João 11
Fhe Bakɨmen Kaman Kameŋ (GEB) vs ARA
1 Betani guma mbe, Rasarus, ana rɨɨi. Betani, ana Maria won mbiga hɨrɨɨŋ Martan kov, ana manin ŋgu ma.
1 Estava enfermo Lázaro, de Betânia, da aldeia de Maria e de sua irmã Marta.
2 Mba Mariara, ana ndɨga vhuuŋ hi mporiiŋ siav Guma Bakɨme ŋkarve ga suav, won pana rɨgira, ana ŋkarve thɨgi. Mba rɨɨi guma, Rasarus, ana Maria gu Martan fe ma.
2 Esta Maria, cujo irmão Lázaro estava enfermo, era a mesma que ungiu com bálsamo o Senhor e lhe enxugou os pés com os seus cabelos.
3 Mani kama ndiv Zisas ndi mbav khaŋ nzuai, “Guma Bakɨme ndu mba guigira vuzvugi guma, ana rɨɨi.”
3 Mandaram, pois, as irmãs de Lázaro dizer a Jesus: Senhor, está enfermo aquele a quem amas.
4 Zisas mba kameŋ mbararagiap khaŋ nzuai, “Mba rɨmrɨm, ana guma shogirim, ana rɨmɨnga rɨmrɨm fhuvara. Mba rɨmrɨm, ana gumgi gu mbigi Fhe Bakɨmen ŋkasŋka ganɨv, zɨ bakɨmen ana nɨɨn za mbui. Mba tuavra Fhe Bakɨme Guma Guar, ana vhɨra zɨ bakɨme ndirga.”
4 Ao receber a notícia, disse Jesus: Esta enfermidade não é para morte, e sim para a glória de Deus, a fim de que o Filho de Deus seja por ela glorificado.
5 Zisas Marta gum, anan mbiga hɨrɨɨŋ vuzvugiap vhɨra manin fe Rasarus, ana guigira mbe vuzvugi.
5 Ora, amava Jesus a Marta, e a sua irmã, e a Lázaro.
6 Zisas Rasarus rɨɨi kameŋ mbararagiap, ana ra phuni phorgap, ana mba ki ŋgun kegi.
6 Quando, pois, soube que Lázaro estava doente, ainda se demorou dois dias no lugar onde estava.
7 Mba ra phuni vhɨzgim, ana khaŋ wo phorga rui gumgi ga nzuai, “Nza taagip Zudia ŋgu bakɨme fhain ŋgɨrga.”
7 Depois, disse aos seus discípulos: Vamos outra vez para a Judeia.
8 Ana phorga rui gumgi khaŋ ana nzuai, “Guman Rum, Zudaiŋ ruarɨmra ŋkɨɨr ndu sɨrim, ndu rɨmɨn za muuŋgi. Ee, ndu ntigem taagip Zudian nan za mbuire?”
8 Disseram-lhe os discípulos: Mestre, ainda agora os judeus procuravam apedrejar-te, e voltas para lá?
9 Zisas mbe ŋgarkarav khaŋ mbe nzuai, “Raa bavira 12 thɨgi aua ki fhuve? Guma ana maaŋ muuŋgip raar rurga, ana rɨgɨrga fhu. Ne khaŋ muuŋgi, ana kha nuiana shɨgi ran ŋaarar ndi ndɨɨi guma gangi.
9 Respondeu Jesus: Não são doze as horas do dia? Se alguém andar de dia, não tropeça, porque vê a luz deste mundo;
10 Guma maaŋ muuŋgip maan rurga, ana rɨgɨrga. Ne khaŋ muuŋgi, ana wo suaŋv ganɨnga vhava ŋaar ki fhu.”
10 mas, se andar de noite, tropeça, porque nele não há luz.
11 Zisas maaŋ mbe suaŋgiap, mbaram khaŋ mbe nzuai, “Nzan kɨvntok Rasarus kui. Gu ŋgɨv anan vhurarga.”
11 Isto dizia e depois lhes acrescentou: Nosso amigo Lázaro adormeceu, mas vou para despertá-lo.
12 Ana phorga rui gumgi ne mbararagiap khaŋ ana nzuai, “Guma Bakɨme, ana maaŋ muuŋgip kurga, ana rɨmrɨm vhɨzgirga, ana taagi nzerarga.”
12 Disseram-lhe, pois, os discípulos: Senhor, se dorme, estará salvo.
13 Ana phorga rui gumgi khueŋ kaŋgi fhuvara, Rasarus rimgim, Zisas ana nzuai. Mbe khueŋ ndɨkndɨgi, Rasarus kuim, Zisas ana nzuai.
13 Jesus, porém, falara com respeito à morte de Lázaro; mas eles supunham que tivesse falado do repouso do sono.
14 Maaŋ muuŋgiap, Zisas mbe hiav khaŋ mbe nzuai, “Rasarus, ana rimgi.
14 Então, Jesus lhes disse claramente: Lázaro morreu;
15 Gu nde ndɨkndɨgap, gu ndikndigi, gu mba tugen ana phorgɨ kɨ thagi. Ne khaŋ muuŋgi, ne nden muuŋgirga, nde na khothɨgɨrga. Nza ntigem ana han ŋgɨrga.”
15 e por vossa causa me alegro de que lá não estivesse, para que possais crer; mas vamos ter com ele.
16 Zisas maaŋ suaŋgim, Tomas, ana zɨ mbe Didimus, ana khaŋ mba Zisas phorga rui gumgi mbari ga nzuai, “Aria, nza za ŋgɨp Guma Rum phorgɨp vhɨzgirga.”
16 Então, Tomé, chamado Dídimo, disse aos condiscípulos: Vamos também nós para morrermos com ele.
17 Zisas wo phorga rui gumgir kov, mbe vov Betani ŋgun han mbav, Zisas kha kameŋ mbararagi, Rasarus rimgiap mboga tɨgim, fethɨgi rari vhɨzgi.
17 Chegando Jesus, encontrou Lázaro já sepultado, havia quatro dias.
18 Betani Zerusarem hara, ki, ana khaŋ muuŋgi, 3 kiromitara.
18 Ora, Betânia estava cerca de quinze estádios perto de Jerusalém.
19 Maaŋ muuŋgiap, Zudaiŋ gumgi gu mbigi vhɨrvera, mbe zav, Marta gu Maria han manin fen porar ki.
19 Muitos dentre os judeus tinham vindo ter com Marta e Maria, para as consolar a respeito de seu irmão.
20 Mata Zisas zi ne mbararagiap, ana purav tuavar vuim, Maria phenan ki.
20 Marta, quando soube que vinha Jesus, saiu ao seu encontro; Maria, porém, ficou sentada em casa.
21 Marta vov khaŋ Zisas ga nzuai, “Guma Bakɨme, ndu khaŋ kake, nan fe rimgia ntɨɨŋ.
21 Disse, pois, Marta a Jesus: Senhor, se estiveras aqui, não teria morrido meu irmão.
22 Gu ntige vhɨra kaŋgi, ndu bigɨn the suaŋv Fhe Bakɨme phorgɨ suanga, ana mba bigɨnan ndun nɨɨŋgirga.”
22 Mas também sei que, mesmo agora, tudo quanto pedires a Deus, Deus to concederá.
23 Zisas khaŋ ana nzuai, “Ndun fe taagi khavgirga.”
23 Declarou-lhe Jesus: Teu irmão há de ressurgir.
24 Marta mbara khaŋ ana nzuai, “Gu kaŋgi, ana mba vhɨzgi gumgi gu mbigi za khavi tugen, ana taagi khavgirga.”
24 Eu sei, replicou Marta, que ele há de ressurgir na ressurreição, no último dia.
25 Zisas mbaram khaŋ ana nzuai, “Gu nduara taagia guma khavav, bɨɨŋbɨɨŋ ana ndɨɨim, ana ki nen nɨɨŋge ma. Guma na khothɨgap ana rimgi, ana zazera mbara muuŋgiap ki bɨɨŋbɨɨŋ ndigi.
25 Disse-lhe Jesus: Eu sou a ressurreição e a vida. Quem crê em mim, ainda que morra, viverá;
26 Ŋam kav na khothɨgi guma, ana vhɨzgirga fhu. Ndu ne khothɨgire?”
26 e todo o que vive e crê em mim não morrerá, eternamente. Crês isto?
27 Marta mbara khaŋ Zisas ga nzuai, “Ahaŋ, Guma Bakɨme, gu khueŋ khothɨgi, ndu Fhe Bakɨmen Kam ma. Ndu Fhe Bakɨme taagip kha nuianan ki gumgi gu mbigi ndir za suaŋgiap sarigi kha nuianan zirɨr za mbui guma ma.”
27 Sim, Senhor, respondeu ela, eu tenho crido que tu és o Cristo, o Filho de Deus que devia vir ao mundo.
28 Marta maaŋ suaŋgiap, mbara vov wo mbiga hɨrɨɨŋ Mariar kaai. Maria zim, ana mbarara ana khuareŋ ga tɨgap khaŋ ana nzuai, “Ndɨkndɨgi vhuuin nza khɨvi Guman Rum zɨga mbur kav, ndu nzuav ŋkɨɨa mbui.”
28 Tendo dito isto, retirou-se e chamou Maria, sua irmã, e lhe disse em particular: O Mestre chegou e te chama.
29 Maria ne mbararagia thav, vhemkora khavgia Zisas ganɨn za vui.
29 Ela, ouvindo isto, levantou-se depressa e foi ter com ele,
30 Zisas vov ŋgun hɨgi fhuvara. Ana mba Marta ana purav, vov ana gangi ŋanera ki.
30 pois Jesus ainda não tinha entrado na aldeia, mas permanecia onde Marta se avistara com ele.
31 Mbe Zudaiŋ, mbe Maria kharav ana phorgap ki. Mbe ana garim, ana vhemkora khavgiap kɨrar him, mbe vhɨra ana zɨn vui. Mbe khueŋ ndɨkndɨgi, “Ana nzir zav mbok taan vui thi?”
31 Os judeus que estavam com Maria em casa e a consolavam, vendo-a levantar-se depressa e sair, seguiram-na, supondo que ela ia ao túmulo para chorar.
32 Maria vov mba Zisas ki ŋanen hɨgap, Zisas gari. Ana Zisas garav, Zisas ŋkarveni nɨman thɨpanani phɨrgiap fav, khaŋ nzuai, “Guma Bakɨme, ndu khaŋ kake, nan fe rimgia ntɨɨŋ.”
32 Quando Maria chegou ao lugar onde estava Jesus, ao vê-lo, lançou-se-lhe aos pés, dizendo: Senhor, se estiveras aqui, meu irmão não teria morrido.
33 Zisas Maria garim, ana nzim, ana phorga zegi Zudaiŋ, mbe vhɨra nzi. Ana ndava vhee guigira mbe kora muuŋgiap, ana vhɨra nzir za mbui.
33 Jesus, vendo-a chorar, e bem assim os judeus que a acompanhavam, agitou-se no espírito e comoveu-se.
34 Ana thav khaŋ nzuai, “Nde ana ndi maaŋ mboga tɨgi?” Mbe khaŋ ana nzuai, “Guma Bakɨme ndu zɨv ganɨ.”
34 E perguntou: Onde o sepultastes? Eles lhe responderam: Senhor, vem e vê!
35 Zisas thav nzi.
35 Jesus chorou.
36 Zudaiŋ ana gangiap khaŋ nzuai, “Ganɨ. Ana guigira kha guma vuzvugi.”
36 Então, disseram os judeus: Vede quanto o amava.
37 Mbe mbari khaŋ ana nzuai, “Ana rɨmgi mbatɨgi gumgi, ana mbe rɨmgi ga mbuim, mben rɨmgi taagi gari. Ana kha guman kurarga tuktɨgi fhup thi, ana rimgi?”
37 Mas alguns objetaram: Não podia ele, que abriu os olhos ao cego, fazer que este não morresse?
38 Zisas guigira ndav simgiap, vov, ana mbogar hɨgi. Ana mbok, mbe mbɨkshɨman kɨma thoon ana muuŋgi. Mbe mba mbok, mbe kɨma bakɨ mben ana thɨni khuigi.
38 Jesus, agitando-se novamente em si mesmo, encaminhou-se para o túmulo; era este uma gruta a cuja entrada tinham posto uma pedra.
39 Zisas mbara khaŋ mbe nzuai, “Nde mba mbok thɨni khuigi kɨma daaŋgi mbur khɨnik.” Marta mba rimgi guman mbiga hɨrɨɨŋ, khaŋ Zisas ga nzuai, “Guma Bakɨme, ana rimgim, nza ana ndi mbok ga tɨgim, ra phuni khegene vhɨzgim, ntige fethɨgi raa ma. Maaŋ muuŋgiap, ana ndɨk mbatɨk hɨrga.”
39 Então, ordenou Jesus: Tirai a pedra. Disse-lhe Marta, irmã do morto: Senhor, já cheira mal, porque já é de quatro dias.
40 Zisas mbara khaŋ ana nzuai, “Gu fhara ndu suaŋgi, ndu maaŋ muuŋgip na khothɨgɨrga, ndu Fhe Bakɨmen ŋkasŋka bakɨme ganɨnga.”
40 Respondeu-lhe Jesus: Não te disse eu que, se creres, verás a glória de Deus?
41 Mbe mbara mba kɨma daaŋgia vov mbur khɨngi. Zisas mbara khoga vu garav, khaŋ nzuai, “Dara, gu ndun ndikndigi, ne khaŋ muuŋgi, ndu na buneŋ mbararagi. Gu kaŋgi, ndu zazera na buni mbararagi.
41 Tiraram, então, a pedra. E Jesus, levantando os olhos para o céu, disse: Pai, graças te dou porque me ouviste.
42 Gu kha thivgi gumgi ga ndɨkndɨgap kha kameŋ nzuai, mbe maaŋ muuŋgip khueŋ khothɨgɨrga, ndu na sarigim, gu zergi.”
42 Aliás, eu sabia que sempre me ouves, mas assim falei por causa da multidão presente, para que creiam que tu me enviaste.
43 Zisas ne suaŋgiap, mbara kama bakɨmera rugap khɨrɨp Rasarusan kamgi. “Rasarus, ndu mbok thav kɨrar hɨ!”
43 E, tendo dito isto, clamou em alta voz: Lázaro, vem para fora!
44 Rasarus mbara taagiap mbok thav khavgiap kɨrar hɨgi. Ana suani gu harani, mbe shagir nta ndogiap nta kegap, ana khom, mbe shaa fɨgen ana sharigim, ana nta khɨga kɨrar hɨgi. Zisas mbara khaŋ mbe nzuai, “Nde ana ndogi shagi fhɨrgirim, ana thivɨ ru.”
44 Saiu aquele que estivera morto, tendo os pés e as mãos ligados com ataduras e o rosto envolto num lenço. Então, lhes ordenou Jesus: Desatai-o e deixai-o ir.
45 Mbe Zudaiŋ vhɨrve, mbe Maria fen vhavar zegap, Maria phorga ki. Mbe Zisas muuŋgi bigeŋ gangiap, mbe ana khothɨgi.
45 Muitos, pois, dentre os judeus que tinham vindo visitar Maria, vendo o que fizera Jesus, creram nele.
46 Mbe mbari, mbe vov Fherasiŋ han vegap, mba Zisas muuŋgi bigeŋ bun mbe suaŋgi.
46 Outros, porém, foram ter com os fariseus e lhes contaram dos feitos que Jesus realizara.
47 Maaŋ muuŋgiap, mba Fhe Bakɨme rotu gari gumgir pani, gum Fherasiŋ, mbe mba buaadegi gumgir kamgim, mbe zav wari fugim, mbe khaŋ mbe nzuai, “Nza ram muuŋgirie? Kha guma, ana mirikori vhɨrve ga mbui.
47 Então, os principais sacerdotes e os fariseus convocaram o Sinédrio; e disseram: Que estamos fazendo, uma vez que este homem opera muitos sinais?
48 Nza fhura ana ganɨrim, ana mba tɨvar muunga, kha gumgi gu mbigi za ana khothɨgɨrga. Mbe maaŋ muunga Romiŋ zɨv Fhe Bakɨme Phenan farfav, nza ntɨɨrir farfagirga.”
48 Se o deixarmos assim, todos crerão nele; depois, virão os romanos e tomarão não só o nosso lugar, mas a própria nação.
49 Mbe maaŋ nzuaim, mbe rɨgar guma mbe, ana zɨ Kaiafas, ana mba mpariven, ana Fhe Bakɨme rotu gari guman pan ki. Ana khaŋ mbe nzuai, “Nde guigira ndɨkndɨgi ki fhuvara.
49 Caifás, porém, um dentre eles, sumo sacerdote naquele ano, advertiu-os, dizendo: Vós nada sabeis,
50 Nde warir kurarga tɨva thueŋ kaŋgi fhuv thi? Khueŋ nzerara, guma bavira maaŋ muuŋgip, za kha gumgi gu mbigir ŋana ndigip rimgirga, mbe nza ntɨɨri farfagirga fhu.”
50 nem considerais que vos convém que morra um só homem pelo povo e que não venha a perecer toda a nação.
51 Kaiafas, ana won ndɨkndɨgara mba kameŋ nzuai fhuvara. Ana mba mpariven, ana Fhe Bakɨme rotu gari guman pan kav, ana Fhe Bakɨme kamthooŋ guma nzuai mbugum, khaŋ nzuai, Zisas ana rimgip Zudain kurarga.
51 Ora, ele não disse isto de si mesmo; mas, sendo sumo sacerdote naquele ano, profetizou que Jesus estava para morrer pela nação
52 Zisas Zudaiŋra kurkurar zav rɨɨi fhuvara. Zakɨra fhuvara! Ana mba Fhe Bakɨmen tari, mbe za tamtam mbar ki, ana rimgip, za mbe fugurim, mbe za wari tɨgɨp ndava bavira ki ntɨɨri kɨrga.
52 e não somente pela nação, mas também para reunir em um só corpo os filhos de Deus, que andam dispersos.
53 Mba raara mba gumgir pani, mbe Zisas shogirim, ana rimgirga tuavi ndi ganɨnga kaa shogi.
53 Desde aquele dia, resolveram matá-lo.
54 Maaŋ muuŋgiap, Zisas wom Zudaiŋ rɨgar hiiŋ sarav rui fhuvara. Ana mba ŋgu thav, vov, gumgi ki fhuv ŋaneŋ, mbe kha zɨn rɨgi ŋgun ki, Efraim. Ana wo phorga rui gumgir kov, mbe mba ŋgun ki.
54 De sorte que Jesus já não andava publicamente entre os judeus, mas retirou-se para uma região vizinha ao deserto, para uma cidade chamada Efraim; e ali permaneceu com os discípulos.
55 Zisas maaŋ kim, mbe Zudaiŋ, mbe Pasova rotu bakɨme tuk han mbarigi. Mba gumgi gu mbigi vhɨrve, mbe tamtam wari won ŋguir kegap Zerusareman ndai. Mbe naaŋv, warir muuŋgip, Fhe Bakɨme nɨman ŋgararga.
55 Estava próxima a Páscoa dos judeus; e muitos daquela região subiram para Jerusalém antes da Páscoa, para se purificarem.
56 Mbe Zisas ga nzuav gari. Mbe ana nzuav garav, Fhe Bakɨme phena bɨnan vhee thivgiap, nduarira warira phorga nzuav khaŋ nzuai, “Nde ram mbui ndɨkndɨga mbui? Ana kha rotu mbui tugi bakɨvi ganɨ saŋv ndarga o, fhu?”
56 Lá, procuravam Jesus e, estando eles no templo, diziam uns aos outros: Que vos parece? Não virá ele à festa?
57 Mba Fhe Bakɨme rotu gari gumgir pani gum Fherasiŋ, mbe khaŋ mba gumgi gu mbigi ga suaŋgi. Mbe maaŋ muuŋgip, guma the Zisas ki ŋaneŋ kaŋgip, ne bun mbe suaŋgirim, mbe ana suirav ana ndi bɨna khɨngirga.
57 Ora, os principais sacerdotes e os fariseus tinham dado ordem para, se alguém soubesse onde ele estava, denunciá-lo, a fim de o prenderem.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar João 11, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.