Lucas 18

Hɨm Yaaim Me God (AVT) vs ARA

Sair da comparação
ARA Almeida Revista e Atualizada 1993
1 Jisas katɨp mɨt nɨrak hɨm tok piksa kakɨkepi hɨr enɨrtei te hɨr enitehi God hekrit hekrit, hɨr ap enɨnapen.
1 Disse-lhes Jesus uma parábola sobre o dever de orar sempre e nunca esmorecer:
2 Hɨrak katɨp kar ik: “Nɨpaa mɨtɨk masistret kau wit hak kiutɨp, hɨrak ap kises God, ap hanhan mɨt au.
2 Havia em certa cidade um juiz que não temia a Deus, nem respeitava homem algum.
3 Mɨte hap weiniye nɨpaa mɨtɨk kɨre kaa hɨre wau wit kiutɨp wetike masistret, hɨre wen wan wɨr masistret ik wetpɨwek war ik: ‘Mɨtɨk hak enuk kan kerekyo enum. Ti ekepa.’
3 Havia também, naquela mesma cidade, uma viúva que vinha ter com ele, dizendo: Julga a minha causa contra o meu adversário.
4 Nɨpaa enum eik masistret ap kekepye ere maain hɨrak han kitet menmen im hɨrak katɨp, ‘Hi ap hɨnapen God au, hi ap hanhan mɨt.
4 Ele, por algum tempo, não a quis atender; mas, depois, disse consigo: Bem que eu não temo a Deus, nem respeito a homem algum;
5 Hi akaap mɨte weiniye hentar hɨm hɨre wetpewem te hɨre ewu werek o au en, hɨre waunen hekrit hekrit te waurekya han enuk eriuwerep.’”
5 todavia, como esta viúva me importuna, julgarei a sua causa, para não suceder que, por fim, venha a molestar-me.
6 Jisas wen katɨp, “Yi eiyɨmtau hɨm me mɨtɨk masistret enuk ketpim, yi han ekitetim.
6 Então, disse o Senhor: Considerai no que diz este juiz iníquo.
7 In ek yi han ekitet God kakɨkaap mɨt nɨrak kakɨmtor hɨm mɨr kerek hɨr nɨnap nanitɨwekhi ekɨkepi wɨtaan wanewik o au? Te hɨrakkakɨkepi waswas o au?
7 Não fará Deus justiça aos seus escolhidos, que a ele clamam dia e noite, embora pareça demorado em defendê-los?
8 Hi etpi, God kakɨkepi kakɨmtau hɨm mi kakrɨakem wasenum. Te maain hi Mɨtɨk ke wit ke Mɨtɨk Iuwe hi pɨke enen tɨ, mɨt hɨr han ekiteta nanitehi God menmen nanmeriyo o au?”
8 Digo-vos que, depressa, lhes fará justiça. Contudo, quando vier o Filho do Homem, achará, porventura, fé na terra?
9 Jisas hɨrak wen katɨp hɨm tok piksa im e me mɨt kerek han kitet hɨras hɨr nɨrɨak menmen yaaim, te nɨnaain han en nɨrɨak menmen enum.
9 Propôs também esta parábola a alguns que confiavam em si mesmos, por se considerarem justos, e desprezavam os outros:
10 Hɨrak katɨp kar ik: “Mɨtɨkɨt wiketeret tɨniu ten wɨnak iuwe ke God hɨrakɨt titehi God menmen. Hak ke mɨt ne Farisi, hak ke mɨt nari pewek me takis me mɨt.
10 Dois homens subiram ao templo com o propósito de orar: um, fariseu, e o outro, publicano.
11 Mɨtɨk ke Farisi kerp hɨrekes kitehi God kar ik: ‘God, hi han yaaik heriuwit hentar hi ap enuk har ke mɨt han au. Hi ap enuk o sampeine hari pewek me mɨt, hises menmen enum o etike mɨte wɨrɨran au. Hi ap har mɨtɨk ik enuk kerek kari pewek me takis me mɨt au.
11 O fariseu, posto em pé, orava de si para si mesmo, desta forma: Ó Deus, graças te dou porque não sou como os demais homens, roubadores, injustos e adúlteros, nem ainda como este publicano;
12 Me wɨ wik me wik miutɨp miutɨp, hi au hɨt nɨnpɨ hau te hi hituthi menmen. Hi pewek mei man hi ewepim ewetut pɨnam kike, hi ehɨt pɨnam kerek mepeit en.’
12 jejuo duas vezes por semana e dou o dízimo de tudo quanto ganho.
13 Hɨrak katɨp kar ik, te mɨtɨk enuk kari pewek me mɨt me takis, hɨrak keit wɨnak ke God kerp yanɨmɨn, hɨrak ap kɨkɨamnaan men niu wit ke God au. Hɨrak yɨnk enuk kɨwaai his kewen han pank kɨrak katɨp God, ‘Ti hanhan heriuwa. Hi mɨtɨk enuk hɨrɨak menmen enum.’
13 O publicano, estando em pé, longe, não ousava nem ainda levantar os olhos ao céu, mas batia no peito, dizendo: Ó Deus, sê propício a mim, pecador!
14 Jisas katɨp, “Hi hetpi, mɨtɨk ik ek enuk kari pewek me mɨt, hɨrak kɨnaaiwɨr wɨnak ke God hɨrak God katɨp hɨrak yaaik. Te mɨtɨk hak eik au. Mɨtɨk kerek han kitet hɨrak yaaik kinɨn mɨt han, God kaktɨp hɨrak weinɨk. Te mɨtɨk kerek hɨrak han kitet hɨrak weinɨk, God kakrekyɨwek kaktɨp hɨrak yaaik iuwe.”
14 Digo-vos que este desceu justificado para sua casa, e não aquele; porque todo o que se exalta será humilhado; mas o que se humilha será exaltado.
15 Mɨt han neit nɨkerek kike nɨr neri nan Jisas te hɨrak ekwis his emɨnteri ekitehi God naanmamror. Te mɨt disaipel nɨr miye haai nɨr hɨr natɨp neneri nar ik: “Jisas epei kɨkaap mɨt yapɨrwe hɨr nɨnap. Nɨkerek kike hɨr weinɨn. Yi einopɨn!”
15 Traziam-lhe também as crianças, para que as tocasse; e os discípulos, vendo, os repreendiam.
16 Te Jisas kenɨne nɨkerek kike enɨnen enɨrek, hɨrak katɨp mɨt disaipel nɨrak, “Yi eiwisi hɨr enɨnen. Yi ap eiweni eiyɨntar mɨt hɨr nanises hɨm me God hɨr han ekitet God nanɨr ke nɨkerek han kitet hɨm me miye haai netpim.
16 Jesus, porém, chamando-as para junto de si, ordenou: Deixai vir a mim os pequeninos e não os embaraceis, porque dos tais é o reino de Deus.
17 Hi hetpi werek. Neimɨn ap nises hɨm me God nanwisɨk naanmampri nanɨr ke nɨkerek hɨr nises hɨm me miye haai nɨr, hɨr ap nanɨt menmen God kakwetɨrem taau.”
17 Em verdade vos digo: Quem não receber o reino de Deus como uma criança de maneira alguma entrará nele.
18 Mɨtɨk kiutɨp ke mɨt iuwe ne Isrel kan kitɨwekhi kar ik: “Mɨtɨk Yaaik kerek ti hertei menmen ewepyapɨrem, hi erɨak mekam te hi ehɨt hɨmɨn yaaik hi ehu etike God tipmain tipmain enum eik?”
18 Certo homem de posição perguntou-lhe: Bom Mestre, que farei para herdar a vida eterna?
19 Jisas ketpɨwek kar ik: “Henmak te ti etpo hi yaaik? Ti hertei ti atɨp hi hɨre keimɨn te ti atɨp hi yaaik a? Mɨtɨk kiutɨp kekre nɨmɨn ne yi mɨt miyapɨr hɨrak yaaik au. God kiutɨp kerekek.
19 Respondeu-lhe Jesus: Por que me chamas bom? Ninguém é bom, senão um, que é Deus.
20 Ti hertei hɨm lo Moses nɨpaa kewisɨm. ‘Yi ap eitike miyapɨr kerek epei neit mɨt yi ap eirɨran au emɨt! Yi ap einep mɨt nani. Yi ap eisawɨn eiyɨt menmen me mɨt han. Yi ap eimipɨn eiwenɨn hɨm mɨtɨk hak. Yi eiyises miye haai ni eiyɨmtau hɨm mɨr.’”
20 Sabes os mandamentos: Não adulterarás , não matarás , não furtarás , não dirás falso testemunho , honra a teu pai e a tua mãe.
21 Mɨtɨk kerek ketenen menmen yapɨrwe ketpɨwek, “Nɨpaa kerek hi hɨre nɨkan kike ere in ek hi epei hises hɨm me God Moses kewisɨm mau tɨwei.”
21 Replicou ele: Tudo isso tenho observado desde a minha juventude.
22 Jisas kemtau menmen im, hɨrak ketpɨwek, “Ti wen erɨak menmen ham miutɨp ti ap hisesim. Ti etenen menmen yapɨrwe. Ti eno esiuwe menmen mit ehɨt pewek mamrerim ti ewet mɨt enun weinɨn em. Epei au, ti enen eisɨsa. Ti erɨakem te God kakwetut menmen yaaim mɨrak kakɨt wit kɨrak.”
22 Ouvindo-o Jesus, disse-lhe: Uma coisa ainda te falta: vende tudo o que tens, dá-o aos pobres e terás um tesouro nos céus; depois, vem e segue-me.
23 Mɨtɨk ketenen menmen yapɨrwe kemtau hɨm im, hɨrak han enuk kentar hɨrak ketenen menmen yapɨrwe. Hɨrak kɨnapen kakwet mɨt em.
23 Mas, ouvindo ele estas palavras, ficou muito triste, porque era riquíssimo.
24 Jisas kɨrek, hɨrak han enuk te hɨrak katɨp, “Amɨrkeik te mɨt netenen menmen yapɨrwe hɨr enwis God kinɨni naanmamri hɨr nises hɨm mɨrak. Taauye!
24 E Jesus, vendo-o assim triste, disse: Quão dificilmente entrarão no reino de Deus os que têm riquezas!
25 Miyak kamel (hɨrak kɨre hos) kakno kakitet pewek kɨhi taau. Mɨtɨk kerek wen ketenen menmen yapɨrwe kakno kakises hɨm me God kakwis God kakinɨn naanmamrɨwek taauye!”
25 Porque é mais fácil passar um camelo pelo fundo de uma agulha do que entrar um rico no reino de Deus.
26 Te mɨt nemtau hɨm im, hɨr nitɨwekhi, “Te keimɨn God kaktɨwekhis kaku kaktikerek kaku kakɨt? Taauye!”
26 E os que ouviram disseram: Sendo assim, quem pode ser salvo?
27 Jisas kewenhi ketpor, “Menmen mɨt ap nanrɨakem, hɨram menmen weinɨm God hɨrak kakrɨakem.”
27 Mas ele respondeu: Os impossíveis dos homens são possíveis para Deus.
28 Te Pita katɨp, “Haiu epei mɨnaaiwɨr wit kaiu, menmen maiu misesit.”
28 E disse Pedro: Eis que nós deixamos nossa casa e te seguimos.
29 Jisas ketpor kar ik: “Hi hetpi im e. Neimɨn nɨnaaiwɨr wit kɨr o nɨnaaiwɨr miyapɨr nɨr o kikrek nɨr o miye haairer o nɨkerek nɨr nentar hɨr nises hɨm me God,
29 Respondeu-lhes Jesus: Em verdade vos digo que ninguém há que tenha deixado casa, ou mulher, ou irmãos, ou pais, ou filhos, por causa do reino de Deus,
30 hɨr nanɨt menmen yaaim yapɨrwe me wɨ hɨr nau tɨ ik e. Maain God skelim mɨt, hɨr nanu nanɨt nantikerek tipmain tipmain enum eik.”
30 que não receba, no presente, muitas vezes mais e, no mundo por vir, a vida eterna.
31 Jisas keithis mɨt disaipel nɨrak hiswiyen wik (12) keri ken ketpor, “Eiyɨmtau! Haiu mamno wit Jerusalem menmen yapɨrwe mɨt profet nɨpaa newisɨm mau tɨwei me hi Mɨtɨk ke wit ke Mɨtɨk Iuwe hɨram mamnen.
31 Tomando consigo os doze, disse-lhes Jesus: Eis que subimos para Jerusalém, e vai cumprir-se ali tudo quanto está escrito por intermédio dos profetas, no tocante ao Filho do Homem;
32 Te hɨr nanriuweta hi ano his me mɨt enun ap ne Isrel hɨr nanrekyo enum, nanitɨtonaan, nanɨtpo enum, nanɨnikɨn tɨmank mamnewa.
32 pois será ele entregue aos gentios, escarnecido, ultrajado e cuspido;
33 Hɨr naniyep nanriuwe nɨpɨn, hi ano te mɨt nanwenkeka hahu nu tentarakɨt hi hahi. Me wɨ wikak hi pɨke akrit ehu.”
33 e, depois de o açoitarem, tirar-lhe-ão a vida; mas, ao terceiro dia, ressuscitará.
34 Mɨt disaipel ap nertei menmen werek werek au. Te menmen kerek hɨrak ketpim au mɨsawɨn ap meke yaain au. Te hɨr ap nertei menmen werek werek Jisas ketpim au.
34 Eles, porém, nada compreenderam acerca destas coisas; e o sentido destas palavras era-lhes encoberto, de sorte que não percebiam o que ele dizia.
35 Jisas kan menep wit Jeriko, mɨtɨk kerekek nanamɨr toto kau menep yayiwe kenɨne mɨt miyapɨr nanwetɨwek nan te kakɨt menmen kakɨm.
35 Aconteceu que, ao aproximar-se ele de Jericó, estava um cego assentado à beira do caminho, pedindo esmolas.
36 Mɨtɨk nanamɨr toto kemtau mɨt yapɨrwe nan nanɨno, hɨrak kitehi mɨt han kar ik: “Mɨt nɨrɨak mekam?”
36 E, ouvindo o tropel da multidão que passava, perguntou o que era aquilo.
37 Hɨr netpɨwek, “Jisas ke wit Nasaret kan kesipetit ken.”
37 Anunciaram-lhe que passava Jesus, o Nazareno.
38 Hɨr netpɨwek te mɨtɨk nanamɨr toto kɨnap katɨp, “Jisas Nepenyek ke Devit. Ti han etwenɨna.”
38 Então, ele clamou: Jesus, Filho de Davi, tem compaixão de mim!
39 Te mɨt kerek ninɨn ek nenerek netpɨwek, “Ekintɨp wɨre wɨre!” Te hɨrak pɨke kɨnap yapɨrwe kenɨne hisiuwe, “Nepenyek ke Devit, ti han ekepai naanmɨprai, te ti han etwenɨna.”
39 E os que iam na frente o repreendiam para que se calasse; ele, porém, cada vez gritava mais: Filho de Davi, tem misericórdia de mim!
40 Jisas kemtewek hɨrak kerp ketpor, “Eiyɨthis mɨtɨk nanamɨr toto eiyɨk einen.” Hɨr neiyɨk nan, hɨrak kan menep, Jisas kitɨwekhi kar ik:
40 Então, parou Jesus e mandou que lho trouxessem. E, tendo ele chegado, perguntou-lhe:
41 “Ti hanhan hi erekyut mekam?” Mɨtɨk nanamɨr toto katɨp, “Mɨtɨk Iuwe, hi hanhan nanamɨr kai pɨke eksiupan te hi ahɨr menmen werek werek.”
41 Que queres que eu te faça? Respondeu ele: Senhor, que eu torne a ver.
42 Hɨrak katɨp epei au, Jisas ketpɨwek, “Ti esiupan nanamɨr ehɨr menmen. Ti han ekiteta te hi hekepit ti hɨre yaaik.”
42 Então, Jesus lhe disse: Recupera a tua vista; a tua fé te salvou.
43 Wasenum hɨrak kɨr menmen werek werek kises Jisas kewenɨpi God. Mɨt yapɨrwe nɨrek, hɨr newenɨpi God nentar hɨr han yaaik neriuwerek.
43 Imediatamente, tornou a ver e seguia-o glorificando a Deus. Também todo o povo, vendo isto, dava louvores a Deus.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 18, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.