Atos 16
Vit'eegwijyąhchy'aa Vagwandak Nizįį (GWINT) vs NTLH
1 Paul ts'ą' Silas haa chan Derbe, ts'ą' Lystra kwaiik'it k'eegii'oo. Izhik zhat dinjii ch'ihłee Jesus k'injigiighit Timothy oozhii gwich'įį. Vahan Jews nilįį ts'ą' Jesus k'injiighit nilįį. Viti' chan Greek nilįį.
1 Paulo chegou às cidades de Derbe e Listra. Em Listra morava um cristão chamado Timóteo. A mãe dele, uma cristã, era da raça dos judeus, mas o pai dele não era judeu.
2 Lystra ts'ą' Iconium kwaiik'it gwizhit juu Jesus k'injigiighit nąįį datthak, “Łyaa Timothy dinjii nizįį nilįį,” ginyąą.
2 Todos os irmãos que moravam em Listra e Icônio falavam bem de Timóteo.
3 Jii geh'an Paul, Timothy shaa hoozhi', yiindhan, yits'iheenjyaa eenjit. Tr'ookit yatthąį' kat khagwąht'uu ts'ą' yigwiiłkįį, nijin gwats'ą' gihee'al izhik łyaa Jews nąįį gwanlii geh'an. Ąįį nąįį datthak viti' Greek nilįį ts'ą' giiyaandaii geh'an.
3 Paulo quis levá-lo consigo e por isso o circuncidou , pois todos os judeus que moravam naqueles lugares sabiam que o pai de Timóteo não era judeu.
4 Nijin kwaiik'it gwa'an neegihii'oo, datthak juu Jesus k'injigiighit nąįį haa giginkhii. Tr'ihił'e', ąįįts'ą' ch'anjaa gwik'injiighit kįh dilk'ii nąįį, Jerusalem gwizhit dilk'ii nąįį Jews nilįį kwaa Jesus k'injigiighit nąįį, law giit'ahaahchy'aa giveenjit nizįį giłtsąįį. Ąįį t'ahoohchy'aa googaiinyą' eenjit gavaa gwagwaandak.
4 Nas cidades por onde passavam, eles diziam aos cristãos quais as decisões que tinham sido tomadas pelos apóstolos e pelos presbíteros da igreja de Jerusalém e aconselhavam que eles obedecessem a essas decisões.
5 Zhat juu tr'igiinkhii zheh nineedal nąįį datthak łyaa gook'injigwiighit ts'ą' gwandaa giint'aii gaadlit. Drin gwiteegwagwaanchy'aa gwandaa dinjii lęįį Jesus k'injigiighit nąįį gwilii.
5 Assim as igrejas ficavam mais fortes na fé, e o número de cristãos aumentava cada dia mais.
6 Asia nahkat gwizhit Ch'anky'aa Shroodiinyąą Gwandak Nizįį eegwagwahaandak gwats'ą' t'agavahthan kwaa. Jii geh'an Phrygia, Galatia nahkat gwizhit datthak k'eegaho'oo.
6 Como o Espírito Santo não deixou que anunciassem a palavra na província da Ásia, eles atravessaram a região da Frígia-Galácia.
7 Nijin Mysia nahkat geeghaih, khaiinjii k'eegii'oo dąį', Bithynia nahkat chan gwats'ą' tr'ahoo'oo, giindhan. Gąą izhik chan Ch'anky'aa Shroodiinyąą gwats'ą' t'agavahthan kwaa.
7 Quando chegaram perto do distrito da Mísia, tentaram ir para a província da Bitínia, mas o Espírito de Jesus não deixou.
8 Jii geh'an Mysia nahkat gwideetaa Troas kwaiik'it gwachoh gwats'ą' neegiin'oo.
8 Então atravessaram a Mísia e chegaram à cidade de Trôade.
9 Izhik zhat tǫǫ Troas kwaiik'it gwizhit Paul gineiinlyaa k'it t'inchy'aa haa Macedonia nahkat gwats'an dinjii yęhdaa nadhat, yats'ą' ch'oodiikwat nah'in, “Macedonia nahkat gwizhit diits'ihinjyaa eenjit diits'ą' hinkhaii!” yahnyąą. none|src="cn02126b.tif" size="span" copy="©1978 David C. Cook Publishing Company" ref="ACT 16.9"
9 Naquela noite Paulo teve uma visão. Ele viu um homem da província da Macedônia, que estava de pé e lhe pedia: “Venha para a Macedônia e nos ajude!”
10 Jii geh'an khants'ą' idishriineegaanjik, Macedonia nahkat gwats'ą' gihee'al eenjit. Shįį t'ee Luke ihłįį, jii danoiitł'oo ts'ą' gavaahoihshi' yiihthan. Zhat gwats'ą' Vit'eegwijyąhchy'aa diihił'e', Gwandak Nizįį zhat dinjii haa gwarahaandak eenjit ts'ą' gwik'it t'igwiizhik.
10 Logo depois dessa visão, nós resolvemos partir logo para a Macedônia, pois estávamos certos de que Deus nos havia chamado para anunciar o evangelho ao povo dali.
11 Tr'ihchoo haa Troas kwaiik'it gwats'an Samothrace njuu kat gwats'ą' k'igwąą'ee tr'ahaajil. Gęhdaa drin zhit tr'ihchoo haa Neapolis kwaiik'it k'eeriidal.
11 Nós embarcamos em Trôade e fomos diretamente para a ilha de Samotrácia. No dia seguinte chegamos ao porto de Neápolis.
12 Izhik gwats'an nankak gwideetaa Philippi kwaiik'it gwachoh gwats'ą' tr'ahaajil. Ąįį kwaiik'it Rome gwich'in nąįį gwiłtsąįį. Łyaa Macedonia nahkat gwizhit kwaiik'it gwintsii gwanlii. Izhik gwizhit shriit'agwahkhyuk kwaa gwats'ą' tr'aak'į'.
12 Dali fomos a Filipos, que é uma cidade do primeiro distrito da província da Macedônia e também colônia romana, onde ficamos vários dias.
13 Nijin Jews nąįį Neegwaazhii Drin nigwiindhat dąį', kwaiik'it gwachoh gwats'an han teeghaii gwats'ą' tr'ahaajil. Izhik Jews nąįį khagigidiinjii eenjit gwits'ee gihiidal t'iginchy'aa, gooroonyąą. Ąįįtł'ęę datthak tr'iilk'įį, ts'ą' zhat tr'injaa nihłaa łigiiljil nąįį Gwandak Nizįį eenjit gavaa gwaraandak.
13 No sábado saímos da cidade e fomos para a beira do rio, pois pensávamos que ali devia haver um lugar de oração para os judeus. Sentamos e começamos a conversar com as mulheres que estavam reunidas lá.
14 Gootee gwats'an tr'injaa ch'ihłee Thyatira kwaiik'it gwats'an nilįį, Lydia oozhii. Gwach'aa (purple) daatł'oo, ąįį tr'ookwat gwahtsii, ąįį k'iighai' gweheendaii gaiigwahtsii. Vit'eegwijyąhchy'aa ts'ą' khagidiinjii nilįį. Deegwinyąą diinǫǫłk'įį, Paul deenyąą gwik'iighai' K'eegwaadhat k'injiighit dhidlit.
14 Uma daquelas mulheres que estavam nos ouvindo era Lídia, uma vendedora de púrpura , da cidade de Tiatira. Ela adorava a Deus, e o Senhor abriu a mente dela para que compreendesse o que Paulo dizia.
15 Ąįįtł'ęę adan ąįįts'ą' juu yizheh gwizhit gwich'įį nąįį datthak haa chųų goots'an tr'iłtsąįį, “Łyaa łi'deegwidlii haa Jesus k'injihkhit t'ihchy'aa, shoohnyąą ji', shats'ą' hohjyaa ts'ą' shaa gohch'įį!” diinahnyąą. Jyaa dinyąą geh'an vats'ą' tr'ahaajil ts'ą' vaagwirich'įį.
15 Ela e as pessoas da sua casa foram batizadas. Depois Lídia nos convidou, dizendo: — Venham ficar na minha casa, se é que vocês acham que, de fato, eu creio no Senhor. Assim ela nos convenceu a ficar na casa dela.
16 Ch'ihłan drin kharigeheejyaa gwats'ą' tr'eedaa gwizhit dąį', nich'it ch'ihłak vizhit ch'anky'aa iizųų t'inchy'aa tr'ąąh'in. Ąįį k'iighai' dinjii ts'ą' yeendaa deegwehee'yaa geegwaandak nilįį. Dinjii yats'ą' k'eedeegwaadhat nilįį nąįį, ąįį nich'it deegwehee'yaa datthak geegwaandak gwik'iighai' larąą lęįį gahtsii.
16 Certo dia, quando estávamos indo para o lugar de oração, veio ao nosso encontro uma escrava. Essa moça estava dominada por um espírito mau que adivinhava o futuro, e os seus donos ganhavam muito dinheiro com as adivinhações que ela fazia.
17 Diitąįį neehidik, “Jii dinjii nąįį t'ee Vit'eegwijyąhchy'aa jiintsii nilįį ąįį vitsyaa nąįį t'igiinchy'aa. Nats'ahts'ą' nakhwatr'agwaanduu gwats'an neenakhwahahshii geenjit nakhwaa googwahaandak t'igii'in.” jyaa nyąą ts'ą' gwintł'oo azhral.
17 A moça começou a nos seguir, gritando assim: — Estes homens são
18 Drin gwinlęįį gwizhit khit jyaa dinyąą. Gohch'it dee Paul jyaa dinyąą yiitth'ak yeecheendak. Gohch'it yits'ą' łihts'eediil'ee ts'ą' yąąh'in ts'ą' t'iiyahnyąą, “Jesus Christ voozhri' zhit vats'an cheehinkhaii!” ch'anky'aa iizųų ahnyąą. Ąįįtł'ęę googwahkhan ch'anky'aa iizųų yats'an cheediindhat.
18 Ela fez isso muitos dias. Por fim Paulo se aborreceu, virou-se para ela e ordenou ao espírito: — Pelo poder do nome de Jesus Cristo, eu mando que você saia desta moça! E, no mesmo instante, o espírito saiu.
19 Dinjii yits'ą' k'eedeegwaadhat nąįį jii t'igwiizhik datthak gwagwąąh'ya' dąį', larąą yik'iighai' neehahtsyaa kwaa giky'aanjik dąį', Paul ts'ą' Silas haa gąhtsit. Ąįįtł'ęę kwaiik'it dinjii łinaadal gwats'ą' googehełchįį.
19 Quando os donos da moça viram que não iam poder mais ganhar dinheiro com as adivinhações dela, agarraram Paulo e Silas e os arrastaram até a praça pública, diante das autoridades.
20 Rome gwich'in k'eedeegwaadhat nilįį nąįį andaa nagoogąąhchįį ts'ą' jyaa diginyąą, “Jii dinjii Jews nąįį ginlii. Dząą diikwaiik'it gwachoh gwizhit dinjii gwintł'oo haa nagwagwii'aii ginyąą.
20 Eles os apresentaram a essas autoridades romanas e disseram: — Estes homens são judeus e estão provocando desordem na nossa cidade.
21 Gwarandaii gwizhit deegwehee'yaa goo'aii ąįį geediigwahtan ąįį jyąhts'ą' gwarandaii dii-law gwinehts'į' t'igwii'in t'oonchy'aa. Roman gwich'įį tr'iinlii ts'ą' duuyeh jyaa digwii'in t'oonchy'aa.”
21 Estão ensinando costumes que são contra a nossa lei . Nós, que somos romanos, não podemos aceitar esses costumes.
22 Ąįįtł'ęę dinjii lęįį łeeljil nąįį Paul ts'ą' Silas haa nich'itsigahthat, “Gookat digwigwiłchaa. Ąįįtł'ęę viitrii haa gavoohtrii.” k'eedeegwaadhat nąįį googahnyąą.
22 Aí uma multidão se ajuntou para atacar Paulo e Silas. As autoridades mandaram que tirassem as roupas deles e os surrassem com varas.
23 Gwintł'oo googąhtrii tł'ęę, zhee gwaazhrąįį nagoogiinlii, “Jii nąįį cheegihee'al gwits'į' gook'ǫǫhtii!” niveet'ah'in zhee gwaazhrąįį gwak'ąąhtii nilįį agahnyąą.
23 Depois de baterem muito neles, as autoridades jogaram os dois na cadeia e deram ordem ao carcereiro para guardá-los com toda a segurança.
24 Jyaa digiinyą' geh'an, zhee gwaazhrąįį gwizhit gwatł'an zheh goo'aii, izhik givehdeech'igidiintin. Dachan deetak gootth'an geegiintthaii, ąįį haa gootth'an łigiłtł'įį. none|src="cn02132b.tif" size="span" copy="©1978 David C. Cook Publishing Company" ref="ACT 16.24"
24 Depois de receber essa ordem, o carcereiro os jogou numa cela que ficava no fundo da cadeia e prendeu os pés deles entre dois blocos de madeira.
25 Izhik zhat tǫǫ tł'an gwandaa dąį', Vit'eegwijyąhchy'aa deegihił'ee ts'ą' khagigidiinjii ts'ą' ch'igiilii. Gaa zhat zhee gwaazhrąįį dilk'ii nąįį datthak gavoołk'įį.
25 Mais ou menos à meia-noite, Paulo e Silas estavam orando e cantando hinos a Deus, e os outros presos escutavam.
26 Ąįįtł'ęę khants'ą' zhat gavaa gwint'aii nan daatrat nagwaanąįį. Zhee gwaazhrąįį ąįįts'ą' gwitł'ee haa datthak gwint'aii gwaadhak. Googwahkhan gindeiinvyaa datthak nihky'aa t'iizhik. Zhee gwaazhrąįį dilk'ii nąįį datthak kat ch'iitsii tły'ah gwats'an tr'iinjil.
26 De repente, o chão tremeu tanto, que abalou os alicerces da cadeia. Naquele instante todas as portas se abriram, e as correntes que prendiam os presos se arrebentaram.
27 Nan daatrat geh'an zhee gwaazhrąįį gwak'ąąhtii khakee'ąįį dąį', gindeiinvyaa datthak nihky'aa t'inchy'aa gwąąh'in. Ąįįtł'ęę dishriichoo khaiintin, adahaaghwaa eenjit, zhee gwaazhrąįį dilk'ii nąįį datthak gihłeegahaajil, yiindhan geh'an.
27 Aí o carcereiro acordou. Quando viu que os portões da cadeia estavam abertos, pensou que os prisioneiros tinham fugido. Então puxou a espada e ia se matar,
28 Gaa Paul yineeshraadiintrat, “Adǫǫnghwaa shrǫ'! Datthak tth'aii dząą tr'iilk'įį t'oonchy'aa!” yahnyąą.
28 mas Paulo gritou bem alto: — Não faça isso! Todos nós estamos aqui!
29 Ąįįtł'ęę “Neech'ǫhdrii!” gavahnyąą. Ąįįtł'ęę neech'agahdrii dąį', gwagwahkhan zhee gwaazhrąįį gwats'ą' haazhii. Łyaa zhyąą datthak daatrat ts'ą' naajat gwizhit Paul ts'ą' Silas haa ts'ą' nikiigwiintthaii.
29 Aí o carcereiro pediu que lhe trouxessem uma luz, entrou depressa na cela e se ajoelhou, tremendo, aos pés de Paulo e Silas.
30 Ąįįtł'ęę ninehjin ts'ą' chineegavąąhchįį, “Shalak nąįį, deehishi'yaa ts'ą' shatr'agwaanduu gwats'an nats'ahts'ą' neehishizhii t'oonchy'aa?” gavahnyąą.
30 Depois levou os dois para fora e perguntou: — Senhores, o que devo fazer para ser salvo?
31 “K'eegwaadhat Jesus k'injiinghit ąįį gwik'iighai' natr'agwaanduu ts'an neehįįnzhii t'oonchy'aa nan ąįįts'ą' nizheh k'ąą nąįį haa.” giiyahnyąą.
31 Eles responderam: — Creia no Senhor Jesus e você será salvo — você e as pessoas da sua casa.
32 Ąįįtł'ęę dizheh gwits'ee goohaadlii. Izhik adan ts'ą' gah zhat gwich'įį nąįį datthak Gwandak Nizįį K'eegwaadhat eenjit gavaa gwagwaandak.
32 Então eles anunciaram a palavra do Senhor ao carcereiro e a todas as pessoas da casa dele.
33 Tth'aii tǫǫ gwanlii gwiizhit, googaa nijin googwiinjik gwa'an datthak giveenjit gwik'eech'ąhtryaa. Ąįįtł'ęę khants'ą' adan ts'ą' vizhehk'aa nąįį haa datthak chųų goots'an dhidlit.
33 Naquela mesma hora da noite, o carcereiro começou a cuidar deles, lavando os ferimentos da surra que haviam levado. Logo depois ele e todas as pessoas da sua casa foram batizados.
34 Ąįįtł'ęę dizheh nihdeegaviinlii. Ts'ą' shih tr'ihee'aa goovandaa niinlii. Adan ts'ą' vizhehk'aa datthak łyaa gwintł'oo shoo ginlii, juk Vit'eegwijyąhchy'aa k'injigiighit geh'an. Ąįįtł'ęę zhee gwaazhrąįį gwits'ee goohiłchįį.
34 Em seguida ele levou Paulo e Silas para a sua casa e lhes deu comida. O carcereiro e as pessoas da sua casa ficaram cheios de alegria porque agora criam em Deus.
35 Gęhdaa vanh, Rome k'eedeegwaadhat nąįį Police nąįį zhee gwaazhrąįį gwak'ąąhtii ts'ą' googihił'e', “Ąįį dinjii neekwąįį nąįį chineegavohchįį.” googahnyąą.
35 Quando amanheceu, as autoridades romanas mandaram alguns policiais com a seguinte ordem para o carcereiro: “Solte esses homens.”
36 Ąįįtł'ęę zhee gwaazhrąįį gwak'ąąhtii, Paul jyaa ahnyąą, “K'eedeegwaadhat nąįį ‘juk zhat cheeho'oo,’ nakhwagahnyąą. Ąįį geh'an, tsinehdan zhit khai' ts'ą' cheeho'oo.” gavahnyąą.
36 Então o carcereiro disse a Paulo: — As autoridades mandaram soltá-los. Podem ir embora em paz.
37 Gąą Paul geet'iindhan kwaa ts'ą' Police nąįį haa ginkhii, “Diikhwan Rome gwich'in tr'iinlii, googaa dinjii andaa nidiigąąhchįį ts'ą' viitrii haa diigąhtrii. Gwak'ąąhtii choh andaa łi'didlii haa tr'agwahaandak, izhik nidiigąąhchįį kwaa. Zhyąą zhee gwaazhrąįį nidiigąąhchįį gwizhrįh t'igiizhik. Ąįįtł'ęę juk dinjii diihąąh'yaa kwaa ts'ą' nagwaan'įį haa zhee gwaazhrąįį gwats'an cheeho'oo, diigahnyąą. Łyaa duuyeh gwik'it t'igwii'in. Dząą gwats'ą' hohjyaa ąįįts'ą' diineenjit gach'adǫǫhchįį. Ąįįts'ą' cheediinohchįį. Jyaa digwinyąą gavaiinyąą,” Paul yahnyąą.
37 Mas Paulo disse aos policiais: — Eu e Silas somos cidadãos romanos e, mesmo assim, sem termos sido julgados, fomos surrados em público. E depois nos jogaram na cadeia. E agora querem nos mandar embora assim em segredo? Isso não! Que as próprias autoridades romanas venham aqui e nos soltem!
38 Ąįįtł'ęę Police k'eedeegwaadhat nąįį ts'eehoozhii ts'ą' gavaa gwaandak. Łyaa nijin Paul ts'ą' Silas haa Rome gwich'in nąįį ginlii łee, gik'igaanjik dąį', gwintł'oo gąąnjat.
38 Os policiais foram contar às autoridades romanas o que Paulo tinha dito. Quando as autoridades souberam que Paulo e Silas eram cidadãos romanos, ficaram com medo
39 Ąįįtł'ęę k'eedeegwaadhat nąįį zhee gwaazhrąįį gwats'ą' gahaajil. “Jidii nakhwats'ą' t'igwee'ya' gineedhoondee ji', łyaa geenjit shootr'iheelyaa.” jyaa Silas, Paul haa agahnyąą. Ąįįtł'ęę zhee gwaazhrąįį cheegoogąąhchįį. “Khants'ą' diikwaiik'it gwachoh gihłeehoo'oo ji', łyaa gweheezyaa!” googahnyąą.
39 e foram lhes pedir desculpas. Então os tiraram da prisão e pediram que fossem embora da cidade.
40 Ąįįtł'ęę Paul ts'ą' Silas haa, Lydia vizheh gwats'ą' gahaa'oo. Izhik juu Jesus k'injigiighit nąįį haa giginkhe'. Paul ts'ą' Silas haa łyaa gahąąnjat kwaa eenjit goots'ą' giginkhe'. Ąįįtł'ęę zhat gwats'an gihłeegahoo'oo.
40 Paulo e Silas saíram da cadeia e foram para a casa de Lídia. Ali encontraram-se com os irmãos, animaram a todos e depois foram embora.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Atos 16, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.