Atos 12

Vit'eegwijyąhchy'aa Vagwandak Nizįį (GWINT) vs VC

Sair da comparação
VC Versão Católica
1 Izhik zhat dąį', k'eedeegwaadhat choh (King) Herod Agrippa, Jesus k'injigiighit lat nąįį khaiinjich'igiighit gwahtsii.
1 Por aquele mesmo tempo, o rei Herodes mandou prender alguns membros da Igreja para os maltratar.
2 Shriichoo haa John voondee James oozhii, tr'iiłkhwąįį gwiłtsąįį.
2 Assim foi que matou à espada Tiago, irmão de João.
3 Jyaa diizhik dąį', Jews nąįį eechįį t'ii'in gwiky'aanjik dąį', gwandaa t'ii'in dhidlit, ts'ą' Peter chan oonjik. (Drin shroodiinyąą, zhit łųhchy'aa vaa naatuu kwaa tr'a'aa dąį' t'igwiizhik.)
3 Vendo que isto agradava aos judeus, mandou prender Pedro. Eram então os dias dos pães sem fermento.
4 Ąįįtł'ęę Peter zhee gwaazhrąįį nagąąhchįį. Ąįįtł'ęę niveet'ah'in dinjii 16 nąįį giik'aahtii. Dǫǫ nąįį ginlii ts'ą' nihjįįkhaii neegeedaa. Passover gwideetaa gwahaadhat tł'ęę dinjii lęįį nąįį andaa nahałchyaa Vit'eegwijyąhchy'aa tr'oohahkat Herod jyaa diindhan.
4 Mandou prendê-lo e lançou-o no cárcere, entregando-o à guarda de quatro grupos, de quatro soldados cada um, com a intenção de apresentá-lo ao povo depois da Páscoa.
5 Deegwąhkhyuk Peter zhee gwaazhrąįį giłdii datthak tr'igiinkhii zheh nąįį giiyeenjit Vit'eegwijyąhchy'aa ts'ą' gwint'aii khadigigiinjii.
5 Pedro estava assim encerrado na prisão, mas a Igreja orava sem cessar por ele a Deus.
6 Herod, dinjii lęįį nąįį ndaaniyahahchyaa gwats'ą' khaa dąį', Peter, niveet'ah'in neekwąįį yik'aahtii nąįį deetak dhichįį ch'iitsii tły'ah neekwąįį haa gakhwachaa niveet'ah'in nąįį chan gindeiinvyaa gwadąįį gwik'eegahtii.
6 Ora, quando Herodes estava para o apresentar, naquela mesma noite dormia Pedro entre dois soldados, ligado com duas cadeias. Os guardas, à porta, vigiavam o cárcere.
7 Khan hee K'eegwaadhat vizheekat gwich'in zhat nadhat nagwaanąįį, ts'ą' zheh gwaazhrąįį gwizhit ch'eegwąhndit nagwaanąįį. Zheekat gwich'in, Peter vahk'at gahtrat haa tr'ineeyaahthat, “Khan, k'iidak ninkhee!” yahnyąą, gwiizhit ch'iitsii tły'ah vanli' ts'an dineetraa. none|src="cn01953B.tif" size="span" copy="©1978 David C. Cook Publishing Company" ref="ACT 12.7"
7 De repente, apresentou-se um anjo do Senhor, e uma luz brilhou no recinto. Tocando no lado de Pedro, o anjo despertou-o: Levanta-te depressa, disse ele. Caíram-lhe as cadeias das mãos.
8 “Tthah nazhrak tł'an gaanahchaa ts'ą' nakwaiitryaa zheeni'yaa!” yahnyąą. Peter gwik'it t'iizhik. “Ch'iyeedak ik nanantsuu ts'ą' shaa hinkhaii.” zheekat gwich'in yahnyąą.
8 O anjo ordenou: Cinge-te e calça as tuas sandálias. Ele assim o fez. O anjo acrescentou: Cobre-te com a tua capa e segue-me.
9 Ąįįtł'ęę zhee gwaazhrąįį gwats'an Peter yaa haazhii. Gąą jii deegwii'in t'igwii'in łyaa gaandaii kwaa, gineiihłyaa t'igwii'in, yiindhan.
9 Pedro saiu e seguiu-o, sem saber se era real o que se fazia por meio do anjo. Julgava estar sonhando.
10 Ąįįts'ą' gęhdaa niveet'ah'in tr'ookit gook'ąąhtii deek'it, kwaii ehgoo gahaa'oo. Ąįįtł'ęę khaiinkǫǫ zhee gwaazhrąįį gwats'an kwaiik'it gwachoh gwats'ą' chigweedii. Izhik ch'iitsii gindeiinvyaa dhitin, geeghaih k'eegii'oo. Gwiizhik gindeiinvyaa adakhai' gideenghaa. Ąįįtł'ęę chigiin'oo ts'ą' kwaiik'it gwitee'an tr'antąįį, izhik k'ii'an gee'al gwiizhik zheekat gwich'in Peter ihłee dahoodhat.
10 Passaram o primeiro e o segundo postos da guarda. Chegaram ao portão de ferro, que dá para a cidade, o qual se lhes abriu por si mesmo. Saíram e tomaram juntos uma rua. Em seguida, de súbito, o anjo desapareceu.
11 Peter nats'ahts'ą' vats'ą' deegwiizhik giky'aanjik ts'ą' jyaa nyąą, “King Herod ąįįts'ą' Jews nąįį haa nats'ahts'ą' vats'ą' deerehee'yaa, shagoonyąą. Ąįį gwats'an K'eegwaadhat neeshahahshii eenjit dizheekat gwich'in shats'ą' hił'e'. Ąįį juk łyaa łi'deegwidlii gwanlii gaashandaii.”
11 Então Pedro tornou a si e disse: Agora vejo que o Senhor mandou verdadeiramente o seu anjo e me livrou da mão de Herodes e de tudo o que esperava o povo dos judeus.
12 Jii t'igwiizhik giky'aanjik Googwahkhan John Mark oozhii vahan, Mary, vizheh gwats'ą' haazhii. Izhik lęįį nąįį nihłaa łigiiljil ts'ą' khagigidiinjii.
12 Refletiu um momento e dirigiu-se para a casa de Maria, mãe de João, que tem por sobrenome Marcos, onde muitos se tinham reunido e faziam oração.
13 Ąįį gwiizhik Peter izhik zhat tthał zheh gwineedhi'ęę gindeiinvyaa kat ganlaanaii. Ch'itsyaa nilįį nich'it, Rhoda oozhii, gwats'ą' haazhii, juu zhat ganlaanaii, gwahąąh'yaa geenjit.
13 Quando bateu à porta de entrada, uma criada, chamada Rode, adiantou-se para escutar.
14 Nijin Rhoda, Peter deezhuh diitth'ak dąį', yinaanjik. Łyaa yeenjit shoo dhidlit, zhat k'idik geenjit. Khants'ą' zheh gwizhit nihdanaagik, zhat k'idik yeegwahaandak eenjit. Gąą nihdeeyąąhchįį kwaa. Ąįįts'ą' tth'aii hee kwaiitee nadhat. “Peter chiitąįį nadhat!” gavahnyąą.
14 Mal reconheceu a voz de Pedro, de tanta alegria não abriu a porta, mas, correndo para dentro, foi anunciar que era Pedro que estava à porta.
15 “Łyaa nahkhii t'iinyąą!” giiyahnyąą. “Gąą łyaa chiitąįį nadhat, t'aihnyąą!” gavahnyąą. “Peter t'inchy'aa kwaa, Vit'eegwijyąhchy'aa vizheekat gwich'in ąįį Peter haa nilįį t'inchy'aa!” giiyahnyąą.
15 Disseram-lhe: Estás louca! Mas ela persistia em afirmar que era verdade. Diziam eles: Então é o seu anjo.
16 Ąįį gwiizhik Peter tth'aii nihk'it ganlaanaii. Gohch'it dee ch'ihłee gootee gich'idiintin. Gąą nijin nigiiyiił'in dąį', łyaa geegagoolii kwaa giveenjit t'igwiizhik.
16 Pedro continuava a bater. Afinal abriram a porta, viram-no e ficaram atônitos.
17 Googwahkhan danli' haa gooneehąhdak deegohtsai' kwaa ts'ą' sh'oodoohk'įį goovahnyąą. Ąįįtł'ęę nats'ahts'ą' K'eegwaadhat zhee gwaazhrąįį cheeyąąhchįį eenjit gavaa gwaandak. “James ąįįts'ą' gah gwik'injiighit nąįį datthak geenjit gavaagoondak.” gavahnyąą. Ąįįtł'ęę goovihłęęhoozhii ts'ą' ch'adanh gwa'an gwats'ą' haazhii.
17 Ele, acenando-lhes com a mão que se calassem, contou como o Senhor o havia livrado da prisão, e disse: Comunicai-o a Tiago e aos irmãos. Em seguida, saiu dali e retirou-se para outro lugar.
18 Nijin vanh gach'ahaa'ąįį dąį', niveet'ah'in zhee gwaazhrąįį gwadąįį gwak'ąąhtii nąįį gwizhit łyaa deegwiizhik gaagiindaii kwaa, ts'ą' Peter deezhik gaagiindaii kwaa.
18 Logo que amanheceu, houve um sobressalto pouco comum entre os soldados sobre o que acontecera a Pedro.
19 Herod, giiyankaheentyaa geenjit goohił'e' gaa giigwąh'ąįį kwaa. Zhee gwaazhrąįį gwadąįį gwak'ąąhtii nąįį deegwiizhik lee eenjit goovahkat gaa gaagiindaii kwaa ts'ą' ąįį geh'an, “Gavohkhan!” Herod gavahnyąą.
19 Herodes, procurando-o e não o achando, instaurou um processo contra os guardas e mandou supliciá-los. Em seguida, desceu da Judéia para Cesaréia, onde permaneceu.
20 Herod łyaa Tyre ts'ą' Sidon kwaiik'it gwachoh gwich'in nąįį ts'ą' zhyaants'įį. Jii geh'an Tyre, ts'ą' Sidon gwich'in nąįį nihłaa łigiiljil gahah'yaa geenjit. Dinjii Blastus oozhii, t'ee Herod vizheh gwizhit gwats'ą' k'eedeegwaadhat nilįį, ąįį lak giltsąįį, goots'iheenyaa geenjit, ąįįtł'ęę Herod ts'ą' gahaajil, tsinehdan gweheelyaa geenjit. K'eedeegwaadhat Herod vanahkat gwats'an shih neegoiindak geh'an t'iginyąą.
20 Estava Herodes em conflito com os habitantes de Tiro e de Sidônia. Estes, porém, de comum acordo, se apresentaram a ele, e, com o favor de Blasto, que era camareiro do rei, pediram a paz. {Porque a sua região era abastecida por ele.}
21 Ch'ihłan drin ik chil'ee yaa k'eedeegwaadhat eenjit nilįį nanaazhii ts'ą' vakat k'eedeegwaraadhat ts'ą' daraadii, ąįį kat naadii. Ąįįtł'ęę datthak giiyaa łeeljil. Izhik datthak goots'ą' ginkhii.
21 No dia marcado, Herodes, vestido em traje real, sentou-se no tribunal e lhes dirigiu uma alocução.
22 “Jii łąą dinjii t'inchy'aa kwaa, gąą vit'eegwijyąhchy'aa nąįį ch'ihłee nilįį.” ginyąą ts'ą' gazhral.
22 O povo aplaudia: É a voz de um deus, e não de um homem!
23 Vit'eegwijyąhchy'aa ts'ą' deehił'e' kwaa geh'an, Googwahkhan K'eegwaadhat vizheekat gwich'in ch'ihłee Herod hahts'įk eenjit yats'an gwiłtsąįį. Gyųų yin'al ts'ą' niindhat.
23 No mesmo instante, o anjo do Senhor o feriu, por ele não haver dado honra a Deus. E, roído de vermes, expirou.
24 Gwiizhik dinjii lęįį nąįį Vit'eegwijyąhchy'aa viginjik giintth'ak, ąįįts'ą' Jesus k'injigiighit nąįį gwandaa lęįį gilii.
24 Entretanto, a palavra de Deus crescia e se espalhava sempre mais.
25 Nijin Barnabas, ts'ą' Saul haa Jerusalem kwaiik'it gwizhit digwigwitr'it gigiinjik dąį', Antioch kwaiik'it gwits'ee gahoo'oo. John Mark gavaa tr'agwahaah'ya' eenjit dahaa neegiihiłchįį.
25 Tendo Barnabé e Saulo concluído a sua missão, voltaram de Jerusalém {a Antioquia}, levando consigo João, que tem por sobrenome Marcos.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Atos 12, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.