Atos 11
Vit'eegwijyąhchy'aa Vagwandak Nizįį (GWINT) vs NTLH
1 Israel gwich'in nilįį kwaa nąįį googaa Vit'eegwijyąhchy'aa viginjik k'injigiighit. Tr'ihił'e' nąįį ąįįts'ą' gwik'injiighit nąįį Judea nahkat gwizhit datthak gwigwiitth'ak.
1 Os apóstolos e os outros seguidores de Jesus em toda a região da Judeia souberam que os não judeus também haviam recebido a palavra de Deus.
2 Nijin Peter Jerusalem k'idik dąį', izhik zhat Jews nąįį Jesus k'injigiighit nąįį gwiizųų giiyeeginkhii.
2 Quando Pedro voltou para Jerusalém, aqueles que queriam que os não judeus fossem circuncidados o criticaram,
3 “Israel gwich'in nilįį kwaa nąįį gootthąį' kat khangwaraht'ii kwaa ts'ą' googwaraakii kwaa, ąįį nąįį jaghaii goozheh gwizhit gavaa gwinch'įį ąįįts'ą' gavaa ch'in'aa?” giiyahnyąą.
3 dizendo: — Você ficou hospedado na casa de homens que não são circuncidados e até tomou refeições com eles!
4 Ąįįts'ą' t'ee Peter nats'ahts'ą' tr'ookit gwats'an deegwiizhik datthak gavaa gwaandak.
4 Então Pedro deu um relatório completo de tudo o que havia acontecido, desde o começo. Ele disse:
5 “Joppa kwaiik'it gwachoh gwizhit khadigihjii gwiizhik gineiinlyaa k'it t'inchy'aa shats'ą' gwagwaakįį haa. Izhit ts'at choh daagąįį k'it t'inchy'aa zheekat gwats'an neevyaatth'at, nał'in. Dǫǫ gwagwaanchy'aa ąįį ts'at dakhwachaa ts'ą' dząą sheeghaii neevyaatth'at.
5 — Eu estava na cidade de Jope e lá, enquanto estava orando, tive uma visão. Vi uma coisa parecida com um grande lençol, que baixou do céu, amarrado pelas quatro pontas, e parou perto de mim.
6 Nijin vizhit gwąął'in dąį', nin vatth'an dǫǫ gwanlii, nin iizųų, gyųų k'it t'inchy'aa ąįįts'ą' dziitsal nihłinehts'į' t'iichy'aa, ąįį kwaii vizhit nał'in.
6 Eu olhei para dentro daquilo com atenção e vi animais domésticos, animais selvagens, animais que se arrastam pelo chão e aves.
7 Ąįįtł'ęę gwideezhuh shats'ą' ginkhii. ‘Peter ndak ninkhaii. Inghąn ts'ą' en'aa!’ gwinyąą gwiihtth'ak.
7 Depois ouvi uma voz, que me dizia: “Pedro, levante-se! Mate e coma!”
8 ‘Gąą Shik'eegwaadhat, łyaa duuyeh gwik'it t'ishi'in. Tth'aii ch'ihłok łąą shih shroodiinyąą nilįį kwaa łąą ih'aa kwaa. Jii nin kwaii datthak shroodiinyąą nilįį kwaa, gwinyąą. Ąįį k'it t'inch'ii łyaa duuyeh ih'aa,’ vaihnyąą.
8 Eu respondi: “Isso não, Senhor! Eu nunca comi nenhuma coisa que a lei considera suja ou impura !”
9 Ąįįtł'ęę zheekat gwats'an chan hee gwideezhuh, jyaa shahnyąą. ‘Jidii K'eegwaadhat shroodiinyąą yahnyąą, ąįį kwaii shroodiinyąą nilįį kwaa doiinyą' shrǫ'!’ Gwideezhuh shahnyąą.
9 Então a voz falou de novo do céu: “Não chame de impuro aquilo que Deus purificou.”
10 Gwideezhuh tik gwagwaanchy'aa nihk'it t'ashaiinyą'. Ąįįtł'ęę datthak zheekat gwats'ą' t'ineezhik.
10 Isso aconteceu três vezes, e depois tudo aquilo voltou para o céu.
11 Izhik gwiizhik Caesarea kwaiik'it gwats'an dinjii tik nąįį shats'ą' tr'ihił'e', nijin t'ihchy'aa kwaiitee nigiinjil łee.
11 Justamente naquela hora três homens que tinham sido mandados de Cesareia para me buscar chegaram à casa onde eu estava hospedado.
12 ‘Nagoodhan'in kwaa ts'ą' goovaahinkhaii,’ Ch'anky'aa Shroodiinyąą shahnyąą. Gwik'injiighit 6 nąįį chan Caesarea gwats'ą' shaahaajil. Izhik Cornelius vizheh gwizhit datthak nihdeeriinjil.
12 E o Espírito de Deus me disse que fosse com eles, sem duvidar. Estes seis irmãos da cidade de Jope também foram comigo, e todos nós entramos na casa de Cornélio.
13 Izhik zhat, zheekat gwich'in shizheh gwizhit nadhat ts'ą' shats'ą' ginkhii, nał'yą', Cornelius shahnyąą.’ “Joppa kwaiik'it gwats'ą' dinjii hah'ee izhik dinjii Simon Peter oozhii, haa gwagwahaandak ts'ą', dząą gwats'ą' heekhaa geenjit.
13 Então ele nos contou como viu na casa dele um anjo, em pé, que lhe disse: “Mande alguém a Jope para buscar Simão, que também é chamado de Pedro.
14 Deehini'yaa goo'aii gwik'iighai' neehįįnzhii geenjit naagwahaandak. Ąįį haa nan ąįįts'ą' nizheh gwizhit gwich'įį nąįį datthak neegeheezhii.” zheekat gwich'in jyaa dashahnyąą.’ Cornelius shahnyąą.
14 Ele vai dizer como você e toda a sua família podem ser salvos.”
15 Ąįįtł'ęę nijin goots'ą' goohoihkhe' dąį' Ch'anky'aa Shroodiinyąą gwehkįį diik'aa t'iizhik, ąįį gwik'it gook'aa t'iizhik.
15 E Pedro continuou: — Quando comecei a falar, o Espírito Santo veio sobre eles, como tinha vindo sobre nós no princípio.
16 ‘John, dinjii chųų haa gwats'an iłtsąįį, gąą nakhwan łyaa Ch'anky'aa Shroodiinyąą nakhwats'an tr'ahahtsyaa.’ K'eegwaadhat gwehkįį dąį', jyaa dinyąą chy'ąh, ąįį ganaldaii.
16 Aí eu lembrei que o Senhor Jesus tinha dito: “É verdade que João batizou com água, mas vocês serão batizados com o Espírito Santo.”
17 Nijin diikhwan t'ee K'eegwaadhat Jesus Christ vik'injiriighit dąį', Ch'anky'aa Shroodiinyąą diits'an iłtsąįį. Israel gwich'in nilįį kwaa nąįį chan googaa Ch'anky'aa Shroodiinyąą ts'an iłtsąįį. Vit'eegwijyąhchy'aa Ch'anky'aa Shroodiinyąą goots'an hahtsyaa, ąįį gwik'it t'ihee'yaa kwaa gwahaałtsyaa? Ąįį sheenjit gashragwąhchy'aa kwaa.” Peter gavahnyąą.
17 De fato, os não judeus receberam de Deus o mesmo dom que nós recebemos quando cremos no Senhor Jesus Cristo. E quem era eu para ir contra Deus?
18 Jyaa dinyąą giiyiitth'ak dąį' gwiizųų giiyeeneegiinjii kwaa ts'ą' Vit'eegwijyąhchy'aa deegihiił'ee, “Israel gwich'in nilįį kwaa nąįį gąą, juk łihts'eegihidęędaa ts'ą' k'iinjik neegeheedaa giveenjit goodlit, khit gwandaii gihee'yaa eenjit, Vit'eegwijyąhchy'aa jyąhts'ą' diindhan gwik'it t'iizhik!” ginyąą.
18 Quando ouviram isso, eles ficaram sem ter o que dizer e louvaram a Deus, dizendo: — Então Deus deu também aos não judeus a oportunidade de se arrependerem e ganharem a vida eterna!
19 Nijin Stephen tr'iiłkhwąįį dąį', juu Jesus k'injigiighit nąįį datthak shrihteegaajil, khaiinjich'agoorahthat geh'an. Goolat nąįį ninghit Phoenicia nahkat, ąįįts'ą' Cyprus njuu kat, ąįįts'ą' Antioch kwaiik'it gwachoh gwitee gwats'ą' gahaajil. Izhik gwa'an Jews nilįį nąįį zhrįh, Gwandak Nizįį eenjit gavaa gwagwaandak.
19 Os seguidores de Jesus foram espalhados pela perseguição que havia começado com a morte de Estêvão. Alguns foram até a região da Fenícia, a ilha de Chipre e a cidade de Antioquia e anunciavam a palavra de Deus somente aos judeus.
20 Gąą goolat nąįį Jesus k'injigiighit nąįį Cyprus njuu kat ts'ą' Cyrene kwaiik'it gwats'an, ąįį nąįį Antioch kwaiik'it gwats'ą' gahaajil. Izhik Israel gwich'in nilįį kwaa nąįį K'eegwaadhat Jesus Vagwandak Nizįį chan gavaa gwagwagwaandak.
20 Mas outros, que eram de Chipre e da cidade de Cirene, foram até Antioquia e falaram também aos não judeus, anunciando a eles a boa notícia a respeito do Senhor Jesus.
21 Vit'eegwijyąhchy'aa vat'aih gii'įį, ąįį haa goots'ą' giginkhii. Ąįį geh'an dinjii lęįį nąįį K'eegwaadhat ts'ą' łihts'eedigeel'ee ts'ą' Jesus k'injigiighit gaadlit.
21 O poder do Senhor estava com eles, e muitas pessoas creram e se converteram ao Senhor.
22 Jerusalem gwizhit Jesus k'injigiighit nąįį geenjit gwigwiitth'ak. Ąįįtł'ęę dinjii Barnabas oozhii Antioch gwats'ą' nagąąhchįį.
22 Essas notícias chegaram à igreja de Jerusalém, que resolveu mandar Barnabé para Antioquia.
23 Izhik k'idik tł'ęę, nats'ahts'ą' Vit'eegwijyąhchy'aa vich'eegoonzhrii gwintł'oo dinjii nąįį ts'iinyąą, ąįį gwąąh'in, eenjit shoo nilįį, “Datthak ts'ą' khit K'eegwaadhat vik'injuhkhit nakhwahnyąą ąįį datthak gwik'it t'akhwa'in.” Barnabas gavahnyąą.
23 Quando chegou lá e viu como Deus tinha abençoado aquela gente, Barnabé ficou muito alegre. E animou todos a continuarem fiéis ao Senhor, de todo o coração.
24 Barnabas łyaa dinjii nizįį nilįį. Khit K'eegwaadhat k'injiighit. Ąįįts'ą' Ch'anky'aa Shroodiinyąą, “Deeni'in!” yahnyąą, ąįį datthak gwik'it t'ii'in. Dinjii lęįį nąįį yik'iighai' K'eegwaadhat k'injigiighit gaadlit.
24 Barnabé era um homem bom, cheio do Espírito Santo e de fé. E muitos se converteram ao Senhor.
25 Ąįįtł'ęę Barnabas, Tarsus kwaiik'it gwachoh gwats'ą' haazhii, Saul oo'an keegwahąąh'yaa eenjit. none|src="cn01950B.tif" size="span" copy="©1978 David C. Cook Publishing Company" ref="ACT 11.25"
25 Depois Barnabé foi até a cidade de Tarso a fim de buscar Saulo.
26 Nijin yagwąh'ąįį dąį', Antioch gwits'ee yihełchįį. Shree drin ch'ihłak gwahaadhat gąhkhyuk nihłaa Jesus k'injigiighit lęįį nąįį haa łineegaadal. Ąįįts'ą' geech'agoahtan. Antioch kwaiik'it gwizhit Christ k'injigiighit nąįį, izhik dąį' tr'ookit “Christian” goorahnyąą ts'ą' goovoozhri' dhidlit.
26 Quando o encontrou, ele o levou para Antioquia. Eles se reuniram durante um ano com a gente daquela igreja e ensinaram muitas pessoas. Foi em Antioquia que, pela primeira vez, os seguidores de Jesus foram chamados de cristãos.
27 Izhik zhat dąį' Vit'eegwijyąhchy'aa Eenjit Ginkhii nilįį nąįį goolat Jerusalem gwats'an Antioch kwaiik'it k'eegiidal.
27 Naquele tempo alguns profetas foram de Jerusalém para Antioquia.
28 Ąįį dinjii ch'ihłak, Agabus oozhii, nidhikhin, giheehkhyaa eenjit. Ąįįtł'ęę Ch'anky'aa Shroodiinyąą t'aih k'iighai' ginkhe', “Nankak datthak ninghit kwaa gwandaa ji', shih agwantrii nagahahdal gweheelyaa!” nyąą. (Nijin dinjii Claudius oozhii, Rome gwizhit k'eedeegwaadhat nilįį dąį', t'igwiizhik.)
28 Um deles, chamado Ágabo, levantou-se e, pelo poder do Espírito Santo, anunciou: — Haverá uma grande falta de alimentos no mundo inteiro. Isso aconteceu quando Cláudio era o Imperador romano.
29 Juu zhat Jesus k'injigiighit nilįį nąįį, larąą goots'an tr'ahahtsyaa, ąįį haa gwachaa nąįį Judea nahkat gwizhit gwich'įį nąįį ts'ą' neereheelyaa, goots'ireheenjyaa eenjit, giindhan.
29 Então os cristãos resolveram mandar ajuda aos irmãos que moravam na região da Judeia, e cada um deu de acordo com o que tinha.
30 Gwik'it t'igiizhik, Barnabas ts'ą' Saul haa laraa antł'eegiinlii, Judea tr'igiinkhii zheh ch'anjaa gwik'injiighit kįh dilk'ii nąįį antł'eegiiheelyaa geenjit.
30 E mandaram o dinheiro por meio de Barnabé e Saulo, para que eles o entregassem aos presbíteros da igreja.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Atos 11, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.