Lucas 14

Fhe Bakɨmen Kaman Kameŋ (GEB) vs ARIB

Sair da comparação
ARIB Almeida Revisada Imprensa Bíblica
1 Sabat raa mben Zisas vov Fherasin zɨ ki guma mbe phenan vugap ana phorga pi. Ana ana phorga pim, mbe tuituigira anan tɨva garav ki.
1 Tendo Jesus entrado, num sábado, em casa de um dos chefes dos fariseus para comer pão, eles o estavam observando.
2 Mba tugar fhav gum bigi za baagi guma mbe vhɨra zɨgap Zisas han maaŋ ki.
2 Achava-se ali diante dele certo homem hidrópico.
3 Zisas mbaram mba Fherasiŋ gumgi gum mba guigira Zudaiŋ tɨvi vhuuiŋ kaŋgi gumgir nzarigi, “Nde ram mbui ndɨkndɨga mbui? Nza Sabatar guman kurav ana rɨmrɨma vhɨzi ne, ne Sabatar tɨva phɨrire, ee fhuve?”
3 E Jesus, tomando a palavra, falou aos doutores da lei e aos fariseus, e perguntou: É lícito curar no sábado, ou não?
4 Ana mba nzambaran mbe muuŋgim, mbe thɨri pɨngiap fhura ki. Mbe buna thuen ana fagi fhuvara. Ana mbaram mba fhav gum bigi baagi guman fhava suirav, ana kurigim, ana batɨk fhura ŋgɨrgim, ana mbaram ana nzuaim, ana taagia vui.
4 Eles, porém, ficaram calados. E Jesus, pegando no homem, o curou, e o despediu.
5 Ana vuim, Zisas taagia mben nzarigi, “Nde the maaŋ muuŋgip, kama the kɨrga o, borombaga the kɨrga, ana maaŋ muuŋgip Sabat raan mbok thɨgɨrga, nde mba raara vhemkora ŋgɨv ana sigɨrga, o fhu?”
5 Então lhes perguntou: Qual de vós, se lhe cair num poço um filho, ou um boi, não o tirará logo, mesmo em dia de sábado?
6 Ana mba nzambaren mbe muuŋgim, mbe ana suanga buna thueŋ ki fhu.
6 A isto nada puderam responder.
7 Zisas mba tugen mba gumgi garim, mbe mba mban mbɨr zav, mbe zɨ ki gumgi piigi mpirmpirɨgira, mbe ntara piigi. Ana maaŋ muuŋgiap mbe gangiap, thav buna mueŋ vhunama dav khaŋ mbe nzuai,
7 Ao notar como os convidados escolhiam os primeiros lugares, propôs-lhes esta parábola:
8 “Guma the maaŋ muuŋgip muun rɨgɨp shama bakɨmen muuŋv, nden kamgirim, nde mba shaman ŋgegɨp, nde mba zɨ ki gumgi pigɨrga mpirmpirɨgira pigɨ thari. Nde kaŋgi fhuvara, mbe mba nde kambarav zɨri bakɨvi ki gumgi, mbe mben kamgiap, mbe ndim fegi mpirmpirɨgi mbar ki.
8 Quando por alguém fores convidado às bodas, não te reclines no primeiro lugar; não aconteça que esteja convidado outro mais digno do que tu;
9 Ndu maaŋ muuŋgip mba mpirmpirɨga perav kɨrim, mba shama mbuav nden kamgim, nde zegi guma zɨv khaŋ ndu suanga, ‘Ndu mba mpirmpirɨk thav khavik, ana kha guma pigɨrga mpirmpirɨk ma.’ Ndu muuŋv kɨrim, mba shama vuavi maaŋ ndu suaŋgirim, ndu guigira nen mbergip, khavgip ŋgɨp, za mbu mpuun guigira zɨ ki fhuv gumgi piigi mpirmpirɨga perarga.
9 e vindo o que te convidou a ti e a ele, te diga: Dá o lugar a este; e então, com vergonha, tenhas de tomar o último lugar.
10 Nde maaŋ muuŋgip mbe shama then muuŋv nden kamgirim, nde ŋgɨp, nde mba zɨ guarara mba zɨ ki fhuv gumgi piigi mpirmpirɨgir pigiri. Mba shama mbuav nden kamgi guma bigɨn ma. Ana nduara zɨv nde gangip, khaŋ ndu suanga, ‘Kɨvntok, ndu khavgip, naaŋ ŋgɨp mbu mpirmpirɨga vhuun pera.’ Ana maaŋ ndu suaŋrim, ndu naaŋ ŋgɨp mba mpirmpirɨga perarim, ndu phorga mba shaman vegi gumgi, mbe ndu gangip, khaŋ ndu suanga, ‘Ndu zɨ ki guma ma.’
10 Mas, quando fores convidado, vai e reclina-te no último lugar, para que, quando vier o que te convidou, te diga: Amigo, sobe mais para cima. Então terás honra diante de todos os que estiverem contigo à mesa.
11 Guma the wo zɨ ndi vun kuamkuarga, Fhe Bakɨme mba guma zɨ mbevari ana ŋgirgɨrga. Guma the wo zɨ mbevarga, Fhe Bakɨme mba guma zɨ ndi vun kuarga.”
11 Porque todo o que a si mesmo se exaltar será humilhado, e aquele que a si mesmo se humilhar será exaltado.
12 Zisas mba bunin mbe nzua vov khaŋ mba wo phorgɨ mbɨr zav ana kamgi guma ga nzuai, “Ndu shama bakɨmen muuŋv wo phorgɨ mbɨr saŋv, ndu won kɨvntogira kamɨv, won fek gu tarira kamɨv, won ŋgun ŋkɨɨa vhɨrve ki gumgi, ndu mbera kamɨ thari. Ndu maaŋ muuŋgirga, mbe zumgum ndura kamgirga, ndu ŋgɨp mbe phorgɨ mbɨrim, mbe ndu shama ŋgarkararga.
12 Disse também ao que o havia convidado: Quando deres um jantar, ou uma ceia, não convides teus amigos, nem teus irmãos, nem teus parentes, nem os vizinhos ricos, para que não suceda que também eles te tornem a convidar, e te seja isso retribuído.
13 Ndu maaŋ muuŋgip shaman muuŋv, ndu mba shaman zɨrga gumgir kamɨ saŋv, ndu kha khesharigi gumgir kamɨri, bigi sosuagi gumgi, hari gu suira goreregi gumgi, suira mbatɨgi gumgi, rɨmgi mbatɨgi gumgi, ndu maaŋ muuŋgi gumgir kamɨri.
13 Mas quando deres um banquete, convida os pobres, os aleijados, os mancos e os cegos;
14 Ndu maaŋ muuŋgirga, Fhe Bakɨme tɨvar vhuun ndun muunga. Mba khesharigi gumgi, ndu mben kamgi, mbe zumgum ndu shama ŋgarkararga tuktɨgi fhuvara. Ndu zumgum mba tɨvar vhuuaŋ muuŋgi gumgi, mbe vhɨzgi, mbe taagip khavɨrga, Fhe Bakɨme mba tugen ndu shama ŋgarkararga.”
14 e serás bem-aventurado; porque eles não têm com que te retribuir; pois retribuído te será na ressurreição dos justos.
15 Zisas mba kamen mbe nzuaim, ana phorga mba mba pi kaa ga perav pi guma mbe ne mbararagiap khaŋ ana nzuai, “Ena, mba Fhe Bakɨme wo gumgi gu mbigi ganɨrim, mbe ana piin kɨrga ntɨɨri, Fhe Bakɨme wo shama bakɨmen muuŋrim, mbe phorgɨv mba shama bakɨmen mbɨrga guma, ana ndikndigɨri.”
15 Ao ouvir isso um dos que estavam com ele à mesa, disse-lhe: Bem-aventurado aquele que comer pão no reino de Deus.
16 Ana maaŋ nzuaim, Zisas ana ŋgarkarav khaŋ ana nzuai, “Ana harigi guma mbe, ana won shama bakɨme mbuav, ana mba gumgi vhɨrver kaai.
16 Jesus, porém, lhe disse: Certo homem dava uma grande ceia, e convidou a muitos.
17 Ana khaŋ mbui, ana mba shama bakɨmen muunga tuk hɨgim, ana mbaram won ŋaara guma ga sarigim, ana vov ana mba fhum mba shaman zɨr zav farasegi gumgi, ana vov mba shaman zɨr zav mbe nzuai. Ana vov khaŋ mbe nzuai, ‘Nde zɨri, mba shama bakɨme bigi za bevahegim, mba shama bakɨme tuk hɨgi.’
17 E à hora da ceia mandou o seu servo dizer aos convidados: vinde, porque tudo já está preparado.
18 Ana vov mbe nzuaim, mbe za thagi. Mbe thav, mba shama bakɨme mbui guman ŋaara guma fhara vov nzarigi guma, ana khaŋ ana nzuai, ‘Gu ntigera nuiana sɨga mueŋ ga vezgiap, ne ganɨ za vui. Ndu ŋgɨp khaŋ mba shama bakɨme mbui guma ruma suaŋri, ana na ndava simɨ thari. Gu mbar ŋgɨrga fhuvara.’
18 Mas todos à uma começaram a escusar-se. Disse-lhe o primeiro: Comprei um campo, e preciso ir vê-lo; rogo-te que me dês por escusado.
19 Ana maaŋ ana suaŋgim, ana vov harigi nen nzarigim, ana khaŋ ana nzuai, ‘Gu ntigera ŋaarar muun zav phɨkthɨgi borombaga ga vhezgiap, gu ntigera ŋaarar ntan panɨ za mbui. Ndu ŋgɨp khaŋ mba shama bakɨme mbui guma ruma suaŋri, ana na ndava simɨ thari. Gu mbar ŋgɨrga fhuvara.’
19 Outro disse: Comprei cinco juntas de bois, e vou experimentá-los; rogo-te que me dês por escusado.
20 Ana maaŋ ana suaŋgim, ana mbaram vov harigi nen nzarigim, ana vhɨra khaŋ ana nzuai, ‘Gu ntigera muuaŋ tɨgi, gu mbar ŋgɨgɨrga fhuvara.’
20 Ainda outro disse: Casei-me e portanto não posso ir.
21 “Mba shama bakɨme mbui guman ŋaara guma, ana mba gumgir nzaim, mbe mba kamen ana suaŋgim, ana mba kameŋ ndiga taagia won guma ruma han vui. Ana vov mba mbe suaŋgi buni bun wo guma ruma suaŋgi. Ana mba buni bun won guma ruma nzuaim, ana ndav shigap, thav kama havharar won ŋaara guma ga ndɨɨv khaŋ ana nzuai, ‘Ndu vhemkora ŋgɨp, kha ŋgu bakɨmen ki tuavi bakɨvi gum tuavi bisarirer ŋgɨp, mba bigi sosuagi gumgi gum, suira mbatɨgi gumgi gum, rɨmgi mbatɨgi gumgi gum, hari gu suira goreregi gumgi, ndu mbe suaŋrim, mbe na phenan zɨv na phorgɨv na shama bakɨmen mbɨrga.’
21 Voltou o servo e contou tudo isto a seu senhor: Então o dono da casa, indignado, disse a seu servo: Sai depressa para as ruas e becos da cidade e traze aqui os pobres, os aleijados, os cegos e os coxos.
22 “Ana maaŋ won ŋaara guma ga suaŋgim, ana vugap mba gumgir kov zɨgap, mbaram khaŋ ana nzuai, ‘Guma rum, ndu nzuaim, gu vugap, kha gumgir kov zɨgim, ndu phen givigi fhu, ndu phenan ŋani mbari fhura khar ki.’
22 Depois disse o servo: Senhor, feito está como o ordenaste, e ainda há lugar.
23 Ana maaŋ nzuaim, anan guma rum taagia khaŋ won ŋaara guma ga nzuai, ‘Maaŋ muuŋgim, ndu ntige wom taagip ŋgɨp, kha ŋgu bakɨme thav, ndu ŋgɨp mba tuavi bakɨvi gum mba mɨni ga rui tuavi, ndu nta thivi ŋgɨp, gumgi gu mbigi ganɨv, ndu khaŋ tɨgɨv mbe suaŋrim, mbe zɨv na phorgɨv na shama bakɨmen mbɨrga. Gu khueŋ vuzvugi, na phen za givarga, ne nzerarga.’
23 Respondeu o senhor ao servo: Sai pelos caminhos e valados, e obriga-os a entrar, para que a minha casa se encha.
24 Ana nen ana suaŋgiap khaŋ ana nzuai, ‘Gu guigira khar ndu nzuai, gu mba fharav kha shama bakɨmen mbɨr zav farasegi gumgi, gu mbe nzuaim, mbe na shama bakɨmen zɨ thagi. Mbe guigira kha shaman mban tɨva thaneŋ mbegɨrga tuktɨgi fhu.’ ”
24 Pois eu vos digo que nenhum daqueles homens que foram convidados provará a minha ceia.
25 Tuga mben gumgi gu mbigi vhɨrve, mbe Zisas phorga vuim, ana dorgap mbe garav khaŋ mbe nzuai,
25 Ora, iam com ele grandes multidões; e, voltando-se, disse-lhes:
26 “Guma the na phorgɨv rur saŋv, ana kɨr wo ndia gum niamuuŋ gum, won muuŋ gum tari, won fegi gum ŋgugi, meeiŋ gum bivi, ana kɨr mbe segi fhu, ana vhɨra kɨr won vuzvugara segi fhu, ana na phorgɨ rurga guma kegɨrga tuktɨgi fhu.
26 Se alguém vier a mim, e não aborrecer a pai e mãe, a mulher e filhos, a irmãos e irmãs, e ainda também à própria vida, não pode ser meu discípulo.
27 Guma the vhɨra wo rɨmɨnga khanarareŋ phufhurav na phorgɨ ruigirga fhu, ana vhɨra na phorgɨ rurga guma kegɨrga tuktɨgi fhu.”
27 Quem não leva a sua cruz e não me segue, não pode ser meu discípulo.
28 Zisas mba bunin mbe suaŋgiap, mbaram khaŋ mbe nzuai, “Maaŋ muuŋgip, nde the phena bakɨ then muunga. Nde the mba phenan muun saŋv, ana ram mbui tɨvar muuŋgirie? Ana fhara perav mba phenan muunga bigi, ana nta ndɨkndɨgap, nta ruei. Ana nta ruev won ŋkɨɨa gari, ana mba phenan muunga ŋkɨɨa tuktɨgi o, fhu.
28 Pois qual de vós, querendo edificar uma torre, não se senta primeiro a calcular as despesas, para ver se tem com que a acabar?
29 Ana fharav maaŋ muuŋgirga fhu, ana mba phena kɨnira suegɨp ganɨnga, ana ŋkɨɨa vhɨzgi, ana fhura mba phena thagi. Ana fhura mba phena tharga, mba gumgi gu mbigi ne suaŋv ana sɨɨnga.
29 Para não acontecer que, depois de haver posto os alicerces, e não a podendo acabar, todos os que a virem comecem a zombar dele,
30 Mbe ana sɨɨŋv khaŋ ana suanga, ‘Kha guma wo gangiap kha phena mbui. Ana ana mbuav, ana vhɨzgi fhu.’
30 dizendo: Este homem começou a edificar e não pode acabar.
31 “Maaŋ muuŋgip ŋgui vhɨrve gari guman pana the, ana harigi ŋgui vhɨrve gari guman pana phorgɨv shogɨr saŋv, ana fharav perav won ntari ga mbui gɨɨtɨvi vhɨrve ganɨv khaŋ wo suanga, ‘Gu 10,000 ntari ga mbui gɨɨtɨvira khar ki. Mbu harigi ŋgui vhɨrve gari guman pan, ana won 20,000 ntari ga mbui gɨɨtɨvir ko zi.’ Ana mba ndɨkndɨgar muuŋv, khaŋ wo suanga, ‘Nan ntari ga mbui gɨɨtɨvir vhɨrve khaŋ muuŋgiap 10,000 thɨgi, gu ram muuŋrie? Gu mbu harigi ŋgui vhɨrve gari guman pana phorgɨv shogɨv, gu ana kambararie?’
31 Ou qual é o rei que, indo entrar em guerra contra outro rei, não se senta primeiro a consultar se com dez mil pode sair ao encontro do que vem contra ele com vinte mil?
32 Ana mba ndɨkndɨgar muuŋv ganɨnga. Ana tuktɨgi fhuv, ana mbaram wo gumgi thari ga sararim, mbe ŋgɨp mba ana phorgɨv shogɨr zav zi guman pan, ana samra kɨrim, mbe ŋgɨv mba ntara vhɨzɨ saŋv ana suanga.
32 No caso contrário, enquanto o outro ainda está longe, manda embaixadores, e pede condições de paz.
33 “Nde vhɨra mba khesharigi tɨvara muuŋri, nde the na phorgɨ rur saŋv, ana guigira za kɨr wo bigi ga segɨrga, ana na phorgɨ rurga guma kegɨrga. Ana za kɨr wo bigi ga segi fhu, ana na phorgɨ ruigirga guma kegɨrga tuktɨgi fhu.”
33 Assim, pois, todo aquele dentre vós que não renuncia a tudo quanto possui, não pode ser meu discípulo.
34 Zisas mba bunin mbe suaŋgiap wom khaŋ mbe nzuai, “Mbasɨk, ana bigɨna vhuuŋ ma. Ndu mbasɨk ndi suegɨp, ndu mbɨ kɨvgip, ana tɨgɨrga ana faaŋgirga, ndu wom ram ana muuŋgirim, ana vhergirie?
34 Bom é o sal; mas se o sal se tornar insípido, com que se há de restaurar-lhe o sabor?
35 Ndu mba khesharigi mbasɨgar won mɨna suegɨrga, ana ndu mban kurari nta vhuuŋgirga tuktɨgi fhu. Ndu vhɨra mba khesharigi mbasɨgar borombaga buari digip mɨna suegɨrga tuktɨgi fhuvara. Zakɨra fhuvara! Mba khesharigi mbasɨk, ndu fhura ana si mbur suarga. Gu khar nde nzuai bunaiŋ, guma khuarani kɨv, ana kha buni mbararari.”
35 Não presta nem para terra, nem para adubo; lançam-no fora. Quem tem ouvidos para ouvir, ouça.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 14, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.