Marcos 7
Asɨ dɨ manasɨŋ (ENA) vs VC
1 Falisi hɨdɨlɨ agɨlaŋ kulaŋ Asɨ dɨ ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ agadɨ lamalɨfɨlɨfɨ hɨsɨŋ kulaŋ limu hɨhɨle agɨlaŋ kulaŋ Jelusalem kɨlebɨla agadɨ vala u Jisasɨ hɨnimalɨ hen mɨgudɨbavɨmalɨ.
1 Os fariseus e alguns dos escribas vindos de Jerusalém tinham sereunido em torno dele.
2 Mɨgudɨbu hɨnihɨniŋ igavɨci Jisasɨ dɨ kulemɨlɨ agɨlaŋ human ma husɨmaŋ lɨdɨŋ sɨmɨŋ navɨmalɨ.
2 E perceberam que alguns dos seus discípulos comiam o pão com as mãos impuras, isto é, sem as lavar.
3 Isɨlaelɨ hɨdɨlɨ agɨlaŋ ave iauacaŋ agɨladɨ ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ agɨladɨ vɨdɨvɨdɨŋ sɨbam lɨbiakɨlavɨdami. Nulɨdɨ latɨhiŋ Falisi hɨdɨlɨ agɨlaŋ aveji ave iauacaŋ agɨladɨ ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ agɨladɨ vɨdɨvɨdɨŋ sɨbam lɨbiakɨlavɨdami. Lɨbiakɨlakɨlaŋ nɨbɨlaŋ human sikɨvica sɨbam ma husɨmaŋ lɨca sɨmɨŋ ma navɨdami.
3 {Com efeito, os fariseus e todos os judeus, apegando-se à tradição dos antigos, não comem sem lavar cuidadosamente as mãos;
4 Nɨbɨlaŋ mutɨŋ sabɨlɨm u ve ma avɨli sɨmaŋ lɨdɨŋ sɨmɨŋ ma navɨdami. Nulɨdɨ ave iauacaŋ agɨladɨ ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ agɨladɨ lɨbiakɨlavɨdami. Lɨbiakɨlakɨlaŋ hɨcɨkaŋ sɨji hunaŋ hadi haman agɨladɨ aveji sɨkasɨkan husavɨdami.
4 e, quando voltam do mercado, não comem sem ter feito abluções. E há muitos outros costumes que observam por tradição, como lavar os copos, os jarros e os pratos de metal.}
5 Haman saja Falisi hɨdɨlɨ agɨlaŋ u Asɨ dɨ ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ agadɨ lamalɨfɨlɨfɨ hɨsɨŋ kulaŋ agɨlaŋ kulaŋ Jisasɨ dɨ abacivavɨmalɨ. Acɨ saŋ nadɨ kulemɨlɨ agɨlaŋ aludɨ ave iauacaŋ agɨladɨ ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ agɨladɨ ma lɨbiakɨlahɨdavi uavɨmalɨ. Human ma husɨmaŋ lɨdɨŋ sɨmɨŋ nahɨdavi uavɨmalɨ.
5 Os fariseus e os escribas perguntaram-lhe: Por que não andam os teus discípulos conforme a tradição dos antigos, mas comem o pão com as mãos impuras?
6 Lɨhavɨci Jisasɨ nulɨdɨ abamalɨ. Namɨlaŋ mafɨla mafɨlaŋ nalusaŋ nuken nɨman abahɨdalaŋ uamalɨ. Alaŋ kulaŋ ukaci aba abahɨdalaŋ uamalɨ. Asɨ dɨ ciaŋ igalakalaka hɨsɨŋ kulaŋ Aisaia agaŋ namɨlaŋ acaba acaba lɨhɨdalaŋ agɨlasaŋ ala manasɨŋ hɨvɨ nɨman lɨbɨmalɨ uamalɨ. Asɨ agaŋ nɨman abi aba abamalɨ uamalɨ. Kulaŋ iamɨgali agɨlaŋ sɨbɨsaŋ hɨvɨ pam iadɨ ibi mɨŋaiakahɨdavi aba abi aba abamalɨ uamalɨ. Agadɨ ala nulɨdɨ hɨji humɨgaŋ agɨlaŋ viaŋ kulaŋ ma sɨbam hɨnihɨdavi aba abi aba abamalɨ uamalɨ.
6 Jesus disse-lhes: Isaías com muita razão profetizou de vós, hipócritas, quando escreveu: Este povo honra-me com os lábios, mas o seu coração está longe de mim.
7 Lɨhavɨdaci mafɨla mafɨlaŋ kavɨ kavɨ sɨhɨ iakaiakaŋ iadɨ ibi mɨŋaiakahɨdavi aba abi aba abamalɨ uamalɨ. Lɨdɨŋ kulaŋ agɨladɨ ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ agɨladɨ sulasulaŋ nɨman abahɨdavi aba abi aba abamalɨ uamalɨ. Na Asɨ dɨ ciaŋ suladalu aba abahɨdavi aba abi aba abamalɨ uamalɨ.
7 Em vão, pois, me cultuam, porque ensinam doutrinas e preceitos humanos {29,13}.
8 Haman aba cɨku ala abamalɨ. Namɨlaŋ Asɨ dɨ ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ agadɨ ci valamadɨlaŋ uamalɨ. Vala kulaŋ agɨladɨ ciaŋ agadɨ vɨdɨvɨdɨŋ sɨbam mɨŋalɨvahɨdalaŋ uamalɨ.
8 Deixando o mandamento de Deus, vos apegais à tradição dos homens.
9 Namɨlaŋ lɨvɨlu lɨvɨlu Asɨ dɨ ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ agadɨ lulahɨdalaŋ uamalɨ. Naludɨ ave iauacaŋ agɨladɨ ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ agɨladɨ lɨbiakɨlɨdaŋ aba Asɨ dɨ ciaŋ vɨdɨvɨdɨŋ agadɨ lulahɨdalaŋ uamalɨ.
9 E Jesus acrescentou: Na realidade, invalidais o mandamento de Deus para estabelecer a vossa tradição.
10 Mosesɨ agaŋ nɨman abamalɨ uamalɨ. Namɨlaŋ naludɨ iamiagagalinalu agɨladɨ lɨku hɨvɨ hɨnihɨniŋ nulɨdɨ ciaŋ agɨladɨ lɨbiakɨlɨkalaŋ aba abamalɨ uamalɨ. Kulaŋ mu iamiaganu dɨ cilu lɨkuci ha namɨlaŋ nudɨ ifɨhɨmɨkalaŋ aba abamalɨ uamalɨ.
10 Pois Moisés disse: Honra teu pai e tua mãe; e: Todo aquele que amaldiçoar pai ou mãe seja morto.
11 — ausente —
11 Vós, porém, dizeis: Se alguém disser ao pai ou à mãe: Qualquer coisa que de minha parte te pudesse ser útil é corban, isto é, oferta,
12 — ausente —
12 e já não lhe deixais fazer coisa alguma a favor de seu pai ou de sua mãe,
13 Namɨlaŋ mu ciaŋ mu ciaŋ haman agɨladɨ naludɨ ave iauacagalinalu dɨ hɨvɨ vimadɨlaŋ agɨladɨ lɨbiakɨlakɨlaŋ Asɨ dɨ ciaŋ agadɨ lulahɨdalaŋ uamalɨ.
13 anulando a palavra de Deus por vossa tradição que vós vos transmitistes. E fazeis ainda muitas coisas semelhantes.
14 Jisasɨ cɨku kulaŋ iamɨgali agɨladɨ abɨci vehavɨci abamalɨ. Namɨlaŋ sɨkasɨkan ciaŋ iadɨ nagadɨ igakɨla sikɨvica sɨbam hɨji lamɨkalaŋ uamalɨ.
14 Tendo chamado de novo a turba, dizia-lhes: Ouvi-me todos, e entendei.
15 — ausente —
15 Nada há fora do homem que, entrando nele, o possa manchar; mas o que sai do homem, isso é que mancha o homem.
16 — ausente —
16 {bom entendedor meia palavra basta.}
17 Haman aba kulaŋ iamɨgali agɨladɨ vala ulen muji ivomalɨ. Ivoci nudɨ kulemɨlɨ agɨlaŋ hɨve lamalama ciaŋ sulamalɨ agadɨ ciaŋ hɨdɨlɨ agasaŋ abacivavɨmalɨ.
17 Quando deixou o povo e entrou em casa, os seus discípulos perguntaram-lhe acerca da parábola.
18 Abacivavɨci abamalɨ. Namɨlaŋ hɨji apalɨ uacaŋ uamalɨ. Haman saja naludɨ hɨji agɨlaŋ ma touavehɨdi uamalɨ. Sɨmɨŋ acaba acaba fikua hɨne kulaŋ iamɨgali agɨladɨ humɨgaŋ muji hɨvɨ mɨgumɨgu agɨlaŋ lɨhavɨdaci Asɨ igadaci hɨbuŋ daŋ ma hɨnihɨdavi uamalɨ.
18 Respondeu-lhes: Sois também vós assim ignorantes? Não compreendeis que tudo o que de fora entra no homem não o pode tornar impuro,
19 Sɨmɨŋ agɨlaŋ kulaŋ iamɨgali agɨladɨ hɨji humɨgaŋ hɨvɨ ma uhɨdavi uamalɨ. Nɨbɨlaŋ humɨgaŋ hɨvɨ pam uuŋ su ulaŋ hɨvɨ uhɨdavi uamalɨ. Sɨmɨŋ sɨkasɨkan nɨbɨlaŋ hɨbuŋ apalɨ saja haman abamalɨ.
19 porque não lhe entra no coração, mas vai ao ventre e dali segue sua lei natural? Assim ele declarava puros todos os alimentos. E acrescentava:
20 Haman aba cɨku abamalɨ. Acaba acaba kulaŋ iamɨgali agɨladɨ hɨji humɨgaŋ hɨvɨ hɨne ivave ivave agɨlaŋ pam lɨhavɨdaci Asɨ igadaci kulaŋ iamɨgali agɨlaŋ hugɨ daŋ hɨnihɨdavi uamalɨ.
20 Ora, o que sai do homem, isso é que mancha o homem.
21 Acaba acaba kulaŋ iamɨgali agɨladɨ hɨji hɨvɨ iakahɨdavi agɨlaŋ nɨbɨlaŋ nɨman uamalɨ. Hɨji sɨbɨlɨ sɨbɨlɨ agɨlaŋ uamalɨ. Hɨvɨkalɨ saŋ hɨdahɨda hɨji agaŋ uamalɨ. Acaba acaba makɨm vivi hɨji agaŋ uamalɨ. Kulaŋ mu dɨ ifɨhɨmuhɨmu hɨji agaŋ uamalɨ.
21 Porque é do interior do coração dos homens que procedem os maus pensamentos: devassidões, roubos, assassinatos,
22 Kulaŋ mu iamɨgali lɨbica cɨku iamɨgali mu mu makɨm vivi hɨji agaŋ uamalɨ. Iamɨgali mu muŋaŋ iaku cɨku kulaŋ mu mu makɨm vivi hɨji agaŋ uamalɨ. Kulaŋ limu hɨhɨle agɨladɨ acaba acaba agɨlasaŋ mavɨn iga iga hɨji agaŋ uamalɨ. Lusɨŋ sɨbɨlɨ sɨbɨlɨ vivi hɨji pam agaŋ uamalɨ. Sɨdaŋ ciaŋ igu iguŋ mafɨliŋ mafɨliŋ ciaŋ aba aba hɨji agaŋ uamalɨ. Hɨbɨ hadi hɨvɨ hɨdahɨda hɨji agaŋ uamalɨ. Mɨkuavɨ lamalama hɨji agaŋ uamalɨ. Kulaŋ hɨhɨle agɨladɨ abacuvacuva hɨji agaŋ uamalɨ. Nudɨ nuken ibi mɨŋaiakaiaka hɨji agaŋ uamalɨ. Uavava hɨji agaŋ uamalɨ.
22 adultérios, cobiças, perversidades, fraudes, desonestidade, inveja, difamação, orgulho e insensatez.
23 Lusɨŋ sɨbɨlɨ sɨbɨlɨ sɨkasɨkan haman agɨlaŋ pam ala kulaŋ iamɨgali agɨladɨ hɨji humɨgaŋ hɨvɨ hɨnihɨniŋ ivavehɨdavi uamalɨ. Lɨhavɨdaci Asɨ igadaci kulaŋ iamɨgali agɨlaŋ hugɨ daŋ hɨnihɨdavi uamalɨ.
23 Todos estes vícios procedem de dentro e tornam impuro o homem.
24 Jisasɨ agaŋ kɨlebɨla agadɨ vala cɨku Tailɨ kɨlebɨla micɨ micɨ hen umalɨ. U ulen muji mu hɨvɨ ivo sɨvɨla hɨnidaŋ aba lɨmalɨ agadɨ ala nɨbu sɨvɨla hɨnihɨni agaŋ hɨma.
24 Em seguida, deixando aquele lugar, foi para a terra de Tiro e de Sidônia. E tendo entrado numa casa, não quis que ninguém o soubesse. Mas não pôde ficar oculto,
25 Haman saja hɨnidaci iamɨgali mu nudɨ nadi sudɨ sɨbɨlɨ daŋ agaŋ igakɨlamalɨ. Igakɨla ve Jisasɨ dɨ hɨcɨ micɨ hɨvɨ mɨgalɨfɨlɨbu muiaŋ nɨkunɨku lɨbumalɨ.
25 pois uma mulher, cuja filha possuía um espírito imundo, logo que soube que ele estava ali, entrou e caiu a seus pés.
26 Iamɨgali agaŋ nɨbu Gɨlikɨ ciaŋ hɨsɨŋ. Nɨbu Fonisia hɨdɨlɨ. Nɨbu Silia fi tɨbɨ hɨsɨŋ. Nɨbu sudɨ sɨbɨlɨ nudɨ nadinu dɨ hɨvɨ hɨnimalɨ agadɨ lakulaku saŋ Jisasɨ dɨ abacivamalɨ.
26 {Essa mulher era pagã, de origem siro-fenícia.} Ora, ela suplicava-lhe que expelisse de sua filha o demônio.
27 Lɨci Jisasɨ nusaŋ hɨve lamalama ciaŋ agadɨ abamalɨ. Sɨmɨŋ agadɨ aludɨ ninanadi agɨlaŋ mɨsen navɨm uamalɨ. Nulɨdɨ sɨmɨŋ agɨladɨ vibiŋ iŋam agɨlasaŋ ma igunahɨdalu uamalɨ.
27 Disse-lhe Jesus: Deixa primeiro que se fartem os filhos, porque não fica bem tomar o pão dos filhos e lançá-lo aos cães.
28 Lɨci iamɨgali agaŋ hɨji nɨman lamamalɨ. Ninanadi hana Isɨlaelɨ hɨdɨlɨ agɨlasaŋ hɨve lama abi uamalɨ. Iŋam hana hɨdɨlɨ mu mu alusaŋ hɨve lama abi uamalɨ. Haman hɨji lama iaka Jisasɨ dɨ abamalɨ. Kulaŋ hadi uamalɨ. Iŋam nɨbɨlaŋ padɨm lɨku hɨvɨ hɨdahɨdaŋ ninanadi agɨladɨ sɨmɨŋ suvilɨ suvilɨ agɨladɨ akape nahɨdavi uamalɨ.
28 Mas ela respondeu: É verdade, Senhor; mas também os cachorrinhos debaixo da mesa comem das migalhas dos filhos.
29 Lɨci Jisasɨ iamɨgali agadɨ abamalɨ. Nama hɨji vɨdɨvɨdɨŋ daŋ hɨne haman abanaŋ saja cɨku uka uamalɨ. Sudɨ sɨbɨlɨ agaŋ nadɨ nadi agadɨ ci vali uamalɨ.
29 Jesus respondeu-lhe: Por causa desta palavra, vai-te, que saiu o demônio de tua filha.
30 Lɨci iamɨgali agaŋ cɨku u nudɨ ulaŋ hɨvɨ ivomalɨ. Ivo igɨci sudɨ sɨbɨlɨ agaŋ nudɨ nadi agadɨ vala uci padɨm hɨvɨ ani hɨnimalɨ.
30 Voltou ela para casa e achou a menina deitada na cama. O demônio havia saído.
31 Jisasɨ Tailɨ kɨlebɨla micɨ micɨ hen hɨne Tailɨ kɨlebɨla agadɨ lɨvahala u Saidon kɨlebɨla hen iakumalɨ. Iaku Saidon kɨlebɨla agadɨ vala sɨkan Dekapolisɨ fi tɨbɨ hen umalɨ. U sɨkan Galili idu avɨli hadi caba hen iakumalɨ.
31 Ele deixou de novo as fronteiras de Tiro e foi por Sidônia ao mar da Galiléia, no meio do território da Decápole.
32 Iakuci kulaŋ mu hɨji uavava selɨvɨŋ sikɨvica ma ciaŋ lɨbadami agadɨ Jisasɨ dɨ micɨ cavevɨmalɨ. Cave kulaŋ agadɨ sabɨ hɨvɨ human lamɨci ukaci lɨlɨ saŋ Jisasɨ dɨ mavɨn ciaŋ ciaŋ hɨvɨ abavɨmalɨ.
32 Ora, apresentaram-lhe um surdo-mudo, rogando-lhe que lhe impusesse a mão.
33 Abavɨci Jisasɨ kulaŋ agadɨ vica hɨtɨŋ hɨvɨ umalɨ. U human cɨjɨŋ akica agɨladɨ kulaŋ agadɨ hɨji limu limu hɨvɨ lamɨci ivovɨmalɨ. Lamɨci ivovɨci human cɨjɨŋ agɨladɨ cɨku vica cibiŋ lama cɨku kulaŋ agadɨ selɨvɨŋ hen lamamalɨ.
33 Jesus tomou-o à parte dentre o povo, pôs-lhe os dedos nos ouvidos e tocou-lhe a língua com saliva.
34 Lama Asɨ dɨ kɨlebɨla hen agaiaku igamalɨ. Igadaci ilɨkiŋ mɨdamɨdaŋ lɨmalɨ. Lɨci alu sɨbɨlɨ pam havalamalɨ. Alu sɨbɨlɨ havala kulaŋ agadɨ Alam ciaŋ hɨvɨ abamalɨ. Efata uamalɨ. Efata hana aludɨ ciaŋ sɨbam hɨvɨ nɨman abamalɨ. Hɨji nama lavɨlɨka uamalɨ. Lavɨla touaveka uamalɨ.
34 E levantou os olhos ao céu, deu um suspiro e disse-lhe: Éfeta!, que quer dizer abre-te!
35 Lɨci kulaŋ agadɨ hɨji agaŋ pɨhɨla vemalɨ. Lɨci selɨvɨŋ aveji ukaci lɨci ciaŋ lɨbɨmalɨ.
35 No mesmo instante os ouvidos se lhe abriram, a prisão da língua se lhe desfez e ele falava perfeitamente.
36 Lɨci Jisasɨ kulaŋ iamɨgali agɨladɨ nɨbu kulaŋ agadɨ ukaci lamamalɨ agasaŋ kulaŋ mu dɨ sulasula saŋ abamɨgɨlamalɨ. Abamɨgɨlamalɨ agadɨ ala kulaŋ iamɨgali agɨlaŋ nudɨ ciaŋ agadɨ sulasula saŋ vɨdɨvɨdɨŋ sɨbam lɨhavɨmalɨ.
36 Proibiu-lhes que o dissessem a alguém. Mas quanto mais lhes proibia, tanto mais o publicavam.
37 Lɨdɨŋ kulaŋ iamɨgali limu hɨhɨle agɨlasaŋ sulavɨdaci kulaŋ iamɨgali limu hɨhɨle agɨlaŋ igakɨlakɨlaŋ nɨman abavɨmalɨ. I uavɨmalɨ. Ha nɨbu salaku ukaci sɨbam vi uavɨmalɨ. Lɨdaci kulaŋ hɨji uavava agɨlaŋ ciaŋ igakɨlavi uavɨmalɨ. Kulaŋ ciaŋ ma lɨbulɨbu agɨlaŋ ciaŋ lɨbavi uavɨmalɨ.
37 E tanto mais se admiravam, dizendo: Ele fez bem todas as coisas. Fez ouvir os surdos e falar os mudos!
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Marcos 7, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.