Lucas 19
Fhe Bakɨmen Kaman Kameŋ (GEB) vs VC
1 Zisas ndav vov Zeriko ŋgu bakɨme hɨgap, mbaram mba Zeriko ŋgu shɨrav ndai tuav thɨga ndai.
1 Jesus entrou em Jericó e ia atravessando a cidade.
2 Ana ndaim, mba ŋgun guma mbevi, ana zɨ Zakias. Ana ŋkɨɨa ndia rui gumgi gari guman pan ma. Ana vhɨra ŋkɨɨa kɨvgi guma ma.
2 Havia aí um homem muito rico chamado Zaqueu, chefe dos recebedores de impostos.
3 Ana mba tugen Zisas ganɨ za mbui. Ana kaŋgi fhu, Zisas ana ram mbui khesharigi guma. Ana ana ganɨ za mbuav, ana vhɨra guma tɨvaneŋ ma. Ana maaŋ muuŋgiap, mba gumgi gu mbigi vhɨrve, mbe guigira vhɨrkɨvgim, ana ram muuŋgip mbe kharav Zisas gangirie?
3 Ele procurava ver quem era Jesus, mas não o conseguia por causa da multidão, porque era de baixa estatura.
4 Ana maaŋ muuŋgia thav, mbaram fharav Zisas nɨma tɨgap fharav khuafɨ vov, Zisas ganɨ zav vov kha mbigen ndav, niŋge vun perav ki. Ana kaŋgi Zisas kha tuavra thɨgɨp zɨrga.
4 Ele correu adiande, subiu a um sicômoro para o ver, quando ele passasse por ali.
5 Ana perav kim, Zisas mba tuav thɨga ndai. Ana nda zav mba Zakias ki khage nɨɨn hav, khoga Zakias garav, ana kamgiap khaŋ ana nzuai, “Zakias, ndu vhemkora mba khage thav nɨɨn zirɨri. Gu ntige ndu phorgɨp ndu phenan kɨrga.”
5 Chegando Jesus àquele lugar e levantando os olhos, viu-o e disse-lhe: Zaqueu, desce depressa, porque é preciso que eu fique hoje em tua casa.
6 Zisas maaŋ ana nzuaim, ana ne mbararagiap, guigira ndikndigap, mbaram vhemkora nɨɨn zergap, Zisasan kov wo phenan vui.
6 Ele desceu a toda a pressa e recebeu-o alegremente.
7 Zisas Zakias phorgap ana phenan vuim, mba gumgi gu mbigi vhɨrve, mbe ana garav suambara mbatɨgar ana mbui. Mbe ana nzuav khaŋ ana nzuai, “Khe tɨvi mbatɨgi ga mbui guma phorgɨv ana phenan kɨr zav vui.”
7 Vendo isto, todos murmuravam e diziam: Ele vai hospedar-se em casa de um pecador...
8 Zisas vov Zakias phenan kim, Zakias mbaram khavgia thɨgap khaŋ Zisas ga nzuai, “Guma Bakɨme, ndu mbarara, gu ntigem wo bigi gu rɨgɨra nta sharav, tharir mba bigi sosuagi gumgir nɨɨnga. Gu vhɨra harigi gumgi, gu mbe guiguigav mbe han mbe bigi ndigi, gu ntige taagip mbe bigi ŋgarkav, gu fethɨgi bigin mben nɨɨŋgirga.”
8 Zaqueu, entretanto, de pé diante do Senhor, disse-lhe: Senhor, vou dar a metade dos meus bens aos pobres e, se tiver defraudado alguém, restituirei o quádruplo.
9 Ana maaŋ nzuaim, Zisas mbaram khaŋ ana nzuai, “Ntigem Fhe Bakɨme taagia kha phenan ki ntɨɨri ndigi. Kha guma ana vhɨra Abrahaman kam ma.
9 Disse-lhe Jesus: Hoje entrou a salvação nesta casa, porquanto também este é filho de Abraão.
10 Fhe Bakɨme Guma Guar, ana khaŋ muuŋgiap mbar regi gumgi ndiv ganɨv taagi mbe ndir zav zɨgi.”
10 Pois o Filho do Homem veio procurar e salvar o que estava perdido.
11 Zisas mba bunin mba gumgi gu mbigi ga nzuaim, mbe mba buni mbararav kim, ana wom buna mueŋ vhunama dav mbe nzuai. Ana khaŋ muuŋgi ne nzuav, ana mba vhunama si bunen mbe nzuai. Ana nda vov, Zerusareman han mbaim, mba gumgi gu mbigi khueŋ ndɨkndɨgi, Fhe Bakɨme ntige wo gumgi gu mbigi ganɨrim, mbe ana piin kɨrga tuk ntigera hɨgɨrga.
11 Ouviam-no falar. E como estava perto de Jerusalém, alguns se persuadiam de que o Reino de Deus se havia de manifestar brevemente; ele acrescentou esta parábola:
12 Mbe mba ndɨkndɨga mbuim, Zisas khaŋ mbe nzuai, “Guma ruma mbe, ana harigi fhain shama guarara ki ŋgu mben ŋgɨr zav mbui. Ana mba ŋgun ŋgɨgɨrim, mbe ana ndim ŋgui gari guman panan farga. Mbe ana ndi farga, ana taagip zɨv wo ŋgu nɨɨŋgen zɨgɨp, won ŋgu ntɨɨri ganɨnga.
12 Um homem ilustre foi para um país distante, a fim de ser investido da realeza e depois regressar.
13 Mba guma rum ŋgɨr zav, ana mbaram won phɨkthɨgi ŋaara gumgir kamgim, mbe ana han zim, K400.00 mbe heevram mbe nɨɨŋgi. Ana mba ŋkɨɨan mbe ndɨɨv khaŋ mbe nzuai, ‘Nde kha ŋkɨɨa ndigi ŋgɨp, ntan shɨgar muuŋv kɨrim, gu taagi zɨrga.’
13 Chamou dez dos seus servos e deu-lhes dez minas, dizendo-lhes: Negociai até eu voltar.
14 “Ana maaŋ suaŋgiap vugim, ana ŋgu nɨɨŋgen ki gumgi gu mbigi, mbe ana nzuav nderninin kav, mbaram kaman gumgi mbari ga nɨɨŋgim, mbe ana zɨn ana vugi ŋgun vov, khaŋ mba ŋgun ki ntɨɨri ga nzuai, ‘Nza mba guma nzan guman pan kɨrgeŋ vuzvugi fhu.’
14 Mas os homens daquela região odiavam-no e enviaram atrás dele embaixadores, para protestarem: Não queremos que ele reine sobre nós.
15 Mbe vov maaŋ ana nzuavra kim, mbe ana ndim ŋgui gari guman panan fagi. Mbe ana ndim fagim, ana taagia wo ŋgu nɨɨŋgen zɨgi. Ana zɨgap mbaram khaŋ nzuai, ‘Nde mba gu fhum ŋkɨɨan nɨɨŋgia vugi ŋaara gumgir kamgirim, mbe na han zɨri. Mbe zɨrim, gu mba mbe nɨɨŋgi ŋkɨɨa, mbe ntan shɨga mbuav ndigi ŋkɨɨa, gu nta ganɨnga.’
15 Quando, investido da dignidade real, voltou, mandou chamar os servos a quem confiara o dinheiro, a fim de saber quanto cada um tinha lucrado.
16 “Ana maaŋ suaŋgiap mben kamgim, mbevi fhara zav, khaŋ ana nzuai, ‘Guman pan, gu ndu mba na nɨɨŋgi K400.00, gu ntan shɨga mbuav, K4,000.00 ndigi.’
16 Veio o primeiro: Senhor, a tua mina rendeu dez outras minas.
17 Ana ne nzuaim, ana guman pan khaŋ ana nzuai, ‘Ndu nan ŋaara guman vhuuŋ ma. Ndu ŋaara vhuuŋra mbuav, gu ndu farve khɨngi bigɨna bisaŋ guaranera, ndu tuituigira ne gari. Ndu maaŋ muuŋgim, gu ntigem zɨ bakɨmen ndun nɨɨŋgirga, ndu ntigem phɨkthɨgi ŋgui bakɨvi, ndu nta ganɨnga.’
17 Ele lhe disse: Muito bem, servo bom; porque foste fiel nas coisas pequenas, receberás o governo de dez cidades.
18 “Ana maaŋ ana suaŋgim, ana ndegi ŋaara guma zi. Ana zav khaŋ ana nzuai, ‘Guman pan, ndu na nɨɨŋgi K400.00, gu ntan shɨga mbuav harigi K2,000.00 ndigi.’
18 Veio o segundo: Senhor, a tua mina rendeu cinco outras minas.
19 Ana maaŋ ana nzuaim, mba ŋgui gari guman pan khaŋ ana nzuai, ‘Gu ntigem ndu ndim fagi, ndu ntigem meeŋthɨgi ŋgui bakɨvi ganɨnga.’
19 Disse a este: Sê também tu governador de cinco cidades.
20 Ana maaŋ ana nzuaim, mba harigi ŋaara guma zi. Ana zav khaŋ ana nzuai, ‘Guman pan, ndun K400.00 khare. Gu shaa fɨga mueŋ ndigap, nonɨga vhuuŋra nta muuŋgiap, nta ndi tɨgap kegi.
20 Veio também o outro: Senhor, aqui tens a tua mina, que guardei embrulhada num lenço;
21 Gu khaŋ muuŋgiap, gu ndu kaŋgi, ndu guigira vhav shi guma ma. Ndu khaŋ mbui, harigi guma tɨgɨrga bigi, ndu vhɨra nta ndi. Ndu vhɨra harigi guma pargirga mba, ndu vhɨra nta ndi. Gu maaŋ muuŋgiap guigira ndun rivgi.’
21 pois tive medo de ti, por seres homem rigoroso, que tiras o que não puseste e ceifas o que não semeaste.
22 “Ana maaŋ nzuaim, mba ŋgui gari guman pan khaŋ mba ŋaara guma ga nzuai, ‘Ndu ŋaara guma mbatɨga guar ma! Gu ndu suaŋgi bunira suaŋv ndu ndi suaŋgirga. Ndu na kaŋgi, gu vhav shi guma ma. Ndu kaŋgi, gu vhɨra harigi gumgi sui bigi, gu nta ndiav, vhɨra harigi gumgi pari mba, gu vhɨra nta ndi.
22 Replicou-lhe ele: Servo mau, pelas tuas palavras te julgo. Sabias que sou rigoroso, que tiro o que não depositei e ceifo o que não semeei...
23 Ndu maaŋ muuŋgiap kaŋgiap, ndu thaŋ nzuav nan ŋkɨɨa ndigi ŋgɨp, ŋkɨɨa ki phena khɨngirim, gu ntige taagi zɨv, nta ndiv ntan bɨɨŋbɨɨn ŋkɨɨa phorgɨp ndigirga.’
23 Por que, pois, não puseste o meu dinheiro num banco? Na minha volta, eu o teria retirado com juros.
24 Ana nen ana nzuav, mbaram kha mba ana han thivgi gumgi ga nzuai, ‘Nde mba guma tɨn mba K400.00 ndigip, mbu K4,000.00 ki guman nɨɨŋ.’
24 E disse aos que estavam presentes: Tirai-lhe a mina, e dai-a ao que tem dez minas.
25 Ana nen mbe nzuaim, mbe khaŋ ana nzuai, ‘Guman pan, ana K4000.00 ki.’
25 Replicaram-lhe: Senhor, este já tem dez minas!...
26 “Mbe maaŋ nzuaim, ana khaŋ mbe nzuai, ‘Gu nde nzuai, mba bigi ki gumgi, gu harigi bigi phorgɨv mben nɨɨŋgirga. Maaŋ muuŋgip, guma the bigi ki fhu, ana mba ki bigi bisaŋrire, gu ana tɨn nta ndigirga.’
26 Eu vos declaro: a todo aquele que tiver, dar-se-lhe-á; mas, ao que não tiver, ser-lhe-á tirado até o que tem.
27 Ana maaŋ mbe nzuav, mbaram khaŋ mbe nzuai, ‘Mba panan na kegap, gu mbe gari guman pan kɨr za mbuim, mba na thagi gumgi, nde ŋgɨp, mbe ndigip na han zɨv, na nɨman mbe shogɨrim, mbe vhɨzgiri.’ ”
27 Quanto aos que me odeiam, e que não me quiseram por rei, trazei-os e massacrai-os na minha presença.
28 Zisas mba vhunama si bun mbe suaŋgia thugap, mbaram maaŋ thav khavgiap wom Zerusareman ndai tuav thɨga ndai.
28 Depois destas palavras, Jesus os foi precedendo no caminho que sobe a Jerusalém.
29 Zisas ndav vov, Betfage gum Betani han mbav mbe mba kha zɨn rɨgi mbɨkshɨman hɨgi, Oriv mbɨkshɨm. Ana ana ndav, mbaram wo phorga rui guma phuni ga sarigi. Ana mani ga sarav khaŋ mani ga nzuai,
29 Chegando perto de Betfagé e de Betânia, junto do monte chamado das Oliveiras, Jesus enviou dois dos seus discípulos e disse-lhes:
30 “Ŋko fharav mbu ŋgugen ŋgɨ. Ŋko mba ŋgugen ŋgɨp ganɨnga, mbe doŋki ŋguga kama mbe, mbe ana ndim thɨrigi ana ki. Mba doŋki ŋgugar kam, guma the fhum ana pera vugi fhuvara. Ŋko ŋgɨp, ana gangip, ana mpiiŋ fhɨrgip, ana ndigi zɨri.
30 Ide a essa aldeia que está defronte de vós. Entrando nela, achareis um jumentinho atado, em que nunca montou pessoa alguma; desprendei-o e trazei-mo.
31 Ŋko ana mpiiŋ fhɨrɨrim, guma the ŋko gangip khaŋ ŋko suanga, ‘Ŋko thaŋ nzuav mba doŋki mpiiŋ fhɨri?’ Ŋko khaŋ ana suaŋri, ‘Guma Bakɨme ŋaar anan ki.’ ”
31 Se alguém vos perguntar por que o soltais, responder-lhe-eis assim: O Senhor precisa dele.
32 Ana maaŋ mani ga suaŋgiap, mani ga sarigim, mani vov garim, mba bigi ana mba mani ga suaŋgi bunira zɨn vugap hɨgi.
32 Partiram os dois discípulos e acharam tudo como Jesus tinha dito.
33 Mani mba doŋki gangiap, ana mpiiŋ fhɨrim, mba doŋki namŋga mani gangiap, khaŋ mani ga nzuai, “Ai, ŋko thaŋ nzuav mba doŋki mpiiŋ fhɨri?”
33 Quando desprendiam o jumentinho, perguntaram-lhes seus donos: Por que fazeis isto?
34 Mbe maaŋ mani ga nzuaim, mani mbe ŋgarkarav khaŋ mbe nzuai, “Guma Bakɨme ŋaar anan ki.”
34 Eles responderam: O Senhor precisa dele.
35 Mani maaŋ mbe suaŋgiap, mba doŋki ndiga Zisas han zɨgap, mbaram wani wo fhava sharagen zorgiap, mba doŋki kɨra sarav, mbaram Zisasan kurav ana suigim, ana barav mba doŋkir ndav ana perigi.
35 E trouxeram a Jesus o jumentinho, sobre o qual deitaram seus mantos e fizeram Jesus montar.
36 Zisas mba doŋki ga perav mbe Zerusareman ndai. Ana ndaim, gumgi gu mbigi, mbe wari wo shagi ndim tuav ga sɨgim, ana nta tɨn ndai.
36 À sua passagem, muitas pessoas estendiam seus mantos no caminho.
37 Ana nda vov, Oriv mbɨkshɨman hɨgap, vov shargia verim, ana phorga rui gumgi vhɨrvera, mbe zam ndikndiga mbatɨga mbuav, mbe mba gangi mirikori ga nzuav kama bakɨmera Fhe Bakɨme zɨ ndi vu kuamkuagi.
37 Quando já se ia aproximando da descida do monte das Oliveiras, toda a multidão dos discípulos, tomada de alegria, começou a louvar a Deus em altas vozes, por todas as maravilhas que tinha visto.
38 Mbe Fhe Bakɨme zɨ ndi vun kuamkuav khaŋ nzuai, “Fhe Bakɨme ndikndigar vhuun kha ŋgui ganɨnga guman panan muuŋri. Ana Guma Bakɨme zɨ muuŋgi zi. Fhe Bakɨme nza nzuav ndav mbɨrari, nza ne suaŋv Fhe Bakɨme zɨ ndi vun guarara kuamkuarga.”
38 E dizia: Bendito o rei que vem em nome do Senhor! Paz no céu e glória no mais alto dos céus!
39 Mba Zisas phorga rui gumgi ndikndigap maaŋ nzuaim, mba Fherasiŋ gumgi mbari vhɨra mba gumgi vhɨrve phorga kav khaŋ Zisas ga nzuai, “Guman Rum, ndu wo phorga rui gumgi ga suaŋrim, mbe wari wo thɨri mpɨra.”
39 Neste momento, alguns fariseus interpelaram a Jesus no meio da multidão: Mestre, repreende os teus discípulos.
40 Mbe maaŋ nzuaim, Zisas mbe ŋgarkarav khaŋ mbe nzuai, “Gu nde nzuai, mbe wo thɨri mpɨrarga, kha ŋkɨɨ, mbe kama hegɨp kamɨv suanga.”
40 Ele respondeu: Digo-vos: se estes se calarem, clamarão as pedras!
41 Zisas maaŋ mbe suaŋgiap nda vov, Zerusareman han mbav, ana ŋgu bakɨme garav, ana ana nzuav nzi.
41 Aproximando-se ainda mais, Jesus contemplou Jerusalém e chorou sobre ela, dizendo:
42 Ana nziav khaŋ nzuai, “O Zerusarem, gu ntigem kha raara ndun muuŋgirim, ndu ndav mbɨrav kɨrga bigi, ndu vhɨra nta kaŋgirga ne vuzvugi. Mba bigi ntige zorga ki, ndu nta gari fhuvara.
42 Oh! Se também tu, ao menos neste dia que te é dado, conhecesses o que te pode trazer a paz!... Mas não, isso está oculto aos teus olhos.
43 Zumgum tuga, then ndun pana gumgi zɨv nuianan ndu bɨna gaanin vhuigirga. Mbe zɨv, za ndu bɨna gaani behuigip ndu bɨnan vhuigirga.
43 Virão sobre ti dias em que os teus inimigos te cercarão de trincheiras, te sitiarão e te apertarão de todos os lados;
44 Mbe ndu bɨnan vhuigip, za ndu shogɨp guigira ndun farfagirga. Mbe ndun farfav, vhɨra ndun tari, mbe ndun vhen ki, mbe vhɨra mben farfagirga. Mbe vhɨra guigira ndun farfagirga. Ndun bɨna vhuigi kɨma the, the tɨn ndarav kegɨrga fhuvara. Nde khaŋ muuŋgi ne nzuav, Fhe Bakɨme nden kurkura zav zɨgim, nde ne kaŋgi fhuvara.”
44 destruir-te-ão a ti e a teus filhos que estiverem dentro de ti, e não deixarão em ti pedra sobre pedra, porque não conheceste o tempo em que foste visitada.
45 Zisas nda vov Zerusareman hɨgap, mbaram vera vov Fhe Bakɨme phena bɨna vhen verav, mba bigi ndi mbav shɨga mbui gumgi zɨtɨgap mbe ndim kɨrar mbai.
45 Em seguida, entrou no templo e começou a expulsar os mercadores.
46 Ana mbe zɨtɨgap mbe ndim kɨrar mbav khaŋ mbe nzuai, “Fhe Bakɨme gavan ki kameŋ khaŋ nzuai, ‘Na phen ana na phorgɨv buni suanga phen ma. Nde ana mbuim, ana kɨɨi gumgi zomzori phena fara muuŋgi.’ ”
46 Disse ele: Está escrito: A minha casa é casa de oração! Mas vós a fizestes um covil de ladrões {Is 56,7; Jr 7,11}.
47 Zisas mbe zɨtɨgiap, mbaram maaŋ kav, ana raari tugɨratɨgap Fhe Bakɨme buni vhuuin mba gumgi gu mbigi khɨvav mbe nzuai. Ana maaŋ mbuim, mba Fhe Bakɨme Phena gari gumgir pani gum, Zudaiŋ tɨvir vhuuiŋ kaŋgi gumgi gum, mben gumgi ruu, mbe Zisas shogiri ana rimgirga tuavi ndi gari.
47 Todos os dias ensinava no templo. Os príncipes dos sacerdotes, porém, os escribas e os chefes do povo procuravam tirar-lhe a vida.
48 Mben gumgir pani ana shogirim, ana rimgirga tuavi ndi garim, mba gumgi gum mbigi vhɨrve, mbe khaŋ tɨgap ana nzuai buni mbararagim, mbe ana shogirim, ana rimgirga tuav thueŋ gangi fhu.
48 Mas não sabiam como realizá-lo, porque todo o povo ficava suspenso de admiração, quando o ouvia falar.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 19, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.