Hebreus 6
Ɨ nyúucarij tɨ jájcua tɨ aꞌɨj́na áꞌxaj ɨ Tavástaraꞌ ɨ Jesús tɨ Cɨríistuꞌ pueꞌeen ajta Salmos (COK) vs NTLH
1 Aꞌɨ́j pu jɨn tyicheꞌ huajuꞌun tyej tyij jéetzeꞌ huahuóseꞌen ɨ Dios jimi, tyataꞌaj tyij jéetzeꞌ jáarɨꞌrej ɨ nyúucariaꞌraꞌ ɨ Cɨríistuꞌ. Tyicheꞌ quee aꞌɨ́j tyanaꞌaj namuajraj ɨ nyúucarij tɨ jɨmeꞌ jaxaj tyej tyij seequéj tyúꞌmuaꞌtyij, aꞌɨ́jcɨ jɨmeꞌ ɨ yiꞌráj tɨquee tyiꞌtɨ́j huɨɨreꞌ ɨ Dios jimi, nusu ɨ nyúucarij tɨ jaxaj tyej tyij tyáꞌantzaahuatyeꞌen ɨ Dios jimi,
1 Assim, vamos em frente a fim de chegarmos ao ensinamento de adultos, deixando para trás as primeiras lições da mensagem de Cristo. Nós não vamos colocar de novo as bases dessa mensagem, isto é, a necessidade de abandonar uma vida inútil e de crer em Deus;
2 jeꞌej maj tyitaamuáꞌtyej tyej tyij huáɨꞌhuacaꞌ ɨ Cɨríistuꞌ jitzán maꞌcan, nusu ɨ tyaj huaꞌváꞌmuarɨeꞌxɨꞌɨn aꞌɨ́ɨjma ɨ maj tyáꞌtzaahuatyeꞌ, ajta aꞌɨ́jna jɨmeꞌ ɨ nyúucarij tɨ jaxaj aꞌnáj maj huatájuuritaj aꞌɨ́ɨmaj ɨ maj meríj huácuij, ajta tɨ ɨ Dios huáꞌxɨjtyeꞌen séej ajta séej jeꞌej tɨ tyáꞌcɨꞌtyij jusén jɨmeꞌ.
2 o ensinamento a respeito dos batismos e da cerimônia de pôr as mãos sobre os cristãos; e a ressurreição dos mortos e o julgamento eterno.
3 Aꞌyaa tu néijmiꞌi jɨn rɨnyij tɨpuaꞌaj ɨ Dios aꞌyan tyitatáꞌcareꞌen.
3 Vamos em frente! E, se Deus quiser, é isso o que faremos.
4 Jiꞌnye aꞌɨ́ɨmaj ɨ jaꞌantzaahuaj ɨ nyúucarij tɨ aꞌyan tyiꞌjaꞌyájna, muꞌríj jaamuaꞌaj aꞌɨ́jna ɨ Dios tɨ huoꞌtapuejve, majta jaꞌancuriáaꞌ ɨ júuricamaꞌraꞌ ɨ Dios,
4 Como é que as pessoas que abandonaram a fé podem se arrepender de novo? Elas já estavam na luz de Deus. Já haviam experimentado o dom do céu e recebido a sua parte do Espírito Santo.
5 aꞌɨ́ɨ mu majta jaataxɨéꞌvej aꞌɨ́jcɨ ɨ nyúucarij tɨ jéehua tyíꞌhuɨɨreꞌ ɨ Dios tɨ jimi joꞌvéꞌmej, majta jaꞌancuriáaꞌ aꞌɨ́jna ɨ tɨ jɨn ɨ Dios tyuꞌtaꞌíjtaj jusén jɨmeꞌ,
5 Já haviam conhecido por experiência que a palavra de Deus é boa e tinham experimentado os poderes do mundo que há de vir.
6 tɨpuaꞌaj aꞌɨ́ɨmaj majtáhuaꞌaj jeꞌej puaꞌaj huárɨnyij, capu cheꞌ jeꞌej tyíɨꞌrij mej mij majtáhuaꞌaj jitzán ajtyáhuiixɨꞌɨn ɨ Dios, jiꞌnye aꞌɨ́ɨ mu majtáhuaꞌaj jóꞌtateesij ɨ cúruuj jitze aꞌɨ́jcɨ ɨ tɨ yójraꞌ puéꞌeen ɨ Dios, majta huaꞌ tzajtaꞌ ɨ tyeɨ́tyee jaatyáxaahuatacaꞌ.
6 Mas depois abandonaram a fé. É impossível levar essas pessoas a se arrependerem de novo, pois estão crucificando outra vez o Filho de Deus e zombando publicamente dele.
7 Aꞌyaa mu een tɨꞌɨj ɨ chuéj ɨ maj japuan huáviiyacaꞌ ajta jeꞌen néijmiꞌi ɨ chuéj tzajtaꞌ ajoꞌcárutyij ɨ jájtyij, aj puꞌij japuan tyeꞌejnyésij ɨ tɨ tyuꞌtyáhuɨɨreꞌsij aꞌɨ́ɨjma jimi ɨ maj japuan tyuꞌhuástej,
7 Deus abençoa a terra que recebe a chuva, a qual muitas vezes cai sobre ela e produz plantas úteis para aqueles que trabalham nela.
8 ajta tɨpuaꞌaj japuan ajnyéj aꞌɨ́jna ɨ tzícareꞌej, ajta aꞌɨ́jna ɨ tɨ jéehua tyiꞌtyáxamueꞌ, capu tyiꞌtɨ́j huɨɨreꞌ aꞌɨ́jna ɨ chuéj, aj puꞌij aꞌyan tyeꞌmej tɨ ɨ Dios jeꞌej puaꞌaj jaꞌuurej, ajta jeꞌen jaatyáteeraj.
8 Mas a terra que produz mato e espinhos não serve para nada; ela corre o perigo de ser amaldiçoada por Deus e acaba sendo queimada.
9 Tyij tyajta aꞌyan tyajáꞌmuaꞌixaatyeꞌ, muaꞌajmaj nyeꞌihuáamuaꞌ mu tyaj jéehua jáꞌmuaxɨeꞌveꞌ, aꞌyaa tu tyámuaꞌ tyáꞌmuaꞌreej siaj muaꞌaj aꞌɨ́ɨn puéꞌeen ɨ siaj tyámuaꞌ tyityaajúꞌ tɨꞌij jamuáahuɨɨreꞌen.
9 Porém, ainda que falemos dessa maneira, meus queridos irmãos, estamos certos de que vocês têm as melhores bênçãos que vêm da salvação.
10 Jiꞌnye Dios pu tyámuaꞌ rɨnyij jaꞌmua jimi, ajta quee yoꞌhuáꞌxɨj jeꞌej siaj tyuꞌmuárɨej, ajta aꞌɨ́jna jɨmeꞌ siaj huoꞌtaxɨéꞌvej ɨ Dios jitze maj ajtyámaꞌcan, aꞌyájna siatɨꞌɨj siooj rɨcɨj.
10 Deus não é injusto. Ele não esquece o trabalho que vocês fizeram nem o amor que lhe mostraram na ajuda que deram e ainda estão dando aos seus irmãos na fé.
11 Aꞌyaa tu tyáꞌxɨeꞌveꞌ siaj muaꞌaj aꞌyan sɨ́ɨj ajta sɨ́ɨj tyúusejrataj siaj jutyamuaꞌveꞌ aꞌɨ́jna jɨmeꞌ jeꞌej siaj tyíꞌmuarɨeꞌ, taꞌaj ij néijmiꞌi aꞌyan atyojoꞌréꞌnyej jeꞌej siaj tyiꞌijchóꞌveꞌ.
11 O nosso profundo desejo é que cada um de vocês continue com entusiasmo até o fim, para que, de fato, recebam o que esperam.
12 Catu jaxɨeꞌveꞌ siaj huɨꞌnaꞌsaꞌaj, sulu siataꞌaj aꞌyan huárɨnyij matɨꞌɨj aꞌɨ́ɨmaj ɨ maj tyaꞌancuriáaꞌsij ɨ tɨ jɨn Dios tyihuaꞌtáratziiriꞌ aꞌɨ́jna jɨmeꞌ maj tyáꞌtzaahuatyeꞌ majta néijmiꞌi jɨn tyoꞌtáviicueꞌriꞌ.
12 Não queremos que se tornem preguiçosos, mas que sejam como os que creem e têm paciência, para que assim recebam o que Deus prometeu.
13 Tɨꞌɨj ɨ Dios aꞌyan tyaꞌtáratziiriꞌ aꞌɨ́jcɨ ɨ Abraham, aꞌɨ́ɨ pu aꞌyan tyaatéꞌexaa ɨ junyúucaa jɨmeꞌ, jiꞌnye capu ajaꞌjaꞌtɨɨtacaꞌaj tɨ jéetzeꞌ vaꞌcán jɨn tyiꞌtyávaacaꞌaj tɨꞌij nyúucarij jɨn tyaꞌtáratziij,
13 Deus fez a promessa a Abraão e jurou cumpri-la. E, como não havia ninguém maior do que ele mesmo, Deus jurou pelo seu próprio nome.
14 aꞌyaa pu tyaatéꞌexaa tɨjɨn: “Nyáaj nu jéehua muaatyáhuɨɨreꞌej, nyajta huoꞌtámuiꞌrej aꞌɨ́ɨjma ɨ maj muéetzij jitze eeramaꞌcáantaj muáꞌjuꞌun.”
14 Ele disse a Abraão: “Eu prometo que abençoarei você ricamente e lhe darei muitos descendentes.”
15 Ajta aꞌɨ́jna ɨ Abraham aꞌtyéeviꞌij pu tyuꞌchóꞌvej juxɨéꞌviꞌraꞌ jɨmeꞌ, aj puꞌij jaꞌancuriáaꞌ aꞌɨ́jna ɨ tɨ jɨn Dios tyaꞌtáratziiriꞌ.
15 Abraão teve paciência e por isso recebeu o que Deus havia prometido.
16 Tɨpuaꞌaj ɨ tyeɨ́tyee tyiꞌtɨ́j jɨn metyaꞌtóoratzii, aꞌɨ́j mu jimi tyaꞌtóoratziiraj ɨ tɨ jéetzeꞌ vaꞌcán jɨn tyiꞌtyéjvee mequee aꞌɨ́ɨmaj, ajta matɨꞌɨj tyiꞌtɨ́j aꞌyan tyuꞌtaxáj, aꞌyaa mu tyáꞌmuaꞌreej tɨ aꞌyan tyeꞌmej jeꞌej maj meríj tyaaxáꞌpuɨꞌɨntarej, aꞌɨ́j pu jɨn quee cheꞌ jeꞌej tyíɨꞌrij maj seequéj tyaataxáj.
16 Quando alguém jura, usa o nome de uma pessoa que é maior do que ele, e o juramento acaba com qualquer discussão.
17 Aꞌyaa puꞌij, Dios pu aꞌyan tyaaxáꞌpuɨꞌɨntarej tɨꞌij huoꞌtaséjratyeꞌen tyámuaꞌ naa aꞌɨ́ɨmaj ɨ tɨ huáꞌcɨꞌtyij jeꞌej tɨ aꞌɨ́ɨn tyihuaꞌtáratziiriꞌ, mej mij jáamuaꞌreej tɨquee seequéj jaꞌuurej aꞌɨ́jcɨ ɨ tɨ jɨn arí aꞌyan tyaaxáꞌpuɨꞌɨntarej. Aꞌɨ́j pu jɨn aꞌyan tyaꞌtóoraj tɨ néijmiꞌi jɨn aꞌyan huárɨnyij jeꞌej tɨ tyuꞌtaxájtacaꞌ.
17 Deus quis deixar bem claro aos que iam receber o que ele havia prometido que jamais mudaria a sua decisão. Por isso, junto com a promessa, fez o juramento.
18 Aꞌíjna ɨ tɨ tyíꞌhuaꞌpuaj tɨquee ɨꞌríj tɨ seequéj jáaꞌuurej, tɨ ajta quee ɨꞌríj tɨ Dios jaatyáahueꞌtaj, aꞌíj tu jitze huatyátacaꞌnyej tɨꞌij Dios táahuɨɨreꞌen tyajta aꞌɨ́jna jitze tyíꞌcaꞌnyej jeꞌej tɨ aꞌɨ́ɨn tyitaatáꞌ ityájma.
18 Portanto, há duas coisas que não podem ser mudadas, e a respeito delas Deus não pode mentir. E assim nós, que encontramos segurança nele, nos sentimos muito encorajados a nos manter firmes na esperança que nos foi dada.
19 Aꞌɨ́jna ɨ tyaj jɨn jajchóꞌveꞌ, caꞌnyíjraꞌaj pu tatáꞌcaa tɨꞌij quee tyiꞌtɨ́j taꞌɨtziityaꞌaj ɨ tatzájtaꞌ, aꞌyájna tɨꞌɨj ɨ báarcuj aꞌɨ́jna jitze tyúucaꞌnyej ɨ tyapúustiꞌ taꞌcáatojvi. Aꞌɨ́jna ɨ tyaj jɨn tyiꞌijchóꞌveꞌ tajapuá pu jeꞌrámaꞌcan, huáritaꞌ aꞌɨ́jna ɨ cɨ́ɨxurij tɨ jéꞌtaꞌ jaꞌcáavii,
19 Essa esperança mantém segura e firme a nossa vida, assim como a âncora mantém seguro o barco. Ela passa pela cortina do templo do céu e entra no Lugar Santíssimo celestial.
20 joꞌtɨj ɨ Jesús anaquéej joꞌtyájrupij tɨꞌij tajapuá huatányuunyij, ajta aꞌɨ́jna jɨn tyeꞌentyájrupij tɨꞌij vaꞌcán jɨn tyuꞌtyáhuɨɨreꞌen ɨ Dios jimi jusén jɨmeꞌ, aꞌyájna tɨꞌɨj ajta aꞌɨ́jna ɨ Melquisedec.
20 Foi lá que, para o nosso bem, Jesus entrou antes de nós. E ele se tornou para sempre o Grande Sacerdote , na ordem do sacerdócio de Melquisedeque.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Hebreus 6, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.