havia feito a Abraão, o nosso povo tinha aumentado muito no Egito.
18 Ąįįtł'ęę Egypt gwizhit k'eedeegwaadhat choh k'eejit Pharaoh deek'it nineezhii, Joseph haandaii kwaa.
18 Então um rei que não sabia nada a respeito de José começou a governar o Egito.
19 Diitsii nąįį ininjigwaazhii ąįįts'ą' gwiizųų goots'ą' t'ii'in. Nijin googii tr'iinin tsal gwilik dąį', digizheh gwats'an cheegoogahahchik oo'ok zhyąą nigiheedhaa geenjit, googahtsii.
19 Esse rei enganou e maltratou os nossos antepassados, a ponto de obrigá-los a abandonar as suas próprias criancinhas para que elas morressem.
20 Ąįį jyaa gwii'in gwizhit, Moses adan t'ee vagoodlit. Łyaa tr'iinin tsal gwinzii viyiichy'a' nilįį ts'ą' Vit'eegwijyąhchy'aa yeenjit shoo nilįį. Shree nan tik gwizhit gwizhrįh viyehghan nąįį nehshrit giik'aahtį'.
20 Nesse tempo nasceu Moisés, que era uma linda criança, e durante três meses os seus pais cuidaram dele em casa.
21 Ąįįtł'ęę adan t'ee oo'ok zhyąą niheedhaa eenjit cheegiiyąhchįį. Izhik dąį' Pharaoh vichi' yagwąh'ąįį. Yuunjik ts'ą' dizheh gwits'ee yihiłchįį. Akhai' digii tsyaa dinky'ahkhit k'it dink'iyahthat.
21 Mas, quando tiveram de abandoná-lo, a filha do rei o adotou e criou como seu próprio filho.
22 Egypt gwizhit dinjii goonzhįį nąįį googwizhi' datthak eeroołtin. Gwizhįh haa ginkhii ts'ą' k'eegwiichy'aa gwinlęįį gwinzii gwitr'it t'agwah'in.
22 E assim ele foi instruído em toda a ciência dos egípcios e se tornou um homem que falava e agia com autoridade.
23 “Nijin 40 years dhidlit dąį', valak Jews nilįį nąįį nats'ąą gook'aantii li' geenjit gooveenihihshyaa, yiindhan.
23 Estêvão disse ainda: — Quando Moisés já estava com quarenta anos, resolveu ir ver a sua gente, os israelitas.
24 Izhik zhat valak ch'ihłak Egypt dinjii khaiinjich'iiyahthat, nah'in. Nijin yąąh'in dąį', yits'inyąą ts'ą' ąįį Egypt dinjii diłkhwąįį.
24 Ali viu um egípcio maltratando um homem do seu povo. Então defendeu o israelita e o vingou, matando o egípcio.
25 Shalak nąįį gaageheendaii Vit'eegwijyąhchy'aa goots'ą' shihił'e' goots'ihįhjyaa ts'ą' Egypt gwats'an tr'ineegoohihłyaa eenjit, yiindhan. Gąą geedan jyąhts'ą' ninjich'agadhat kwaa.
25 Moisés pensava que os israelitas entenderiam que Deus ia libertá-los por meio dele, mas eles não entenderam.
26 Gęhdaa drin chan valak neekwąįį nihłaaghwąįį, gwąąh'in. ‘Nihłagahaaghwaa kwaa gavoołtsyaa, nihlak nąįį ǫhłįį, jaghaii nihłooghwaii?’ gavahnyąą.
26 No dia seguinte Moisés viu dois israelitas brigando. E, tentando apartar a briga, disse: “Homens, escutem! Vocês são irmãos; por que estão brigando?”
27 Dinjii ch'ihłee gaiich'ahtsii, ąįį Moses an yąąhtrat. ‘Juu diineenjit k'eedeegwaadhat ts'ą' ch'oohahkat choh hinlyaa geenjit niłtsąįį?’ yahnyąą.
27 — Mas aquele que estava maltratando o outro empurrou Moisés para um lado e disse: “Quem pôs você como nosso chefe ou nosso juiz?
28 ‘K'ehdąį' Egypt dinjii dǫǫhkhwąįį gwik'it shįį chan shookhwaa niindhan lee t'iinyąą?’ Moses ahnyąą.
28 Você está querendo me matar como matou o egípcio ontem?”
29 Nijin Moses jyaa dinyąą yiitth'ak dąį', jii geenjit Egypt gihłeehilghaa. Midian nahkat gwats'ą' haazhii, ts'ą' zhat gwich'įį. Izhik zhat gwats'an tr'injaa oonjik ts'ą' vidinji' neekwąįį nąįį goodlit.
29 Quando Moisés ouviu isso, fugiu do Egito e foi morar na terra de Midiã, e ali nasceram dois filhos dele.
30 “Zhat dąį' 40 years gitł'eegoodhat, tł'ęę gwats'an tr'ineezhii. Ąįįtł'ęę Ddhah Sinai geeghaih gwa'an nangwinjir gwa'an tr'ał daak'a', nah'in. Izhit zheekat gwich'in vats'ą' agweelkįį.
30 — Quarenta anos mais tarde, quando Moisés estava no deserto, perto do monte Sinai, um anjo apareceu a ele, no meio do fogo de um espinheiro que estava queimando.
31 Łyaa geegoolii kwaa veenjit t'igwiizhik, jyąhts'ą' gwahąąh'yaa łyaa, yiindhan kwaa. Gwats'ą' ninghyuk kwaa niinzhii, gwinzii gwahąąh'yaa eenjit. Izhik zhat gwats'an K'eegwaadhat yits'ą' ginkhii gwiitth'ak.
31 Moisés ficou admirado com o que estava vendo e chegou perto para ver melhor. Então ouviu a voz do Senhor, que disse:
32 “Shįį t'ee deenaa dąį' niti' nąįį Goovit'eegwijyąhchy'aa ihłįį. Abraham, Isaac, Jacob nąįį haa Goovit'eegwijyąhchy'aa ihłįį,” K'eegwaadhat yahnyąą. Moses naajat ts'ą' daatrat naanaii, ąįį tr'ał daak'a' nooł'ya', niindhan kwaa.
32 “Eu sou o Deus dos seus antepassados, o Deus de Abraão, de Isaque e de Jacó.” Moisés tremia de medo e não tinha coragem de olhar.
33 ‘Nakwaiitryaa zhit tr'iin'yaa, shahǫǫh'ęę gwik'eech'ahąhtyaa eenjit. Ąįį nan juk vakat nindhat, shroodiinyąą nilįį t'inchy'aa. Shįį dząą gwakat t'ihchy'aa, Vit'eegwijyąhchy'aa ihłįį geh'an.
33 Então o Senhor disse: “Tire as sandálias, pois o lugar onde você está é um lugar sagrado.
34 Nats'ahts'ą' shigii nąįį datthak Egypt gwizhit khaiinjich'igiijii, ąįį gwąął'in. Khagiitree chan giviihtth'ak ts'ą' khaiinjich'igiighit gwats'an tr'ineegoohihłyaa geenjit dzaa gwats'ą' hoiizhii. Juk aanaii, Egypt gwats'ą' nahał'aa eenjit.’ K'eegwaadhat yahnyąą.
34 Eu tenho visto como o meu povo está sendo maltratado no Egito; tenho ouvido os gemidos deles e desci para libertá-los. Agora vou mandar você para o Egito.”
35 “Moses t'ee Israel dinjii nąįį gwehkįį dąį', an-giiyąąhtrat. ‘Juu k'eegwaadhat hinlyaa eenjit diineenjit niłtsąįį,’ giiyaiinyą' chy'ąh. Ąįįtł'ęę tr'ał daak'a' zhit zheekat gwich'in nah'ya', gwats'an k'eedeegwaadhat heelyaa geenjit Vit'eegwijyąhchy'aa goots'ą' neeyihił'e'. Gwehkįį dąį' giiyeet'iindhan kwaa googaa chan goots'eeyihił'e'.
35 E Estêvão continuou: — Esse mesmo Moisés foi rejeitado pelo povo de Israel. Eles lhe perguntaram: “Quem pôs você como nosso chefe ou nosso juiz?” Deus enviou esse Moisés como líder e libertador, com a ajuda do anjo que apareceu no espinheiro.
36 Egypt gwizhit Chųų Choh Daatsik oozhii deetaa neegiinjil ąįįts'ą' nijin nangwinjir gwa'an neegihiidal dąį', jii kwaii gwizhit łyaa gwigwee'in gwintsii gwitr'it t'agwah'ya'. 40 (years) neegwiidhat gąhkhyuk gwilii giinjil.
36 Foi ele quem tirou os israelitas do Egito, fazendo milagres e maravilhas naquela terra, e também no mar Vermelho, e no deserto, durante quarenta anos.
37 ‘Dinjii ch'ihłak nakhwatee gwats'an shik'it t'inchy'aa Vit'eegwijyąhchy'aa Eenjit Ginkhii heelyaa yeendaa ji', nakhwats'ą' nahahchyaa.’ Moses, Israel gwich'in nąįį jyaa ahnyąą.
37 Foi esse mesmo Moisés quem disse aos israelitas: “Do meio de vocês Deus escolherá e enviará para vocês um profeta , assim como ele me enviou.”
38 Nijin nangwinjir gwa'an datthak nihłaałigiiljil dąį', izhik zhat Moses zhrįh gavaa t'inchy'aa. Nijin zheekat gwich'in Sinai-Ddhah kat ginkhii dąį', Moses zhrįh ts'ą' ginkhe'. Izhik dąį' Moses diitsii nąįį haa t'inchy'aa. Izhik Vit'eegwijyąhchy'aa viginjik nats'ahts'ą' gwigweheendaii geenjit jyaa danakhwahnyąą. Ąįį Moses nakhweenjit vintł'eerinlii chy'ah. Ąįį juk tr'ii'įį.
38 Foi Moisés quem esteve com os israelitas reunidos no deserto; ele esteve lá com os nossos antepassados e com o anjo que falou com ele no monte Sinai. E foi Moisés quem recebeu e nos entregou as mensagens vivas de Deus.
39 “Gąą diitsii nąįį dahnyąą gwik'it t'igii'in kwaa. Moses goots'ą' k'eedeegwaadhat giiyeet'iindhan kwaa. Egypt gwits'ee tr'ahoojyaa, ąįį gwizhrįh datthak giindhan.
39 — Os nossos antepassados não quiseram obedecer a Moisés, mas o rejeitaram e queriam voltar para o Egito.
40 Nijin Moses Sinai-Ddhah kiit'ik dhidii gwiizhik Aaron ts'ą' giginkhii, ‘Adan ataiinjii ąhtsii nilįį eenjit. Moses, Egypt gwats'an dząą gwats'ą' nakhwats'įį niinzhii, ąįį juk deezhik vaagwiindaii kwaa ginyąą. Ch'ik'itiltsį' kwaii diivit'eegwijyąhchy'aa heelyaa ts'ą' tąįį gwinjik diits'ii giheehaa geenjit ąhtsii!’ jyaa Aaron agahnyąą.
40 Eles disseram a Arão: “Faça para nós deuses que irão à nossa frente. Não sabemos o que aconteceu com Moisés, aquele homem que nos tirou do Egito.”
41 Izhik zhat dąį' larąą daatsik (gold) haa aak'ii viji' gwanlii giik'itiltsį' vit'eegwijyąhchy'aa gahaa'yaa gooveenjit iłtsąįį. Aak'ii ts'ą' divii k'it t'inchy'aa ąįį kwaii giiłkhwąįį. Ąįį giiyandah niinlii, ataiinjii heelyaa eenjit. Ąįįtł'ęę jii ch'ik'itiltsį' geedąhkhai' giiyiłtsąįį eenjit łyaa shoo ginlii.
41 Então fizeram uma imagem em forma de bezerro e mataram animais para oferecer a ela como sacrifício . Depois deram uma festa em honra da imagem que eles mesmos tinham feito.
42 Jii geh'an Vit'eegwijyąhchy'aa goots'į' an-nil'ee ts'ą' zheekat są' dhidlii kwaii ts'ą' khadigiheejyaa geenjit gwintł'ee goovinlii. Vit'eegwijyąhchy'aa Eenjit Ginkhii nilįį nąįį gwehkįį ninghit dąį' hee geenjit ch'adagąąntł'oo:
42 Mas Deus se afastou deles e deixou que adorassem as estrelas do céu, como está escrito no Livro dos Profetas : “Ó povo de Israel, não foi para mim que vocês mataram e ofereceram animais em durante quarenta anos no deserto.
43 Nakhwazheh gwadhah zhit nakhwavit'eegwijyąhchy'aa voozhri' Moloch oozhii vik'iteeyiltsį' neehoozhik, ts'ą'
43 Vocês carregaram a barraca do deus e também a imagem da estrela de Raifã , o deus de vocês. Esses eram ídolos que vocês tinham feito para adorar. Por isso vou mandar vocês para além da Babilônia.”
44 “Diitsii nąįį nangwinjir neegihiidal dąį' zhee gwadhah adahaa neegahaazhik, ąįį zhit Moses va-law khagilzhii. Vit'eegwijyąhchy'aa deegihee'yaa ts'ą' deegihee'yaa kwaa gavahnyąą ąįį zhee gwadhah zhit chan ts'ą' khadigigiinjii. Jii zhee gwadhah Moses, Vit'eegwijyąhchy'aa nats'ahts'ą' yats'ą' gwigweelkįį gwik'it hohtsyaa gavahnyąą, k'it giiyiłtsąįį.
44 — No deserto, os nossos antepassados tinham consigo a Tenda da Presença de Deus . Essa Tenda foi feita como Deus tinha mandado Moisés fazer, de acordo com o modelo que Deus lhe havia mostrado.
45 Niighyuk gwahaadhat ąįįtł'ęę nijin Jews nilįį kwaa nahkat gwats'ą' nich'itsigahthat ąįį gwits'ii Joshua ahaa dąį', Vit'eegwijyąhchy'aa jii nan ts'ą' gihłeegoohaanzhit, zheh gwadhah zhit khagigidiinjii eenjit t'eegaahchy'aa ąįį dahaa ch'adanh nahkat gwats'ą' giihiłtsuu. Ts'ą' dahthee King David niheehaa gwats'ą' datthak giit'aahchy'a'.
45 Eles tinham recebido a Tenda dos seus antepassados e a levaram quando foram com Josué e conquistaram as terras das nações que Deus expulsou de diante deles. A Tenda ficou lá com eles até o tempo de Davi.
46 Vit'eegwijyąhchy'aa łyaa David eet'iinghya', ‘Shik'eegwaadhat, deenaa dąį' Jacob Vivit'eegwijyąhchy'aa ąįį inlii. Łyaa zheh gwintsii neenjit gwołtsyaa yiihthan, Kharigidiinjii Zheh gweheelyaa eenjit.’ David Vit'eegwijyąhchy'aa ahnyąą.
46 Davi recebeu a aprovação de Deus e pediu licença para construir uma casa para o Deus de Jacó.
47 Vit'eegwijyąhchy'aa gwahahtsyaa gwats'ą' geenjit t'iiyahthan kwaa. Gąą vidinji' Solomon oozhii, ąįį zheh gwintsii Vit'eegwijyąhchy'aa eenjit gwiłtsąįį.
47 Mas foi Salomão quem construiu a casa de Deus.
48 “Gaa Vit'eegwijyąhchy'aa jiintsii ąįį zheh dinjii gwiłtsąįį gwizhit gwich'įį kwaa; Vit'eegwijyąhchy'aa Eenjit Ginkhii nilįį ąįį ch'ihłak gwadąąntł'oo,
48 — Porém o Altíssimo não mora em casas construídas por seres humanos. Como disse o profeta:
49 ‘Zheekat, izhik gwats'an t'ee k'eegwaaldhat.
49 “O céu é o meu trono, diz o Senhor, e a terra é o estrado onde descanso os meus pés. Que tipo de casa vocês poderiam construir para mim? Como conseguiriam construir um lugar onde eu pudesse morar?
50 Shįį k'eegwiichy'aa datthak
50 Por acaso não fui eu quem fez todas as coisas?”
51 “Datthak ts'ą' łyaa nakhwaki' tth'an dach'at. Vit'eegwijyąhchy'aa deenakhwa'in, nakhwahnyąą gwik'it t'akhwa'in geet'ohthan kwaa. Ąįįts'ą' chan łyaa gwik'injohjii kwaa. Yeenii Nakhwati' nąįį łąą k'it t'ohchy'aa. Ch'anky'aa Shroodiinyąą deekhwa'in, nakhwahnyąą khit gwik'it t'akhwa'in geet'ohthan kwaa.
51 E Estêvão terminou, dizendo: — Como vocês são teimosos! Como são duros de coração e surdos para ouvir a mensagem de Deus! Vocês sempre têm rejeitado o Espírito Santo, como os seus antepassados rejeitaram.
52 Yeenii nakhwatsįį nąįį Vit'eegwijyąhchy'aa Eenjit Ginkhii nilįį nąįį khaiinjich'igiłthat, ts'ą' Christ neeheedyaa ginyąą geenjit googiiłkhwąįį. Christ t'ee khit Vit'eegwijyąhchy'aa k'eegwahthat, ts'ą' niighit kwaa dąį' juu yitr'ii'ee nąįį antł'ohchįį ts'ą' giiyiiłkhwąįį t'oonchy'aa.
52 Qual foi o profeta que os antepassados de vocês não perseguiram? Eles mataram os mensageiros de Deus que no passado anunciaram a vinda do Bom Servo . E agora vocês o traíram e o mataram.
53 Vit'eegwijyąhchy'aa zheekat gwich'in k'iighai' Moses va-law yeenii nakhwats'įį nąįį ts'an iłtsąįį. Ąįį juk t'ee datthak vakhwa'įį. Gąą vik'injuhkhit kwaa ts'ą' datthak vik'eegohthat kwaa.” jii datthak Stephen k'eedeegwaadhat kįh dilk'ii nąįį ąįįnyą' ts'ą' ndaanich'igįįnkhee.
53 Vocês receberam a lei por meio de anjos e não têm obedecido a essa lei.
54 Nijin k'eedeegwaadhat nąįį deenyąą giiyiitth'ak dąį', gwintł'oo geenjit gook'įį gwanlii. It'ee shrit gook'įį gwanlii ts'ąįį googho' gąą igweech'in.
54 Quando os membros do Conselho Superior acabaram de ouvir o que Estêvão tinha dito, ficaram furiosos e rangeram os dentes contra ele.
55 Gąą Stephen, Ch'anky'aa Shroodiinyąą gwintł'oo vizhit deehee'yaa haa, zheekat k'iidak gwizhrįh gwąąh'in. Izhik Vit'eegwijyąhchy'aa ch'eegwąhndit nah'in ts'ą' Jesus, Vit'eegwijyąhchy'aa vishriits'ąįį nadhat ts'ą' yaa K'eegwaadhat nilįį ąįį gwąąh'in.
55 Mas Estêvão, cheio do Espírito Santo, olhou firmemente para o céu e viu a glória de Deus. E viu também Jesus em pé, ao lado direito de Deus.
56 “K'iidak gooh'in! Zheekat nihky'aa t'igwiizhik, ts'ą' Gwidinji' ąįį Vit'eegwijyąhchy'aa vishriits'ąįį nadhat, yaa K'eegwaadhat nilįį gwąął'in.” Stephen gavahnyąą.
56 Então disse: — Olhem! Eu estou vendo o céu aberto e o
57 Shraa haa daganli' digidzii gihdangahtrat. Datthak khaihłok gwintł'oo gazhral ts'ą' gaagal haa giik'aahaajil. Giiyiitth'ak geet'igiindhan kwaa eenjit.
57 Mas eles taparam os ouvidos e, gritando bem alto, avançaram todos juntos contra Estêvão.
58 Ąįįtł'ęę gwagwahkhan giiyuunjik ts'ą' kwaiik'it gwachoh gwats'an geh'at gwa'an nigiiyąąhchįį. Ąįįtł'ęę ndakhąįį digi'ik nineegilzhii. Ąįį tsyaa, Saul oozhii, yik'eehąąhtyąą eenjit antł'eegiiyinlii, ąįį gwiizhik Stephen gwint'aii kii haa gookit, jyąhts'ą' giihaahkhwaa eenjit. none|src="cn01923b.tif" size="span" copy="©1978 David C. Cook Publishing Company" ref="ACT 7.58"
58 Depois o jogaram para fora da cidade e o apedrejaram. E as testemunhas deixaram um moço chamado Saulo tomando conta das suas capas .
59 Kii haa giiyuukit gwiizhik K'eegwaadhat ts'ą' khagidiinjii, “K'eegwaadhat Jesus shanky'aa oiinjii!” nyąą.
59 Enquanto eles atiravam as pedras, Estêvão chamava Jesus, dizendo: — Senhor Jesus, recebe o meu espírito!
60 Ąįįtł'ęę nikiigwiintthaii ts'ą', “K'eegwaadhat, jii tr'agwaanduu t'igii'in geenjit googǫǫhshii shrǫ'!” gwintł'oo azhral ts'ą' jyaa nyąą, tł'ęę niindhat. Saul łyaa Stephen tr'iiłkhwąįį geenjit shoo nilįį.
60 Depois, ajoelhou-se e gritou com voz bem forte: — Senhor, não condenes esta gente por causa deste pecado! E, depois que disse isso, ele morreu.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Atos 7, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.