Marcos 4

Asɨ dɨ manasɨŋ (ENA) vs VC

Sair da comparação
VC Versão Católica
1 Mu tɨbɨ Jisasɨ idu avɨli hadi caba hen cɨku hɨdɨlɨ maka kulaŋ iamɨgali agɨlasaŋ ciaŋ sulamalɨ. Lɨdaci kulaŋ iamɨgali akape agɨlaŋ nudɨ micɨ vehavɨmalɨ. Vehavɨdaci Jisasɨ hunɨga mu idu avɨli hadi hen hɨnimalɨ agadɨ hɨvɨ mɨgu mɨgahɨnimalɨ. Mɨgahɨnidaci kulaŋ iamɨgali agɨlaŋ idu avɨli hadi agadɨ caba hen hɨnevɨmalɨ.
1 Jesus pôs-se novamente a ensinar, à beira do mar, e aglomerou-se junto dele tão grande multidão, que ele teve de entrar numa barca, no mar, e toda a multidão ficou em terra na praia.
2 Hɨnevɨdaci Jisasɨ hɨve lamalama ciaŋ akape sulasulaŋ lamalɨfɨmalɨ. Lamalɨfɨdɨfɨŋ abamalɨ.
2 E ensinava-lhes muitas coisas em parábolas. Dizia-lhes na sua doutrina:
3 Nen igakɨlɨkalaŋ uamalɨ. Kulaŋ mu upɨ kɨlɨsɨ uitɨ agadɨ kɨlɨsɨ agɨladɨ havala havala saŋ kualabɨla uvi uamalɨ.
3 Ouvi: Saiu o semeador a semear.
4 U havaladaci upɨ kɨlɨsɨ uitɨ agadɨ kɨlɨsɨ hɨhɨle agɨlaŋ hɨbɨ hadi hɨvɨ mɨgalakɨlavɨdaci havaŋ agɨlaŋ vebeŋ na sɨkualavɨvi uamalɨ.
4 Enquanto lançava a semente, uma parte caiu à beira do caminho, e vieram as aves e a comeram.
5 Upɨ kɨlɨsɨ uitɨ agadɨ kɨlɨsɨ hɨhɨle fi lɨba daŋ hen mɨgalakɨlavɨvi uamalɨ. Fi suiŋ cɨkiŋ lɨba sabɨ hen mɨgalakɨlavɨvi uamalɨ. Mɨgalakɨla iakavɨkevɨvi uamalɨ.
5 Outra parte caiu no pedregulho, onde não havia muita terra; o grão germinou logo, porque a terra não era profunda;
6 Agadɨ ala upɨ kɨlɨsɨ uitɨ hɨdɨlɨ hɨdɨlɨ agɨlaŋ muji ma mɨguavɨvi uamalɨ. Haman saja uaiaŋ agaŋ kɨlacabɨladaci sɨkasɨkan haba hɨmavɨvi uamalɨ.
6 mas, assim que o sol despontou, queimou-se e, como não tivesse raiz, secou.
7 Upɨ kɨlɨsɨ uitɨ agadɨ kɨlɨsɨ hɨhɨle lɨbulɨbu haneŋ daŋ haneŋ daŋ agɨlaŋ hɨnievɨvi hen mɨgalakɨlavɨvi uamalɨ. Mɨgalakɨladakɨlaŋ iakavɨdaci lɨbulɨbu haneŋ daŋ haneŋ daŋ agɨlaŋ iaka upɨ kɨlɨsɨ uitɨ agɨladɨ lalɨguavɨci upɨ kɨlɨsɨ uitɨ agɨlaŋ amɨŋ ma lamavɨvi uamalɨ.
7 Outra parte caiu entre os espinhos; estes cresceram, sufocaram-na e o grão não deu fruto.
8 Upɨ kɨlɨsɨ uitɨ agadɨ kɨlɨsɨ hɨhɨle fi ukaci hɨvɨ mɨgalakɨla iakaiakaŋ hadi lɨdɨŋ amɨŋ lamavɨvi uamalɨ. Limu hɨhɨle amɨŋ 30 haman lamavɨvi uamalɨ. Limu hɨhɨle amɨŋ 60 haman lamavɨvi uamalɨ. Limu hɨhɨle amɨŋ 100 haman lamavɨvi uamalɨ.
8 Outra caiu em terra boa e deu fruto, cresceu e desenvolveu-se; um grão rendeu trinta, outro sessenta e outro cem.
9 Jisasɨ haman aba abamalɨ. Kulaŋ iamɨgali hɨji daŋ lɨci ciaŋ nagadɨ sikɨvica sɨbam igakɨlavɨm uamalɨ. Kulaŋ mu upɨ kɨlɨsɨ uitɨ agadɨ kɨlɨsɨ agɨladɨ kualabɨla hɨvɨ havalavi.|alt="Sower in field GW 52" src="GW052.jpg" size="col" copy="Wade" ref="4.3"
9 E dizia: Quem tem ouvidos para ouvir, ouça!
10 Kulaŋ iamɨgali limu hɨhɨle agɨlaŋ uavɨdaci Jisasɨ dɨ kulemɨlɨ human limu limu sɨkuala hɨcɨ limu akica cɨjɨŋ agɨlaŋ nɨbu kulaŋ hɨnevɨmalɨ. Kulaŋ iamɨgali hɨhɨle Jisasɨ kulaŋ hɨdavɨdami agɨlaŋ aveji nɨbɨlaŋ akuata hɨnevɨmalɨ. Hɨne hɨve lamalama ciaŋ sulamalɨ agadɨ ciaŋ hɨdɨlɨ agasaŋ Jisasɨ dɨ abacivavɨmalɨ.
10 Quando se acharam a sós, os que o cercavam e os Doze indagaram dele o sentido da parábola.
11 Abacivavɨci Jisasɨ nulɨdɨ abamalɨ. Viaŋ naludɨ abadalɨŋ Asɨ nalusaŋ hɨji igudaci namɨlaŋ ci igakɨlahɨdalaŋ uamalɨ. Lɨdɨŋ Asɨ kulaŋ iamɨgali agɨladɨ akɨlɨci nudɨ lɨku hɨvɨ hɨnevɨdɨ agadɨ ciaŋ hɨdɨlɨ sɨvɨla hɨnedami agadɨ ci igakɨlahɨdalaŋ uamalɨ. Agadɨ ala kulaŋ iamɨgali limu hɨhɨle agɨlasaŋ hɨve lamalama ciaŋ agadɨ pam suladalɨŋ igakɨlahɨdavi uamalɨ.
11 Ele disse-lhes: A vós é revelado o mistério do Reino de Deus, mas aos que são de fora tudo se lhes propõe em parábolas.
12 Asɨ dɨ manasɨŋ hadi agaŋ nɨman abamalɨ uamalɨ. Asɨ agaŋ abi aba abamalɨ uamalɨ. Viaŋ lɨdalɨŋ nɨbɨlaŋ igasulahɨdavi agadɨ ala acaba acaba ma igahɨdavi aba abi aba abamalɨ uamalɨ. Ciaŋ igakɨlahɨdavi agadɨ ala nulɨdɨ hɨji ma touavehɨdi aba abi aba abamalɨ uamalɨ. Haman ma lɨca ha kulaŋ iamɨgali agɨlaŋ hɨji ukaci vica cɨku lusɨŋ sɨbɨlɨ sɨbɨlɨ agɨladɨ vala iadɨ micɨ vehavɨvi aba abi aba abamalɨ uamalɨ. Vehavɨci ha viaŋ nulɨdɨ hugɨ agɨladɨ civavin aba abi aba abamalɨ uamalɨ.
12 Desse modo, eles olham sem ver, escutam sem compreender, sem que se convertam e lhes seja perdoado.
13 Jisasɨ nudɨ kulemɨlɨ agɨladɨ hɨve lamalama ciaŋ hɨdɨlɨ agasaŋ abacivamalɨ. Namɨlaŋ ciaŋ hɨdɨlɨ agadɨ ma igahɨdalaŋ uamalɨ. Haman lɨca namɨlaŋ abaman lɨca hɨve lamalama ciaŋ hɨdɨlɨ hɨhɨle agɨladɨ igɨbalɨlaŋ uamalɨ.
13 E acrescentou: Não entendeis essa parábola? Como entendereis então todas as outras?
14 Asɨ dɨ ciaŋ sulasula agaŋ nɨbu kulaŋ upɨ kɨlɨsɨ uitɨ agadɨ kɨlɨsɨ agɨladɨ kualabɨla hɨvɨ havala havala me uamalɨ.
14 O semeador semeia a palavra.
15 Upɨ kɨlɨsɨ uitɨ agadɨ kɨlɨsɨ hɨbɨ hadi hɨvɨ mɨgalakɨlavɨvi hana kulaŋ iamɨgali agɨlaŋ ciaŋ igakɨlavɨvi agadɨ ala Satan agaŋ lɨkalɨka pam ve ciaŋ nulɨdɨ hɨji hɨvɨ hɨnivi agadɨ mɨŋaikuiku lɨvi uamalɨ.
15 Alguns se encontram à beira do caminho, onde ela é semeada; apenas a ouvem, vem Satanás tirar a palavra neles semeada.
16 Kulaŋ iamɨgali limu hɨhɨle agɨlaŋ nɨbɨlaŋ upɨ kɨlɨsɨ uitɨ agadɨ kɨlɨsɨ agɨlaŋ fi lɨba daŋ hɨvɨ mɨgalakɨla iakavɨci nulɨdɨ hɨdɨlɨ agɨlaŋ muji ma mɨguavɨvi me uamalɨ. Nɨbɨlaŋ ciaŋ igakɨla vica ikuikuiŋ laci hɨjɨŋalavɨvi agadɨ ala uamalɨ.
16 Outros recebem a semente em lugares pedregosos; quando a ouvem, recebem-na com alegria;
17 Nɨbɨlaŋ hɨji vɨdɨvɨdɨŋ apalɨ uamalɨ. Nɨbɨlaŋ ilɨmiŋ ilɨmiŋ pam hɨnevɨvi uamalɨ. Nɨbɨlaŋ Asɨ dɨ ciaŋ lɨbiakɨlavɨvi agasaŋ kulaŋ limu hɨhɨle agɨlaŋ nulɨdɨ sɨbɨlɨ lamadamaŋ vɨkɨlɨ iguavɨvi uamalɨ. Lɨhavɨci nulɨdɨ hɨji vɨdɨvɨdɨŋ agɨladɨ sɨkasɨkan valavɨvi uamalɨ.
17 mas não têm raiz em si, são inconstantes, e assim que se levanta uma tribulação ou uma perseguição por causa da palavra, eles tropeçam.
18 Kulaŋ iamɨgali limu hɨhɨle nɨbɨlaŋ upɨ kɨlɨsɨ uitɨ agadɨ kɨlɨsɨ agɨlaŋ lɨbulɨbu haneŋ daŋ haneŋ daŋ agɨladɨ alɨkaŋ alɨkaŋ hɨvɨ mɨgalakɨlavɨvi me uamalɨ. Nɨbɨlaŋ ciaŋ igakɨlavɨvi agadɨ ala uamalɨ.
18 Outros ainda recebem a semente entre os espinhos; ouvem a palavra,
19 Nɨbɨlaŋ acaba acaba fi nen hɨsɨŋ agɨlasaŋ hɨji cuvɨlɨŋ cuvɨlɨŋ lamahɨdavi uamalɨ. Nɨbɨlaŋ anɨm kɨlɨsɨ daŋ hɨnihɨni saŋ igakɨlahɨdavi uamalɨ. Mu mavɨn mu mavɨn saŋ lɨhɨdavi uamalɨ. Haman lɨhavɨdaci nulɨdɨ hɨji agɨladɨ mɨŋaikuiku lɨhɨdavi uamalɨ. Mɨŋaikuiku lɨhavɨdaci nɨbɨlaŋ Asɨ dɨ ciaŋ agadɨ ma lɨbiakɨlahɨdavi me uamalɨ.
19 mas as preocupações mundanas, a ilusão das riquezas, as múltiplas cobiças sufocam-na e a tornam infrutífera.
20 Kulaŋ iamɨgali hɨhɨle nɨbɨlaŋ upɨ kɨlɨsɨ uitɨ agadɨ kɨlɨsɨ agɨlaŋ fi ukaci hɨvɨ mɨgalakɨlavɨvi me uamalɨ. Nɨbɨlaŋ ciaŋ igakɨla vica vɨdɨvɨdɨŋ mɨŋalɨvahɨdavi uamalɨ. Mɨŋalɨvadɨvaŋ lusɨŋ ukaci vihɨdavi agɨlaŋ upɨ kɨlɨsɨ uitɨ agɨlaŋ amɨŋ lamahɨdavi me vihɨdavi uamalɨ. Limu hɨhɨle 30 haman amɨŋ lamahɨdavi me uamalɨ. Limu hɨhɨle 60 haman amɨŋ lamahɨdavi me uamalɨ. Limu hɨhɨle 100 haman amɨŋ lamahɨdavi me uamalɨ.
20 Aqueles que recebem a semente em terra boa escutam a palavra, acolhem-na e dão fruto, trinta, sessenta e cem por um.
21 Jisasɨ nudɨ kulemɨlɨ agɨladɨ abamalɨ. Kulaŋ iamɨgali agɨlaŋ unɨ vica cave sɨji vica unɨ agadɨ hɨvɨ ma iupalavɨci mɨguhɨdi uamalɨ. Padɨm lɨku hɨvɨ aveji ma sɨvɨlavɨci hɨnihɨdavi uamalɨ. Unɨ aica unɨ lamalama hɨsɨŋ padɨm sabɨ hen pam lamahɨdavi uamalɨ.
21 Dizia-lhes ainda: Traz-se porventura a candeia para ser colocada debaixo do alqueire ou debaixo da cama? Não é para ser posta no candeeiro?
22 Acaba acaba sɨvɨla hɨnihɨdavi agɨlaŋ Asɨ lɨdaci mufi usi iakɨbalɨhavi uamalɨ. Kulaŋ iamɨgali acaba acaba agɨladɨ hafilamavɨci hɨnihɨdavi agɨlaŋ aveji mufi usi iakɨbalɨhavi uamalɨ.
22 Porque nada há oculto que não deva ser descoberto, nada secreto que não deva ser publicado.
23 Kulaŋ iamɨgali hɨji daŋ lɨci ciaŋ nagadɨ sikɨvica sɨbam igakɨlavɨm uamalɨ.
23 Se alguém tem ouvidos para ouvir, que ouça.
24 Haman aba cɨku ala nɨman abamalɨ. Ciaŋ igakɨlalaŋ agasaŋ sikɨvica hɨji lamɨkalaŋ uamalɨ. Namɨlaŋ kulaŋ iamɨgali agɨlasaŋ abaman ba iguhɨdalaŋ haman laci ala Asɨ agaŋ nalusaŋ igubali uamalɨ. Nɨbu nalusaŋ limu hɨhɨle lɨvahalamita igubali uamalɨ.
24 Ele prosseguiu: Atendei ao que ouvis: com a medida com que medirdes, vos medirão a vós, e ainda se vos acrescentará.
25 Kulaŋ mu acaba acaba daŋ hɨnidaci Asɨ agaŋ acaba acaba hɨhɨle agɨladɨ aveji nusaŋ igubali uamalɨ. Agadɨ ala kulaŋ mu acaba acaba apalɨ agaŋ nɨbu hɨji hɨvɨ nɨman abɨbali uamalɨ. Viaŋ acaba cɨkiŋ daŋ hɨnidin aba abɨbali uamalɨ. Hɨji hɨvɨ haman abɨbali agadɨ ala Asɨ agaŋ nudɨ acaba cɨkiŋ agadɨ sɨkan vibali uamalɨ.
25 Pois, ao que tem, se lhe dará; e ao que não tem, se lhe tirará até o que tem.
26 Jisasɨ cɨku hɨve lamalama ciaŋ mu nɨman abamalɨ. Asɨ agaŋ nudɨ kulaŋ iamɨgali agɨladɨ vici nudɨ lɨku hɨvɨ hɨnibalɨhavi agaŋ kulaŋ upɨ kɨlɨsɨ uitɨ agadɨ kɨlɨsɨ agɨladɨ kualabɨla hɨvɨ havalavi me uamalɨ.
26 Dizia também: O Reino de Deus é como um homem que lança a semente à terra.
27 Havala sɨkuala kulaŋ agaŋ hɨfɨlɨ hɨvɨ ani hɨnivi me uamalɨ. Uaiasɨ hɨvɨ iaka u hɨdahɨdaŋ nudɨ upɨ kɨlɨsɨ uitɨ agadɨ kɨlɨsɨ kualabɨla hɨvɨ havala havala salaku agadɨ vivi me uamalɨ. Vidaci upɨ kɨlɨsɨ uitɨ agɨlaŋ abaman ba abaman ba iakavɨdɨ agadɨ nɨbu nuken ma igavi me uamalɨ.
27 Dorme, levanta-se, de noite e de dia, e a semente brota e cresce, sem ele o perceber.
28 Fi agaŋ lɨdaci kɨlɨŋ iakahɨdavi me uamalɨ. Acɨ sebɨlɨ kɨlɨŋ iaka asɨŋ lamahɨdavi me uamalɨ. Asɨŋ lamadamaŋ amɨŋ lamahɨdavi me uamalɨ.
28 Pois a terra por si mesma produz, primeiro a planta, depois a espiga e, por último, o grão abundante na espiga.
29 Amɨŋ lama mɨdɨ lɨkuhɨdavi me uamalɨ. Mɨdɨ lɨkuavɨci nana hɨmiŋ hɨvɨ kulaŋ agaŋ hedɨm hutesɨ hɨvɨ ikalakadakaŋ akɨlavi me uamalɨ.
29 Quando o fruto amadurece, ele mete-lhe a foice, porque é chegada a colheita.
30 Jisasɨ hɨve lamalama ciaŋ mu cɨku abamalɨ. Asɨ agaŋ nudɨ kulaŋ iamɨgali agɨladɨ akɨlɨci nudɨ lɨku hɨvɨ hɨnevɨdɨ agasaŋ hɨve lama abɨdaŋ uamalɨ.
30 Dizia ele: A quem compararemos o Reino de Deus? Ou com que parábola o representaremos?
31 Nɨbu isabɨlaŋ masɨtetɨ kɨlɨsɨ me uamalɨ. Isabɨlaŋ masɨtetɨ kɨlɨsɨ nɨbu acaba acaba isabɨlaŋ fi nen hɨsɨŋ agɨladɨ kɨlɨsɨ me hɨma uamalɨ. Nulɨdɨ kɨlɨsɨ hadi hadi uamalɨ. Isabɨlaŋ masɨtetɨ kɨlɨsɨ nɨbɨlaŋ suiŋ cɨkiŋ cɨkiŋ sɨbam uamalɨ. Kulaŋ mu nulɨdɨ vibiŋ fi hɨvɨ havalahɨdi uamalɨ.
31 É como o grão de mostarda que, quando é semeado, é a menor de todas as sementes.
32 Havaladaci iakaiakaŋ hadi lɨdɨŋ isabɨlaŋ limu hɨhɨle agɨladɨ lɨvahala lɨvahalaŋ kɨlɨ cɨkiŋ cɨkiŋ me hɨnihɨdavi uamalɨ. Nulɨdɨ makaŋ hadi hadi uamalɨ. Nɨbɨlaŋ hɨbi hadi daŋ uamalɨ. Havaŋ agɨlaŋ ukaci vebeŋ nulɨdɨ makaŋ makaŋ hen ulaŋ lamavɨvi uamalɨ.
32 Mas, depois de semeado, cresce, torna-se maior que todas as hortaliças e estende de tal modo os seus ramos, que as aves do céu podem abrigar-se à sua sombra.
33 Jisasɨ kulaŋ iamɨgali agɨladɨ hɨji agɨladɨ iga igaŋ hɨve lamalama ciaŋ akape suladami. Hɨve lamalama ciaŋ nɨbɨlaŋ sɨmi igakɨlakɨla agɨladɨ pam suladami.
33 Era por meio de numerosas parábolas desse gênero que ele lhes anunciava a palavra, conforme eram capazes de compreender.
34 Ciaŋ hɨdɨlɨ agɨladɨ kulaŋ iamɨgali agɨlasaŋ ma suladami. Nɨbu hɨve lamalama ciaŋ pam suladami. Agadɨ ala nudɨ kulemɨlɨ agɨlaŋ pam nɨbu kulaŋ hɨnevɨdaci hen ciaŋ hɨdɨlɨ agɨladɨ nulɨsaŋ suladami.
34 E não lhes falava, a não ser em parábolas; a sós, porém, explicava tudo a seus discípulos.
35 Sijaŋ uaiaŋ kɨladaci Jisasɨ nudɨ kulemɨlɨ agɨladɨ abamalɨ. Idu avɨli hadi nagadɨ limu caba aden ivomɨli uamalɨ.
35 À tarde daquele dia, disse-lhes: Passemos para o outro lado.
36 Lɨci nudɨ kulemɨlɨ agɨlaŋ kulaŋ iamɨgali agɨladɨ vala hunɨga Jisasɨ mɨgahɨnimalɨ hen mɨguavɨmalɨ. Mɨgu Jisasɨ niniŋ akuata uavɨmalɨ. Hunɨga hɨhɨle aveji nɨbɨlaŋ kulaŋ uavɨmalɨ.
36 Deixando o povo, levaram-no consigo na barca, assim como ele estava. Outras embarcações o escoltavam.
37 Uavɨdaci huŋe sagaŋ hadi vemalɨ. Vedaci avɨli agaŋ minugulagulaŋ hunɨga muji hɨvɨ mɨgumɨguŋ imɨlɨdaŋ aba lɨmalɨ.
37 Nisto surgiu uma grande tormenta e lançava as ondas dentro da barca, de modo que ela já se enchia de água.
38 Lɨdaci Jisasɨ hunɨga ciji agadɨ tulɨ hen ani hɨnimalɨ. Hali saguŋ hɨvɨ hali lama ani hɨnimalɨ. Ani hɨnidaci nudɨ kulemɨlɨ agɨlaŋ mɨŋaiualavɨmalɨ. Mɨŋaiuala abavɨmalɨ. Iavaŋ uavɨmalɨ. Alaŋ hɨmɨba naŋ lɨdalu uavɨmalɨ. Nama alaŋ akuata sɨkasɨkan hɨmɨbalɨlu agasaŋ hɨji lamadanaŋ uaku uavɨmalɨ.
38 Jesus achava-se na popa, dormindo sobre um travesseiro. Eles acordaram-no e disseram-lhe: Mestre, não te importa que pereçamos?
39 Haman abavɨci Jisasɨ iaka huŋe agadɨ vɨdɨvɨdɨŋ sɨbam hen abamalɨ. Aba avɨli agadɨ aveji vɨdɨvɨdɨŋ hen abamalɨ. Ci uamalɨ. Valɨkalaŋ uamalɨ. Lɨci huŋe agaŋ valamalɨ. Valɨci avɨli agaŋ aveji vala simɨ kavɨ hɨnimalɨ.
39 E ele, despertando, repreendeu o vento e disse ao mar: Silêncio! Cala-te! E cessou o vento e seguiu-se grande bonança.
40 Lɨhavɨci Jisasɨ nudɨ kulemɨlɨ agɨladɨ abacivamalɨ. Namɨlaŋ acɨ saŋ lɨdalaŋ uamalɨ. Naludɨ hɨji vɨdɨvɨdɨŋ agɨlaŋ aben hɨnevɨdaci lɨdalaŋ uamalɨ.
40 Ele disse-lhes: Como sois medrosos! Ainda não tendes fé?
41 Lɨci nudɨ kulemɨlɨ agɨlaŋ haba lɨdadɨdaŋ nɨbɨlaŋ nuken nuken aba abaŋ igakɨlavɨmalɨ. Aba abaŋ igakɨlakɨlaŋ abavɨmalɨ. Kulaŋ nana ani sɨbam uavɨmalɨ. Haman saja nɨbu huŋe agadɨdaŋ avɨli agadɨdaŋ abɨci valavi uavɨmalɨ. Valavɨci avɨli agaŋ kavɨ me sɨbam hɨnidi uavɨmalɨ.
41 Eles ficaram penetrados de grande temor e cochichavam entre si: Quem é este, a quem até o vento e o mar obedecem?

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Marcos 4, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.