Atos 4
Fhe Bakɨmen Kaman Kameŋ (GEB) vs VC
1 Pita gum Zon mba bunin mba gumgi gu mbigi ga nzuavra kim, mba Fhe Bakɨme rotu gari gumgi gum, mba Fhe Bakɨme Phena gari gɨɨtɨvir guman pan gum, mba Sadusiŋ gumgi, mbe hegi.
1 Enquanto eles falavam ao povo, vieram os sacerdotes, o chefe do templo e os saduceus,
2 Mbe khueŋ kaŋgi, mani Zisas rimgiap, taagia khavgi ne bun mba gumgi gu mbigi ga nzuai. Mani vhɨra khaŋ mbe nzuai, “Zisas taagia khavgim, mba vhɨzgi gumgi gu mbigi, mbe vhɨra taagip khavɨrga.” Mbe maaŋ muuŋgiap ne nzuav mani ga vhegi.
2 contrariados porque ensinavam ao povo e anunciavam, na pessoa de Jesus, a ressurreição dos mortos.
3 Mbe ne nzuav mani suirav, mani ga suaŋv suan za mbui. Mbe mani ga suaŋv suan za mbuim, ra verav vhɨzgim, mbe thav mani ndim bɨna khɨngi. Mbe gurmaŋgip mani ga suanga.
3 Prenderam-nos e os meteram no cárcere até o outro dia, pois já era tarde.
4 Mani mba Zisas rimgia taagia khavgim, mani ne bun mba gumgi gu mbigi ga nzuaim, gumgi gu mbigi vhɨrve, mbe Zisas khothɨgi. Mba Zisas khothɨgi gumgira, mben vhɨrve khaŋ muuŋgi, 5,000.
4 Muitos, porém, dos que tinham ouvido a pregação creram; e o número dos fiéis elevou-se a mais ou menos cinco mil.
5 Mba mɨtimanera mba Zudain gumgir ruu gum, mben gumgir pani gum, mba Zudaiŋ tɨvir vhuuiŋ kaŋgi gumgi, mbe zav, Zerusareman wari fugi.
5 No dia seguinte reuniram-se em Jerusalém os chefes do povo, os anciãos, os escribas,
6 Mbe wari fugim, Fhe Bakɨme rotu gari guman panani, Anas gum Kaiafas, Zon gum, Areksander gum, mba Fhe Bakɨme rotu gari guman pana ntɨɨri, mbe zav mbe phorgap wari fugi.
6 com Anás, sumo sacerdote, Caifás, João, Alexandre e todos os que eram da linhagem pontifical.
7 Mbe wari fugim, mbe Pita gum Zon ndigap, mben nɨman fav khaŋ nzambarer mani ga mbui, “Ŋko ram mbui khesharigi ŋkasŋka ndigap, kha khesharigi bigi ga mbui? Ŋko the zɨn panan mbui?”
7 Colocando-os no meio, perguntaram: Com que poder ou em que nome fizestes isso?
8 — ausente —
8 Então Pedro, cheio do Espírito Santo, respondeu-lhes: Chefes do povo e anciãos, ouvi-me:
9 — ausente —
9 se hoje somos interrogados a respeito do benefício feito a um enfermo, e em que nome foi ele curado,
10 Nde maaŋ muuŋgip ne kaŋgir saŋv, nde zam khueŋ kaŋgiri, nde Isreriŋ, nde vhɨra za khueŋ kaŋgiri, kha suani mbatɨgi guma, ana Nasaret guma Zisas Krais zɨn panan, ana suani guigira nzerigim, ana ntigem nde nɨman khar thɨgi. Kha guma Zisas, ndera ana shogiap, ana ndim khanarareŋ ga tɨga fugim, ana rimgim, Fhe Bakɨme taagia ana khavgi.
10 ficai sabendo todos vós e todo o povo de Israel: foi em nome de Jesus Cristo Nazareno, que vós crucificastes, mas que Deus ressuscitou dos mortos. Por ele é que esse homem se acha são, em pé, diante de vós.
11 Zisas ana mba pheni ga mbui kɨm ma. Mba pheni ga mbui gumgi ana gangiap, khaŋ ana nzuai, ‘Ana kɨma mbatɨk ma.’ Mbe maaŋ ana suaŋgiap, ana thav ana ndi mbur ndarigi. Ana ntigem ana fharav mba phena bɨna suirigim, ana havhargi.
11 Esse Jesus, pedra que foi desprezada por vós, edificadores, tornou-se a pedra angular.
12 Nde khueŋ kaŋgiri, taagip nza ndigirga guma the ki fhu. Zakɨra fhuvara! Kha guma Zisasra, Fhe Bakɨme ana farasarigi, nza ana zɨn panan, nza kha nuianan ki gumgi gu mbigi, ana taagip nza ndigirga.”
12 Em nenhum outro há salvação, porque debaixo do céu nenhum outro nome foi dado aos homens, pelo qual devamos ser salvos.
13 Mba gumgi ruu, mbe Pita gu Zon kaŋgi, mani sure muuŋgi gumani fhuvara. Mani guma khɨnani ma. Mbe mani garim, mani rɨvi fhu, mani khaŋ tɨgap Fhe Bakɨme buni vhuuiŋ bun nzuaim, mbe mani gangiap, ndɨkndɨgi vhɨrve ga mbui. Mbe mba ndɨkndɨgar mani ga mbuav, mbe vhɨra kaŋgi, mani fhum Zisas phorga kegi.
13 Vendo eles a coragem de Pedro e de João, e considerando que eram homens sem estudo e sem instrução, admiravam-se. Reconheciam-nos como companheiros de Jesus.
14 Mbe ne kaŋgiap, mbe mba guma garim, ana ntige nzerav mani phorga kim, mbe mani nzuai buna thueŋ ŋgarkarga kama thueŋ ki fhu.
14 Mas vendo com eles o homem que tinha sido curado, não puderam replicar.
15 Mbe thav mani ga sarigim, mani mba buaadegi gumgir pani phena thav kɨrar hɨgi. Mani kɨrar hɨgap vugim, mba gumgi mbe kama shogap khaŋ nzuai.
15 Mandaram que se retirassem da sala do conselho, e conferenciaram entre si:
16 “Nza ram kha gumanin muuŋrie? Mani mirikor mbe muuŋgim, kha Zerusareman ki gumgi, mbe za mani muuŋgi mirikor kaŋgi. Nza ne vhagirga tuktɨgi fhuvara.
16 Que faremos destes homens? Porquanto o milagre por eles feito se tornou conhecido de todos os habitantes de Jerusalém, e não o podemos negar.
17 Nza ntige ram muuŋrie, nza muuŋv kɨrim, kha kameŋ za kha gumgi gu mbigir ŋgɨgɨrivgi. Nza ntigera kama havharar kha gumani ga suaŋrim, mani wom kha guma zɨ bun harigi gumgi ga suangeŋ tharga.”
17 Todavia, para que esta notícia não se divulgue mais entre o povo, proibamos com ameaças, que no futuro falem a alguém nesse nome.
18 Mbe ne wari ga suaŋgiap, mbaram taagia manin kamgim, mani zim, mbe khaŋ mani ga nzuai, “Ŋko wom Zisas zɨ bun suaŋv buna thueŋ suaŋ thari.” Ŋko vhɨra kha zɨn harigi gumgi gu mbigi khɨvɨv mbe suaŋ thari.
18 Chamaram-nos e ordenaram-lhes que absolutamente não falassem nem ensinassem em nome de Jesus.
19 Mbe maaŋ mani ga nzuaim, Pita gum Zon mbe ŋgarkarav khaŋ mbe nzuai, “Nde ndɨkndɨgi, maaŋgi tɨv, ana Fhe Bakɨme nɨman nzerigi? Ŋka Fhe Bakɨme nzuai buni zɨn ŋgɨrga o, ŋka nde nzuai buni zɨn ŋgɨrga? Nde nduarira khueŋ mbararagip, ne ga ndɨkndɨgɨri.
19 Responderam-lhes Pedro e João: Julgai-o vós mesmos se é justo diante de Deus obedecermos a vós mais do que a Deus.
20 Ŋka wo thɨɨni mpɨrarga tuktɨgi fhu. Ŋka mba gangiap, mbararagi buni gum bigi, ŋka nta bun suanga.”
20 Não podemos deixar de falar das coisas que temos visto e ouvido.
21 Mani mba kamen mbe suaŋgim, mben buaadegi gumgir pani kama havharar buni mbarir mani ga suaŋgiap, mani ga sarigim, mani vui. Mbe khaŋ muuŋgiap, mbe manin muunga bigɨn thueŋ kaŋgi fhu. Mba gumgi gu mbigi, mbe zam mba Fhe Bakɨme muuŋgi bigeŋ ga ndɨkndɨgap, ana zɨ ndi vun kuamkuagi. Mbe maaŋ mbuim, mba gumgi ruu, mbe khaŋ tɨgɨp manin muunga tuavi ndi garav ragi.
21 Eles então, ameaçando-os de novo, soltaram-nos, não achando pretexto para os castigar por causa do povo, porque todos glorificavam a Deus pelo que tinha acontecido.
22 Pita gum Zon, mani mba mirikor ga muuŋgim, taagia nzerigi guma, anan mpari 40 kambarigi.
22 Pois já passava dos 40 anos o homem em quem se realizara essa cura milagrosa.
23 Mba buaadegi gumgir pani Pita gum Zon fhɨrgim, mani taagiap, mbe mba Zisas buni khothɨgap ana zɨn vui ntɨɨri han vugap, mbaram mba Fhe Bakɨme rotu gari gumgir pani gum mben gumgir pani suaŋgi buni bun mbe nzuai.
23 Postos em liberdade, voltaram aos seus irmãos e referiram tudo quanto lhes tinham dito os sumos sacerdotes e os anciãos.
24 Mani mba bunin mbe suaŋgim, mbe mba buni mbararagiap, mbe za wari fugap, ndava bavira kav, mbe Fhe Bakɨme phorga nzuav khaŋ nzuai, “Guma Bakɨme, ndu kha buiva mbuav, kha nuiana mbuav mbasɨga muuŋgiap, ana ki bigi, ndu za nta muuŋgi.
24 Ao ouvirem isso, levantaram unânimes a voz a Deus e disseram: Senhor, vós que fizestes o céu, a terra, o mar e tudo o que neles há.
25 Fhum, ndun Ŋina Ŋaar kha kamen nzan nzɨk Devit ga nɨɨŋgi. Ana ndun ŋaara guma ma, ana kha kamen ana nɨɨŋgi. Ana mba kamen Devit ga nɨɨŋgim, ana khaŋ suaŋgi,
25 Vós que, pelo Espírito Santo, pela boca de nosso pai Davi, vosso servo, dissestes: Por que se agitam as nações, e imaginam os povos coisas vãs?
26 Mba ŋgui vhɨrve gari gumgir pani, mbe za kha nuianan, mbe za ntarir muun zav ntari bigi bevahɨrga. Mba ŋguir gumgir pani, mbe wari fugɨp, Guma Bakɨme mbevɨv, ana ndi nɨɨaŋ pɨnga. Ana mba taagi za kha nuianan ki gumgi gu mbigi ndir zav farasarigi guma, mbe vhɨra ana mbevɨv ana ndim nɨɨaŋ pɨnga.’
26 Levantam-se os reis da terra, e os príncipes se reúnem em conselho contra o Senhor e contra o seu Cristo {Sl 2,1s.}.
27 “Kha kameŋ guigi guarara, Herot gum Pontius Pairat, mba harigi ŋgui gumgi gum Isreriŋ, mbe kha ŋgu bakɨmera wari fugap, ndun ŋaara guman ŋaar Zisas, ndu fhum ana farasarigim, mbe ana mbevav ana ndim, nɨɨaŋ mpɨɨav ana muuŋgi.
27 Pois na verdade se uniram nesta cidade contra o vosso santo servo Jesus, que ungistes, Herodes e Pôncio Pilatos com as nações e com o povo de Israel,
28 Mbe mba tɨvar ana mbuav, mbe wari won vuzvuga zɨn vui fhuvara, mbe ndun ndɨkndɨk gum vuzvugara zɨn vov mba tɨvar ana muuŋgi. Ndu won ŋkasŋka bakɨmen panan, ndu fhum suaŋgi, mba tɨv guigira hɨgɨrga.
28 para executarem o que a vossa mão e o vosso conselho predeterminaram que se fizesse.
29 Maaŋ muuŋgiap, Guma Bakɨme, ndu ntigem mbe kha rɨrɨvar nza ndɨɨv nza nzuai buni, ndu za nta ndɨkndɨgɨri. Nza ndun ŋaara gumgi ma, ndu nzan kurari. Ndu maaŋ muuŋgip nzan kurarim, nza khaŋ tɨgɨp thɨgɨ havhargip, ndu buni vhuuiŋ bun suaŋv rɨvɨrga fhu.
29 Agora, pois, Senhor, olhai para as suas ameaças e concedei aos vossos servos que com todo o desassombro anunciem a vossa palavra.
30 Ndu vhɨra won farven rɨɨi gumgi ga surim, mben rɨmrɨɨ vhɨzɨrim, ndu vhɨra won ŋaara guman ŋaar Zisas zɨn panan mbarkɨrga mirikorir muuŋri.”
30 Estendei a vossa mão para que se realizem curas, milagres e prodígios pelo nome de Jesus, vosso santo servo!
31 Mbe Fhe Bakɨme phorga nzuav mba khesharigi suambarar ana muuŋgim, mbe mba wari fugap ki phen, ana mbe khɨgap nɨɨŋkui. Mba phen mbe khɨgap nɨɨŋkuim, Fhe Bakɨmen Ŋina Ŋaar zav, mbe givav, mbe rugim, mbe Fhe Bakɨme buni vhuuiŋ bun nzuai. Mbe khaŋ tɨgap Fhe Bakɨme buni bun vhuuiŋ bun nzuav, mbe rɨvi fhu.
31 Mal acabavam de rezar, tremeu o lugar onde estavam reunidos. E todos ficaram cheios do Espírito Santo e anunciaram com intrepidez a palavra de Deus.
32 Mba Zisas buni vhuuiŋ khothɨgap ana zɨn vui gumgi gu mbigi, mbe za ndava bavira kav, wari tɨgav ndɨkndɨga bavira mbui. Mbe the wo bigɨn the gangiap khaŋ nzuai fhu, “Khe na bigɨnara,” Fhuvara. Mbe bigi za mbe bigira.
32 A multidão dos fiéis era um só coração e uma só alma. Ninguém dizia que eram suas as coisas que possuía, mas tudo entre eles era comum.
33 Mba Zisas farasegi ŋaara gumgi, mbe Zisas rimgiav taagia khavgi buni vhuuiŋ, mbe nta bun nzuai. Mbe buni ŋkasŋka kim, Fhe Bakɨme guigira mba gumgi gu mbigir kurkurarga vuzvuk bakɨme kav, ana guigira tɨvar vhuuŋra mbe mbui.
33 Com grande coragem os apóstolos davam testemunho da ressurreição do Senhor Jesus. Em todos eles era grande a graça.
34 — ausente —
34 Nem havia entre eles nenhum necessitado, porque todos os que possuíam terras e casas vendiam-nas,
35 — ausente —
35 e traziam o preço do que tinham vendido e depositavam-no aos pés dos apóstolos. Repartia-se então a cada um deles conforme a sua necessidade.
36 Mbe maaŋ mbuim, guma mbe, ana maaŋ ki, ana zɨ Zosep.
36 Assim José {a quem os apóstolos deram o sobrenome de Barnabé que quer dizer Filho da Consolação}, levita natural de Chipre, possuía um campo.
37 Ana won nuiana sɨga mueŋ ndi mbaim, harigi guma mbe ne ga vhezgim, ana mba ŋkɨɨa ndiga zav mba Zisas farasegi ŋaara gumgi ga nɨɨŋgi.
37 Vendeu-o e trouxe o valor dele e depositou aos pés dos apóstolos.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Atos 4, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.