Marcos 4
Asɨ dɨ manasɨŋ (ENA) vs NTLH
1 Mu tɨbɨ Jisasɨ idu avɨli hadi caba hen cɨku hɨdɨlɨ maka kulaŋ iamɨgali agɨlasaŋ ciaŋ sulamalɨ. Lɨdaci kulaŋ iamɨgali akape agɨlaŋ nudɨ micɨ vehavɨmalɨ. Vehavɨdaci Jisasɨ hunɨga mu idu avɨli hadi hen hɨnimalɨ agadɨ hɨvɨ mɨgu mɨgahɨnimalɨ. Mɨgahɨnidaci kulaŋ iamɨgali agɨlaŋ idu avɨli hadi agadɨ caba hen hɨnevɨmalɨ.
1 Jesus começou a ensinar outra vez na beira do lago da Galileia. A multidão que se ajuntou em volta dele era tão grande, que ele entrou e sentou-se num barco perto da praia, onde o povo estava.
2 Hɨnevɨdaci Jisasɨ hɨve lamalama ciaŋ akape sulasulaŋ lamalɨfɨmalɨ. Lamalɨfɨdɨfɨŋ abamalɨ.
2 Jesus usava parábolas para ensinar muitas coisas. Ele dizia:
3 Nen igakɨlɨkalaŋ uamalɨ. Kulaŋ mu upɨ kɨlɨsɨ uitɨ agadɨ kɨlɨsɨ agɨladɨ havala havala saŋ kualabɨla uvi uamalɨ.
3 — Escutem! Certo homem saiu para semear.
4 U havaladaci upɨ kɨlɨsɨ uitɨ agadɨ kɨlɨsɨ hɨhɨle agɨlaŋ hɨbɨ hadi hɨvɨ mɨgalakɨlavɨdaci havaŋ agɨlaŋ vebeŋ na sɨkualavɨvi uamalɨ.
4 E, quando estava espalhando as sementes, algumas caíram na beira do caminho, e os passarinhos comeram tudo.
5 Upɨ kɨlɨsɨ uitɨ agadɨ kɨlɨsɨ hɨhɨle fi lɨba daŋ hen mɨgalakɨlavɨvi uamalɨ. Fi suiŋ cɨkiŋ lɨba sabɨ hen mɨgalakɨlavɨvi uamalɨ. Mɨgalakɨla iakavɨkevɨvi uamalɨ.
5 Outra parte das sementes caiu num lugar onde havia muitas pedras e pouca terra. As sementes brotaram logo porque a terra não era funda.
6 Agadɨ ala upɨ kɨlɨsɨ uitɨ hɨdɨlɨ hɨdɨlɨ agɨlaŋ muji ma mɨguavɨvi uamalɨ. Haman saja uaiaŋ agaŋ kɨlacabɨladaci sɨkasɨkan haba hɨmavɨvi uamalɨ.
6 Mas, quando o sol apareceu, queimou as plantas, e elas secaram porque não tinham raízes.
7 Upɨ kɨlɨsɨ uitɨ agadɨ kɨlɨsɨ hɨhɨle lɨbulɨbu haneŋ daŋ haneŋ daŋ agɨlaŋ hɨnievɨvi hen mɨgalakɨlavɨvi uamalɨ. Mɨgalakɨladakɨlaŋ iakavɨdaci lɨbulɨbu haneŋ daŋ haneŋ daŋ agɨlaŋ iaka upɨ kɨlɨsɨ uitɨ agɨladɨ lalɨguavɨci upɨ kɨlɨsɨ uitɨ agɨlaŋ amɨŋ ma lamavɨvi uamalɨ.
7 Outras sementes caíram no meio de espinhos, que cresceram e sufocaram as plantas. Por isso nada produziram.
8 Upɨ kɨlɨsɨ uitɨ agadɨ kɨlɨsɨ hɨhɨle fi ukaci hɨvɨ mɨgalakɨla iakaiakaŋ hadi lɨdɨŋ amɨŋ lamavɨvi uamalɨ. Limu hɨhɨle amɨŋ 30 haman lamavɨvi uamalɨ. Limu hɨhɨle amɨŋ 60 haman lamavɨvi uamalɨ. Limu hɨhɨle amɨŋ 100 haman lamavɨvi uamalɨ.
8 Mas as sementes que caíram em terra boa brotaram, cresceram e produziram na base de trinta, sessenta e até cem grãos por um.
9 Jisasɨ haman aba abamalɨ. Kulaŋ iamɨgali hɨji daŋ lɨci ciaŋ nagadɨ sikɨvica sɨbam igakɨlavɨm uamalɨ. Kulaŋ mu upɨ kɨlɨsɨ uitɨ agadɨ kɨlɨsɨ agɨladɨ kualabɨla hɨvɨ havalavi.|alt="Sower in field GW 52" src="GW052.jpg" size="col" copy="Wade" ref="4.3"
9 E Jesus terminou, dizendo:
10 Kulaŋ iamɨgali limu hɨhɨle agɨlaŋ uavɨdaci Jisasɨ dɨ kulemɨlɨ human limu limu sɨkuala hɨcɨ limu akica cɨjɨŋ agɨlaŋ nɨbu kulaŋ hɨnevɨmalɨ. Kulaŋ iamɨgali hɨhɨle Jisasɨ kulaŋ hɨdavɨdami agɨlaŋ aveji nɨbɨlaŋ akuata hɨnevɨmalɨ. Hɨne hɨve lamalama ciaŋ sulamalɨ agadɨ ciaŋ hɨdɨlɨ agasaŋ Jisasɨ dɨ abacivavɨmalɨ.
10 Quando a multidão foi embora, as pessoas que ficaram ali começaram, junto com os doze discípulos, a fazer perguntas a Jesus sobre parábolas .
11 Abacivavɨci Jisasɨ nulɨdɨ abamalɨ. Viaŋ naludɨ abadalɨŋ Asɨ nalusaŋ hɨji igudaci namɨlaŋ ci igakɨlahɨdalaŋ uamalɨ. Lɨdɨŋ Asɨ kulaŋ iamɨgali agɨladɨ akɨlɨci nudɨ lɨku hɨvɨ hɨnevɨdɨ agadɨ ciaŋ hɨdɨlɨ sɨvɨla hɨnedami agadɨ ci igakɨlahɨdalaŋ uamalɨ. Agadɨ ala kulaŋ iamɨgali limu hɨhɨle agɨlasaŋ hɨve lamalama ciaŋ agadɨ pam suladalɨŋ igakɨlahɨdavi uamalɨ.
11 Jesus disse a eles:
12 Asɨ dɨ manasɨŋ hadi agaŋ nɨman abamalɨ uamalɨ. Asɨ agaŋ abi aba abamalɨ uamalɨ. Viaŋ lɨdalɨŋ nɨbɨlaŋ igasulahɨdavi agadɨ ala acaba acaba ma igahɨdavi aba abi aba abamalɨ uamalɨ. Ciaŋ igakɨlahɨdavi agadɨ ala nulɨdɨ hɨji ma touavehɨdi aba abi aba abamalɨ uamalɨ. Haman ma lɨca ha kulaŋ iamɨgali agɨlaŋ hɨji ukaci vica cɨku lusɨŋ sɨbɨlɨ sɨbɨlɨ agɨladɨ vala iadɨ micɨ vehavɨvi aba abi aba abamalɨ uamalɨ. Vehavɨci ha viaŋ nulɨdɨ hugɨ agɨladɨ civavin aba abi aba abamalɨ uamalɨ.
12 para que olhem e não enxerguem nada e para que escutem e não entendam; se não, eles voltariam para Deus, e ele os perdoaria.
13 Jisasɨ nudɨ kulemɨlɨ agɨladɨ hɨve lamalama ciaŋ hɨdɨlɨ agasaŋ abacivamalɨ. Namɨlaŋ ciaŋ hɨdɨlɨ agadɨ ma igahɨdalaŋ uamalɨ. Haman lɨca namɨlaŋ abaman lɨca hɨve lamalama ciaŋ hɨdɨlɨ hɨhɨle agɨladɨ igɨbalɨlaŋ uamalɨ.
13 Então Jesus perguntou:
14 Asɨ dɨ ciaŋ sulasula agaŋ nɨbu kulaŋ upɨ kɨlɨsɨ uitɨ agadɨ kɨlɨsɨ agɨladɨ kualabɨla hɨvɨ havala havala me uamalɨ.
14 E continuou:
15 Upɨ kɨlɨsɨ uitɨ agadɨ kɨlɨsɨ hɨbɨ hadi hɨvɨ mɨgalakɨlavɨvi hana kulaŋ iamɨgali agɨlaŋ ciaŋ igakɨlavɨvi agadɨ ala Satan agaŋ lɨkalɨka pam ve ciaŋ nulɨdɨ hɨji hɨvɨ hɨnivi agadɨ mɨŋaikuiku lɨvi uamalɨ.
15 Algumas pessoas que a ouvem são como as sementes que caíram na beira do caminho. Logo que ouvem, Satanás vem e tira a mensagem que foi semeada no coração delas.
16 Kulaŋ iamɨgali limu hɨhɨle agɨlaŋ nɨbɨlaŋ upɨ kɨlɨsɨ uitɨ agadɨ kɨlɨsɨ agɨlaŋ fi lɨba daŋ hɨvɨ mɨgalakɨla iakavɨci nulɨdɨ hɨdɨlɨ agɨlaŋ muji ma mɨguavɨvi me uamalɨ. Nɨbɨlaŋ ciaŋ igakɨla vica ikuikuiŋ laci hɨjɨŋalavɨvi agadɨ ala uamalɨ.
16 Outras pessoas são como as sementes que foram semeadas onde havia muitas pedras. Quando ouvem a mensagem, elas a aceitam logo com alegria;
17 Nɨbɨlaŋ hɨji vɨdɨvɨdɨŋ apalɨ uamalɨ. Nɨbɨlaŋ ilɨmiŋ ilɨmiŋ pam hɨnevɨvi uamalɨ. Nɨbɨlaŋ Asɨ dɨ ciaŋ lɨbiakɨlavɨvi agasaŋ kulaŋ limu hɨhɨle agɨlaŋ nulɨdɨ sɨbɨlɨ lamadamaŋ vɨkɨlɨ iguavɨvi uamalɨ. Lɨhavɨci nulɨdɨ hɨji vɨdɨvɨdɨŋ agɨladɨ sɨkasɨkan valavɨvi uamalɨ.
17 mas depois de pouco tempo essas pessoas abandonam a mensagem porque ela não criou raízes nelas. E, quando por causa da mensagem chegam os sofrimentos e as perseguições, elas logo abandonam a sua fé.
18 Kulaŋ iamɨgali limu hɨhɨle nɨbɨlaŋ upɨ kɨlɨsɨ uitɨ agadɨ kɨlɨsɨ agɨlaŋ lɨbulɨbu haneŋ daŋ haneŋ daŋ agɨladɨ alɨkaŋ alɨkaŋ hɨvɨ mɨgalakɨlavɨvi me uamalɨ. Nɨbɨlaŋ ciaŋ igakɨlavɨvi agadɨ ala uamalɨ.
18 Ainda outras são parecidas com as sementes que foram semeadas no meio dos espinhos. Elas ouvem a mensagem,
19 Nɨbɨlaŋ acaba acaba fi nen hɨsɨŋ agɨlasaŋ hɨji cuvɨlɨŋ cuvɨlɨŋ lamahɨdavi uamalɨ. Nɨbɨlaŋ anɨm kɨlɨsɨ daŋ hɨnihɨni saŋ igakɨlahɨdavi uamalɨ. Mu mavɨn mu mavɨn saŋ lɨhɨdavi uamalɨ. Haman lɨhavɨdaci nulɨdɨ hɨji agɨladɨ mɨŋaikuiku lɨhɨdavi uamalɨ. Mɨŋaikuiku lɨhavɨdaci nɨbɨlaŋ Asɨ dɨ ciaŋ agadɨ ma lɨbiakɨlahɨdavi me uamalɨ.
19 mas, quando aparecem as preocupações deste mundo, a ilusão das riquezas e outras ambições, estas coisas sufocam a mensagem, e ela não produz frutos.
20 Kulaŋ iamɨgali hɨhɨle nɨbɨlaŋ upɨ kɨlɨsɨ uitɨ agadɨ kɨlɨsɨ agɨlaŋ fi ukaci hɨvɨ mɨgalakɨlavɨvi me uamalɨ. Nɨbɨlaŋ ciaŋ igakɨla vica vɨdɨvɨdɨŋ mɨŋalɨvahɨdavi uamalɨ. Mɨŋalɨvadɨvaŋ lusɨŋ ukaci vihɨdavi agɨlaŋ upɨ kɨlɨsɨ uitɨ agɨlaŋ amɨŋ lamahɨdavi me vihɨdavi uamalɨ. Limu hɨhɨle 30 haman amɨŋ lamahɨdavi me uamalɨ. Limu hɨhɨle 60 haman amɨŋ lamahɨdavi me uamalɨ. Limu hɨhɨle 100 haman amɨŋ lamahɨdavi me uamalɨ.
20 E existem aquelas pessoas que são como as sementes que foram semeadas em terra boa. Elas ouvem, e aceitam a mensagem, e produzem uma grande colheita: umas, trinta; outras, sessenta; e ainda outras, cem vezes mais do que foi semeado.
21 Jisasɨ nudɨ kulemɨlɨ agɨladɨ abamalɨ. Kulaŋ iamɨgali agɨlaŋ unɨ vica cave sɨji vica unɨ agadɨ hɨvɨ ma iupalavɨci mɨguhɨdi uamalɨ. Padɨm lɨku hɨvɨ aveji ma sɨvɨlavɨci hɨnihɨdavi uamalɨ. Unɨ aica unɨ lamalama hɨsɨŋ padɨm sabɨ hen pam lamahɨdavi uamalɨ.
21 Jesus continuou:
22 Acaba acaba sɨvɨla hɨnihɨdavi agɨlaŋ Asɨ lɨdaci mufi usi iakɨbalɨhavi uamalɨ. Kulaŋ iamɨgali acaba acaba agɨladɨ hafilamavɨci hɨnihɨdavi agɨlaŋ aveji mufi usi iakɨbalɨhavi uamalɨ.
22 Pois tudo o que está escondido será descoberto, e tudo o que está em segredo será conhecido.
23 Kulaŋ iamɨgali hɨji daŋ lɨci ciaŋ nagadɨ sikɨvica sɨbam igakɨlavɨm uamalɨ.
23 Se vocês têm ouvidos para ouvir, então ouçam.
24 Haman aba cɨku ala nɨman abamalɨ. Ciaŋ igakɨlalaŋ agasaŋ sikɨvica hɨji lamɨkalaŋ uamalɨ. Namɨlaŋ kulaŋ iamɨgali agɨlasaŋ abaman ba iguhɨdalaŋ haman laci ala Asɨ agaŋ nalusaŋ igubali uamalɨ. Nɨbu nalusaŋ limu hɨhɨle lɨvahalamita igubali uamalɨ.
24 Disse também:
25 Kulaŋ mu acaba acaba daŋ hɨnidaci Asɨ agaŋ acaba acaba hɨhɨle agɨladɨ aveji nusaŋ igubali uamalɨ. Agadɨ ala kulaŋ mu acaba acaba apalɨ agaŋ nɨbu hɨji hɨvɨ nɨman abɨbali uamalɨ. Viaŋ acaba cɨkiŋ daŋ hɨnidin aba abɨbali uamalɨ. Hɨji hɨvɨ haman abɨbali agadɨ ala Asɨ agaŋ nudɨ acaba cɨkiŋ agadɨ sɨkan vibali uamalɨ.
25 Quem tem receberá mais; mas quem não tem, até o pouco que tem será tirado dele.
26 Jisasɨ cɨku hɨve lamalama ciaŋ mu nɨman abamalɨ. Asɨ agaŋ nudɨ kulaŋ iamɨgali agɨladɨ vici nudɨ lɨku hɨvɨ hɨnibalɨhavi agaŋ kulaŋ upɨ kɨlɨsɨ uitɨ agadɨ kɨlɨsɨ agɨladɨ kualabɨla hɨvɨ havalavi me uamalɨ.
26 Jesus disse:
27 Havala sɨkuala kulaŋ agaŋ hɨfɨlɨ hɨvɨ ani hɨnivi me uamalɨ. Uaiasɨ hɨvɨ iaka u hɨdahɨdaŋ nudɨ upɨ kɨlɨsɨ uitɨ agadɨ kɨlɨsɨ kualabɨla hɨvɨ havala havala salaku agadɨ vivi me uamalɨ. Vidaci upɨ kɨlɨsɨ uitɨ agɨlaŋ abaman ba abaman ba iakavɨdɨ agadɨ nɨbu nuken ma igavi me uamalɨ.
27 Quer ele esteja acordado, quer esteja dormindo, ela brota e cresce, sem ele saber como isso acontece.
28 Fi agaŋ lɨdaci kɨlɨŋ iakahɨdavi me uamalɨ. Acɨ sebɨlɨ kɨlɨŋ iaka asɨŋ lamahɨdavi me uamalɨ. Asɨŋ lamadamaŋ amɨŋ lamahɨdavi me uamalɨ.
28 É a própria terra que dá o seu fruto: primeiro aparece a planta, depois a espiga, e, mais tarde, os grãos que enchem a espiga.
29 Amɨŋ lama mɨdɨ lɨkuhɨdavi me uamalɨ. Mɨdɨ lɨkuavɨci nana hɨmiŋ hɨvɨ kulaŋ agaŋ hedɨm hutesɨ hɨvɨ ikalakadakaŋ akɨlavi me uamalɨ.
29 Quando as espigas ficam maduras, o homem começa a cortá-las com a foice, pois chegou o tempo da colheita.
30 Jisasɨ hɨve lamalama ciaŋ mu cɨku abamalɨ. Asɨ agaŋ nudɨ kulaŋ iamɨgali agɨladɨ akɨlɨci nudɨ lɨku hɨvɨ hɨnevɨdɨ agasaŋ hɨve lama abɨdaŋ uamalɨ.
30 Jesus continuou:
31 Nɨbu isabɨlaŋ masɨtetɨ kɨlɨsɨ me uamalɨ. Isabɨlaŋ masɨtetɨ kɨlɨsɨ nɨbu acaba acaba isabɨlaŋ fi nen hɨsɨŋ agɨladɨ kɨlɨsɨ me hɨma uamalɨ. Nulɨdɨ kɨlɨsɨ hadi hadi uamalɨ. Isabɨlaŋ masɨtetɨ kɨlɨsɨ nɨbɨlaŋ suiŋ cɨkiŋ cɨkiŋ sɨbam uamalɨ. Kulaŋ mu nulɨdɨ vibiŋ fi hɨvɨ havalahɨdi uamalɨ.
31 Ele é como uma semente de mostarda, que é a menor de todas as sementes.
32 Havaladaci iakaiakaŋ hadi lɨdɨŋ isabɨlaŋ limu hɨhɨle agɨladɨ lɨvahala lɨvahalaŋ kɨlɨ cɨkiŋ cɨkiŋ me hɨnihɨdavi uamalɨ. Nulɨdɨ makaŋ hadi hadi uamalɨ. Nɨbɨlaŋ hɨbi hadi daŋ uamalɨ. Havaŋ agɨlaŋ ukaci vebeŋ nulɨdɨ makaŋ makaŋ hen ulaŋ lamavɨvi uamalɨ.
32 Mas, depois de semeada, cresce muito até ficar a maior de todas as plantas. E os seus ramos são tão grandes, que os passarinhos fazem ninhos entre as suas folhas.
33 Jisasɨ kulaŋ iamɨgali agɨladɨ hɨji agɨladɨ iga igaŋ hɨve lamalama ciaŋ akape suladami. Hɨve lamalama ciaŋ nɨbɨlaŋ sɨmi igakɨlakɨla agɨladɨ pam suladami.
33 Assim, usando muitas parábolas como estas, Jesus falava ao povo de um modo que eles podiam entender.
34 Ciaŋ hɨdɨlɨ agɨladɨ kulaŋ iamɨgali agɨlasaŋ ma suladami. Nɨbu hɨve lamalama ciaŋ pam suladami. Agadɨ ala nudɨ kulemɨlɨ agɨlaŋ pam nɨbu kulaŋ hɨnevɨdaci hen ciaŋ hɨdɨlɨ agɨladɨ nulɨsaŋ suladami.
34 E só falava com eles usando parábolas, mas explicava tudo em particular aos discípulos.
35 Sijaŋ uaiaŋ kɨladaci Jisasɨ nudɨ kulemɨlɨ agɨladɨ abamalɨ. Idu avɨli hadi nagadɨ limu caba aden ivomɨli uamalɨ.
35 Naquele dia, de tardinha, Jesus disse aos discípulos:
36 Lɨci nudɨ kulemɨlɨ agɨlaŋ kulaŋ iamɨgali agɨladɨ vala hunɨga Jisasɨ mɨgahɨnimalɨ hen mɨguavɨmalɨ. Mɨgu Jisasɨ niniŋ akuata uavɨmalɨ. Hunɨga hɨhɨle aveji nɨbɨlaŋ kulaŋ uavɨmalɨ.
36 Então eles deixaram o povo ali, subiram no barco em que Jesus estava e foram com ele; e outros barcos o acompanharam.
37 Uavɨdaci huŋe sagaŋ hadi vemalɨ. Vedaci avɨli agaŋ minugulagulaŋ hunɨga muji hɨvɨ mɨgumɨguŋ imɨlɨdaŋ aba lɨmalɨ.
37 De repente, começou a soprar um vento muito forte, e as ondas arrebentavam com tanta força em cima do barco, que ele já estava ficando cheio de água.
38 Lɨdaci Jisasɨ hunɨga ciji agadɨ tulɨ hen ani hɨnimalɨ. Hali saguŋ hɨvɨ hali lama ani hɨnimalɨ. Ani hɨnidaci nudɨ kulemɨlɨ agɨlaŋ mɨŋaiualavɨmalɨ. Mɨŋaiuala abavɨmalɨ. Iavaŋ uavɨmalɨ. Alaŋ hɨmɨba naŋ lɨdalu uavɨmalɨ. Nama alaŋ akuata sɨkasɨkan hɨmɨbalɨlu agasaŋ hɨji lamadanaŋ uaku uavɨmalɨ.
38 Jesus estava dormindo na parte detrás do barco, com a cabeça numa almofada. Então os discípulos o acordaram e disseram: — Mestre! Nós vamos morrer! O senhor não se importa com isso?
39 Haman abavɨci Jisasɨ iaka huŋe agadɨ vɨdɨvɨdɨŋ sɨbam hen abamalɨ. Aba avɨli agadɨ aveji vɨdɨvɨdɨŋ hen abamalɨ. Ci uamalɨ. Valɨkalaŋ uamalɨ. Lɨci huŋe agaŋ valamalɨ. Valɨci avɨli agaŋ aveji vala simɨ kavɨ hɨnimalɨ.
39 Então ele se levantou, falou duro com o vento e disse ao lago: O vento parou, e tudo ficou calmo.
40 Lɨhavɨci Jisasɨ nudɨ kulemɨlɨ agɨladɨ abacivamalɨ. Namɨlaŋ acɨ saŋ lɨdalaŋ uamalɨ. Naludɨ hɨji vɨdɨvɨdɨŋ agɨlaŋ aben hɨnevɨdaci lɨdalaŋ uamalɨ.
40 Aí ele perguntou:
41 Lɨci nudɨ kulemɨlɨ agɨlaŋ haba lɨdadɨdaŋ nɨbɨlaŋ nuken nuken aba abaŋ igakɨlavɨmalɨ. Aba abaŋ igakɨlakɨlaŋ abavɨmalɨ. Kulaŋ nana ani sɨbam uavɨmalɨ. Haman saja nɨbu huŋe agadɨdaŋ avɨli agadɨdaŋ abɨci valavi uavɨmalɨ. Valavɨci avɨli agaŋ kavɨ me sɨbam hɨnidi uavɨmalɨ.
41 E os discípulos, cheios de medo, diziam uns aos outros: — Que homem é este que manda até no vento e nas ondas?!
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Marcos 4, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.